Att introducera valpen för familjens hund

[spinxx]

Vi fick hem vår 8v valp i fredags. Vågen visar 1,8 kg.
I familjen (men inte i samma hushåll) finns en 6 årig Bostonterrier på 10 kg som fungerat bra med andra hundar även om han leker väldigt tufft med mycket puttar och brottning.
Jag har aldrig varit orolig för att han skall skada en annan hund. De gånger vi märkt att han inte funkar med annan hund har det varit för att den andra hunden inte sagt ifrån och därför har vår Boston inte sänkt tempot utan fortsatt att puttats/brottats med en hund som bara vill gå sin väg.
Hundar som säger ifrån lyssnar han på (efter ett antal gånger). Och därför har han funkat allra bäst med hundar som sätter honom på plats när han är jobbig.
Han har inte träffar valpar tidigare.

Idag var vi utomhus och lät dem nosa på varandra, varav vår BT först försökte rida på valpen och sedan gjorde ett "utfall" (helt utan tänder,) typ hans sätt att hälsa på som vi märkt hos flera andra BT's. Vi korrigerade honom och backade honom ett steg.
Valpen blev kaxig, och ville busa varav BT'n gjorde ett till utfall, denna gång med ett hemskt ljud, men han nuddade bara valpen.
Det resulterade dock i att valpen blev rädd och ville gå hem.
Vi avbröt där. Och jag är för första gången helt clueless gällande hur vi borde gjort/vad vi nu skall göra.

Jag är rädd för att valpen dels skall skadas fysiskt av den tuffa leken.
Och att han naturligtvis skall bli rädd för andra hundar p.g.a BT'n.
Bägge dessa orosmomenten känner jag hade varit obefintligtliga när valpen blivit äldre och större (han beräknas bli ungefär lika stor). Men vi umgås så ofta tillsammans hela familjen att det såklart hade varit önskvärt att få det att fungera så snart som möjligt.

Tips och trix om hur ni tycker att vi borde fortsätta mottages tacksamt.

 

[Blandrastik]

I min värld är det enkelt. Jag skulle gå och dunka huvudet i en vägg för att jag varit så korkad och hoppas att valpen inte blivit för rädd av händelsen. Sen ska de två hundarna inte få leka med varandra igen, punkt slut.
Någon gång efter könsmognad kan man gå ut med båda kopplade och om det funkar släppa ihop dem igen. Detta under förutsättning att valpen är av samma lek-kaliber som BT:n.

Sen tycker jag absolut att valpar ska få umgås med äldre hanar som uppför sig korrekt mot valpar, men det ska vara väääldigt säkra kort.

 

[spinxx]

I min värld är det enkelt. Jag skulle gå och dunka huvudet i en vägg för att jag varit så korkad och hoppas att valpen inte blivit för rädd av händelsen. Sen ska de två hundarna inte få leka med varandra igen, punkt slut.
Någon gång efter könsmognad kan man gå ut med båda kopplade och om det funkar släppa ihop dem igen. Detta under förutsättning att valpen är av samma lek-kaliber som BT:n.

Sen tycker jag absolut att valpar ska få umgås med äldre hanar som uppför sig korrekt mot valpar, men det ska vara väääldigt säkra kort.

Jag blir jätteledsen när du skrivet att jag varit korkad. Eftersom BT'n aldrig träffat valpar tidigare kunde vi inte veta hur han skulle reagera. Jag har träffat flera intensiva hundar som blivit väldigt försiktiga i en valps närvaro.
En annan "hundkunnig" (Jag känner inte personen, men han hade väldigt många tips, minsann) sa att det var dumt att avbryta, eftersom de måste få "reda ut det" på egen hand.
Och jag gör naturligtvis allt i min makt för att försöka uppfostra en trygg och social individ.

Valpen var sig själv när BTn hoppade in i bilen så om han påverkats lär vi märka vid nästa hundmöte.

