Att ha eget ansvar för en ponny..........

[suisyola]

när jag var i den åldern plockade jag alltid undan efter både mig och häst iaf

Ridningen var kanske inte den bästa men efterhand lär man sig ju mer...mina föräldrar var aldrig med mig i stallet..

Men jag tycker du ska ta upp detta med deras föräldrar och säga till *ungdommarna* när de glömmer bort sig,bättre att göra det på en gång,och skrämm dom ordentligt..

Så funkade de iaf när jag var *liten*,man ville inte dra på sig de *storas* ilska i onödan

 

[Xeline]

Jo, inte skall man tvinga en liten plutt som knappt syns bakom skiten på kärran att skjutsa upp den på stacken Men vad jag menar är att det är vi vuxna som måste bestämma vad som de klarar av och när. Inte de. För i så fall blir vi stalledrängar till ungarna i resten av livet.

Just nu har vi en häst med boxvila och sjukhage. Dottern som äger den är oändligt tacksam varje gång jag har mockat åt hennes häst, hade hon inte lärt sig att man sköter sin egen häst så hade hon antaligen snarast krävt att jag skulle göra det.

Självklart klarar inte en 8-9-10-åring ansvaret. Men de måste ju få lära sig och det gör de inte om vi föräldrar gör allt åt dem.

Jag tror att i princip finns två extremer. Dels de som bara låter ungarna vara vind-för-våg och dels de som sköter allt åt barnen. Ingetdera är bra.

 

[Poetry_princess]

Jag skulle nästan vilja våga påstå att barn ska lära sig att rida på ridskola, för då blir det mycket mer spännande att få göra lite andra saker än bara borsta och sadla, för att det inte hör till sysslorna.

När jag var 10 skaffade jag min första sköthäst, en ridskoleponny. Och jag mockade och skrubbade och smörjde och ryktade så mycket jag bara orkade och hann med! Jag tyckte det var jätteroligt och för att inte tala om när man fick vara med och fodra ibland...=)
Skulle jag däremot ha börjat rida privat (om jag t.ex hade haft turen att ha hästvana föräldrar) så skulle dessa sysslor ha varit "måsten" även för mig som 10-åring... då hade det helt plötsligt inte varit lika roligt längre..

 

[Xeline]

Mina barn lärde sig och lär sig fortfarande att rida på ridskola.

 

[Alize]

Måste säga att jag tycker att många av er har ganska fel... I stallet där jag har min ponny är vi fem tjejer som har hästar. Jag (13), en tjej på 11 år, två andra på 13 och en på 12. Oftast är ingen av våra föräldrar med (utom en av dem som har egen häst där). I och för sig har hästarna helinackordering, så vi behöver inte mocka och så, men det gör vi ibland ändå. Det funkar bra och våra saker ligger inte slängda överallt, hästarnas skit blir bortsopat, skriker och springer omkring gör vi inte. Den som är sist stänger, släcker stallen och låser sadelkammaren. Oftast är det någon av oss och vi har aldrig glömt inte bort det. Vi har aldrig fått några klagomål av stallägaren eller några andra.

 

[caballus]

Om föräldrarna inte är vana vid hästar är det som att typ tala till en vägg. Du klagar hos föräldrarna, föräldrarna grälar på ungarna och ungarna tycker sen att du är värsta ragatan som säger allt till föräldrarna bakom ryggen på dom och kommer inte lyssna på dig något mer, eller på dem heller för den delen.

Att finna en bra kontakt med andras ungar kan vara ruskigt svårt, men om du som vuxen intresserar dig för vad ungen sysslar med, hjälper den utan att verka översittare och samtidigt ger den litet ansvar och uppmuntran även vad gäller dina hästar och saker så har du mycket snart en unge som SER UPP TILL DIG! Och en sådan unge kan man sedan "manipulera" som man vill, diskutera om problemen och faktiskt uppnå resultat.

Ungar tycker inte om att göra tråkiga saker själva, som tex att plocka undan hästhögar eller sopa stallgången, men om de har en annan person att dela det otrevliga med så går allting mycket bättre, dela på jobbet helt enkelt.

