Att inte klara basics

Jag har suttit och läst tråden med städtips m.m. och imponeras av hur folk klarar av att hålla rutiner och att folk ens orkar starta städning och organisering. Och när jag själv besökt folk och sett att de har det städat och snyggt så har jag imponerats och undrat hur de lyckas. Jag känner mig rätt ensam i att inte lyckas hålla ordning, trots att min ambition är att ha det städat och snyggt.

Matlagning är ett annat sånt där område som jag misslyckats med, trots många försök genom åren. Jag kan ha hur goda intentioner som helst, men jag löser det inte. Förstår inte hur folk klarar av att laga mat alla dagar i veckan, eller klarar av veckans matlagning under helgen.

Ja, rutiner är generellt svåra för mig. När jag börjat med yoga, så har jag kommit av mig efter ett tag. Så effekten av yogan kommer aldrig för jag kommer av mig innan det händer.

Sen är jag dålig på att sköta mina tänder också. Jag har aldrig lyckats få till en bra rutin med det. Och det är ju rätt dåligt att det inte fungerar. Blir ju liksom fler jobbiga besök hos tandläkaren då.

Jag skulle vilja klara av de här sakerna. Men tyvärr saknar jag lösning för hur jag ska kunna få det att fungera. Och arbetsterapeuten som jag har träffat verkar inte heller ha några svar tyvärr.

 

[Lobelia]

Hur ska man kunna öppna upp för den möjligheten när man i 48 år inte har fungerat som man borde göra? Det känns faktiskt som en helt orimlig förväntan att tro att det går att ändra en människa till något den aldrig har varit, särskilt som jag har försökt i många år men misslyckats hela tiden.

Ja visst är det jobbigt och omvälvande.

Jag har ingen aning om hur du fungerar och dina exakta problem. Jag har dock god koll på hur det här med förväntningar fungerar. Förväntar man sig misslyckande, problem osv så får man det ofta. Tänk dig Peder Fredriksson. Hur stor chans tror du att han haft att ta OS-medaljer om han förväntade sig att det skulle gå åt skogen? Skulle hästen hoppat lika bra om han på vartannat hinder fått hjärtat i halsgropen och känt nu kommer vi att riva, hästen kommer att väga osv?

Det fungerar likadant för dig, matar du din hjärna med att du kommer att krascha i hinder, hästen kommer att vägra (ja ersätt det med något som är tillämpligt för dig) så kommer du sannolikt misslyckas åtminstone om du ökar kraven och hittar jobbiga hinder. Vill du öppna upp för möjligheten att lyckas, ja då finns det chanser att ta dig över..

Och nej Peder får inte allt gratis, vad jag förstår har han riktat in hela livet på att bli bäst i världen, Det har säkert inte varit en dans på rosor och en himla massa mental träning och fokus.

 

[åke]

Alla jobbar inte hemifrån. Nu måste ju Wille vara hemma från plugg för att göra saker på studietid om jag förstått det rätt.

(Vi hade verkligen inte fått ta paus en gång i timman på mitt fd. jobb på det viset heller, så alla har inte den möjligheten.)

Men det är väl ganska vanligt att man idag tar en kort bensträckare en gång i timmen?

 

[åke]

Det inkräktar på mina möjligheter att tjäna pengar vilket ju jag anser är en väldigt stor del av livet. Så BS löser bara en viss del av livet men förhindrar en annan del av livet.

Men du vet ju inte hur det blir när du får jobb. Då kanske du är ledig en dag i veckan och kan ha boendestöd. Då slipper dom ju inkräkta på ditt liv.

 

[WhoIsItAgain]

Men du vet ju inte hur det blir när du får jobb. Då kanske du är ledig en dag i veckan och kan ha boendestöd. Då slipper dom ju inkräkta på ditt liv.

Säkert eftersom hon vill jobba på Granngården eller Handelsträdgård eller liknande. De har väl öppet 7 dagar i veckan och även kvällar? Då har man ju troligen ledigt vardagar också och att man börjar på eftermiddagen ibland.