 

[Raderad medlem 94602]

När vi tar hem nya hundar (valp) umgås de bara i koppel ute. Leka får valpen göra med oss i början. Leka med övriga flocken dröjer tills valpen är större just pga risken för tuffa tag.
Jag vill att valpen ska börjat blivit självständig och individerna säkra med varandra innan de får leka fritt.

 

[spinxx]

När vi tar hem nya hundar (valp) umgås de bara i koppel ute. Leka får valpen göra med oss i början. Leka med övriga flocken dröjer tills valpen är större just pga risken för tuffa tag.

Vi hade bägge hundarna i koppel nu (BT'n med vaksam och snabbtänkt matte i koppeländan) men de tilläts ju fysisk kontakt. Håller ni hundarna helt isär när ni är ute då? Hur gör ni när ni är inomhus?

Tanken slog oss när vi stod där; hur hade vi gjort om det var menat att valpen skulle dela hushåll med BT'n?

 

[Elementary]

Tycker det var onödigt hårt formulerat, @Blandrastik

Tycker inte att du varit korkad @spinxx, jag hade också velat introducera valpen tidigt när det är som det är med familjesituationen. Att leka är inte aktuellt på ett tag men att kunna ha dem i samma rum vore ju skönt.
Jag hade Professorn, en hanhund på 1,5 år och som vägde ungefär 8-9 kg, när jag skaffade min andra hund. De fick träffas utomhus med valpen i koppel och Professorn lös. Han fick nosa och undersöka valpen men inte bli för på och absolut inte rida (han försökte trots att han aldrig gjort det annars, hanhundar gör ofta det tydligen). Att han var lös var för att han skulle få gå undan om valpen blev för konstig för honom och bara för att jag tycker att hundar generellt beter sig lite mer avslappnat när de är lösa. Efter en halvtimme utomhus där Professorn mest verkat nyfiken men också morrat och boffat ett par gånger så tog vi en vanlig liten runda runt gräsplanen i valpens takt, med båda i koppel på var sida om oss. Valpen var helt obrydd under hela den här tiden.
När vi kom in så ville valpen sova och då fick han göra det. Professorn höll vi då borta från valpens sovplats genom att sambon gick en längre promenad och vi delade sedan upp oss så att jag höll valpen sällskap medan sambon roade Professorn på annat håll medan lillen sov. När valpen vaknat, rastats och var aktiv igen så fick de återigen träffas, men inte leka. Valpen ville gärna bita i Professorns långa roliga päls så det fick vi stoppa, och Professorn behövde flera tillsägelser för att han blev lite för bufflig (enligt oss, valpen brydde sig inte ett skit). Innan kvällen var båda hundarna så vana vid varandra att de kunde sova i samma rum utan att störa varandra.

Så försök att umgås tillsammans utan att låta hundarna vara på varandra. Sitt med dem i famnen/vid fötterna i samma rum. Gå koppel"promenader" (valpar tultar ju mest omkring i sin egen takt men du förstår nog vad jag menar) där de inte får nå varandra osv. Vänj dem vid att dela rum med varandra utan kontakt först, helt enkelt.

 

[Raderad medlem 94602]

Vi hade bägge hundarna i koppel nu (BT'n med vaksam och snabbtänkt matte i koppeländan) men de tilläts ju fysisk kontakt. Håller ni hundarna helt isär när ni är ute då? Hur gör ni när ni är inomhus?

Tanken slog oss när vi stod där; hur hade vi gjort om det var menat att valpen skulle dela hushåll med BT'n?

Ute går vi på som vanligt. Gör ingen affär av det. De kan nosa på varandra osv men inget lek och stoj. Lek och stoj är aldrig tillåtet i koppel här. I koppel uppför man sig. Samma regel inne. Inne är vi harmoniska. Lek är ute, lösa. Vi har 4 hundar varav tre schäfrar...det blir kaos om de leker inne. Sen vill jag inte ha skador på dem när de sladdar runt på hala golv och kastar sig ut från soffa osv.
Inne säger vi till om de börjar stoja. Vi kan också sära på busar med att en får lägga sig i hallen dit vi har grind.

