Att förlora ett barn... Min son är död....

[Texaz]

Livet rullar på och känns faktiskt BRA!

Mitt "nya" liv har blivit så fantastiskt, så nära det jag drömt om. Känns som att Leo är med och styr upp saker och ting Detsamma sa hans behandlare idag, att han dyker upp titt som tätt i hennes jobb, i samtal med andra, trots att inte hon för honom på tal. Så ja, jag tror helt klart att han finns med oss!!

Har nu jobbat drygt en vecka och det har gjort underverk i mitt liv! Dels får jag en enorm feedback av jobbet, därtill fina samtal med min veterinär över en kopp kaffe

Idag tog jag mig ledigt för att samtala med behandlaren samt skoning av hästarna. Just nu väntar vi bara besked om teatern är ledig det datum vi önskar, sen är det bara att köra på med planeringen av kvällen! I stort är allt klart, från annonsering till vilka som ska delta som föreläsare. Känns oerhört skönt!!

Hovslagaren kom på eftermiddagen och skrev sin faktura på halva beloppet, resten ville han att jag skulle sätta in på fonden

Jag blir så varm i själen av alla som vill bidra! Får även PM på FB från andra föräldrar ute i landet som är i min situation och som också vill göra något, känns enormt stort att kunna bidra om än bara med goda råd....

Så livet blir bara bättre och bättre!!!

 

[Fan of Bill]

Skönt att du känner att livet går åt rätt håll

 

[Kilauea]

Så härlig läsning hur bra det går!

 

[Texaz]

Ja det gör ju det!

Inte minst tack vare alla som ställer upp och engagerar sig! Behandlaren deltog på ett föräldramöte tidigare i veckan då en pappa kom fram efteråt och undrade hur föreläsningen skull marknadsföras. Ja mestadels via FB svarade hon, det är ju dyrt att annonsera. Asch, sa han, hör av dig när det är klart, det fixar jag
Har iofs räknat med att få betala såväl föreläsare, lokalhyra samt annonsering, men det VÄRMER! Fast lokalhyran TYCKER jag att kommunen kan bjuda på, fonden gör ju en insats som DE borde göra! Tanken är ju att köra detta genom skolan, få med personal, elever och anhöriga!
BTW så fortsätter armbanden att sälja, finns nu i hela mellansverige och även i Norge
Om det här växer vill jag sponsra aktiviteter även utanför kommunen, det är så himla VIKTIGT!!
Har dessutom sökt en kurs på högskolan i vår, Socialt arbete med ungdomar

 

[Texaz]

Idag har varit en "nere"-dag, antar att vädret spelar in. Dock inte nere i som helt under isen, utan bara lite låg.
Lyssnat på Leo-låtar och tittar på korten, känns som att jag behöver det såna dagar... Gråta lite och känna sorg.

Dock finns så mycket glädje i mitt liv, och med Leo, just nu! Igår kontaktade Leos lärare från skateboardgymnasiet mig och berättade att en ny skateboardklubb bildats av Leos gamla kompisar, och att de ville ha en minnesdag i skateparken, med skateåkning, grillning mm. Han undrade om det var ok för oss, vilket det såklart är! Värmer i hjärtat, och jag vill att fonden sponsrar med korv etc. Arrangemanget skulle såklart vara drogfritt!

Idag fick jag mail från föreningen RNS (Narkotikafritt samhälle) som ville ha en intervju till sin tidning, där de presenterar lokala hjältar
Känner mig knappast som en hjälte, men kan jag förmedla något så blir jag bara glad!!!

Är dessutom en del större projekt på gång, som jag får hålla inne med ett tag Känner trots allt en stor framtidstro, och tror att Leo verkligen gillar det jag gör! Imorgon kommer jag att riva upp himmel och jord i kommunen om de inte ger besked angående lokal till föreläsningen!!!

Kram till er som orkar följa!!!

 

[TinyWiny]

Även om vissa dagar är låga så är jag så glad för att du gör något så fantastiskt bra av din fruktansvärda förlust. Det är verkligen inte alla som varken hade haft ork, lust eller viljan att göra så mycket som du gör för så många andra efter att ha förlorat sitt barn. Om en enda kommer ur sitt missbruk, om en enda låter bli att börja, ja då har du och de som kämpar vid din sida verkligen lyckats

Jag önskar så att dina visioner slår in och att alla dina drömmar och förhoppningar blir verklighet i framtiden för det finns så oerhört många människor som behöver den hjälpen du erbjuder och vill erbjuda.

Du är i mina tankar. Kramar

 

[Kilauea]

Ser inget konstigt med att vissa dagar är nere-dagar. Tror det är rätt normalt.
Själv har jag idag, på väg till en kurs med ena hunden, haft tårarna rinnande medan jag körde då jag lyssnade på musik även pappa älskade.
Bara en gång till skulle jag vilja träffa pappa. Bara höra att han har det bra, om det nu finns nåt efteråt.

På torsdag ska jag träffa min sorgegrupp igen. Vi är alla i samma ålder och har förlorat en familjemedlem och det är så skönt att alla förstår varandra i hur man mår och känner.

 

[Texaz]

Åh, Hemlig, hoppas att sorgegruppen hjälper Väntar fortfarande på inbjudan till vår (skulle ha kommit i augusti... Får nog påminna! )

Ja TW, det har hela tiden varit in ambition, att kunna hjälpa EN person! Med tiden allt har växt hoppas jag kunna rädda MÅNGA! Inte minst med tanke på alla kontakter med andra föräldrar, känns som att ringarna på vattnet sprider sig fortare än jag någonsin kunnat tänka mig när jag startade fonden!

På det sättet gör ju faktiskt Leos död en OTROLIG nytta!

Ja, jag saknar honom så långt in i själ och hjärta, men han finns nu inte här... Dock kan hans minne göra en så ENORM insats och jag vet att han skulle ha velat att jag gör allt jag nu förmår!

 

[athena_arabians]

Ser inget konstigt med att vissa dagar är nere-dagar. Tror det är rätt normalt.
Själv har jag idag, på väg till en kurs med ena hunden, haft tårarna rinnande medan jag körde då jag lyssnade på musik även pappa älskade.
Bara en gång till skulle jag vilja träffa pappa. Bara höra att han har det bra, om det nu finns nåt efteråt.

På torsdag ska jag träffa min sorgegrupp igen. Vi är alla i samma ålder och har förlorat en familjemedlem och det är så skönt att alla förstår varandra i hur man mår och känner.

Imorgon är det ett år sedan min älskade pappa gick bort. Jag är inte hemma utan hos särbon så vi ska åka till minneslunden här och tända ljus.

Det känns rätt ok faktiskt. Vissa saker gör ju att det hugger till men det blir längre och längre emellan det. Jag har ju dessutom mina kissar med mig hit för första gången vilket känns skönt. Kissarna var dock INTE glada för bilresan!

 

[Ceta]

@Texaz Vet inte om jag skrivit i tråden tidigare, men i alla fall följt den länge, och nu kan jag inte hålla tyst längre!

Jag är så ofantligt imponerad av dig! Hur du tagit något av det värsta som kan hända en människa och vänt det till något så stort och bra. Det arbetet du lägger ner på fonden skapar massor med ringar på vattnet och kommer säkerligen hjälpa flera människor i framtiden, om inte redan nu.
Bara av att ha läst i tråden tycker jag du är en hjälte, så förstår verkligen att tidningen vill intervjua dig!

Kommer definitivt fortsätta följa tråden och det du berättar

 

[cusan]

Jag kan se Leo titta till dig och hjälp va stolt han måste vara över sin mamma ! .
Du är en makalös person som använder all din kärlek till din son för att rädda liv . Vad kan vara starkare och finare än det ?
Jätteroligt att skejtarna hedrar honom också .
Otroligt att denna sorgliga tråden nu får mig att le , tack för det Texaz och Leo .

 

[Texaz]

Tack @Ceta och @cusan för fina ord!

För mig har det ju blivit ett sätt att bearbeta och att göra något gott av det hela. Just nu känns det så, att det kommer så mycket hjälpsamhet och kärlek från alla håll Jag får tillbaka mångfallt av vad jag ger, det känns underbart!

Har idag äntligen kommit i kontakt med familjehemssekreteraren i grannkommunen där jag blivit godkänd. Som jag trodde har de än en gång bytt personal och eftersom jag ännu inte haft någon placering så fanns jag inte med i deras register.... Hon skulle dock fixa det, så snart kanske jag får fler att hjälpa Det är ju något jag velat i många år!

 

[Texaz]

Usch, idag är en sån där jobbig dag....

Skulle sortera papper (ligger verkligen efter!!) och hela tiden dök det upp papper till Leo eller dödsboet
Så mycket känslor som väller fram, så många minnen!

Tror emellanåt att jag gått vidare och ska slippa ifrån de tunga stunderna, även om jag vet att de kommer. Men mestadels känns allt bra.

Tillåter mig dock att ha mina ledsna stunder, vet ju att de går över, och att sörja känns rätt skönt. Ibland tycker jag att jag sörjer/gråter för sällan.

Men min sorg finns ju i att jag försöker göra något konstruktivt.

Idag fick jag äntligen fatt i familjehemssekreteraren i min kommun. Som jag trodde har hen haft fullt upp och jag hamnade i skymundan. Nu har vi dock bokat ett nytt möte i början av november. Kan jag få tag på den utredning som grannkommunen gjort så går det smidigare

Håller tummarna, men är samtidigt skitskraj! Klarar jag att ge någon den trygghet de behöver? Samtidigt vet jag att jag har kunskap och erfarenheter utöver det vanliga, inte bara för Leo. Men osäkerheten finns ändå där! Fixar jag det???

 

[TinyWiny]

Det är klart att du fixar det! Just att du är osäker bevisar det för då är du tillräckligt ödmjuk (vilket jag ju redan visste ) och du kommer ta emot den hjälpen du behöver.
De barn/ungdomar som får bo hos dig kommer skatta sig lyckliga.

Kramar!

 

[Texaz]

Nu har äntligen gravstenen kommit på plats, och i helgen ska jag åka ut och plantera om blommorna samt göra lite fint.
Åker ju på Blå stjärnan kurs i tio dagar från nästa fredag, så missar tyvärr Alla helgons dag, men ska direkt ut till graven när jag kommer hem söndag kväll.

Missar ju också Skatedagen till minne av Leo, men hans pappa och min bror ska iaf dit. Idag var det stort reportage i tidningen om
arrangemanget, och tydligen ligger det även uppe på reklamskyltarna in till stan

http://avestatidning.com/nyheter/nyheter/1.2682074-en-skatedag-till-minnet-av-en-van

För övrigt ringde grannkommunen idag och meddelade att jag nu står på väntelistan för att få en placering Så snart kanske jag kommer igång! Får sätta fart med att fixa iordning extrarummen ordentligt, ska målas om och grejas i ordning
Har även åter fått inspiration att måla ute och färdigställer stallet inför vintern. Livet känns bra!!

 

[_Charlotte_]

Jag läste om skatedagen tidigare idag och tänkte direkt att det måste vara vänner till din Leo. Otroligt fint initiativ, och jag måste säga att hela den här tråden ger mig sån värme inombords.

Du utstrålar otroligt mycket styrka och medmänsklighet, och fast det som har hänt förstås är så sorgligt och onödigt som något kan bli, så har du lyckats få extremt mycket bra att växa fram ur det. Det imponerar verkligen på mig!

 

[Kilauea]

Jag tror att en ung person som behöver ett tryggt boende kommer få det toppen hos dig!

 

[Texaz]

OJ, vad dagarna går!!!!

I förrgår blev jag uppringd av RNS, riksförbundet narkotikafritt samhälle för en intervju till deras medlemstidning. Det känns hedrande och de ska även ta fram material till föreläsningen.

I morgon åker jag till Småland för Blå Stjärnan-kurs och blir borta 10 dagar, har lite ångest inför det då jag aldrig varit utan mina barn så länge... Men det blir bra, och nyttigt!

Idag ringde soc från grannkommunen om en akutplacering, vilken jag därför tackade nej till, vilket i efterhand kändes bra. Var nog ett tufft fall att börja med; utländsk tonåring som mådde dåligt och knappt pratade svenska. Svårt att kunna vara stöttande om man inte kan kommunicera

Nåja, allt arbete kring fonden osv flyter på, bara lite kvar att fixa inför föreläsningen, men det kan ordnas på distans. Ska även lämna in förslag till kommunen om att gå med i projektet Krogar mot knark...

Känns som att bollen verkligen kommit i rullning, härligt!

En av Leos vänner hade lämnat brev vid graven som rörde mig till tårar! Där skrev han om sin saknad och att jag var en hjälte i kampen mot droger, en riktig krigare Just att han skriver på ungdomarnas språk utan att göra sig till, känns som det finaste berömmet jag kan få! Ungdomarna ger mig så mycket glädje och håller mig uppe!!!

 

[GotAsecret]

Ja, du är en sann hjälte!
Det du gör är så otroligt fint, starkt och fantastiskt så det finns liksom inte riktigt ord för det, därför vet jag inte vad jag ska skriva
Men i alla fall - många stora, varma kramar till dig!

 

[Kilauea]

Det är helt fantastiskt vad fonden och ditt engagemang gör för alla. Att så många vill intervjua, härligt.

Själv kapar jag din tråd lite som jag brukar...
Är på väg från jobbet till sorgegruppen. Det är med blandade känslor idag. Har hittills känt så bra där, prata av sig med folk i samma ålder som har förlorat en familjemedlem. Idag ska vi dock prata om tiden före, under och efter dödsfallet... Kommer nog kännas bra, samtidigt som jag undrar varför jag utsätter mig själv för att prata om nåt som kommer vara fruktansvärt jobbigt.