Att ha makt över liv

[Migo]

Som flera här inne vet så har jag under en knapp månad varit hundvakt åt en helbror till min unghund (1½ år gammal), då han krävde eftervård efter en större bukop, och sedan skulle ut på prov till nytt hem.

Hunden i fråga är en mycket trevlig individ med stor potential inom allt man tar sig för, men han är helt ogrundad och har spenderat sitt första år mer eller mindre helt utan socialisering eller grundträning. Ingen egen Off-knapp, sporadisk inkallning, jagar katter osv osv. I tidigare hem har han tuggat sönder allt han kommit åt, och därför suttit i begränsat utrymme stor del av tiden.

Han åkte härifrån för tre dagar sen, som en helt annan individ. Lugn, social, kontaktsökande och trygg med folk. Fortfarande intresserad av katter och med visst behov av hjälp för nedvarvning ibland, men utan att ha rört en enda möbel.

Nu funkar det tydligen inte i hemmet där han är på prov, så som det verkar ska han skickas till instruktör som sedan ska träna upp och sälja honom vidare. Han är nu i sitt sjunde hem på ett år.

Här funkar han i flocken, vi gillar honom starkt och skälet till att han inte stannade här från början var att jag hoppades att han skulle komma till nån som väljer honom - inte bara låter honom vara kvar. Jag har lovat mig själv att jobba med hundarna från valpålder, inte ta fler stressiga unghundar som alltid kommer kräva extraträning. Dessutom har jag tingat en valp ur en kull som föds i sommar.

Mitt hjärta blöder för den här lilla killen, han är verkligen en så fantastisk hund. Har tänkt på honom sen han flyttade från uppfödaren redan som valp, eftersom vi visste att han inte hade det så kul i livet, och de senaste månaderna har jag knappt gjort nått annat än att älta huruvida han skulle fungera här eller inte.

Hur gör man? Hur fattar man beslutet som påverkar livskvalitén hos ett liv som man knutit an till? Varje gång jag har beslutat att inte ta honom så ploppar han tillbaka igen inom ett par månader. Jag har sagt nej av hänsyn till mina andra två, vars mattetid minskas av ett "problembarn" som kräver extratid. Av hänsyn till mitt eget löfte till mig själv att bara ha hundar från valpåldern. Av hänsyn till att det redan finns sex hundar i familjen, och att vi inte har ett boende som vi vill ha kvar på lång sikt...

Här blev han en harmonisk och glad hund på bara några dagar - något ingen annan sett under hela hans liv. Hur kan jag säga nej till att ge honom det?

 

[lady_vip]

Sv: Att ha makt över liv

Det är ju bara att ta honom, som jag ser det. Jag blev faktiskt lite förvånad när du bestämde dig för att inte behålla, därmed menar jag inte att det var fel beslut, men jag trodde du skulle behålla

Skippa valpplanen och ta honom istället?

 

[Glimfeather]

Sv: Att ha makt över liv

Se så långt du kom på bara de få veckorna du hade honom. Tror du verkligen han är ett "problembarn"? Jag tror du får ordning på de olater och hyss han har för sig ganska snabbt genom att fortsätta på samma väg och då kommer han inta ta lika mycket tid från dina andra hundar. Och du VILL ha honom? Du har valt honom för den han är och inte bara för att du tycker synd om honom?Du skrev för ett tag sedan att du funderar på att ta två valpar från kullen du tingat från. Varför inte en unghund och en valp istället? Eller skippa valpen ...

Jag tror att det kommer gå jättebra, men vet också hur det är när hjärnan och hjärtat säger olika saker.

 

[Red_Chili]

Sv: Att ha makt över liv

Hur kan jag säga nej till att ge honom det?

Säg ja istället
Förutsatt att du nu har råd och tid vill säga, men det verkar du ju ha egentligen?

Det finns ytterst få saker jag själv ångrar här i livet, trots att det varit mer eller mindre kantat av elände. De få sakerna jag ångrar, det är just att jag tackat nej till att ta hem hundar som hade kunnat bo hos mig och skulle haft det bättre hos mig än hos andra. (Sedan mår jag lite dåligt för att jag inte kunde hjälpa djur som jag ville hjälpa, där jag blev erbjuden att köpa djur som jag ville ha men verkligen inte kunde ha, men det är ju en annan situation).

Ibland är det bra att låta hjärtat bestämma

 

[Milosari]

Sv: Att ha makt över liv

Jag hade också tagit hunden. Gett honom lite mera tid. Kanske hittar ni ett lämpligt hem till honom i framtiden, när han landat lite?

 

[Sleepy]

Sv: Att ha makt över liv

Vet hur svårt det är. Tog över en tik en gång, som vägrade åka hem tredje gg hon var här på besök. Då kunde jag inte säga nej. Annars försöker jag stålsätta mig, för att jag inte har orken med fler hundar nu. Men om du ändå har tänkt skaffa fler är det ju en annan sak. Följ ditt hjärta.