 

[Tonto]

Vi fick hem vår 8v valp i fredags. Vågen visar 1,8 kg.
I familjen (men inte i samma hushåll) finns en 6 årig Bostonterrier på 10 kg som fungerat bra med andra hundar även om han leker väldigt tufft med mycket puttar och brottning.
Jag har aldrig varit orolig för att han skall skada en annan hund. De gånger vi märkt att han inte funkar med annan hund har det varit för att den andra hunden inte sagt ifrån och därför har vår Boston inte sänkt tempot utan fortsatt att puttats/brottats med en hund som bara vill gå sin väg.
Hundar som säger ifrån lyssnar han på (efter ett antal gånger). Och därför har han funkat allra bäst med hundar som sätter honom på plats när han är jobbig.
Han har inte träffar valpar tidigare.

Idag var vi utomhus och lät dem nosa på varandra, varav vår BT först försökte rida på valpen och sedan gjorde ett "utfall" (helt utan tänder,) typ hans sätt att hälsa på som vi märkt hos flera andra BT's. Vi korrigerade honom och backade honom ett steg.
Valpen blev kaxig, och ville busa varav BT'n gjorde ett till utfall, denna gång med ett hemskt ljud, men han nuddade bara valpen.
Det resulterade dock i att valpen blev rädd och ville gå hem.
Vi avbröt där. Och jag är för första gången helt clueless gällande hur vi borde gjort/vad vi nu skall göra.

Jag är rädd för att valpen dels skall skadas fysiskt av den tuffa leken.
Och att han naturligtvis skall bli rädd för andra hundar p.g.a BT'n.
Bägge dessa orosmomenten känner jag hade varit obefintligtliga när valpen blivit äldre och större (han beräknas bli ungefär lika stor). Men vi umgås så ofta tillsammans hela familjen att det såklart hade varit önskvärt att få det att fungera så snart som möjligt.

Tips och trix om hur ni tycker att vi borde fortsätta mottages tacksamt.

Det låter olämpligt att dom ska leka alls i och med att den större hunden är så våldsam. Håll isär hundarna i fortsättningen så att inte valpen råkar illa ut. Ni kan ju hålla hundarna kopplade så att den större hunden inte kan göra skada när ni umgås tills dom är mer jämnstora.

 

[Blandrastik]

Jag blir jätteledsen när du skrivet att jag varit korkad. Eftersom BT'n aldrig träffat valpar tidigare kunde vi inte veta hur han skulle reagera. Jag har träffat flera intensiva hundar som blivit väldigt försiktiga i en valps närvaro.
En annan "hundkunnig" (Jag känner inte personen, men han hade väldigt många tips, minsann) sa att det var dumt att avbryta, eftersom de måste få "reda ut det" på egen hand.
Och jag gör naturligtvis allt i min makt för att försöka uppfostra en trygg och social individ.

Valpen var sig själv när BTn hoppade in i bilen så om han påverkats lär vi märka vid nästa hundmöte.

Misstag gör alla. Dessvärre är det en extremt känslig ålder för valp att vara i socialiseringsfasen (mellan 5-12 veckor) Händer det nåt skit där kan det hänga med resten av livet. Att ens föreslå att en valp ska "få göra upp" låter minst sagt inte erfaret i mina öron.
Valpen har alltså varit hos dig i två dagar? Jag tycker den ska umgås med sin familj i första hand. Den ska ju faktiskt först och främst vara med dig, inte andra hundar.
Sen lägger man upp en plan för resterande veckor i socialiseringsfasen. Den bör/måste utsättas för en del saker, men det ska vara stensäkert och tryggt.
Jag har också gjort misstag, många.
Jag har också i mitt jobb som problemhundsutredare fått jobba med just rädslor som debuterat i låg ålder. Det är skitsvårt att bli av med.
Häng inte läpp över det, det som har hänt har hänt. Sätt dig ner och gör upp en plan för resten av fasen istället. Det ska vara många upplevelser men alltid tryggt och säkert. Så tror jag du fixar det där galant.