Det är underbart att ha barn med bra attityd och rätt stimulerade i sin närhet, men det krävs att man också ger något tillbaks för att uppnå ett sådant samarbete.

 

[Lena]

jag och min syster fick en häst (D-ponny) då jag var 12 och hon 14. Stallet finns på gården och vi var oftast själva. Morgonskötsel och kvällsskötsel turades vi om med varannan dag. När jag var 13år började jag hjälpa en travtränare i närheten. Var ofta i det stallet på kvällstid då jag var helt själv. Det var unga hästar som var allt annat än välhanterade. Jag gjorde mitt bästa och efter ett tag kom jag bra överens med hästarna. Enda gångerna ägaren var i stallet samtidigt var när vi skulle ut och köra på helgerna (fick inte köra själv). Mina föräldrar var nästan aldrig med mig i stallet när jag var yngre och är det inte nu heller (är 17år). Det var en period då jag var ca 15 som jag förutom ponnyn hade en fd. travare på foder. Min syster hade slutat vara i stallet och jag var själv med ansvaret. Min pappa hjälpte till ibland med att bära vatten eller lägga fram hö då han tog hand om de 5nötkreaturen vi hade, men allt oftare fick jag ta hand om de också.
Det har aldrig varit för jobbigt för mig och det har aldrig varit smutsigt i stallet eller en söndertränad häst.

Det jag egentligen vill säga till alla här är att sluta klaga på yngre människor som har häst. Ser ni att det helt inte fungerar, prata med människan, h*n kanske inte kan bättre och då behöver hjälp. Om h*n inte vill ha hjälp prata med föräldrarna och förklara vad som händer i stallet.

Till den som reagerade över några som ridit hästen 1.5h dagen efter tävling...visst, det var väl kanske inte så smart att rida med inspänningar, men tiden är väl inget att haka upp sig på. Hästen kanske har bra kondition. Jag rider nästan alltid minst en timme, rider jag mindre är det oftast för att jag inte har tid om jag ska hinna sköta allt annat i stallet också. Jag anser istället att många rider sina hästar för lite...

Förlåt att det blev så långt, men jag börjar vara less på alla som klagar på unga hästägare...

 

[Ajabaja]

....

Nu blev jag nästan ledsen när man får veta sånt här!
Jag är själv en "tonåring" på 16 år & fick min ponny när jag var 11år.
Jag hade honom stående på ett stall där det fanns mycket kunnigt folk. Sommaren innan hade jag hyrt en ponny & fått hjälp av mina föräldrar att sköta den (jag hade ridit på ridskola några år innan), fast mina föräldrar inte visste så mycket om hästar. De enda de visste var ju sånt de hade hört & det de kunde från hundarna & de andra djuren. De hade visserligen umgåtts lite med hästar när de var små, men det gav ju inte så mycket.
Sedan var jag medryttare några månader på en shettis. Mamma var med. Men när vi köpte ponny så blev det mest jag som tog ansvaret. Visst mina föräldrar kom ibland & hjälpte till, de brydde sig, men de kunde ju som sagt inte så jätte mycket.
Jag var rätt "vild" & det är jag fortfarande & det tror jag att man är så länge man bara rider ponny. Men jag tänker & har alltid tänk på hästens bästa & har alltid haft som princip att säkerheten går först!
Det att de är så stökiga & inte alls kan uppföra sig känner jag faktiskt inte igen, knappt. Jag har haft TVÅ bara TVÅ "tonåringar" nära mig som har varit så där "trotsiga", stökiga & högljuda. Sedan har jag träffat massvis med "normala" tonåringar!

Det är just denna inställning att "tonåringar" är så vidriga & högljuda & stökiga som gör att jag skulle vantrivas där jag står nu. (Jag trivs jätte bra, men..) Det får inte komma några fler "tonåringar" till vårt stall... Varför? Jo för att vi är så vidriga! (Ingen har sagt det, men inga släpps heller in..)

Självklart är det hemskt att dessa barn/tonåringar får ha häst när de beter sig så här, men var noga med att INTE dra alla över en kamm!
Jag har träffat många, många fler vuxna än tonåringar som behandlar sina hästar illa! Usch! De borde väl ändå kunna uppföra sig?!
Att alltid ha sina föräldrar med skulle gjort mig till en inkompetent stackare som nog inte skulle kunna ta ansvar eller kunna sköta en häst.
Jag är nuförtiden alltid själv (stallet är min fristad! Jag umgås med mina kompisar, hästarna alltså...), men jag har nästan jämt ett annat litet barn med mig som ska rida shettisen. Min lilla syster är 7år & jag som är så pedantisk vågar ju inte släppa henne ur sikte med min barnhatande shettis, men om hon ska lära sig nått så måste jag! Om man aldrig gör fel kan man inget lära sig!

Jag vet andra som alltid haft sina föräldrar med & de kan rida & de kan sköta hästen, men den får ju ingen topp skötsel.. "Mamma/pappa brukar ju ändå alltid fixa det jag glömmer."

Nej låt barnen få prova sig fram. Bli deras kompisar & förebilder så kan man till & med njuta av att ha dem där! & om de ser upp till en kan man avstyra de idiotiska idéerna & lära dem hur man ska bete sig!

Alla barn jag har haft runt mig har haft mycket tokiga idéer, men jag är deras kompis, lärare & idol så det finns inte ett barn som inte vill göra det jag ber dem!
De är underbara att ha runt sig med sin nyfikenhet, fantasi & känsla. De vill ju göra rätt!

Dessa "trotsiga tonåringar" som man i enstaka fall stöter på som egentligen skiter i hur hästen mår måste man gå till föräldrarna för att nå! (Fast effektivaste sättet är att få dem att lita på en! :smirk

Så snälla dra inte alla över en kamm! Utan lär er av dem, precis som ni lär er av en unghäst & lär dem alla era viktiga erfarenheter!

Tack för mig!

 

[caradan]

Re: ....

Jag håller med dig till 100%.
Även jag fick egen häst då jag inte var så gammal (14 år) hade haft en foderhäst innan samt gått på ridskola sen jag var 9.
MEN jag hade oxå haft sköthäst hela tiden och där fick jag verkligen lära mig allt!
Mina föräldrar körde/hämtade mig och var med någongång ibland men oftast var jag själv iofs i ett stort stall med många andra men jag tog hand om min häst själv.
Inte flängred jag och höll på. Visst så kunde det vara liv i stallet då vi var en del 14-isar men jag tycker om lite liv och rörelse!
Jag st
de alltid upp efter mig och tog hand om mina grejer anars så försvann de och det hade jag inte råd med (fast att jag inte betalade själv)
Jag hade gärna haft installat några yngre nu i mitt stall för de finns de med vett!

(jag är 23 år nu!)

 

[maiden]

Jag var nästan 15 när jag skaffade häst, stallkompisen var 14.Två personer, ensamt ansvar över 2 hästar
Vi fick ju viss hjälp av hennes pappa men själva skötesln tog vi själva. Gick... utmärkt! Vi var i stallet 3 gånger om dagen. Vi skötte hästarna, stallet och hagarna. Tycker ärligt talat att vi var överdrivet duktiga
Men det är ju olika oxå, hur pass mycket ansvar man klarar av.

 

[pulkan]

I mitt stall finns det många unga medryttare som inte har någon vuxen tillsyn när de vistas i stallet, vilket är dumt. Jag har visat vilka täcken som ska på, att man SKA skritta fram och av hästen, att man INTE ska rida i grimma och grimskaft barbacka utan hjälm i räcergalopp runt banan osv osv osv. Att slå till en häst för att den gnäggar --> är ju en självklarhet, .

Det tar aldrig slut på dumheterna ibland känns det som och jag har ingen förståelse för hur ägarna till ponnierna kan blunda för sånt här? Inte alltid sanningen kommer fram i "riddagboken" men fram kommer den ändå på ett eller ett annat sätt. Tråkigt, visst ska barnen få rida och lära sig ta ansvar osv. men inte på det sättet.