Det här kanske hade passat bättre på gnägg, men eftersom det är ridrelaterat också la jag den här. Det är så att jag är jättesugen på att köpa tillbaka en häst jag tidigare haft (jag sålde den pga brist på pengar och stallplats, nu är ekonomin bättre och det borde inte vara omöjligt att hitta stallplats).
MEN just den här hästen är lite speciell.
1. Den mår bäst av regelbunden lätt motion, jag märkte skillnad på leder och muskler så snart den vilat mer än en dag i sträck.
2. Den är översocial och överaktiv och blir nästan jobbig att hålla på med om den inte får tillräckligt med mänsklig uppmärksamhet.
3. Den är 16 år gammal och ofräsch, dvs eftersom den inte blivit regelbundet behandlad och inte lika regelbundet och petigt motionerad gissar jag på att lederna håller på att rosta igen vid det här laget. Förra gången tog det 6 mån av behandling och regelbunden motion/dressyrridning som succesivt trappades upp innan den blev ganska okej, ytterligare några månader innan den blev BRA om den ens blev 100%.
4. Den kan protestera ganska rejält när man kommer åt den, dvs får den jobba jämnt med sin kropp och stretcha ut sina stela muskler. Men detta är ett nödvändigt ont om hästen inte ska slita på sig (den vill gärna vinkla ut sitt ena bakben väldigt mycket om den får bestämma själv och det är väldigt slitande).
Med detta facit i hand och utgångsläget att jag kommer behöva en medryttare eller skötare då jag vissa veckor bara kommer kunna ta mig ut ca 3 gånger till stallet så är ju funderingen om man ens skulle orka "rätta till" felen. Men tror ni man skulle ha samvete till att ha en sån häst som sällskapshäst? Och är det värt det för sin egen skull av sentimentala skäl?
MEN just den här hästen är lite speciell.
1. Den mår bäst av regelbunden lätt motion, jag märkte skillnad på leder och muskler så snart den vilat mer än en dag i sträck.
2. Den är översocial och överaktiv och blir nästan jobbig att hålla på med om den inte får tillräckligt med mänsklig uppmärksamhet.
3. Den är 16 år gammal och ofräsch, dvs eftersom den inte blivit regelbundet behandlad och inte lika regelbundet och petigt motionerad gissar jag på att lederna håller på att rosta igen vid det här laget. Förra gången tog det 6 mån av behandling och regelbunden motion/dressyrridning som succesivt trappades upp innan den blev ganska okej, ytterligare några månader innan den blev BRA om den ens blev 100%.
4. Den kan protestera ganska rejält när man kommer åt den, dvs får den jobba jämnt med sin kropp och stretcha ut sina stela muskler. Men detta är ett nödvändigt ont om hästen inte ska slita på sig (den vill gärna vinkla ut sitt ena bakben väldigt mycket om den får bestämma själv och det är väldigt slitande).
Med detta facit i hand och utgångsläget att jag kommer behöva en medryttare eller skötare då jag vissa veckor bara kommer kunna ta mig ut ca 3 gånger till stallet så är ju funderingen om man ens skulle orka "rätta till" felen. Men tror ni man skulle ha samvete till att ha en sån häst som sällskapshäst? Och är det värt det för sin egen skull av sentimentala skäl?