 

[spinxx]

Tack för svar och reflektioner

Det var helt sjukt egentligen. Vi satt i parken utanför vår bostad, jag och hela min familj och pratade. BT', fick ligga "passiv" (Han ligger still med slakt koppel men skakar och gnyr av exaltering) under en stund i början så att valpen fick hälsa på familjen och kissa.

Så kommer det en granne till oss, som jag visserligen inte hälsat på, och sätter sig i vår "familjering". Hans lugna och till synes hundvana kroppsspråk gör att jag inte är orolig över att låta valpen hälsa, när valpen vill fram till honom.
Efter att jag korrigerat BT'n första gången säger han "det där löser dom själva, du behöver inte korrigera honom". Valpen var lite misstänksam och ville sitta i knät på mig varav han sa "det där måste dem få göra upp själva". Och jag var så inne i händelsen att jag ärligt talat inte vet vad jag svarade förutom att jag var väldigt mån om att inte få valpen skadad varken fysiskt eller psykiskt i ett så tidigt skede. Han satt med i någon minut och pratade om hundars flockbeteenden och efter någon minut reste han sig upp och sa "lycka till", med ett leende, och gick sin väg.

Hur udda? Och såhär i efterhand, helt befängt.

@Blandrastik hur vet man att en hund är "stensäker" för valpen att träffa?
Jag har pratat med mina hundkompisar (ca 10 st) och ingen av dem är säker på hur deras hund är med valpar. Även om det är individer som är betydligt lugnare än vår BT.
Hur hittar jag de hundarna, och hur får jag hjälp med att lägga upp en bra socialiserings-plan? Jag vet inte hur en sådan plan på bästa sätt skall vara upplagd.

 

[Blandrastik]

Tack för svar och reflektioner

Det var helt sjukt egentligen. Vi satt i parken utanför vår bostad, jag och hela min familj och pratade. BT', fick ligga "passiv" (Han ligger still med slakt koppel men skakar och gnyr av exaltering) under en stund i början så att valpen fick hälsa på familjen och kissa.

Så kommer det en granne till oss, som jag visserligen inte hälsat på, och sätter sig i vår "familjering". Hans lugna och till synes hundvana kroppsspråk gör att jag inte är orolig över att låta valpen hälsa, när valpen vill fram till honom.
Efter att jag korrigerat BT'n första gången säger han "det där löser dom själva, du behöver inte korrigera honom". Valpen var lite misstänksam och ville sitta i knät på mig varav han sa "det där måste dem få göra upp själva". Och jag var så inne i händelsen att jag ärligt talat inte vet vad jag svarade förutom att jag var väldigt mån om att inte få valpen skadad varken fysiskt eller psykiskt i ett så tidigt skede. Han satt med i någon minut och pratade om hundars flockbeteenden och efter någon minut reste han sig upp och sa "lycka till", med ett leende, och gick sin väg.

Hur udda? Och såhär i efterhand, helt befängt.

@Blandrastik hur vet man att en hund är "stensäker" för valpen att träffa?
Jag har pratat med mina hundkompisar (ca 10 st) och ingen av dem är säker på hur deras hund är med valpar. Även om det är individer som är betydligt lugnare än vår BT.
Hur hittar jag de hundarna, och hur får jag hjälp med att lägga upp en bra socialiserings-plan? Jag vet inte hur en sådan plan på bästa sätt skall vara upplagd.