 

[em-pirre]

Jag har tipsat om den innan men det finns en facebook-grupp "Family living- The true story" som är underbar! Fullt med bilder på stökiga hem! En underbar balans mot alla perfekta instagrambilder på välstädade och perfket inredda hem! Den är mycket bättre att kolla på än att läsa trådar på forum där personer som har lätt för att hålla ordning berättar hur duktiga de är och hur de gör för att hålla det fint städat. Liksom jag fattar hur man städar, det blir bara inte av! För att det är vansinnigt tråkigt!

Finns en urskön finsk fb-grupp som heter sisustetaan saatana (vilket betyder nu inreder vi för fan) där det också postat ironiska inredningsbilder, dvs bilder på stökiga och icke estetiska hem. Helt underbar grupp! Sarkasm som bäst!

 

[em-pirre]

Men det är väl ganska vanligt att man idag tar en kort bensträckare en gång i timmen?

Det beror ju helt på jobbet?

 

[Lingon]

Ja visst är det jobbigt och omvälvande.

Jag har ingen aning om hur du fungerar och dina exakta problem. Jag har dock god koll på hur det här med förväntningar fungerar. Förväntar man sig misslyckande, problem osv så får man det ofta. Tänk dig Peder Fredriksson. Hur stor chans tror du att han haft att ta OS-medaljer om han förväntade sig att det skulle gå åt skogen? Skulle hästen hoppat lika bra om han på vartannat hinder fått hjärtat i halsgropen och känt nu kommer vi att riva, hästen kommer att väga osv?

Det fungerar likadant för dig, matar du din hjärna med att du kommer att krascha i hinder, hästen kommer att vägra (ja ersätt det med något som är tillämpligt för dig) så kommer du sannolikt misslyckas åtminstone om du ökar kraven och hittar jobbiga hinder. Vill du öppna upp för möjligheten att lyckas, ja då finns det chanser att ta dig över..

Och nej Peder får inte allt gratis, vad jag förstår har han riktat in hela livet på att bli bäst i världen, Det har säkert inte varit en dans på rosor och en himla massa mental träning och fokus.

Du har så rätt. Men det är så svårt när man är deprimerad. Det ingår ju i diagnosen att man har negativa tankemönster.

Det är som att säga till en överviktig person som försökt gå ner i vikt men misslyckats "bara ät mindre". Vilket i sak är korrekt men oerhört svårt och förminskande då personen redan vet om det.

Nåt som jag tror är enklare är att försöka ha samma empati för själv som man hade haft om det var ens bästa vän som var i samma sits som man själv. Man hade ju inte varit elak mot sin bästa vän, men av nån anledning är många alldeles för elaka mot sig själva.

 

[Lobelia]

Du har så rätt. Men det är så svårt när man är deprimerad. Det ingår ju i diagnosen att man har negativa tankemönster.

Det är som att säga till en överviktig person som försökt gå ner i vikt men misslyckats "bara ät mindre". Vilket i sak är korrekt men oerhört svårt och förminskande då personen redan vet om det.

Nåt som jag tror är enklare är att försöka ha samma empati för själv som man hade haft om det var ens bästa vän som var i samma sits som man själv. Man hade ju inte varit elak mot sin bästa vän, men av nån anledning är många alldeles för elaka mot sig själva.

Ja visst ingår det i diagnosen och inte sa jag att det var lätt heller - tvärt om vill jag minnas. Avsikten med inlägget var att visa på att tankesätt kan förändra, om man jobbar med dem, inte att det är lätt och bara att göra det. Steg ett i att lyckas är att inse att det kanske eventuellt är möjligt - att tankar påverkar resultatet. Tror man att man inte kan påverka, då kan man troligen inte förändra något.

Sen är det nog olika, att ha empati med mig själv var nog det jag haft allra svårast för, det var som att köra huvudet i väggen till att börja med.

