Att hålla fast vid sitt beslut

Skriver denna tråden för att få hjälp att fatta rätt beslut och sedan hålla fast vid det. Eller ja, jag vet vad som är rätt beslut men jag vill inte acceptera det. Ping är 13,5 år och både ser (blind på ett öga och ca 50% blind på andra) och har börjat höra sämre och sämre. Hon är troligen dement och trots att hon har fått medicin mot demens så tycker jag inte att hon har blivit mindre förvirrad.
Nu har hon fått rejäl tandvärk och efter tokjagande på veterinär så lyckades jag få en tid för extraktion av den dåliga tanden på torsdag. Men är det verkligen rätt mot henne? Jag vet innerst inne att det inte längre är det, men jag kan inte acceptera att jag MÅSTE fatta beslutet, samtidigt som jag har det. Pga demensen har hon nog på sin höjd 2-3 månader kvar, om ens det, och att gå och ha tandont en stor del av den tiden är inte ett värdigt avslut. Hade det inte varit för demensen så hade jag inte tvekat på operation men nu? Nej, det är inte rätt!

Men när? Boka om tiden till så fort som möjligt eller boka om operationen till avlivning på torsdag?

Hon får metacam och blötmat för det gör ont att tugga kulorna och hon är överlycklig för all blötmat för den ges bara som smågodis i vanliga fall. Det märks att det gör mindre ont nu när hon får metacam men är hon helt smärtfri? Jag vet inte.

Och jag kan inte låta bli att vara så arg på min vanliga veterinärklinik för jag ville boka in en tid för tänderna redan för två månader sedan men de ansåg inte att det behövdes trots att jag sa att hon åt långsamt och hade fått mycket mer tandsten på ena sidan. Hon hade kunnat få hjälp så mycket snabbare om jag bara legat på ännu mer och tvingat igenom en bokning. Varför gjorde jag inte det?! Jag vet inte. Jag vet inte ens om det hade gått eftersom de inte ville. Detta och en del annat gör att jag mer och mer överväger att byta klinik, men samtidigt så är de väldigt kompetenta och har varit väldigt tillmötesgående tidigare och den andra kliniken i stan vill jag inte gå till så då måste jag ta mig till någon annan stad och jag har ingen bil. Jag vet inte vad som har hänt men jag har hört flera personer säga negativa saker om dem den senaste tiden. Inte om vården för den är fortfarande bra men om deras bemötande mot djurägarna. Jag drar mig för att ringa dit numera för det känns som att de tycker att jag är jobbig som hela tiden kommer dit med småsaker, men det är ju för att jag inte vill att det ska bli stora saker av det. Det måste väl vara bra?! Jag känner mig dömd och som att de tycker att jag är en dålig ägare. Jag vet att jag inte är den bästa hundägaren men jag gör verkligen allt jag är kapabel till för att hundarna ska ha det så bra som det bara går!

Förlåt för lång lång harang av svammel

Min älskade lilla tant 😭
CF1498C8-730D-4B68-84F3-B778A53CBC86.webp
 

Börjar en fundera på om det är dags för ett sista besök är det i allmänhet det :heart Hon är en gammal hund och att åtgärda tänder i det här läget kommer inte att förändra hennes livslängd och demensen gör ju att hon är förvirrad. Bättre att låta henne släppa taget lugnt och stilla och inte vänta tills det blir urakut :)
 
@Lyan jag tror att du vet 💔♥️


Jag har blivit krass med åren, visst KAN man hålla liv i djuren trots en, två, tre åkommor. Men fy sjutton vad det sliter på en själv som ägare att hela tiden behöva ta hänsyn till alla dessa problem. Så numera sätter jag en mental stoppknapp att det räcker om djuren får mer än ett problem man måste ta hänsyn till i den dagliga skötseln.
Jag orkar t.ex med att ponnyn har trachealkollaps, men skulle hon få fång så får hon lämna in.
När jag fick avliva min själsfrände akut så gick jag fullkomligen isär av smärta. Jag saknar honom och det vi hade fortfarande trots att det var tio år sedan. Men mitt i all sorg var det även skönt att inte bära på all oro för honom och att behöva anpassa hela min tillvaro efter hans sjukdomar.

All styrka till dig ♥️
 
Alltid svårt att råda i dessa situationer då det på något vis ändå är ett beslut som måste kännas rätt för dig som ägare till vovven❤️

Jag kan ju iallafall tala om vad jag gjort om det var min hund. Jag hade resonerat som så att, att göra ingreppet med utdragning av tand är väl en ganska stor grej för en äldre tant (jag vet inte exakt vad som görs men visst är det under narkos iaf?), kanske ännu mer för någon som börjat bli dement. Av den anledningen hade jag valt att avsluta istället och låta henne få somna in. Jag tänker att när man är lite dement så kan en sövning med allt vad det innebär kanske innebära mycket stress och oro för henne, något som såklart går att hantera men jag skulle känna som att det inte riktigt är värt att låta henne genomgå det när din känsla ändå är att slutet är ganska nära.