Lite märkligt, av tio hundar borde nån vara en "supersnäll farbror". Min förra var verkligen en sån som valparna fick hänga i öronen utan att han brydde sig. Du har ingen hundklubb i närheten där du kan kolla efter en trevlig hane? Om du inte hittar någon stensäker skulle jag helt enkelt stryka det där med äldre hanar, utan låta hunden umgås med jämnåriga som har samma leksätt. Att de är lika "brutala" sas.
Sen är det bara att planera på, hälsa på hos kor, hästar, tågstationer, stadsmiljö. Träffa folk med hatt, gubbar med skägg, se äldre med rullator, träffa barn. Gå på olika underlag, åka buss/tåg och hiss. Har du en äldre trygg hund som tex kan sitta och chilla på tågstationen är det guld. Annars är det du och din hund. Och det är ingen lag att alla ska få klappa din valp! Lyft upp den i famnen om andra blir för närgångna. I värsta fall, gå undan.
På alla mina valpkurser har jag pauser med inlärd passivitet, något jag ser hos äldre problemhundar är att de inte har en "avknapp" Sätt dit den helt enkelt.

 

[Tonto]

Tack för svar och reflektioner

Det var helt sjukt egentligen. Vi satt i parken utanför vår bostad, jag och hela min familj och pratade. BT', fick ligga "passiv" (Han ligger still med slakt koppel men skakar och gnyr av exaltering) under en stund i början så att valpen fick hälsa på familjen och kissa.

Så kommer det en granne till oss, som jag visserligen inte hälsat på, och sätter sig i vår "familjering". Hans lugna och till synes hundvana kroppsspråk gör att jag inte är orolig över att låta valpen hälsa, när valpen vill fram till honom.
Efter att jag korrigerat BT'n första gången säger han "det där löser dom själva, du behöver inte korrigera honom". Valpen var lite misstänksam och ville sitta i knät på mig varav han sa "det där måste dem få göra upp själva". Och jag var så inne i händelsen att jag ärligt talat inte vet vad jag svarade förutom att jag var väldigt mån om att inte få valpen skadad varken fysiskt eller psykiskt i ett så tidigt skede. Han satt med i någon minut och pratade om hundars flockbeteenden och efter någon minut reste han sig upp och sa "lycka till", med ett leende, och gick sin väg.

Hur udda? Och såhär i efterhand, helt befängt.

@Blandrastik hur vet man att en hund är "stensäker" för valpen att träffa?
Jag har pratat med mina hundkompisar (ca 10 st) och ingen av dem är säker på hur deras hund är med valpar. Även om det är individer som är betydligt lugnare än vår BT.
Hur hittar jag de hundarna, och hur får jag hjälp med att lägga upp en bra socialiserings-plan? Jag vet inte hur en sådan plan på bästa sätt skall vara upplagd.

Vart bor du någonstans? Jag har min unghund som är sjukt snäll med valpar och mina föräldrar har en stensäker gammal gubbe.

 

[spinxx]

Vart bor du någonstans? Jag har min unghund som är sjukt snäll med valpar och mina föräldrar har en stensäker gammal gubbe.

Vilken fin tanke! Jag bor straxt norr om Stockholm, men kan såklart tänka mig att åka en liten bit också för att kunna ge valp en trevlig vuxen-hunds-upplevelse.

 

[spinxx]

Lite märkligt, av tio hundar borde nån vara en "supersnäll farbror". Min förra var verkligen en sån som valparna fick hänga i öronen utan att han brydde sig. Du har ingen hundklubb i närheten där du kan kolla efter en trevlig hane? Om du inte hittar någon stensäker skulle jag helt enkelt stryka det där med äldre hanar, utan låta hunden umgås med jämnåriga som har samma leksätt. Att de är lika "brutala" sas.
Sen är det bara att planera på, hälsa på hos kor, hästar, tågstationer, stadsmiljö. Träffa folk med hatt, gubbar med skägg, se äldre med rullator, träffa barn. Gå på olika underlag, åka buss/tåg och hiss. Har du en äldre trygg hund som tex kan sitta och chilla på tågstationen är det guld. Annars är det du och din hund. Och det är ingen lag att alla ska få klappa din valp! Lyft upp den i famnen om andra blir för närgångna. I värsta fall, gå undan.
På alla mina valpkurser har jag pauser med inlärd passivitet, något jag ser hos äldre problemhundar är att de inte har en "avknapp" Sätt dit den helt enkelt.