 

[Wille]

Ja visst är det jobbigt och omvälvande.

Jag har ingen aning om hur du fungerar och dina exakta problem. Jag har dock god koll på hur det här med förväntningar fungerar. Förväntar man sig misslyckande, problem osv så får man det ofta. Tänk dig Peder Fredriksson. Hur stor chans tror du att han haft att ta OS-medaljer om han förväntade sig att det skulle gå åt skogen? Skulle hästen hoppat lika bra om han på vartannat hinder fått hjärtat i halsgropen och känt nu kommer vi att riva, hästen kommer att väga osv?

Det fungerar likadant för dig, matar du din hjärna med att du kommer att krascha i hinder, hästen kommer att vägra (ja ersätt det med något som är tillämpligt för dig) så kommer du sannolikt misslyckas åtminstone om du ökar kraven och hittar jobbiga hinder. Vill du öppna upp för möjligheten att lyckas, ja då finns det chanser att ta dig över..

Och nej Peder får inte allt gratis, vad jag förstår har han riktat in hela livet på att bli bäst i världen, Det har säkert inte varit en dans på rosor och en himla massa mental träning och fokus.

Skulle du säga samma sak till en med adhd eller autism?

Jag menar att jag är född med mina problem. Inget kan ju ändra på det.

Att påstå att inställningen är nyckeln till allt är inget annat än att vara orealistiskt hurtig.

 

[Nota]

Skulle du säga samma sak till en med adhd eller autism?

Jag menar att jag är född med mina problem. Inget kan ju ändra på det.

Att påstå att inställningen är nyckeln till allt är inget annat än att vara orealistiskt hurtig.

Inställningen ÄR nyckel till allt.
Även hos sjuka människor måste viljan finnas för att ta sig framåt annars står man still.

 

[Lobelia]

Skulle du säga samma sak till en med adhd eller autism?

Jag skulle säga det samma till de flesta. Med en med autism beror det på var den ligger i spektrumet. Det lönar sig kanske inte att säga det till någon som är så inne i ens värld att kommunikation är en för stor utmaning.

Jag menar att jag är född med mina problem. Inget kan ju ändra på det.

Vad för problem man har spelar mindre roll. Och vad man vill göra, knyta skosnören, fixa trädgården, lyckas få ett jobb, bli bättre i en sjukdom eller hoppa en OS-final. Fokuserar man på att misslyckas, att det inte går, att man aldrig kommer att bli bättre så har man en det mycket svårare att lyckas. Det är klart man kan klara en lätt uppgift oavsett inställning eller misslyckas även om man ser sig själv som en vinnare.


Placeboeffekten är ett talande exempel. Vid testning av mediciner har man i allmänhet en placebogrupp som får "sockerpiller" anledningen är att man oftast får en förbättring oavsett om man får pillret som har en verksam substans eller inte. Får man en medicin och tror på att den ska funka så blir effekten större. Det har bevisats till den grad att man måste ta med det i testerna.

Att påstå att inställningen är nyckeln till allt är inget annat än att vara orealistiskt hurtig.

Nja inställningen är inte allt, men den betyder mycket. Det handlar inte om att var hurtig utan att jobba på sig själv och sin inställning (hårt jobb i synnerhet om man har extra utmaningar). Att bara sätta på en glad min hjälper inte i längden enligt min erfarenhet.

------
Om man drar ner det på en mer jordnära nivå så om jag går på en anställningsintervju och har inställningen att det här kommer att gå åt skogen. Så kan det se ut så här.

