Att inte klara basics

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag har suttit och läst tråden med städtips m.m. och imponeras av hur folk klarar av att hålla rutiner och att folk ens orkar starta städning och organisering. Och när jag själv besökt folk och sett att de har det städat och snyggt så har jag imponerats och undrat hur de lyckas. Jag känner mig rätt ensam i att inte lyckas hålla ordning, trots att min ambition är att ha det städat och snyggt.

Matlagning är ett annat sånt där område som jag misslyckats med, trots många försök genom åren. Jag kan ha hur goda intentioner som helst, men jag löser det inte. Förstår inte hur folk klarar av att laga mat alla dagar i veckan, eller klarar av veckans matlagning under helgen.

Ja, rutiner är generellt svåra för mig. När jag börjat med yoga, så har jag kommit av mig efter ett tag. Så effekten av yogan kommer aldrig för jag kommer av mig innan det händer.

Sen är jag dålig på att sköta mina tänder också. Jag har aldrig lyckats få till en bra rutin med det. Och det är ju rätt dåligt att det inte fungerar. Blir ju liksom fler jobbiga besök hos tandläkaren då.

Jag skulle vilja klara av de här sakerna. Men tyvärr saknar jag lösning för hur jag ska kunna få det att fungera. Och arbetsterapeuten som jag har träffat verkar inte heller ha några svar tyvärr.
 

Din sjukdom är väl ändå det som förhindrar den delen av livet som innebär heltidsjobb och sådär krasst igen då så finns det i princip ingen ag som anställer någon med pågående depression, eftersom det är välkänt för att påverka arbetsförmågan negativt.

Så för nu bör du kanske fokusera på att bli frisk och få rätsida på vardagen med hjälp av boendestöd och vad mer för hjälp du kan få för att så småningom tillfriskna och må bra isft att fokusera på att jaga heltidsjobb.
Rent krasst så måste jag jaga heltidsjobb när utbildningen tar slut. Annars får jag inga pengar.

Tyvärr är det väl så att jag räknar med att aldrig någonsin kan räkna med att fungera bra. Jag har ju aldrig gjort det egentligen. Jag har alltid haft kaos hemma, har aldrig klarat av att laga mat regelbundet (utan endast när jag klarat av att ta mig i kragen) och tandborstningen har heller aldrig fungerat bra även om det just nu inte fungerar alls.

Men även om jag inte fungerar som jag borde så måste jag ha ett jobb, och det måste ju finnas plats på arbetsmarknaden för alla som inte är A-barn. (Och vet att jag uppskattades på mitt förra jobb och de har också bett mig att hoppa in och lösa problem även efter att jag slutat där för de inte kunnat lösa saker på egen hand.)
 
Fast att påstå att BS inkräktar på livet är väl rätt fel ändå? Dom försöker få hennes liv att fungera.

Att dom bara erbjuder BS i hennes kommun på dagtid är dåligt men om det är enda alternativet så går det ju inte att lösa på annat sätt med BS.

Vad hjälper det att TS får hjälp av BS om hon förlorar jobbet pga att hon måste vara ledig 0,5-1 dag per vecka? Om hon inte klarar sina studier p.g.a. att hon missar för mycket varje vecka?

Jag får ibland känslan, inte bara i den här specifika situationen utan mer allmänt, att hjälpinsatser ofta bara ser de som är riktigt illa däran. Men de som har liv som funkar till hälften (eller som har en del som funkar) har de svårt att anpassa sig till. Vilket kan leda till att människan som kanske kämpar hårt med att få livet att gå ihop, få sitt liv att fungera måste kämpa mot ytterligare en sak för att "om man får hjälp X så ska man inte kunna utföra moment Y". De borde verkligen tänka om erbjuda hjälp som inte blir ett hinder i personens liv. De borde inse att det är bra att TS har en utbildning att gå till och i framtiden ett jobb. TS finns inte till för att de ska ha en arbetsplats att gå till. De finns till för att TS liv ska fungera. Och inte bara deras lilla del, utan hela livetmåste fungera och där inkluderas att kunna gå till sitt arbete/skola för att tjäna de pengar man behöver för att leva.
 
Vad hjälper det att TS får hjälp av BS om hon förlorar jobbet pga att hon måste vara ledig 0,5-1 dag per vecka? Om hon inte klarar sina studier p.g.a. att hon missar för mycket varje vecka?

