Bästa Buke, hjälp mig att reda ut mina tankar. Vi har som bekant en kastrerad dvärgpinscherhane som är 7 år, han är okomplicerad på alla sätt och vis förutom det faktum att han då just är en dvärgpinscher. Med andra ord vaktinstinkt, mycket åsikter, envis som en åsna osv. men helt frisk och snäll. Både jag och fästmannen fullkomligt älskar denna hund och han fyller vårt liv med så mycket glädje, att vi funderar på att skaffa en hund till. Dock planerar vi att skaffa familj och jag tänker direkt att det här kanske blir kaka på kaka. Två dvärgpinschrar som skäller och en unge som skriker, det kanske kommer bli total katastrof. En annan del av mig tänker att det kanske inte är dumt alls. Om vi kommer behöva lägga lite mer fokus på bebis så kanske Bruce skulle må bra av att ha en kompis som han kan mysa och leka med, om han inte får vår fulla uppmärksamhet dygnets alla timmar längre. De tankar som snurrar just nu är alltså:
1. Är det lite "har man en hund så kan man lika gärna ha två" som gäller, eller kommer det mer sannolikt kännas som dubbelt upp?
2. OM vi skaffar en till hund, NÄR tusan ska man planera in det? Innan bebis så att man får något år på sig med bara hundarna först, och de lär känna varandra och man vänjer sig vid det innan bebis kommer. Eller är det skitdumt för att man kanske kommer bli helt överväldigad av allt sen när bebis kommer och man önskar att man aldrig skaffade en till hund innan man visste hur mycket det skulle bli med bebis?
3. En lite mer rasspecifik fråga. Bruce går bäst ihop med små hundar och främst andra dvärgpinschrar, det känns ibland lite som att de "talar samma språk". Är det smartast att skaffa en till dvärgpinscher, för att sannolikheten är störst då att de kommer bli bundisar, eller är det bäst att skaffa en annan lugnare ras som kanske inte är lika intensiv som Bruce? Jag tänker att Bruce redan börjar bli till åren, och tanken med småbarn på det.. kanske lockar till en lugnare ras?
Jag tänker hur som helst, att OM detta skulle bli aktuellt, så kanske en omplacering är en bra idé. Att hitta en vuxen hund så vi slipper valptiden, och kanske kan testa hur det funkar med Bruce någon månad innan man tvingas till beslut.
Hur hade ni tänkt? Andra tips? Erfarenheter?
1. Är det lite "har man en hund så kan man lika gärna ha två" som gäller, eller kommer det mer sannolikt kännas som dubbelt upp?
2. OM vi skaffar en till hund, NÄR tusan ska man planera in det? Innan bebis så att man får något år på sig med bara hundarna först, och de lär känna varandra och man vänjer sig vid det innan bebis kommer. Eller är det skitdumt för att man kanske kommer bli helt överväldigad av allt sen när bebis kommer och man önskar att man aldrig skaffade en till hund innan man visste hur mycket det skulle bli med bebis?
3. En lite mer rasspecifik fråga. Bruce går bäst ihop med små hundar och främst andra dvärgpinschrar, det känns ibland lite som att de "talar samma språk". Är det smartast att skaffa en till dvärgpinscher, för att sannolikheten är störst då att de kommer bli bundisar, eller är det bäst att skaffa en annan lugnare ras som kanske inte är lika intensiv som Bruce? Jag tänker att Bruce redan börjar bli till åren, och tanken med småbarn på det.. kanske lockar till en lugnare ras?
Jag tänker hur som helst, att OM detta skulle bli aktuellt, så kanske en omplacering är en bra idé. Att hitta en vuxen hund så vi slipper valptiden, och kanske kan testa hur det funkar med Bruce någon månad innan man tvingas till beslut.
Hur hade ni tänkt? Andra tips? Erfarenheter?
). Det låter ju som om ni är väldigt förtjusta i rasen så då är det väl ganska naturligt att ni tar en likadan istället för att lägga tid på att göra research för att hitta en annan passande ras. En del dvärgpinnar har ju lite attityd och lite rädslor så det skulle väl jag vara extra noga med, att ni köper från tillgängliga, sociala linjer, gärna såna där ni vet att det har funkat med småbarn. Jag skulle säga att det är enklare att ha en vuxen/halvvuxen hund och bebis än skaffa valp när bebis redan finns - då blir det två som behöver passas, som inte har nån självbevarelsedrift och som kan råka göra illa varandra. Om hunden är vuxen går det ju att stänga till mellan barn och hund på ett annat sätt och att lära hunden var den kan få vara ifred.
), extremt närhetstörstande och vägrar vagn, sover fortfarande bara på mig (fem månader). Sen är ju alla bebisar olika såklart. Men jo, jag är rätt glad över att kunna fokusera på en ny familjemedlem nu faktiskt.
Jag tänker att småbarnsliv skulle bli ett "nytt normalt" för honom, till skillnad mot idag när vi träffar barn och han är van vid lugn och ro.
Tänk att han blivit så gammal redan..
