Att fylla femtio

[Wille]

Eller släppa tävlingsaspekten av "hästeriet"? Det kan ju vara himla härligt och avslappnande att bara vara med hästar, sköta om dem, pyssla i stallet. Ridningen behöver ju inte nödvändigtvis vara huvudfokuset, tänker jag. Skulle vara intressant att veta hur stor procent av de som håller på med hästar också tävlar?

Personligen så tröttnar jag om jag inte får utvecklas med ridningen. Och jag slipper gärna mockning, packa höpåsar och sånt. Sånt gör jag bara för att jag måste, inte för att jag vill göra det.

 

[Masqueradee]

Har jag verkligen sagt att andra inte sliter? Nej, det har jag inte. Jag har bara sagt att andra har mer talang än jag och vinner därför även om vi tränat lika mycket. @Bison sa ju till och med att det inte är en större prestation att vinna en lokal/regional klass https://www.bukefalos.se/threads/att-fylla-femtio.1515638/post-20143894 . För mig är det ju det.

Bara för att man inte skriver något ordagrant så betyder det ju inte att det kan tolkas eller uppfattas som så. Jag tycker det är elakt att förringa andras prestationer med "talang" i detta sammanhang när du positionerar dig själv som den som sliter. Och jag håller med när vissa andra påpekar att du ofta får det att låta som att det bara är du som sliter, för det är ju verkligen inte sant.

Personligen så tröttnar jag om jag inte får utvecklas med ridningen. Och jag slipper gärna mockning, packa höpåsar och sånt. Sånt gör jag bara för att jag måste, inte för att jag vill göra det.

Det är samma sak här, språket du använder. "jag gör det för att jag måste, inte för att jag vill", något som gång på gång dyker upp hos dig. Vi alla måste göra saker vi inte vill göra, eller för att man måste. Allt är inte en jäkla dans på rosor. Det finns ingen som lever sitt liv utan måsten utan bara gör saker som den vill..!

 

[ameo]

Det är samma sak här, språket du använder. "jag gör det för att jag måste, inte för att jag vill", något som gång på gång dyker upp hos dig. Vi alla måste göra saker vi inte vill göra, eller för att man måste. Allt är inte en jäkla dans på rosor. Det finns ingen som lever sitt liv utan måsten utan bara gör saker som den vill..!

Å andra sidan kanske man kan ha förståelse för att en person som nästan alltid gör det hon måste och sällan det hon vill kan ha en viss bitterhet.
Och vissa personer skriver rätt upp och ner det de tänker, medan andra är bättre på att formulera sig så det inte låter så illa.
Jag är ganska säker på att Wille menar just att hon själv kämpar utan att komma framåt. Utan att för den skull förringa andras kämpande.

 

[Wille]

Det är samma sak här, språket du använder. "jag gör det för att jag måste, inte för att jag vill", något som gång på gång dyker upp hos dig. Vi alla måste göra saker vi inte vill göra, eller för att man måste. Allt är inte en jäkla dans på rosor. Det finns ingen som lever sitt liv utan måsten utan bara gör saker som den vill..!

Det var ju ett svar på https://www.bukefalos.se/threads/att-fylla-femtio.1515638/post-20144060 där det sas att det ju var så himla härligt att och avslappnande att bara vara med hästar, sköta om dem och pyssla i stallet. Och jag höll helt enkelt inte med. Måste man hålla med om allt?

 

[nullo-modo]

Det var ju ett svar på https://www.bukefalos.se/threads/att-fylla-femtio.1515638/post-20144060 där det sas att det ju var så himla härligt att och avslappnande att bara vara med hästar, sköta om dem och pyssla i stallet. Och jag höll helt enkelt inte med. Måste man hålla med om allt?

För mig är det skillnad på att vara med och sköta hästarna och att sköta det runt hästarna.

 

[Wille]

För mig är det skillnad på att vara med och sköta hästarna och att sköta det runt hästarna.

Ok. Jag har aldrig varit med och skött hästar. Har bara skött dem liksom.

