Att gå med främlingar

[Bulldoozer]

För mig är det rätt stor skillnad mot att tveka mot att gå iväg med en främling, släkting eller någon man bor med.
Det är klart att det är väldigt opraktiskt om det är svårt att lämna över kopplet till en djurskötare när det behövs vård, framförallt om hunden tycker det är väldigt jobbigt, men jag förstår inte varför hundar ska vara så tillgängliga och behöva älska allt och alla?

Mina behöver inte älska allt och alla men jag tränar mina aktivt på att kunna vara okej med andra. För mig är det inte (längre) ett problem att hunden skulle vara allmän egendom då vi bor ute på landet och typ aldrig träffar folk ute på promenad tex.
Mina hundar träffar folk ute på träning, tävling eller om jag åker in nånstans och miljötränar. Enda gångerna de blir hanterade av andra är vid veterinär eller fysiobesök och då underlättar det om de är vänligt inställda till främlingar.
Sen underlättar det enormt att de kan träna med andra, nu när jag skadade knät kunde mun syster hjälpa till och träna mina hundar eller när jag är på kurs har jag kunnat be instruktören ta ett ordentligt varv med hunden i agility när det vår tur eller om/när jag inte får till det kan jag lämna över hunden till tränaren och be dem visa vad det är de tänkt man ska göra.

Mina hundar måste inte älska allt och alla men de ska acceptera att bli hanterade av andra och de ska kunna lämnas iväg för träning om behovet finns. Om nåt skulle hända så känns det skönt att veta att hundarna kan lämnas bort utan att man behöver oroa sig för dom.
Jag har hundar i min bekanskapskrets som är extremt förarbundna och det blir ju ett problem när man behöver hundvakt tex och hundarna är asjobbiga pga separationsångest.

 

[lilleknodd2]

Min ena skulle gå med vem som helst medan den andra vägrar att ens gå på promenad med andra än mig i många fall
Hon har några få utvalda som hon kan tänka sig att följa med, men vet hon att jag är hemma vänder hon hem när hon känner för det om hon inte är kopplad hela promenaden