Jag fasar för intervjun, den är som ett mörkt hot som jag inte vill tänka på. Jag googlar kanske lite snabbt på företaget och ser att det är stort och opersonligt. Ingen idé att kolla upp, skulle jag ringa någon och höra mig för inför intervjun så kommer jag ändå att komma till fel person. Och att förbereda mig verkar meningslöst. Jag åker ju bara för att jag måste. Jag vaknar på morgonen, konstaterar att håret kanske skulle må bra av en tvätt, men det är ingen ide att anstränga mig, jag kommer ju inte att få jobbet. Nåja jag vill ändå vara presentabel så rotar rätt på något som kan passa och sätter mig på bussen. Väl framme så är jag nervös, tittar ner, när jag får frågor om varför jag passar till jobbet så blir det lite krystat, jag vet ju att jag inte passar och inte kommer att få det, men jag försöker så gott jag kan även om jag inte vill ha jobbet en gång


Om om jag har en mer positiv inställning och tror på mig själv.


Jag fasar för intervjun, men det är ju en kul utmaning och träning oavsett jobbet. Jag googlar, frågar runt bland bekanta och mitt minimala kontaktnät och inser att en avlägsen bekant faktiskt jobbar på firman. Jag tar mod till mig och messar personen på FB. Hen visste inte så mycket om tjänsten men lite matnyttigt får jag. Jag förbereder mig noga och tänker igenom vad jag ska svara på standardfrågorna som ofta dyker upp. köper en ny fin tröja som jag känner mig fin i och lägger fram passande kläder på kvällen. När dagen kommer så gör jag mig i ordning, ser till att jag känner mig fin och fräsch och tar bussen. Väl framme är jag nervös, men jag är ju väl förberedd så frågorna om varför jag passar till jobbet och liknade går bra. Jag möter folks blickar med tillförsikt.

Vilket jobb tror du jag fick? Båda personerna kunde ha varit jag men vid olika tillfällen i livet även om exemplen är påhittade så var det ungefär så det gick till.

------



Jag googlade snabbt på mentalträning, här står det lite om det https://foretagande.se/tag/mental-traning. Kanske inte det bästa exemplet men för att illustrera vad jag menar. Det finns massor av information och övningar att kolla på på internet om man vill ändra sin inställning, men lätt är det inte. Och det är ju inte bara att le och låtsas man är glad.

 

[åke]

Det beror ju helt på jobbet?

Vilka jobb tillåter inte det menar du?

 

[Wille]

Inställningen ÄR nyckel till allt.
Även hos sjuka människor måste viljan finnas för att ta sig framåt annars

När jag trodde jag kunde klara allt så gick jag in i väggen.

Jag skulle säga det samma till de flesta. Med en med autism beror det på var den ligger i spektrumet. Det lönar sig kanske inte att säga det till någon som är så inne i ens värld att kommunikation är en för stor utmaning.


Vad för problem man har spelar mindre roll. Och vad man vill göra, knyta skosnören, fixa trädgården, lyckas få ett jobb, bli bättre i en sjukdom eller hoppa en OS-final. Fokuserar man på att misslyckas, att det inte går, att man aldrig kommer att bli bättre så har man en det mycket svårare att lyckas. Det är klart man kan klara en lätt uppgift oavsett inställning eller misslyckas även om man ser sig själv som en vinnare.


Placeboeffekten är ett talande exempel. Vid testning av mediciner har man i allmänhet en placebogrupp som får "sockerpiller" anledningen är att man oftast får en förbättring oavsett om man får pillret som har en verksam substans eller inte. Får man en medicin och tror på att den ska funka så blir effekten större. Det har bevisats till den grad att man måste ta med det i testerna.



Nja inställningen är inte allt, men den betyder mycket. Det handlar inte om att var hurtig utan att jobba på sig själv och sin inställning (hårt jobb i synnerhet om man har extra utmaningar). Att bara sätta på en glad min hjälper inte i längden enligt min erfarenhet.

------
Om man drar ner det på en mer jordnära nivå så om jag går på en anställningsintervju och har inställningen att det här kommer att gå åt skogen. Så kan det se ut så här.

Jag fasar för intervjun, den är som ett mörkt hot som jag inte vill tänka på. Jag googlar kanske lite snabbt på företaget och ser att det är stort och opersonligt. Ingen idé att kolla upp, skulle jag ringa någon och höra mig för inför intervjun så kommer jag ändå att komma till fel person. Och att förbereda mig verkar meningslöst. Jag åker ju bara för att jag måste. Jag vaknar på morgonen, konstaterar att håret kanske skulle må bra av en tvätt, men det är ingen ide att anstränga mig, jag kommer ju inte att få jobbet. Nåja jag vill ändå vara presentabel så rotar rätt på något som kan passa och sätter mig på bussen. Väl framme så är jag nervös, tittar ner, när jag får frågor om varför jag passar till jobbet så blir det lite krystat, jag vet ju att jag inte passar och inte kommer att få det, men jag försöker så gott jag kan även om jag inte vill ha jobbet en gång


Om om jag har en mer positiv inställning och tror på mig själv.


Jag fasar för intervjun, men det är ju en kul utmaning och träning oavsett jobbet. Jag googlar, frågar runt bland bekanta och mitt minimala kontaktnät och inser att en avlägsen bekant faktiskt jobbar på firman. Jag tar mod till mig och messar personen på FB. Hen visste inte så mycket om tjänsten men lite matnyttigt får jag. Jag förbereder mig noga och tänker igenom vad jag ska svara på standardfrågorna som ofta dyker upp. köper en ny fin tröja som jag känner mig fin i och lägger fram passande kläder på kvällen. När dagen kommer så gör jag mig i ordning, ser till att jag känner mig fin och fräsch och tar bussen. Väl framme är jag nervös, men jag är ju väl förberedd så frågorna om varför jag passar till jobbet och liknade går bra. Jag möter folks blickar med tillförsikt.

Vilket jobb tror du jag fick? Båda personerna kunde ha varit jag men vid olika tillfällen i livet även om exemplen är påhittade så var det ungefär så det gick till.

------



Jag googlade snabbt på mentalträning, här står det lite om det https://foretagande.se/tag/mental-traning. Kanske inte det bästa exemplet men för att illustrera vad jag menar. Det finns massor av information och övningar att kolla på på internet om man vill ändra sin inställning, men lätt är det inte. Och det är ju inte bara att le och låtsas man är glad.

Ditt exempel är ju bara löjligt och saknar ju helt förståelse för verkliga problem.

 

[em-pirre]

Vilka jobb tillåter inte det menar du?

Men det var ju precis en i tråden som skrev att det inte gick på hennes jobb.

Vissa har jobb där man inte kan gå på toaletten då man behöver gå, vissa hinner inte ta en enda paus, vissa hinner inte sitta ner alls osv osv osv.

 

[Lobelia]

När jag trodde jag kunde klara allt så gick jag in i väggen.


Ditt exempel är ju bara löjligt och saknar ju helt förståelse för verkliga problem.

Jag kan inte ge exempel utifrån dig då jag inte känner dig, det är en omöjlighet. Det är väl stora krav på ett internetforum . Syftet med exemplet var att visa principen hur ens inställning till livet kan fungera, inte att det skulle vara direkt applicerbart för dig.

Placeboeffekten som jag tog upp är något mycket väl dokumenterat och det fungerar. Även där handlar det om förväntan. Bara förväntan av att en medicin kommer att fungera gör att det fungerar bättre.


-----

När det gäller att gå i väggen så handlar det enligt min erfarenhet att man gör för mycket , tar på sig för mycket, inte lyssnar på kroppens signaler att den fått nog, har press på sig utifrån eller inifrån. och inte får återhämning och liknade. Så visst har du rätt om man försöker applicera målbilden att man är odödlig och klarar allt, inte behöver ta hänsyn till något och att kroppen klarar allt och liknade.

Det är inte riktigt det jag syftar på, utan mer vilken inställning man har i det man gör.

 

[Wille]

Jag kan inte ge exempel utifrån dig då jag inte känner dig, det är en omöjlighet. Det är väl stora krav på ett internetforum . Syftet med exemplet var att visa principen hur ens inställning till livet kan fungera, inte att det skulle vara direkt applicerbart för dig.

Placeboeffekten som jag tog upp är något mycket väl dokumenterat och det fungerar. Även där handlar det om förväntan. Bara förväntan av att en medicin kommer att fungera gör att det fungerar bättre.

Jag har haft en jävligt bra inställning. Det ledde till att jag ansträngde mig utöver min förmåga och kraschade. Det har lärt mig att man faktiskt måste ta hänsyn till hur verkligheten ser ut.

Jag fattar vad du menar med inställning, men du verkar inte fatta vad jag menar med förmåga. Förmåga handlar inte om inställning.

Och placeboeffekten känner jag mycket väl till.

 

[Lobelia]

Jag har haft en jävligt bra inställning. Det ledde till att jag ansträngde mig utöver min förmåga och kraschade. Det har lärt mig att man faktiskt måste ta hänsyn till hur verkligheten ser ut.

Jag fattar vad du menar med inställning, men du verkar inte fatta vad jag menar med förmåga. Förmåga handlar inte om inställning.

Och placeboeffekten känner jag mycket väl till.

Givetvis måste man ta hänsyn till verkligheten. Jag vill minnas att jag skrev det.


Man kan ha en positiv inställning och målbild till att kunna ta sig ur sängen om det är den nivån ens förmåga ligger på eller hoppa ett 30 cm hinder,

 

[ainasoja]

Jag har haft en jävligt bra inställning. Det ledde till att jag ansträngde mig utöver min förmåga och kraschade. Det har lärt mig att man faktiskt måste ta hänsyn till hur verkligheten ser ut.

Jag fattar vad du menar med inställning, men du verkar inte fatta vad jag menar med förmåga. Förmåga handlar inte om inställning.

Och placeboeffekten känner jag mycket väl till.

Tycker att hon skriver rätt utförligt med vad hon syftar på ang tankesätt. Uppfattar inte att hon anser att du ska ha inställningen att du ska köra dig själv in i väggen, tycker själv att budskapet snarare är att du ska tänka positiva tänkar till exempel om matlagning. Små vardagssaker som du i dagsläget har negativa tankar om.

Det är min uppfattning om inläggen som @Lobelia skrivit om positiva tankar och jag tycker det är bra tankegångar och förslag från hennes sida.

 

[Lobelia]

Tycker att hon skriver rätt utförligt med vad hon syftar på ang tankesätt. Uppfattar inte att hon anser att du ska ha inställningen att du ska köra dig själv in i väggen, tycker själv att budskapet snarare är att du ska tänka positiva tänkar till exempel om matlagning. Små vardagssaker som du i dagsläget har negativa tankar om.

Det är min uppfattning om inläggen som @Lobelia skrivit om positiva tankar och jag tycker det är bra tankegångar och förslag från hennes sida.

Uppenbarligen gick det inte hem just nu. Kanske var det fel av mig att skriva det, kanske sår det ett frö i vart fall. eller hjälper någon annan .

Och det är nog snarare att jobba på sin inställning än att sätta på ett smile och agera som om man är positiv och trycka ner känslorna. Visst "fake it until you make it" kan fungera i viss mån.

 

[BornAgain]

Din sjukdom är väl ändå det som förhindrar den delen av livet som innebär heltidsjobb och sådär krasst igen då så finns det i princip ingen ag som anställer någon med pågående depression, eftersom det är välkänt för att påverka arbetsförmågan negativt.

Så för nu bör du kanske fokusera på att bli frisk och få rätsida på vardagen med hjälp av boendestöd och vad mer för hjälp du kan få för att så småningom tillfriskna och må bra isft att fokusera på att jaga heltidsjobb.

Sjukpenningen blir man inte direkt fet av (7 000 - 11 000 per månad plus ev bostadstillägg). Svårt att få ihop tillvaron med lite pengar (i synnerhet då som det är svårare att planera och vara fixig och donig om man inte mår bra)