För min del så hade jag, när jag väl bestämt mig, velat få det gjort så snart som möjligt. Framförallt för min egen del men också för henne om hon har ont i sin tand❤️
Jag vet också av egen erfarenhet att det jobbigaste är tiden innan, för mig var det iallafall definitivt det. När det väl var gjort så blev det såklart tomt och sorgligt men då hade jag bara min egen sorg att tänka på. Det där lite gnagande dåliga samvetet försvann och jag visste att min älskade tant hade det bra❤️

Det är otroligt jobbigt att ta beslutet. Man får bara helt enkelt ta sig igenom det och försöka ha i huvudet att det nu, som allra mest, är tiden då man behöver vara stark och osjälvisk för sin väns skull.

Jag tror att när du väl tagit det beslut som känns rätt för dig, då kommer det (redan då) att kännas lite lättare❤️ Jag tror egentligen att du redan vad du känner är rätt❤️

Styrkekramar❤️
 
Mina två katter har en (bland katter) vanlig tandsjukdom, som innebär att de tänder som drabbas orsakar smärta och behöver extraheras. Det görs under narkos, och i samband med operationen ges också stark smärtlindring. Alla medicinerna kan göra katten orolig, ängslig, vinglig och "gnällig" efteråt. Framför allt min ena katt blir just det, i något dygn efter uppvaket. Han vimsar runt med ganska dålig koordination, enorma pupiller och uppträder allmänt förvirrat. Ylar/gnäller osv. Jag vet inte om det är detsamma för hundar, men om det är det hade jag valt bort ingreppet i din situation. Med tanke på att hunden är dement, känns det som att det kan leda till mycket stress och eftersom hon troligen inte har så långt kvar ändå..det tar ju också ett par veckor eller så för munnen att läka efteråt. Jag hade bokat om tiden till avlivning. :heart

Jag är ledsen för din skull :heart
 
Jag kan bara hålla med de andra @Lyan, det låter som helt rätt beslut att kontakta dem och ändra operationen och låta det bli sista besöket. <3
Det är okej att be någon annan om hjälp, men det är okej att ringa själv och gråta också. När jag ringde upp min vet förstod de genast vad som gällde trots att allt jag fick fram var något i stil med "it's time...." innan jag bröt ihop. Sedan ställde de helt enkelt rätt frågor så att jag fick klämma fram ett ord här och där. De kommer att ta hand om dig, de vet. <3
 
Jag drar mig för att ringa dit numera för det känns som att de tycker att jag är jobbig som hela tiden kommer dit med småsaker, men det är ju för att jag inte vill att det ska bli stora saker av det. Det måste väl vara bra?! Jag känner mig dömd och som att de tycker att jag är en dålig ägare. Jag vet att jag inte är den bästa hundägaren men jag gör verkligen allt jag är kapabel till för att hundarna ska ha det så bra som det bara går!

(Min klippning, enbart för att jag kände att jag behöver skriva en liten rad om det ovan.)

Jag åker till veterinären med mina djur när jag känner att något är fel. Jag åker hellre en gång för mycket. Inte så att jag slänger oss i bilen och åker in akut för att katten hostar till eller rapar, men jag ringer och förklarar läget och får en tid bokad. Min ena katt har varit hos veterinären rätt regelbundet sen han flyttade in hos mig (2014). Vi besöker "min" klinik så pass ofta att djursjukvårdarna (som även bemannar receptionen) oftast känner igen min röst, och jag behöver aldrig presentera mig när jag kommer utan de ser vem det är och knappar in i datorn att jag är på plats. Senast kallade djursjukvårdaren min katt för "klinikens huskatt". Med det sagt, så har jag hittills aldrig kommit dit och veterinären har konstaterat att "Det är ingenting som är fel på honom, åk du lugnt hem". Inte en enda gång. Sen är det inte alltid som de kunnat göra så himla mycket - som när hans mage kraschade helt (stress/trauma som han hade med sig till mig), men inte en enda gång har jag åkt till veterinären med honom "i onödan". Den veterinär jag går till nu (det har blivit några olika under åren, även om det mestadels varit samma klinik), har till och med sagt vid flera tillfällen att jag är en djurägare som hon litar fullt ut på när det gäller att jag har bra koll på mina katter och reagerar på symtom/förändringar (som vissa kanske skulle missa/inte notera/strunta i).
Jag är självklart långt ifrån perfekt, och känner mig emellanåt uppgiven och helt värdelös som djurägare. Men jag gör allt jag kan.

Det blev långt. Förlåt för det.
Med min långa rant ville jag ha sagt att du inte borde behöva känna så, som du beskriver. Du gör inte fel genom att vara uppmärksam på problem/symptom/när något känns fel med dina djur.
Jag ville bara skicka dig lite pepp/support/stöd i den grejen. :heart
 
Och jag bad min mamma ringa och boka tid.
Jag kunde absolut inte, jag vrålgrät och kunde inte få fram ord...
Pappa fick ringa när vi tog Plyma. Hästen lyckades jag ringa själv men kunde inte säga det. Jag lyckades förklara att hon lät som om hon andades genom ett sugrör. Veterinären sa att det låter som om vi ska låta henne slippa lida. Och jag pep fram ett ja. Jag hade haft veterinärkontakt hela veckan då 2 av hästarna i stallet var jättedåliga i nån sekundär skit efter ett virus. Hon blev akut dålig på morgonen.