Jag får ibland känslan, inte bara i den här specifika situationen utan mer allmänt, att hjälpinsatser ofta bara ser de som är riktigt illa däran. Men de som har liv som funkar till hälften (eller som har en del som funkar) har de svårt att anpassa sig till. Vilket kan leda till att människan som kanske kämpar hårt med att få livet att gå ihop, få sitt liv att fungera måste kämpa mot ytterligare en sak för att "om man får hjälp X så ska man inte kunna utföra moment Y". De borde verkligen tänka om erbjuda hjälp som inte blir ett hinder i personens liv. De borde inse att det är bra att TS har en utbildning att gå till och i framtiden ett jobb. TS finns inte till för att de ska ha en arbetsplats att gå till. De finns till för att TS liv ska fungera. Och inte bara deras lilla del, utan hela livetmåste fungera och där inkluderas att kunna gå till sitt arbete/skola för att tjäna de pengar man behöver för att leva.
Förlorar jobbet? Hon studerar ju?

Sluta måla upp fan på väggen. Just nu så fungerar det någorlunda. Fokusera på det som fungerar istället för att bara se problemen som kanske kan komma i framtiden.
 
Förlorar jobbet? Hon studerar ju?

Sluta måla upp fan på väggen. Just nu så fungerar det någorlunda. Fokusera på det som fungerar istället för att bara se problemen som kanske kan komma i framtiden.

Ja, och hur ska hon klara sin studier om hon måste ha frånvaro varje vecka pa BS? Det finns säkert de som klarar av det och kanske har TS de marginalerna men det är inget BS kan räkna med.
 
Förlorar jobbet? Hon studerar ju?

Sluta måla upp fan på väggen. Just nu så fungerar det någorlunda. Fokusera på det som fungerar istället för att bara se problemen som kanske kan komma i framtiden.
Jag kanske inte får ett jobb p.g.a. behovet av boendestöd. Alternativet är att jag inte säger något om boendestöd och slutar med deras hjälp när jag sen får ett jobb.

Jag pluggar bara till 27 januari så utbildningen är snart slut. Och då börjar allvaret.
 
Det finns annan hjälp att få med. Inte bara BS.

Du måste lyfta detta problem med berörd instans.
Antar du menar hemtjänst.

Jag vill inte ha någon som kommer in i mitt hem och kör över mig eller inte hjälper mig på det sätt jag behöver. Och vill inte ha någon hos mig som är stressad för att den behöver hinna dammsuga, laga mat och diska på 15 minuter.
 
Jodå. Arbetar själv med stöd i hemmet.
Du är alltså en av våra hjältar. Men vet du då hur "enkelt det är" för oss som är i beroendeposition, till dig och dina vänner att få den hjälp vi behöver.

Jag kan informera att det beror på VAR i landet du bor. Här i Örebro, är det inte bara att "knäppa med fingrarna" och vänta sig att alla kommer springande. Jag har slagits med byråkratiska kvarnar i kommun, region, försäkringskassa och gud fader, eller vem det är... vet vad, sedan 1999. Jag tror inte att du förstår, hur det sliter på en som människa, när ingen förstår, lyssnar eller helt enkelt säger... Men så dålig ser du inte ut, behöver du verkligen en permobil, behöver du verkligen en rygglift, behöver du verkligen hjälp med strumpor. Det tog 20 år, innan någon insåg att jag inte längre mådde bra och då blev min andra suveräna kurator oxtokig och bad mig om lov att ta över byråkratin ett tag, så jag kunde få ta mig upp till ytan.

Det jag inte själv, och det är ju för i pip jag som behöver hjälpen... fått hjälp med på 20 år, tog 14 dagar att fixa, för kurator. Varför ska man behöva omyndigförklaras som brukare, när det inte är där problemet sitter och ha en "god man" som hjälper en med allt. När man faktiskt har målföre själv.

Så snälla, jämför inte Wille med DINA brukare, du vet inte var Wille finns och vad dennes byråkratiska väderkvarnar sysslar med.

:heart

Tack för ordet och förlåt om jag lägger mig i.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Och mitt livs historia, fortsätter.... för att ingen ska ta illa åt sig och börja diskutera om hur elak, dum och otrevlig jag är, så...
Svar
0
· Visningar
481
Senast: IngelaH
·
  • Artikel Artikel
Dagbok I många år har jag funderat på vad det egentligen är för fel på mina föräldrar. De beter sig liksom inte riktigt som normala människor...
Svar
0
· Visningar
850
Senast: Tuvstarr
·
  • Artikel Artikel
Dagbok När jag bytte stad och behövde hitta ett nytt boende så började jag med att hyra en stuga på en gård som jag hittade via annons på...
Svar
2
· Visningar
1 339
Senast: Habina
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Nej, att vara ny på ett jobb är verkligen inte min grej. Speciellt inte med den attityd mot en nyanställd som verksamheter har nu för...
Svar
13
· Visningar
3 495
Senast: Urigurien
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp