Att gråta

[parellikusken]

Min psykolog pratar mycket om gråt som något läkande och något bra. Men efter ett trauma för 3.5 år sedan förlorade jag en stor del av min förmåga att gråta.

Jag bär på mycket sorg och har ett uppdämt behov av gråt och jobbar mot att kunna lägga motståndet och flykten åt sidan så jag kan gråta igen.

Vas har ni för relation till gråt?
Hur ofta gråter ni?
Hur känns det när ni gråtit? Lättade?

Låt oss prata om gråt.

 

[Lilla]

Min psykolog pratar mycket om gråt som något läkande och något bra. Men efter ett trauma för 3.5 år sedan förlorade jag en stor del av min förmåga att gråta.

Jag bär på mycket sorg och har ett uppdämt behov av gråt och jobbar mot att kunna lägga motståndet och flykten åt sidan så jag kan gråta igen.

Vas har ni för relation till gråt?
Hur ofta gråter ni?
Hur känns det när ni gråtit? Lättade?

Låt oss prata om gråt.

Jag gråter lätt. För lätt tyvärr.
När jag är ledsen, arg, glad osv.
Ibland känns det bättre efter men som en skam när jag inte kan kontrollera det.

 

[Mabuse]

Min psykolog pratar mycket om gråt som något läkande och något bra. Men efter ett trauma för 3.5 år sedan förlorade jag en stor del av min förmåga att gråta.

Jag bär på mycket sorg och har ett uppdämt behov av gråt och jobbar mot att kunna lägga motståndet och flykten åt sidan så jag kan gråta igen.

Vas har ni för relation till gråt?
Hur ofta gråter ni?
Hur känns det när ni gråtit? Lättade?

Låt oss prata om gråt.

Jag gråter ganska lätt om jag blir ledsen. Opraktiskt, det vore bättre om det inte syntes så tydligt vad jag känner. De flesta tycker ju det är jobbigt att se negativa känslor, så det stör dem om någon gråter.

 

[Lightzone]

Jag gråter lätt. Arg, ledsen, frustrerad, glad.
Mår oftast (alltid) bättre efter. Blir oftast sämre om jag försöker hålla tillbaka det.

Jobbigt ibland när jag vill kunna vara lugn och saklig, men blir jätteledsen och får försöka hulka fram något begripligt istället.

 

[karamelldrottningen]

Just nu gråter jag för allt möjligt och det växlar fasligt fort mellan ytterligheter. Är rätt less på det och vill helst bara leva bekymmersfritt utan inre kaos.
Oftast lättar det faktiskt efteråt. Kanske inte på en gång men efter ett tag.
Så jag försöker gå ifrån om jag får en sån där gråtattack för att gråta och andas och sen komma tillbaka till vad det nu var jag gjorde.

Imorse grät jag tex direkt på morgonen av att ha blivit väckt av Gaphalsen dvs en fasan. Jag grät för att jag började tänka på vilken ihärdighet han har. Att tänk om man var mer som en fasan. Och sen var gråtkarusellen igång tills första kaffekoppen då blev det genast bättre

 

[Masqueradee]

Ibland känns det som att gråt är min närmsta "känsla" även om det inte är just en känsla... Gråter när jag har ångest, när jag är arg, när jag blir osäker, när jag är glad. För mig är det lite tudelat, för precis som du säger kan det ibland vara skönt när jag har ångest eller bara är generellt ledsen att gråta ut. Och då menar jag gråtskrika tills det inte finns några känslor kvar, bara tomhet. Då finns det något att bygga upp ifrån. Men min gråt har också en negativ sida, att det är svårt att visa hur arg jag är när jag bara gråter och tolkas som ledsen.

 

[pepp]

Gråter väl kanske en gång i veckan, är rätt känslig. Gråter när jag är ledsen eller arg, det sistnämnda uppskattar jag inte...
Ledsengråt tycker jag är förlösande och jag mår så mycket bättre efteråt.

Har svårt att gråta inför människor jag inte känner väl, känner mig svag då, hade jättesvårt att gråta ordentligt hos min terapeut, medans hon tyckte jag behövde få ut det då det fanns så mycket inombords.

 

[the_connemara]

Det går i perioder och har ingen kontroll över det alls. Blir lätt rörd och tårögd av både glada och ledsamma saker. Gråter ofta hos psykologen men det är mer situationsbundet då utifrån vad vi pratar om. Mår nog bättre nu så inte så ofta jag bara är superledsen och inte känner det finns något slut på gråtandet. Men vet också att jag har stora bitar jag bara inte låtsas om för att det skulle bli så jobbigt att börja gräva i det.

Att gråta som så gillar jag inte direkt, nog främst för att jag liksom inte mår bra efteråt. Får ont i huvudet, kroppen, mår ofta illa och den stackars huden runt ögonen ska vi inte tala om. Även om jag bara gråtit en liten skvätt på kvällen en bra tid innan läggdags så vaknar jag med supersvullna, jätteömma, röda ögonlock och så blir de successivt bättre under dagen om jag lyckas låta bli att inte röra mig runt ögonen. Blir samma om jag gråter på dagen såklart men inte ens en natts sömn får dem att lugna ner sig om det händer för sent på dagen alltså.

 

[stjarnhimmel]

Jag gråter ibland. Men- jag tycker det är så jobbigt efteråt. Jag är alltid helt slut.. och mår inte bra i kroppen. Jag minns att jag gick hos en terapeut några gånger och när jag berättade det blev hon helt ställd. Det var som att hon tog för givet att alla skulle må bra och känna sig lättade efteråt.

 

[MJLee]

Jag hatar och gråta, det är det värsta jag vet. Gråter mycket sällan, för mig är det förknippat med att förlora kontrollen. När jag gråtit någon gång har jag mått ännu sämre efteråt. Att gråtande är naturligt och förlossande fungerar inte för mig.

 

[Dimmoln]

Jag tycker inte om att gråta, försöker låta bli, men ändå gråter jag flera gånger varje dag. Känner mig som oftast svag, otrygg och ensam när jag gråter. Blir sällan en känsla av lättnad för mig, känner mig aldrig "klar". En gammal vän som jag inte är så förtjust i egentligen.

 

[Motacilla]

Är inte så jättekänslig, men kan bli rörd av vissa saker.
Har svårt att gråta bland folk jag inte känner. Brukar mest gråta i ensamhet, i den mån jag gråter.

Har däremot inga problem alls med att andra gråter.

Tycker att det kan kännas väldigt lättande att släppa ut svåra känslor genom lite tårar. Blir mera lite snyftande än kontrollförlust.

 

[Monimaker]

Jag önskar att jag kunde gråta oftare eftersom det har en god effekt när det gäller att reglera min ångest, men det satt långt inne redan innan jag började med antidepressiv medicin och det har inte blivit enklare, tvärtom. Numera så kvävs behovet av diverse tilldelade lugnande/antidepressiva och huvudet känns som att det fastnat i en tryckkokare. Då blir jag extra sårbar för självskadebeteende, därav varför jag hellre hade gråtit.

 

[Gimlan]

Jag är en gråtare. Gråter ofta för en massa olika saker, gråter offentligt, privat, proffesionellt, ibland på möten - även som mötesledare, men upplever det inte som det minsta problematiskt. Jag råkar vara en gråtare, helt enkelt.

 

[skiesabove]

Jag gråter när jag får meltdowns, på ett sätt som inte är skönt eller givande på något sätt alls, bara jobbigt.

Men vanlig gråt får jag den där lättnadskänslan av. Ibland om det var länge sen jag grät och jag går och bär på något, brukar min häst hjälpa mig med det om jag går ut och kliar honom. Då liksom väller det upp på ett väldigt fint sätt, bara några sekunder av att lätta på trycket. Lite liknande känsla som att bli rörd.

Kan gråta till sorgliga böcker och filmer också.

 

[kolja]

Kan inte heller gråta efter trauma. Ibland hackar jag lök för att se om tårkanalerna fortfarande fungerar...
Att trigga kroppen (på ett icketraumatiserande vis, mer väcka den) kan ibland hjälpa till att släppa fram gråten för mig.

 

[Unafraid]

Ungefär en vecka i månaden över helt orimliga saker, gärna videor på Facebook på djur som blivit övergivna eller liknade. Övriga tre veckor är jag stenhård.

 

[tigerflicka]

Jag gråter i princip aldrig. Djur som far illa och idrottsprestationer kan ge mig nån tår i ögat, men det blir inte mer än så.
Hade velat kunna gråta mer, tänker mig att det skulle vara skönt att få gråta av sig då och då.

 

[Mineur]

Jag har inte särskilt nära till gråt överlag, mest för att jag har turen att vara en väldigt glad person, men när jag väl gråter gör jag det ordentligt (vi snackar alltså typ en halvtimme) - och det är nästan alltid av samma anledningar:

• När jag känner mig överväldigad av stress och press, ofta kopplat till jobbet
• När jag är riktigt arg eller frustrerad på någon
• När jag blir besviken
• När jag är riktigt ledsen
• När jag har svårt att sova och känner mig stressad över det

Skulle tippa på att jag gråter i snitt en gång varannan månad, eller något. I perioder är det säkert oftare än så. Oftast är det en hyfsat liten grej som gör att jag börjar, men så blir det liksom att hjärnan spinner iväg och kastar in en massa andra saker som också är jobbiga av en eller annan anledning och så gråter jag ännu mer. På det sättet tror jag att det är nyttigt för mig att gråta, det drar liksom upp en massa skit till ytan och låter mig bearbeta det istället för att det ska ligga kvar och skava.

Jag mår nästan alltid enormt mycket bättre efter att jag har gråtit, så för mig är det definitivt en bra grej.

 

[Youma]

Jag gråter ibland. Men- jag tycker det är så jobbigt efteråt. Jag är alltid helt slut.. och mår inte bra i kroppen. Jag minns att jag gick hos en terapeut några gånger och när jag berättade det blev hon helt ställd. Det var som att hon tog för givet att alla skulle må bra och känna sig lättade efteråt.

Samma här. Men jag gråter lätt, arg, ledsen eller bara allmänt rörd. Kommer det bara lite tårar så är det ok. Gråter man ordentligt så mår jag skitdåligt i flera timmar efter, rent fysiskt. Helt slut, ögonen svider, huden är helt förstörd runt ögonen av allt salt.