Ring och boka tid. Det är det bästa du kan göra för henne :heart Det känns hemskt men det är ju för hennes skull
 
Inte primärt på grund av tanden utan ffa pga demensen hade jag valt att ta bort hunden om det vore min hund.

Hade det primärt handlat om tänderna så hade det berott på hur illa tänderna ser ut, ofta är det inte bara en tand som är problematisk på äldre små hundar.
Ett alternativ hade varit att låta de söva och undersöka/röntga tänderna och om det är mer omfattande saker som behöver göras för att hon ska vara smärtfri så låta hunden somna in på bordet. Är det en enkel tand och resten ser prima ut (=tar inte lång tid) så återhämtar sig gamla hundar otroligt nog otroligt ofta enligt mig väldigt snabbt efter en kort narkos.

Jobbar endel med hundtänder och det är inte bara en gång jag ringt djurägaren och rått de att låta sin gamla ofta multisjuka hund få somna in istället för att åtgärda väldigt fula munnar (träffar ofta inte djurägaren/hunden innan åtgärd)

Jag brukar säga att börjar man fundera på om avlivning är rätt så är det ofta dags ❤️

Skriver denna tråden för att få hjälp att fatta rätt beslut och sedan hålla fast vid det. Eller ja, jag vet vad som är rätt beslut men jag vill inte acceptera det. Ping är 13,5 år och både ser (blind på ett öga och ca 50% blind på andra) och har börjat höra sämre och sämre. Hon är troligen dement och trots att hon har fått medicin mot demens så tycker jag inte att hon har blivit mindre förvirrad.
Nu har hon fått rejäl tandvärk och efter tokjagande på veterinär så lyckades jag få en tid för extraktion av den dåliga tanden på torsdag. Men är det verkligen rätt mot henne? Jag vet innerst inne att det inte längre är det, men jag kan inte acceptera att jag MÅSTE fatta beslutet, samtidigt som jag har det. Pga demensen har hon nog på sin höjd 2-3 månader kvar, om ens det, och att gå och ha tandont en stor del av den tiden är inte ett värdigt avslut. Hade det inte varit för demensen så hade jag inte tvekat på operation men nu? Nej, det är inte rätt!

Men när? Boka om tiden till så fort som möjligt eller boka om operationen till avlivning på torsdag?

Hon får metacam och blötmat för det gör ont att tugga kulorna och hon är överlycklig för all blötmat för den ges bara som smågodis i vanliga fall. Det märks att det gör mindre ont nu när hon får metacam men är hon helt smärtfri? Jag vet inte.

Och jag kan inte låta bli att vara så arg på min vanliga veterinärklinik för jag ville boka in en tid för tänderna redan för två månader sedan men de ansåg inte att det behövdes trots att jag sa att hon åt långsamt och hade fått mycket mer tandsten på ena sidan. Hon hade kunnat få hjälp så mycket snabbare om jag bara legat på ännu mer och tvingat igenom en bokning. Varför gjorde jag inte det?! Jag vet inte. Jag vet inte ens om det hade gått eftersom de inte ville. Detta och en del annat gör att jag mer och mer överväger att byta klinik, men samtidigt så är de väldigt kompetenta och har varit väldigt tillmötesgående tidigare och den andra kliniken i stan vill jag inte gå till så då måste jag ta mig till någon annan stad och jag har ingen bil. Jag vet inte vad som har hänt men jag har hört flera personer säga negativa saker om dem den senaste tiden. Inte om vården för den är fortfarande bra men om deras bemötande mot djurägarna. Jag drar mig för att ringa dit numera för det känns som att de tycker att jag är jobbig som hela tiden kommer dit med småsaker, men det är ju för att jag inte vill att det ska bli stora saker av det. Det måste väl vara bra?! Jag känner mig dömd och som att de tycker att jag är en dålig ägare. Jag vet att jag inte är den bästa hundägaren men jag gör verkligen allt jag är kapabel till för att hundarna ska ha det så bra som det bara går!

Förlåt för lång lång harang av svammel

Min älskade lilla tant 😭
Visa bifogad fil 93808
 

Liknande trådar

R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 193
  • Artikel Artikel
Dagbok Det är nu 3½ år sedan jag fick besked om att jag är överkänslig mot komjölk, de 4 vanliga sädesslagen (vete, havre, korn, råg) samt...
Svar
0
· Visningar
258
Senast: cassiopeja
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har fått reda på att förundersökningen inte dras vidare och att åklagaren inte väcker åtal. Jag känner mig så oerhört sviken...
Svar
16
· Visningar
1 521
  • Artikel Artikel
Dagbok Saker och ting har ju sin gilla gång här i livet, så efter skilsmässan så har jag börjat fundera på döden… ;) Kanske hjälpte det till...
Svar
5
· Visningar
702
Senast: Soapbubble
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp