Att inte klara basics

Jag har suttit och läst tråden med städtips m.m. och imponeras av hur folk klarar av att hålla rutiner och att folk ens orkar starta städning och organisering. Och när jag själv besökt folk och sett att de har det städat och snyggt så har jag imponerats och undrat hur de lyckas. Jag känner mig rätt ensam i att inte lyckas hålla ordning, trots att min ambition är att ha det städat och snyggt.

Matlagning är ett annat sånt där område som jag misslyckats med, trots många försök genom åren. Jag kan ha hur goda intentioner som helst, men jag löser det inte. Förstår inte hur folk klarar av att laga mat alla dagar i veckan, eller klarar av veckans matlagning under helgen.

Ja, rutiner är generellt svåra för mig. När jag börjat med yoga, så har jag kommit av mig efter ett tag. Så effekten av yogan kommer aldrig för jag kommer av mig innan det händer.

Sen är jag dålig på att sköta mina tänder också. Jag har aldrig lyckats få till en bra rutin med det. Och det är ju rätt dåligt att det inte fungerar. Blir ju liksom fler jobbiga besök hos tandläkaren då.

Jag skulle vilja klara av de här sakerna. Men tyvärr saknar jag lösning för hur jag ska kunna få det att fungera. Och arbetsterapeuten som jag har träffat verkar inte heller ha några svar tyvärr.

 

[Wille]

Jag tänker att man inte alltid måste "kämpa hårdare" utan att hitta sätt att "kämpa smartare". Gör man same same som man alltid gjort får man ju som bekant samma resultat.
Så det är ju klokt att hitta andra sätt att göra saker på, som gör att man håller i längden.

Jag vet inte hur det ska gå till när inte ens arbetsterapeuten har svar.

 

[Wille]

Men jag pratar inte om att känna nån form av eufori, utan helt enkelt ta upp en sak och så får det räcka för den gången. Betydligt bättre än att ständigt slå ner på sig själv.

Alltså, jag brukar plocka undan småkrafs men det blir alltid nytt krafs. Och det blir aldrig fint.

 

[Fruentimber]

Jag kan inte känna mig nöjd alls för jag har ju inte gått i mål och gjort klart då.

Men man måste inte "göra klart". Du gör ju en fullständig tankevurpa och hindrar dig själv om du hela tiden tror att man måste köpa linan ut för att förändra ens vardag och mående.

Det börjar alltid med små saker. Som att ta upp EN grej, inte allt.

 

[Fruentimber]

Alltså, jag brukar plocka undan småkrafs men det blir alltid nytt krafs. Och det blir aldrig fint.

Men så ser ju vardagen ut för alla? Gammalt krafs ersätts av nytt krafs. Annars hade ju ingen behövt städa.

 

[escodobe]

Ok. Tyvärr har mitt belöningssystem aldrig fungerat. Jag känner verkligen ingenting när jag gjort något litet.

Det finns ju rätt mycket som för många aldrig ger någonting positivt, men man tvingar sig ändå att göra dom för att alternativet att INTE göra dom är värre.
Det flesta hushållsysslor får jag inte lust att göra, jag kan inte sätta mig och vänta på att jag ska VILJA diska,jag hinner gå i pension innan det händer, jag får helt enkelt bestämma en tid då jag diskar - vare sig jag vill det eller inte.

 

[escodobe]

Jag kan inte känna mig nöjd alls för jag har ju inte gått i mål och gjort klart då.

Och det är nog här en bra arbetstearaupet eller psykolog kan ge dig ett handtag i att förändra i hur du tänker kring sysslor. Men du får nog vara beredd på att själv jobba med att programmera om tankesättet, det kommer inte av sig själv.

 

[Lobelia]

Vad är att vara positiv? Är det att tro att man klarar att städa som andra gör trots att man försökt men aldrig lyckats? Eller att tro att man kan laga mat regelbundet, trots många försök och trots att man aldrig lyckats med det.

Vem bestämmer om något är en orealistisk förväntning eller något man kan klara om man bara tror på det?

Kloka frågor.

För mig står positivt i det här sammanhanget något som får mig att må bra. och det helt oberoende av vad andra klarar tycker och tänker. Vad som är orealistisk och realistiskt är lite knepigt och säkert olika för oss alla.

Om vi tar städningen så är allt över nollstrecket positivt. Röj upp och torka av bordet, klarar du halva är det positivt. Klarar du hela är det också lika positivt. Och fixar du golvet så är det positivt. Se till det du klarar istället för att fokusera på det du inte orkar med. Och samma tänk med maten, det är positivt med en hemlagad måltid. Det är positivt att laga två portioner också. Fokusera på de dagar du fixar det beröm dig själv, gotta dig i din fina hemlagade mat vid var tillfälle. I morgon är en ny dag, gårdagen är historia.

För mig låter det som orealistiskt för dig att just nu planera att ha hemlagad mat varje dag. Det verkar skapa stress och ångest. Däremot kanske det är möjligt att fråga dig själv om det funkar för dig att laga mat idag, bara idag och om du inte tror det ha en debatt med dig själv om det skulle vara möjligt med något enkelt, ett stekt ägg eller en tallrik gröt. Om det funkar så beröm dig själv en massa och funkar det inte så är det en ny dag i morgon. Då kan du fråga dig samma sak.

Sen kan det vara bra för dig att får mer långsiktig hjälp av exempelvis en psykolog för att få hjälp med att gå till botten med dian problem. Positivt tänkande kan hjälpa en del men är förmodligen inte lösningen på allt.

 

[Wille]

Men man måste inte "göra klart". Du gör ju en fullständig tankevurpa och hindrar dig själv om du hela tiden tror att man måste köpa linan ut för att förändra ens vardag och mående.

Det börjar alltid med små saker. Som att ta upp EN grej, inte allt.

Men då fastnar jag ju i ett läge jag inte är nöjd med. Precis som jag gjort hela livet.

Kloka frågor.

För mig står positivt i det här sammanhanget något som får mig att må bra. och det helt oberoende av vad andra klarar tycker och tänker. Vad som är orealistisk och realistiskt är lite knepigt och säkert olika för oss alla.

Om vi tar städningen så är allt över nollstrecket positivt. Röj upp och torka av bordet, klarar du halva är det positivt. Klarar du hela är det också lika positivt. Och fixar du golvet så är det positivt. Se till det du klarar istället för att fokusera på det du inte orkar med. Och samma tänk med maten, det är positivt med en hemlagad måltid. Det är positivt att laga två portioner också. Fokusera på de dagar du fixar det beröm dig själv, gotta dig i din fina hemlagade mat vid var tillfälle. I morgon är en ny dag, gårdagen är historia.

För mig låter det som orealistiskt för dig att just nu planera att ha hemlagad mat varje dag. Det verkar skapa stress och ångest. Däremot kanske det är möjligt att fråga dig själv om det funkar för dig att laga mat idag, bara idag och om du inte tror det ha en debatt med dig själv om det skulle vara möjligt med något enkelt, ett stekt ägg eller en tallrik gröt. Om det funkar så beröm dig själv en massa och funkar det inte så är det en ny dag i morgon. Då kan du fråga dig samma sak.

Sen kan det vara bra för dig att får mer långsiktig hjälp av exempelvis en psykolog för att få hjälp med att gå till botten med dian problem. Positivt tänkande kan hjälpa en del men är förmodligen inte lösningen på allt.

Allt det där är ju en kamp, precis hela tiden. Och det är en kamp jag redan haft hela livet.

 

[Lobelia]

Jag kan inte känna mig nöjd alls för jag har ju inte gått i mål och gjort klart då.

Sätt ett lägre mål. Uppenbarligen var det fel på målsättningen om du inte klarade att nå det om du gjorde så gott du kunde.

 

[Fruentimber]

Men då fastnar jag ju i ett läge jag inte är nöjd med. Precis som jag gjort hela livet.

Att ta ett steg i taget är inte att fastna.
Du är ju inte nöjd nu heller.

 

[ainasoja]

Jo men visst. Positivt tänkande fick mig att krascha. Så mycket fungerade det alltså.

Men jösses. Handlar om att du ska vända ditt tankesätt sakta. Inte att du ska blunda och sluta lyssna på kroppen och köra slut på dig själv.

Har också gått in i väggen och började sakta med positiva tankar.

Typ halleluja idag sov jag inte till kl 15 utan kom ur sängen innan kl 12.

 

[Wille]

Att ta ett steg i taget är inte att fastna.
Du är ju inte nöjd nu heller.

Jo, jag fastnar, för jag kommer aldrig längre än det där steget.

 

[Fruentimber]

Jo, jag fastnar, för jag kommer aldrig längre än det där steget.

Ok. Då får man ju jobba på mer acceptans istället.

 

[Lingon]

Vad är att vara positiv? Är det att tro att man klarar att städa som andra gör trots att man försökt men aldrig lyckats? Eller att tro att man kan laga mat regelbundet, trots många försök och trots att man aldrig lyckats med det.

Vem bestämmer om något är en orealistisk förväntning eller något man kan klara om man bara tror på det?

Varför måste man städa som andra gör? Sluta jämföra dig med andra. Börja tro att du kan städa på det sätt och den nivå du själv vill ha det. I små steg.

 

[Lobelia]

Jag kan inte känna mig nöjd alls för jag har ju inte gått i mål och gjort klart då.

Kan det vara att du inte vill känna dig nöjd? För om du gör det, börjar må bra kan du börja se positivt på dig själv och det vill du ju inte? Du vill ju inte bli överpositiv och gå in i väggen igen.

Jag bara spekulerar utifrån vad du skrivit innan, kanske har jag helt fel.

 

[Wille]

Varför måste man städa som andra gör? Sluta jämföra dig med andra. Börja tro att du kan städa på det sätt och den nivå du själv vill ha det. I små steg.