 

[Migo]

Sv: Att ha makt över liv

Det är ju bara att ta honom, som jag ser det. Jag blev faktiskt lite förvånad när du bestämde dig för att inte behålla, därmed menar jag inte att det var fel beslut, men jag trodde du skulle behålla

Skippa valpplanen och ta honom istället?

Jag förvånade mig själv. Och var lite stolt över det rationella och kloka beslutet. Se så bra DET blev då

Valpen kommer inte att skippas, den kommer till oavsett. Det är en drömkombo!

 

[Migo]

Sv: Att ha makt över liv

Och du VILL ha honom? Du har valt honom för den han är och inte bara för att du tycker synd om honom?

Jag har ju tyckt om honom från start, valde mellan honom och Fridolf i valplådan... Däremot så är han inte en hund jag kan tänka mig att leva utan. Till rätt hem skulle jag gladeligen släppa honom, vilket INTE är ett alternativ med mina andra två. (Tiken jag hade hittade plötsligt ett hem som var mer rätt än mitt, och hon är numera omplacerad).

Skulle jag välja honom om jag letade unghund? Absolut.

Du skrev för ett tag sedan att du funderar på att ta två valpar från kullen du tingat från. Varför inte en unghund och en valp istället? Eller skippa valpen ...

Jag tror faktiskt att det var angående just de här två bröderna jag skrev. Velade som en tok redan då...

 

[Migo]

Sv: Att ha makt över liv

Säg ja istället
Förutsatt att du nu har råd och tid vill säga, men det verkar du ju ha egentligen?

Ibland är det bra att låta hjärtat bestämma

Tid finns absolut. Ekonomiskt så märks han knappt i vår redan ganska stora hundflock

Och visst är det så att man ångrar alla de där chanserna man inte tog. Jag har sagt hela tiden att jag ångrar att han inte kom hit som valp, och att det är ett val som fick tråkiga konsekvenser (utom för Fridolf...).

Frågan är om jag kommer orka med en hund som kanske inte alls blir "som de andra", utan fortsätter kräva en massa extra. Att inte kunna rasta honom lös på gården för att han jagar höns osv... Det är ju inte säkert att jag kan åtgärda alla missade grunder men jag måste ju älska honom ändå!

 

[Migo]

Sv: Att ha makt över liv

Jag hade också tagit hunden. Gett honom lite mera tid. Kanske hittar ni ett lämpligt hem till honom i framtiden, när han landat lite?

Omplacering känns inte aktuellt, om det inte är totala själsfränder det handlar om. Han har redan fått flytta för mycket i sitt liv.

 

[Migo]

Sv: Att ha makt över liv

Men om du ändå har tänkt skaffa fler är det ju en annan sak. Följ ditt hjärta.

Min tanke är att ha tot 4 BCs. Men jag hade planerat för lite större åldersspann, som det är nu kommer ju alla att bli gamla och dö samtidigt

 

[simba_112]

Sv: Att ha makt över liv

Följ ditt hjärta.
Om vi säger så här, du tar tillbaka honom, han blir återigen den trevliga individ han faktiskt är. Plötsligt en dag kanske DET DÄR hemmet som han väntat på och förtjänat kommer, precis som för din förra tik..

 

[Red_Chili]

Sv: Att ha makt över liv

Frågan är om jag kommer orka med en hund som kanske inte alls blir "som de andra", utan fortsätter kräva en massa extra. Att inte kunna rasta honom lös på gården för att han jagar höns osv... Det är ju inte säkert att jag kan åtgärda alla missade grunder men jag måste ju älska honom ändå!

Äh, att hundar jagar höns är ju.. standardgrej

Bygg stor inhägnad till hönsen (om de inte redan har det) där de kan vara när du vill ha hunden ute på tomten, så att de kan turas om lite om att vara lösa på det sättet?

 

[Sleepy]

Sv: Att ha makt över liv

Frågan är om jag kommer orka med

Det är ju en helt annan sak att ha dem från början o forma dem rätt direkt så allt bara flyter sen, istället för att behöva lägga energi på att jobba bort problem. Det blir aldrig detsamma. Det måste ju inte vara ditt ansvar, det kan ju hända att han hamnar hos nån annan till slut där han fungerar o trivs. Tvekar du så kanske det inte är rätt för dig även om det skulle vara det för honom. Du måste inte ta honom.

 

[Philosophia]

Sv: Att ha makt över liv

Vilken känslomässigt svår sits för dig!

Jag förstår till fullo varför du känner att du inte ska ta dig an hunden. Tid är en begränsad resurs och en unghund som kommer att kräva mycket kommer att ta tid från de hundar vars behov du faktiskt har ansvaret för.

Sedan är det lite svårt att veta exakt hur mycket resurser som unghunden kommer att kräva. Med många hundar i flocken så kan det ju mycket väl vara så att han har fogat sig/dämpat sig endast tillfälligt hos dig, men att han visar en annan sida när han har bott in sig?