Och för mig är det nog ingen större skillnad. Mockning som mockning.

 

[Tranan]

Jag kan bara dela mina tankar om att vinna tävlingar.

Har vunnit ett antal tävlingar, Men det ger mig vaken glädje eller betydelse idag. Det betyder snarare inget och det som krävdes för att vinna blev snarare ett hinder för mig i den sociala utvecklingen och det som en tränare gjorde mot mig förstörde nog mig på flera sätt. Sen kommer det där med att leva upp till det du blir av att vinna tävlingar. Man ska alltid ligga på en viss nivå men att vara den du är funkar inte. du kan inte leva upp till det för du är inte den personen.
Sen all träning, den eviga träningen. stryka, balans, kondition, motorik, vägd mat, schemalagd vila. fan jag klarade inte det till slut och det tog mig så lång tid att bli nästan normal. Me det är bara min upplevelse av att tävla. Saknar inte det alls. Jag önskar så att du hitta en genuin glädje i det du gör, du förtjänar det.

 

[Masqueradee]

Å andra sidan kanske man kan ha förståelse för att en person som nästan alltid gör det hon måste och sällan det hon vill kan ha en viss bitterhet.
Och vissa personer skriver rätt upp och ner det de tänker, medan andra är bättre på att formulera sig så det inte låter så illa.
Jag är ganska säker på att Wille menar just att hon själv kämpar utan att komma framåt. Utan att för den skull förringa andras kämpande.

Absolut. Och inget du skriver behöver egentligen vara till kontrast mot vad jag skriver. Det jag menar är dock att det blir väldigt snedvridet att tro att andras framgång är mer talang än att kämpa. Även om TS skriver en gång att de kämpar lika mycket men det är den andra som vinner pga talang så låter det för mig ganska illa. Det är omöjligt att veta hur mycket den andra kämpar och tränar, och när det gäller ridsport är det i princip omöjligt att jämföra när det dessutom ska blandas in en annan individ med sina förutsättningar och idéer. Det är dödsfött redan från början att jämföra.

Det var ju ett svar på https://www.bukefalos.se/threads/att-fylla-femtio.1515638/post-20144060 där det sas att det ju var så himla härligt att och avslappnande att bara vara med hästar, sköta om dem och pyssla i stallet. Och jag höll helt enkelt inte med. Måste man hålla med om allt?

Men återigen så pratar jag om hur du uttrycker dig, inte vad du svarar på...

 

[Wille]

Absolut. Och inget du skriver behöver egentligen vara till kontrast mot vad jag skriver. Det jag menar är dock att det blir väldigt snedvridet att tro att andras framgång är mer talang än att kämpa. Även om TS skriver en gång att de kämpar lika mycket men det är den andra som vinner pga talang så låter det för mig ganska illa. Det är omöjligt att veta hur mycket den andra kämpar och tränar, och när det gäller ridsport är det i princip omöjligt att jämföra när det dessutom ska blandas in en annan individ med sina förutsättningar och idéer. Det är dödsfött redan från början att jämföra.

Men återigen så pratar jag om hur du uttrycker dig, inte vad du svarar på...

Men det är ju väldigt relevant vad jag svarar på.

 

[MJLee]

Om man vill vinna tävlingar för att få den där kicken att vinna så finns det annat än hästtävlingar. Tex finns det många trädgårdstävlingar där man kan tävla i olika sorts trädgårdar.

https://www.allas.se/tradgard/har-du-arets-tradgard-2021/7365273

https://www.land.se/tavlingar/alskade-tradgard-vinn-genom-att-visa-och-beratta/

Det är bara att googla trädgård tävling så hittar man en hel del. Många kommuner verkar också ha trädgårdstävlingar. Plus är att man verkar vinna bättre priser än hästtävlingar.

 

[ameo]

Men återigen så pratar jag om hur du uttrycker dig, inte vad du svarar på...

Om man avstår från att läsa mellan raderna och enbart fokuserar på de ord som är skrivna, så blir det helt begripligt och inte ett dugg otrevligt. Wille är bara rak i sin text.

 

[Wingates]

Personligen så tröttnar jag om jag inte får utvecklas med ridningen. Och jag slipper gärna mockning, packa höpåsar och sånt. Sånt gör jag bara för att jag måste, inte för att jag vill göra det.

Man kan ju utvecklas även om man inte tävlar? Jag har älskar att träna för tränare, men jag hatar att tävla..
Har utvecklats med både hästar och hundar ändå.

 

[Masqueradee]

Om man avstår från att läsa mellan raderna och enbart fokuserar på de ord som är skrivna, så blir det helt begripligt och inte ett dugg otrevligt. Wille är bara rak i sin text.

Jag använde bara svaret som ett exempel på hur TS uttrycker sig och hur det i sammanhanget kan komma att tolkas av andra.
Det är otroligt svårt att bara fokusera på saker som explicit skrivs, allt tolkas och existerar i ett sammanhang. Tror nog faktiskt de flesta kommunicerar just exakt så. Säger TS att det är andras resultat bara är talang så kan det faktiskt låta som att de faktiskt inte sliter lika mycket som TS utan har typ tur, vilket inte alls behöver vara sant och något som TS omöjligt kan ha inblick i (alltid).

 

[Wille]

Man kan ju utvecklas även om man inte tävlar? Jag har älskar att träna för tränare, men jag hatar att tävla..
Har utvecklats med både hästar och hundar ändå.

Klart man kan utvecklas utan att tävla. Och jag är egentligen för nervös för att tävla. Men jag vill det ändå.

 

[TinyWiny]

Klart man kan utvecklas utan att tävla. Och jag är egentligen för nervös för att tävla. Men jag vill det ändå.

Jag vet att det här kan låta som något en mamma säger till sitt lilla barn men det är inte alls så jag menar utan det kommer genuint från hjärtat från en vuxen till en vuxen. Kan du se ditt liv som en tävling istället? Kan du se de enorma framgångar du har haft genom åren? Gått från klarhet till klarhet, klarat av sådant få andra ens överlever och som du har övervunnit! Vunnit över! Kan du t ex se vilken enorm vinst du knep när du trots att du fick kämpa kopiöst ändå bara höll om rivsåret katten gjorde i en kvart istället för i två timmar? Du är en vinnare. Du vinner nästan varje dag!

Jag har aldrig varit en tävlingsmänniska brukar jag säga men sanningen är att jag inte vet det för jag fick så tidigt klart för mig hur värdelös jag var och insåg att det var ingen idé att ens försöka. Precis som jag insåg tidigt att det inte var någon idé att ha drömmar och mål, att det inte var någon idé att tro att jag skulle klara grundskolan, verkligen inte gymnasiet och absolut inget högre än så för det trycktes in varenda sekund som bara var möjligt att det var inget för mig för det var alldeles för svårt. Någonstans där när jag började högstadiet gav jag upp hoppet helt om att någonsin kunna duga för dem.

Min mamma gömde mina betyg när jag hade tagit studenten. Jag var stolt över mina betyg och hade ställt dem på presentbordet vilket var brukligt men hon gömde dem. Jag frågade henne senare varför och hon svarade att hon tyckte att jag skulle slippa skämmas. Jag frågade henne om hon hade tittat på betygen men det hade hon inte. Ändå gömde hon dem för hon utgick ifrån att de var dåliga. När jag sa att jag hade gått ut med 4,0 i snitt trodde hon mig inte. Hon skröt länge över att min syster gick ut nian med 4,0 i snittbetyg men när jag gick ut gymnasiet med samma betyg gömde hon dem istället för det var ju inte möjligt.