Det kanske är så att någon utav dem är det utan att ägaren vet om det.. eftersom ägarna inte sett dem umgås med valpar tidigare?
Jag tänker att man kanske inte vet att det är en "supersnäll farbror" förrän han utsatts för just den typen av möten.. och någon gång är väl alltid den första?
Gäller bara att hitta någon som är lika klumpig som jag som lånar ut sin valp för att testa...
Det kommer ju inte att ske igen..

Nåväl! Jag tar till mig av varje ord ni skriver. Vi lägger upp en plan!
Igår satt vi utanför hästhagen och tittade på hästar/tränade passivitet i 15min.
Hissen var läskig första dygnet, nu är det roligt att åka hiss.
Grannens (helt underbara) barn fick klappa lite igår e.m. etc.
Det känns som om jag har helt ok kontroll på resten av miljöträningen, men just här med hundmötet blev jag så himla osäker och ledsen..
-Och så raserade såklart mitt självförtroende lite med det, eftersom jag ändå har sett mig själv som "en hyfsad hobby-hund-ägare" och har tills igår haft en bra magkänsla gällande den nya valpens förutsättningar i livet.

 

[Blandrastik]

Jag bjuder på en: Hade haft en omplacering i en vecka, vi var i stallet och hunden jagade stallkatten. Jag efter. Kisse sticker som ett skott ut genom kattluckan och hunden sitter i princip fast med skallen i luckan när jag kommer fram. Jag tycker tajmingen är perfekt, så jag suger tag i hunden och läser en ganska högljudd läxa för den om vad jag tycker om att den jagar katter. Jag släpper hunden och tänker "Så, nu är vi kompisar igen". Då vänder sig hunden från mig och går åt andra hållet och ger mig en "dig kan man ju inte lita på blick". Då gick jag och dunkade huvudet i närmaste vägg.

Gör såg här med andra hundar: Din hund kopplad eller i ditt knä. Den äldre hunden kopplad. (de ska inte komma åt varandra) Sitt på marken allihopa eller på en bänk. Läs den äldre hunden. Jag lovar, du ser direkt om valpen är en leksak som man kan bolla med. Eller om den äldre knappt bryr sig. Den äldre ska självmant eller på kommando kunna lägga sig. Där ska den ligga helt avslappnat för att jag ska våga släppa fram min valp.

 

[Acto]

Vilken fin tanke! Jag bor straxt norr om Stockholm, men kan såklart tänka mig att åka en liten bit också för att kunna ge valp en trevlig vuxen-hunds-upplevelse.

Om du bor i Stockholm så är ett förslag att titta på Hundens hus, de har bl.a. kursen Puppy Talk där valpar får träffa en trygg hund, tror den är utbildad diplomathund, samt andra valpar. Har inte varit på kursen själv men den kanske är intressant.

Bor själv i Vasastan samt i Täby och hade gärna föreslagit att vi kunde ses men är lite osäker på om Ascot skulle leka för ivrigt. Han har alltid varit lugn och försiktig med små valpar 8-12 veckor men vi träffade på en springer spaniel valp på drygt 5 månader i helgen och Ascot lekte enligt mig stundvis på gränsen till för ivrigt. Valpen var sprudlande glad och bjöd in till lek och sprang efter Ascot vilket Ascot glatt svarade på men han sprang så att valpen ramlade i gräset (lite tackling) så jag avbröt leken (platsade Ascot).

Men om du vill kan vi gå koppelpromenad så att valpen får se/träffa fler hundar.

 

[spinxx]

Om du bor i Stockholm så är ett förslag att titta på Hundens hus, de har bl.a. kursen Puppy Talk där valpar får träffa en trygg hund, tror den är utbildad diplomathund, samt andra valpar. Har inte varit på kursen själv men den kanske är intressant.

Bor själv i Vasastan samt i Täby och hade gärna föreslagit att vi kunde ses men är lite osäker på om Ascot skulle leka för ivrigt. Han har alltid varit lugn och försiktig med små valpar 8-12 veckor men vi träffade på en springer spaniel valp på drygt 5 månader i helgen och Ascot lekte enligt mig stundvis på gränsen till för ivrigt. Valpen var sprudlande glad och bjöd in till lek och sprang efter Ascot vilket Ascot glatt svarade på men han sprang så att valpen ramlade i gräset (lite tackling) så jag avbröt leken (platsade Ascot).

Men om du vill kan vi gå koppelpromenad så att valpen får se/träffa fler hundar.

Tack @Acto ! Igår kom sambons väninna med en snäll staffe. Så himla kul att se hur glad valpen blev vid första anblick. De lekte inte, men nosade och pussades länge länge och sedan gick vi en hisnande koppel-promenad runt huset. Han får sin vaccination om 3v. efter det är valpkurs inbokat också, men jag skall absolut in och titta på hundens hus!

En väninna till mig har en stor och svart "snäll farbror" som jag helt glömt bort, så dit skall vi nästa vecka!

 

[Migo]

Jag hade tagit ordentligt tag i socialiseringen av BTn, och inte låtit dem umgås för än den äldre hunden har lärt sig att lyssna på andra hundars signaler, utan att de ska behöva ta i från tårna.

Min flock har valpar på besök titt som tätt, jag gör ingen grej alls av det utan släpper bara in valpen i huset/hundgården och är med en stund och umgås med dem. Men så har jag ingen som kliver på och ignorerar signaler heller, så valpen blir varsamt behandlad.

 

[spinxx]

Jag hade tagit ordentligt tag i socialiseringen av BTn, och inte låtit dem umgås för än den äldre hunden har lärt sig att lyssna på andra hundars signaler, utan att de ska behöva ta i från tårna.

Min flock har valpar på besök titt som tätt, jag gör ingen grej alls av det utan släpper bara in valpen i huset/hundgården och är med en stund och umgås med dem. Men så har jag ingen som kliver på och ignorerar signaler heller, så valpen blir varsamt behandlad.

Det hade naturligtvis varit en perfekt lösning.
Han har "alltid" varit sådan, han lyssnar på signaler från hundar som säger ifrån, oavsett storlek. Vi har t.ex. en väldigt försiktig mellanpudel i stallet som tycker att BT'n är hemsk. Han skäller ut honom om han kommer nära, så BT'n håller avstånd. Även svägerskans chihuahua ratar BT'n och visar det tydligt, så hon får vara i fred helt utan problem. Det är som sagt när hundar inte säger något alls som han fortsätter att klänga och nosa och hålla sig så nära nära det går hela tiden, hittils har vi som tur är inte träffat en liten "likgiltig" hund utan enbart större raser som inte tar fysisk skada av att han inte lägger ned. Han funkar perfekt med de som leker likadant, som andra BT's, boxrar etc.

Nu bor ju inte BT'n hos mig så jag bär inte huvudansvaret för hans träning. Men vi är alla måna om att få det att funka. Och just hundmöten är nackdelen med honom då han blir så fruktansvärt ivrig.

Hur lär man en 6 år gammal hund att läsa av andra hundars signaler?
Vi har hittills inte träffat en "avläsande" BT, inte ens de som tränas och tävlas i lydnad etc är "tillräckligt" lydiga för att slappna av vid nya hundmöten.. Men jag kanske bara haft otur med vilka jag träffat?