Jag vill kunna känna mig tillfreds med min omgivning t.ex. och inte skämmas när det kommer hem folk till mig.

Jag har alltid haft en önskan om att ha en viss nivå på min städning, matlagning m.m. men aldrig lyckats nå det trots att jag försökt.

Kan det vara att du inte vill känna dig nöjd? För om du gör det, börjar må bra kan du börja se positivt på dig själv och det vill du ju inte? Du vill ju inte bli överpositiv och gå in i väggen igen.

Jag bara spekulerar utifrån vad du skrivit innan, kanske har jag helt fel.

Det där var det konstigaste jag hört. Klart jag skulle bli nöjd om jag lyckades med det jag vill. Att känna sig nöjd över något man lyckats med är inte att vara överpositiv. Att vara överpositiv är att tro att man klarar saker man inte klarar och sen ta i så man stupar.

 

[Lobelia]

Det där var det konstigaste jag hört. Klart jag skulle bli nöjd om jag lyckades med det jag vill. Att känna sig nöjd över något man lyckats med är inte att vara överpositiv. Att vara överpositiv är att tro att man klarar saker man inte klarar och sen ta i så man stupar.

Du har säkert rätt, men jag kom och tänka på det eftersom att många förslag till positivt tänkande verkar falla på att du är rädd för att det ska leda till att du går du ska gå in i väggen. Jag ser ett samband här men jag kan klart ha helt fel. Lek med tanken om du vill. Och att det inte är det medvetna jag utan dit undermedvetna som spökar i så fall skulle jag tro.

 

[farin]

Du har säkert rätt, men jag kom och tänka på det eftersom att många förslag till positivt tänkande verkar falla på att du är rädd för att det ska leda till att du går du ska gå in i väggen. Jag ser ett samband här men jag kan klart ha helt fel. Lek med tanken om du vill. Och att det inte är det medvetna jag utan dit undermedvetna som spökar i så fall skulle jag tro.

På samma sätt som man inom sporten pratar om rädslan att vinna. Jag tror att vi alla till mans har olika nivå av rädsla för att lyckas inom olika områden. Oftast inte medvetet såklart, men i det underliggande. Av olika skäl också tänker jag, men ett är ju hur omgivningen bemöter de som vinner/är framgångsrika/lyckas. I varje fall jag tycker jag oftare ser någon ha empati med någon som inte lyckats än verklig glädje med någon som lyckas. Du ska inte tro att du är nåt...

 

[Lobelia]

På samma sätt som man inom sporten pratar om rädslan att vinna. Jag tror att vi alla till mans har olika nivå av rädsla för att lyckas inom olika områden. Oftast inte medvetet såklart, men i det underliggande. Av olika skäl också tänker jag, men ett är ju hur omgivningen bemöter de som vinner/är framgångsrika/lyckas. I varje fall jag tycker jag oftare ser någon ha empati med någon som inte lyckats än verklig glädje med någon som lyckas. Du ska inte tro att du är nåt...

Eller diverse drömgränser som stått sig mycket länge som dröm milen (engelsk mil under en viss tid), när gränsen väl sprängdes så var det flera som lyckades.

Vårt undermedvetna kan få för sig riktigt tokiga och konstiga saker.

Jag tror det var någon idrottsman/kvinna (ryttare?) som i intervjun efter vinsten inte var jublande överglad (alltså hen var glad). Personen hade sett sig själv vinna så många gånger att det var självklart att hen skulle vinna

 

[Exile]

Nu blir det kanske lite hårt, men jag säger det med all välmening. Du behöver prata med någon, någon form av terapi för att ändra ditt tankesätt. Det hjälper inte ditt liv och det hjälper inte ditt mående att du alltid är så otroligt negativ och hård mot dig själv. Att tänka mer positivt handlar inte om att man ska tro att man helt plötsligt kan allt eller är bäst på allt utan att man ska sluta ta ut all misär i förväg.

Att ta en bild på lite stök på golvet, ladda upp den här och beskriva hur otroligt dålig du är som inte bara gör något åt det tar otroligt mycket mer tid och energi än att bara plocka upp en eller två grejer från golvet. Det är ett självskadebeteende du håller på med när du hela tiden inför publik (här på forumet) måste prata om hur värdelös du är och att du inte kan något.

Du måste sluta med det, kanske inte att känna det men att aktivt göra det. Du får fortsätta tycka att du är värdelös men sluta säg det, sluta förmedla den informationen är ett första steg, snacka inte skit om dig själv. Du vet det man säger om att prata om andra att "om du inte har något snällt att säga, säg då ingenting", börja med att applicera det på dig själv!

Vad det gäller rutiner, matlagning, städning så finns det hur många bra råd som helst här på forumet för att underlätta som du fått i dina tidigare trådar men det spelar liksom ingen roll vad folk föreslår för du hittar alltid en anledning till varför det inte går och så försöker du inte. Så börja med att försöka ändra din attityd så kanske du kan se på gamla råd med nya ögon istället.