Ingen i den familj jag föddes i vet om att jag har gått på universitet. Varför skulle jag säga det? Jag klarar ju inte sådant enligt dem. Det trodde jag inte själv heller utan det råkade bara bli så. Många gånger i mitt liv har jag istället drömt om (dagdrömt alltså) att jag gör något som uppmärksammas, som är något riktigt riktigt bra, typ fångar in värsta svindyra tävlingshästen som kommit lös. Det låter såklart larvigt men det var sådant jag tillät mig att drömma om. Att lyckas genom egen förtjänst utgick jag ifrån inte gick utan det skulle isåfall vara slumpen som gjorde det hela för hur jag än kämpade så var jag alltid dålig, fel och dum. Alla gånger jag har fått höra av andra att jag är bra, att jag har gjort bra, att jag har förändrat någons liv, hjälpt på ett sätt som ingen annan kunde, förstod som ingen annan gjorde och alltid sa de rätta orden har jag aldrig gjort till mitt för jag lät plågoandarna bo i mitt huvud och jag lät (inte som att det var något jag valde men om någon förstår så tror jag att det är du) dem fortsätta skrika åt mig hur värdelös jag är och att jag inte klarar något alls. Jag har vräkt dem nu. Visst försöker de komma tillbaka och visst hör jag ibland deras ord och deras hånfulla frågor om varför jag ens fortsätter försöka men de bor inte här längre.
Jag har valt att inte lyssna och när det kommer tillåter jag mig att bli ledsen. Jag tillåter mig att gråta om det är vad jag behöver men jag låter dem inte ha någon kontroll över mitt liv och jag har börjat ta till mig de där fina orden människor faktiskt har sagt och ärligt menat. Jag hoppas att du också kan göra det. Du är helt fantastisk och du har åstadkommit så enormt mycket. Jag hoppas du kan se vilken vinst det faktiskt är.

 

[Wille]

Jag vet att det här kan låta som något en mamma säger till sitt lilla barn men det är inte alls så jag menar utan det kommer genuint från hjärtat från en vuxen till en vuxen. Kan du se ditt liv som en tävling istället? Kan du se de enorma framgångar du har haft genom åren? Gått från klarhet till klarhet, klarat av sådant få andra ens överlever och som du har övervunnit! Vunnit över! Kan du t ex se vilken enorm vinst du knep när du trots att du fick kämpa kopiöst ändå bara höll om rivsåret katten gjorde i en kvart istället för i två timmar? Du är en vinnare. Du vinner nästan varje dag!

Jag har aldrig varit en tävlingsmänniska brukar jag säga men sanningen är att jag inte vet det för jag fick så tidigt klart för mig hur värdelös jag var och insåg att det var ingen idé att ens försöka. Precis som jag insåg tidigt att det inte var någon idé att ha drömmar och mål, att det inte var någon idé att tro att jag skulle klara grundskolan, verkligen inte gymnasiet och absolut inget högre än så för det trycktes in varenda sekund som bara var möjligt att det var inget för mig för det var alldeles för svårt. Någonstans där när jag började högstadiet gav jag upp hoppet helt om att någonsin kunna duga för dem.

Min mamma gömde mina betyg när jag hade tagit studenten. Jag var stolt över mina betyg och hade ställt dem på presentbordet vilket var brukligt men hon gömde dem. Jag frågade henne senare varför och hon svarade att hon tyckte att jag skulle slippa skämmas. Jag frågade henne om hon hade tittat på betygen men det hade hon inte. Ändå gömde hon dem för hon utgick ifrån att de var dåliga. När jag sa att jag hade gått ut med 4,0 i snitt trodde hon mig inte. Hon skröt länge över att min syster gick ut nian med 4,0 i snittbetyg men när jag gick ut gymnasiet med samma betyg gömde hon dem istället för det var ju inte möjligt.

Ingen i den familj jag föddes i vet om att jag har gått på universitet. Varför skulle jag säga det? Jag klarar ju inte sådant enligt dem. Det trodde jag inte själv heller utan det råkade bara bli så. Många gånger i mitt liv har jag istället drömt om (dagdrömt alltså) att jag gör något som uppmärksammas, som är något riktigt riktigt bra, typ fångar in värsta svindyra tävlingshästen som kommit lös. Det låter såklart larvigt men det var sådant jag tillät mig att drömma om. Att lyckas genom egen förtjänst utgick jag ifrån inte gick utan det skulle isåfall vara slumpen som gjorde det hela för hur jag än kämpade så var jag alltid dålig, fel och dum. Alla gånger jag har fått höra av andra att jag är bra, att jag har gjort bra, att jag har förändrat någons liv, hjälpt på ett sätt som ingen annan kunde, förstod som ingen annan gjorde och alltid sa de rätta orden har jag aldrig gjort till mitt för jag lät plågoandarna bo i mitt huvud och jag lät (inte som att det var något jag valde men om någon förstår så tror jag att det är du) dem fortsätta skrika åt mig hur värdelös jag är och att jag inte klarar något alls. Jag har vräkt dem nu. Visst försöker de komma tillbaka och visst hör jag ibland deras ord och deras hånfulla frågor om varför jag ens fortsätter försöka men de bor inte här längre.
Jag har valt att inte lyssna och när det kommer tillåter jag mig att bli ledsen. Jag tillåter mig att gråta om det är vad jag behöver men jag låter dem inte ha någon kontroll över mitt liv och jag har börjat ta till mig de där fina orden människor faktiskt har sagt och ärligt menat. Jag hoppas att du också kan göra det. Du är helt fantastisk och du har åstadkommit så enormt mycket. Jag hoppas du kan se vilken vinst det faktiskt är.

Jag har nog tidigare tävlat mot mig själv. T.ex. hur snabbt kan man mocka en box? Och mockade jag samtidigt med någon så ville jag vara snabbare. Det var jag sällan för jag var så noga.

Men att se livet som en tävling? Nja. Jag har nog svårt att uppskatta de där sakerna jag har klarat. Kanske är det något att öva på.

 

[TinyWiny]

Jag har nog tidigare tävlat mot mig själv. T.ex. hur snabbt kan man mocka en box? Och mockade jag samtidigt med någon så ville jag vara snabbare. Det var jag sällan för jag var så noga.

Men att se livet som en tävling? Nja. Jag har nog svårt att uppskatta de där sakerna jag har klarat. Kanske är det något att öva på.

Det är inte bara på att vara snabbast man kan vinna utan även på vem som är noggrannast

Det tycker jag du ska försöka med. Iallafall att ta till dig de där viktiga orden, gesterna, grejerna som lyfter dig på olika sätt och göra dem till dina.

 

[sjoberga]

Det är inte bara på att vara snabbast man kan vinna utan även på vem som är noggrannast

Det tycker jag du ska försöka med. Iallafall att ta till dig de där viktiga orden, gesterna, grejerna som lyfter dig på olika sätt och göra dem till dina.

Eller flitigast, vinna på uthållighet - finns massor av sätt man kan vara bäst på att mocka på. Kanske är det rätt att se det som en tävling eller så är det mer att försöka förstå att det inte är en tävling och att allt bra man gör är bra. Man behöver inte vinna eller vara bäst för att vara bra. Man behöver inte ens vara bättre än några specifika andra människor. Och att vara bra på något är en himla bra grej för en människa.

 

[TinyWiny]

Eller flitigast, vinna på uthållighet - finns massor av sätt man kan vara bäst på att mocka på. Kanske är det rätt att se det som en tävling eller så är det mer att försöka förstå att det inte är en tävling och att allt bra man gör är bra. Man behöver inte vinna eller vara bäst för att vara bra. Man behöver inte ens vara bättre än några specifika andra människor. Och att vara bra på något är en himla bra grej för en människa.

Precis. Och, även om man inte känner sig särskilt bra på något alls så finns det alltid sådant man trots allt är bra på.

Att jag skrev om tävling var för att @Wille ville tävla och det finns enormt många sätt att vinna på som inte är egentliga tävlingar utan som bara är det där vi kallar för liv.

 

[Wille]

Precis. Och, även om man inte känner sig särskilt bra på något alls så finns det alltid sådant man trots allt är bra på.

Att jag skrev om tävling var för att @Wille ville tävla och det finns enormt många sätt att vinna på som inte är egentliga tävlingar utan som bara är det där vi kallar för liv.

Man får aldrig priser för att man mockar bra.