Det är klart att hjärtat säger något annat. Att du borde ta hunden eftersom du vet att han kommer att få det bra hos dig. Han har ju så tydligt visat att han trivs med dig och flocken. Men frågan är om det måste vara din uppgift? Jag tror att om du ska ta hunden så ska det vara för att du verkligen vill ha honom hos dig, inte för att det måste vara din uppgift att vara ett bra hem åt honom. Det är klart att det kan bli bra i slutänden ändå, men det det är heller inte rättvist mot hunden om du skulle känna att han blir en "börda" som tar tid och energi från de andra hundarna. Finns det minsta lilla risk att du kan komma och se honom som en börda så tycker jag att du ska avstå.

 

[Lurv]

Sv: Att ha makt över liv

Det är klart du inte kan säga nej

Men å andra sidan skaffar man sig djur för sin egen skull och inte för djurens.

 

[Migo]

Sv: Att ha makt över liv

Sedan är det lite svårt att veta exakt hur mycket resurser som unghunden kommer att kräva. Med många hundar i flocken så kan det ju mycket väl vara så att han har fogat sig/dämpat sig endast tillfälligt hos dig, men att han visar en annan sida när han har bott in sig?

Det är klart att hjärtat säger något annat. Att du borde ta hunden eftersom du vet att han kommer att få det bra hos dig. Han har ju så tydligt visat att han trivs med dig och flocken. Men frågan är om det måste vara din uppgift? Jag tror att om du ska ta hunden så ska det vara för att du verkligen vill ha honom hos dig, inte för att det måste vara din uppgift att vara ett bra hem åt honom. Det är klart att det kan bli bra i slutänden ändå, men det det är heller inte rättvist mot hunden om du skulle känna att han blir en "börda" som tar tid och energi från de andra hundarna. Finns det minsta lilla risk att du kan komma och se honom som en börda så tycker jag att du ska avstå.

Jag har "avsagt" mig ansvaret för att ge honom en bra tillvaro flera gånger under året, då uppfödaren hört av sig och frågat om han inte kan få bo här. Ändå ploppar han ständigt tillbaka, och jag tänker mycket på honom. Om jag INTE tar honom, så kommer jag gå och fundera över det livet ut. Gräma mig för att jag inte gav honom en ordentlig chans osv osv. Precis som jag har grämt mig över att jag inte tog honom som valp...

Samtidigt är jag livrädd att hamna där jag var med min gamla hane, vars alla stressproblem verkligen styrde hela min vardag. Han blev aldrig bra, utan var skitjobbig att leva med. Jag tyckte inte det då, men har i efterhand insett hur enkelt det är att leva med hundar som inte är stressade och rädda... Och jag vill faktiskt inte tillbaka till det.

Å andra sidan är risken att den här ettåringen blir sån ganska minimal, den andra hanen var nästan 7 år när jag tog honom, då är ju allt betydligt mer befäst.

Ikväll ska jag prata med uppfödaren/säljaren igen, och höra hur läget ligger. Hur det än går så är jag inte beredd att betala för honom, med tanke på allt jobb det innebär. Tveksamt om de är intresserade av att skänka bort hunden, även om han är omöjlig att sälja...

 

[Squie]

Sv: Att ha makt över liv

Det är ju bara att ta honom, som jag ser det. Jag blev faktiskt lite förvånad när du bestämde dig för att inte behålla, därmed menar jag inte att det var fel beslut, men jag trodde du skulle behålla

Skippa valpplanen och ta honom istället?

Jag ser det på samma sätt.

TS, du skriver om denna hund med en enorm värme. Det om något borde säga allt.

 

[MiniLi]

Sv: Att ha makt över liv

Jag tänker såhär - om du verkligen hade velat ha honom så hade du redan tagit honom.
Det finns ju egentligen inga praktiska skäl till att avstå, så då kvarstår din vilja.

Man måste inte rädda alla, och du behöver inte ta på dig ett ansvar som du egentligen inte verkar vilja ha.

 

[Migo]

Sv: Att ha makt över liv

Visst är det så. Jag har så många frågetecken runt hur vardagen kommer att bli, hur mina andra hundars utbildning kommer påverkas, hur min träningsambition kommer må av att ha en hund som inte ens kan leka ordentligt osv.

Det finns massor av bra, rationella skäl till att jag har "stått emot" i ett år. Och för Fridolfs utbildning har det varit jättebra att han inte hade brorsan att konkurrera med. Frågan är om jag är tränare nog att hantera alla de nackdelarna nu, när jag kan mer och det inte är två ohängda hundar som ska utbildas utan bara en.

Och efter att ha haft såna bakslag med Ida i vallningen är jag rädd att ta på mig en till Ida - ytterligare en unghund som är hårt förd de gånger han är körd på får, och som har väldigt låg stresströskel. Han är väldigt lik Fridolf där och F passar mig som hand i handsken, men honom har jag grundat stressfritt, skitnoga, sen han var åtta veckor gammal... Hur kommer min pedagogik att hålla för en hund som inte är helt rå?

Alla dessa frågor, tack för att ni hjälper mig att bolla tankar!