Att förlora ett barn... Min son är död....

[Texaz]

Har varit en omtumlande dag! Trodde aldrig att inslaget skulle få SÅN genomslagskraft!!
Det lokala annonsbladet har hört av sig och ville göra ett reportage, så många människor i min sits har hört av sig...

Är rörd! Käns verkligen som att jag nu kan göra skillnad!

SÅ taggad, väntar bara på att öppenvårde kan fixa tid så att vi kan börja JOBBA!

Tror att det här kan göra skillnad, tidigare har jag bara hoppats det men med den respons jag fått från såväl ungdomar som föräldrar så är jag nu övertygad om att vi KAN göra en insats!

Blir bara sorgsen över att Leo skulle behöva dö för att jag skulle fatta vidden av narkotikamissbruket idag...

Men kan det leda till NÅGOT positivt så kommer iaf något bra ur det!!

 

[Texaz]

Idag var det dags för begravning igen... Leos barndomskompis som sköt sig till följd av sitt drogmissbruk
Oerhört tungt och jobbigt, och jag lider även så när jag ser alla ungdomar som sörjer så djupt! Fler av dem var ju även med på Leos begravning.....
På torsdag begraver vi farfar, han kommer ju att ligga ca 3 meter från Leo, och hans kompis blir att ligga på andra sidan grusgången från hans grav sett.
Leos pappa har ju hört Leo många gånger i sitt hus efter att han dog, men efter att farfar och kompisen gick bort har det varit tyst. "jag tror att han fullt upp nu" sa han, och kanske är det så???

Har även trasslat till sig med lägenhetsaffären.. BRF vill inte godkänna köparen pga saknad inkomst förra året, dock finns INGA betalningsanmärkningar??? Vederbörande har sålt en bostadsrätt i Sthlm, inga lån, betalar kontant...

Tydligen har styrelsen överlåtit åt den rabiata vice värden att ordna det här och han motarbetar oss nog in i det sista. Eftersom en i fastigheten lagt ett skambud så tror jag de förhalar allt så det kan köpa loss billigt och sen sälja dyrt....

Nåja, jag hoppas att det löser sig snart trots att det ser dystert ut. Bouppteckningen är iaf äntligen klar men av någon anledning är Leos konto spärrat så att vi ändå inte kan betala hans skulder.... Banken ska dock kolla upp det på måndag.

Söndag eller måndag kommer dock dottern hem, ska bli SÅ underbart!

 

[Kilauea]

Det kan vara så att personen har för låg inkomst för att bli godkänd i brf-en. Hände mig, men jag hade en mamma som gick in som köpare med mig.

Så jobbigt med begravningar i flertal. En är mer än nog.

En fin tanke att Leo har fullt upp nu och därför inte märks.
Vi har aldrig känt av pappa och jag ser det som att han är nöjd med allt han hann i livet ändå. Och att han har fullt upp att träffa min mormor och morfar och hundar vi haft tidigare och medishästen han älskade men som blev dålig.

Jag bor ju hos mamma varje vecka numera, vi gillar upplägget båda två så jag förstår att du ser fram emot att dottern kommer hem.

 

[Texaz]

Jo har man en förmögenhet så behöver man ju knappast jobba... Blir dock mäklaren som får jobba vidare i den frågan. Har haft sån ångest över lägenhetsförsäljningen, det förlorade jobbet och dessa dödsfall så det blev liksom droppen.

Snart tar även sjukskrivningen slut och jag måste återigen fightas med A-kassan, vet inte hur jag ska orka med det. Men det är bara att ta en dag i taget, försöka att andas och inte rasa ihop...

 

[Kilauea]

Ja, minsta motgång känns mer än det gjort förut känner jag med. Och då har jag ändå inte haft så mycket motgångar som du *peppar peppar*

En dag i taget, en sak i sänder! Andas och ta hand om dig själv på bästa sätt!

 

[Texaz]

Jisses vilken dag/vecka!

Jobbat i stallet och fått hem dottern, vad vi har haft det bra Igår red hon ut på Mirakel och jag gick med Sonja efter, en underbar stund i skogen och jag känner att jag MÅSTE ta upp ridningen igen!

Igår och idag var det intervjuer, dottern var med igår, men ville inte idag, helt ok. Nåväl, två intervjuer som kändes helt ok. I morse träffade jag dessutom Leos behandlare för att planera hur fondens medel ska användas och vi hade precis samma idéer
Lite lustigt att vi båda hade fastnat för samma föreläsare, ska kontakta organisationen i morgon för offert. Känns som att det börjar rulla igång

Nåja, dottern kom ju hem nu från Norge för begravning av hennes farfar, när jag skjutsade henne till pappan och hon tittade på annonsen i tidningen (jag har inte den) så kommenterade hon att tiden inte stämde. Pappan visste bestämt att det var den tiden de bestämt, och i samma veva ringde farfarns fru. Jo, hon hade ändrat tid OCH dag efter att de varit på begravningsbyrån, då kantorn inte kunde den dan....

Så nu är begravningen om en vecka istället...

Pappan kontaktade sin halvbror om hur det gått till, och han hade frågat sin mamma om han meddelat pappan, varvid hon svarade att det behövde hon ju inte göra, han är ju vuxen

Vi har alltså ALLA trott att det är i morgon, men i själva verket är det NÄSTA fredag.

Och jo, hon VISSTE ju att dottern skulle komma hem enkom för detta tillfälle, det är ju inte så billigt att resa Norge-Sverige när man inte har jobb...

Får skylla på att damen är förvirrad, blir enklast så... Vi har ju dessutom beställt blommor till kistan men reder inte blomsterhandeln ut det så tänker jag att fine, då FÅR dom vara vissna

TUR att jag har Buke att spy ut min frustration på

Fick dock fina dagar med dottern, nästa vecka har hon börjat sitt nya jobb och kan bara resa fram och tillbaka så jag känner mig tacksam ändå

 

[TinyWiny]

Men gud vilken trist attityd av farmodern! Så kan man ju inte bete sig! Det hade ju varit en sak om alla bodde runt omkring och om hon hade ringt runt direkt när hon fick veta men att få veta det genom annonsen i tidningen? Det är så illa verkligen.

Skönt iallafall att ni fick några fina dagar ihop och jag hoppas verkligen att hon ska trivas på sitt nya jobb

Vad bra att ni har samma idéer om vad ni ska göra med fondpengarna. Det är ju alltid kul när man känner att samarbetet flyter på

Ja jag tycker verkligen att du ska ta upp ridningen igen! Det är så enormt läkande för själen

Många varma kramar.

 

[Texaz]

@TinyWiny , dina inlägg är alltid så stöttande och RÄTT!!

Nu var det iofs inte farmor utan styvfarmor, men ändå... Varför skulle pappan vara "vuxen" nog att kolla annonsen, när han var med på mötet och fått tiderna till sig??
Blir bara så matt... Exet hade tagit ledigt från jobbet dagen efter, fick nu ändra, men värst känns att dottern lagt ut tusentals kronor på att komma hit och nu måste ta ledigt från sitt NYA jobb direkt när hon börjar...

Tja, tror att damen ifråga är förvirrad, hon är van vid att ha någon att passa upp på, helst fler. Har inte varit med om EN enda middag/fika hos dem där hon suttit med vid bordet, istället har hon servat alla trots att vi bett henne att bara koppla av.
Hon är av utländsk härkomst vilket kanske förklarar saken, kulturen förespråkar nog det...

Tror det blir rätt jobbigt för henne att INTE ha någon att ta hand om, så det är nog egentligen mest synd om henne, även om det just nu vållar oss en massa problem...

 

[cirkus]

Jag vill bara hoppa in och säga att även jag följer dig.
Förstås hade jag önskat att tråden inte fanns, men jag är så djupt imponerad av hur du gör - att orka göra någonting meningsfullt av det värsta som kan hända en förälder är så otroligt stort av dig!

 

[Texaz]

När jag startade fonden trodde jag att det skulle bli en "intern" angelägenhet, dvs att släkt och vänner skulle bidra.
Kunde aldrig DRÖMMA om att det skulle skena iväg och bli så stort!
Många som redan har engagerat sig i arbetet, och ännu fler som stödjer arbetet. Det är nu 269 medlemmar i FB-gruppen som stadigt växer
Människor kramar om mig på stan, främmande människor hör av sig och vill vara med och jobba mot drogerna.
Blir alldeles varm av glädje och inser att fonden fyller en viktig funktion. Leo sitter nog däruppe och ler nu Han skulle ha älskat det här!

 

[Texaz]

Idag har varit (delvis) en saknadens dag... Jag har tillåtit mig att spela musiken och titta på bilderna.

Tror inte att jag skrivit tidigare (vad jag kan se) att en kvinna i kommunen hade börjat tillverka armband liknande "Fuck cancer", men med "Fuck drugs". Hon gjorde det för någon månad sen, och ville att överskottet skulle gå till något som gynnade ungdomar i vår kommun. Hon hittade ingen lämplig organisation, men en vän till henne hade kommenterat FB-gruppen Leos minnesfond och hon kände att DIT ville hon att intäkterna skulle gå!

Nu säljs armbandet med stor framgång, vet inte om hon hinner tillverka i den takt det säljs, men ungdomsmottagningen har sagt sig kunna sysselsätta "sina" ungdomar med att tillverka i annat fall, de kommer dessutom att säljas där
Blir så varm och rörd av allt stöd, och den uppslutning som finns kring fonden!!!

Min ambition är att med tiden starta en förening och avveckla fonden, dvs låta föreningen ta hand om donationerna. Känns som att det börjar bli för stort för att jag ensam ska kunna rodda det...

Känns dessutom fel att jag ska hålla i det hela, risken finns att någon ifrågasätter vart pengarna går osv.

Första steget är dock att boka föreläsning och se hur intresset ser ut sen. Att ha en föräldragrupp känns inte helt rätt då så många ungdomar vill engagera sig, skulle hellre se en mer generell organisation.

Nåja det blir en fråga längre fram, just nu är jag enbart glad och rörd över alla som engagerar sig! Är säker på att Leo skulle ha varit glad över det

 

[TinyWiny]

Ja sorgen går upp och ner och vissa dagar är tyngre än andra Men det kan faktiskt vara skönt ibland att få sitta och lyssna till musiken, titta på bilderna och minnas.

Styvfarmodern får det nog riktigt tufft framöver då. Jag minns hur enormt viktigt det var för min älskade mormor att få ta hand om och pyssla om. Ingen trodde att hon skulle överleva när morfar dog knall fall för han var hennes allt men tack vare att min morbror bodde i samma hus (hyreshus som han ägde) och att de kunde äta ihop och hon fick laga mat och tvätta åt honom så hittade hon en mening med livet igen. Det var många som tyckte illa om att hon lagade mat och tvättade åt honom och ansåg att han utnyttjade henne men så var det ju inte. Han åt ihop med henne mest för hennes skull och han betalade även för hennes mat och åkte och handlade. Att hon fick laga mat, tvätta, stryka och mangla åt honom gjorde att hon kände att hon hade ett värde och det är så viktigt att människor känner sig värdefulla.

Vad fantastiskt att ni har fått en inkomstkälla till fonden genom armbanden. Jag har ju sett armbanden i fbgruppen men visste inte att det var ett så enormt sug efter dem. Vad roligt Det är ju enormt populärt med sådana armband med budskap nu så det ligger ju verkligen rätt i tiden.

Det är nog en bra ide att låta fonden skötas av en förening sedan. Det får ju inte bli att någon misstror dig eller att det känns för övermäktigt att sköta om fonden. Du kan ju ändå ha en nyckelroll i föreningen om du vill så att du kan vara med och påverka vad pengarna ska gå till.

Jag tror också på en mer generell organisation. Droger är ju något som berör alla. Ifrån trettonåringen som är nyfiken och riskerar att utsättas för grupptryck för att testa till 80 åriga mormodern som vill hjälpa sitt missbrukande barnbarn och sätta sig in i vad hon kan göra för att hjälpa och alla däremellan. Att då enbart vända sig till föräldrar skulle bli fel. Det är viktigt att ta tillvara på den enorma kapacitet och energi som ungdomarna har! De har ju sådana fantastiska idéer och tankar och behöver verkligen någon som lyssnar på dem.

Jag tror också att Leo är nöjd. Han sitter i sin himmel och ler åt att hans död har fått så enormt många att engagera sig. Åt att du är så fantastisk och att du orkade ta initiativet till fonden och fbgruppen.

Många varma kramar


Ps. Varför får jag inga notiser om att du har taggat mig eller överhuvudtaget att någon har skrivit i den här tråden? Mycket märkligt. Undrar om det är fler trådar jag missar svaren i? Ds.

 

[Texaz]

Idag skulle Leo ha fyllt 22 år....

Jag BORDE känna starkt inför det, men gör det inte? Visst har jag tänkt på honom mer än vanligt (för att jag borde??) men det har för övrigt varit en rätt vanlig dag, förutom att exsvärmor, pappan och jag träffades vid graven och sen åt pizza här...

Jag VET ju att han har det bättre nu, OCH jag saknar honom, men inser att livet alltid kommer att vara utan Leo... OCH att vi kommer att mötas senare. Jo jag tror det, trots att jag inte är aktivt troende....

Tänker ibland på hur hans liv skulle ha varit om han levt, och tyvärr tror jag att han inte var mogen att ta sig ur sitt missbruk. Han levde dessutom för det farliga, och att han skulle dö ung har nog funnits i mitt undermedvetna. Inte av en överdos dock, utan av NÅGOT farligt!
Sista gången vi sågs sa han t ex att det vore skittufft att ha en MC, men att han troligtvis skulle köra ihjäl sig i såna fall... Knappast kunna köra mindre än 200km /h.

Och någonstans inom mig har jag nog alltid vetat (och innerst inne accepterat!) att han inte skulle bli gammal... Just att vi ALLTID kramades om och sa "jag älskar dig, du har en speciell plats i mitt hjärta" känner jag nu kan ha varit något omedvetet om att han fanns här en begränsad tid, det är inget jag sagt till mina andra barn...

Livet är förunderligt, och ska nog så vara. Jag accepterar hur det är just nu, men får samtidigt dåligt samvete när jag inte känner "rätt"

Idag var artikeln inne i tidningen, var inte så nöjd med den, men går budskapet fram så är jag nöjd! Nästa vecka (tror jag) kommer det med i Annonsbladet som når ut till ALLA, tror deras uppslag blir större och hoppas på bättre artikel!

Kör annars vidare med att försöka få snurr på arbetet med fonden, DET känns värdefullt!

 

[athena_arabians]

*stor kram*

 

[TinyWiny]

Du känner det du känner. Det finns inget rätt eller fel.

Självklart kommer ni att mötas igen. Jag tror att vi kommer få träffa våra nära och kära igen något sätt men kanske inte på det sättet vi själva tror. Jag är inte kristen och tror inte på någon gud men jag tror att själen finns och att den lever vidare på något sätt.

Visst är det konstigt det där att man bara känner på sig vissa saker. Jag är så glad för din skull att du förmedlade till honom hur mycket du älskar honom och hur mycket han betyder för dig.

Jag läste artikeln i tidningen. Jag tyckte att den var bra men reportern kanske inte kunde förmedla det du och din dotter berättade? Jag tyckte att budskapet gick fram iallafall.

Grattis till din Leo på hans födelsedag. Du känner det du känner och det du känner är inte fel.

Många varma kramar

 

[Kilauea]

Jag tyckte artikeln var bra!

Känner ofta att jag sörjer "för lite". Trots att det inte finns nåt måste. Men jag känner att livet går vidare för lätt, liksom.
Senare i september börjar jag i en sorgegrupp. Det tror jag blir bra. Få älta om saker och prata med fler i liknande situation.

Är inte heller troende men sorgegruppen är via universitetskyrkan.
Och jag tror vi möter våra kära igen och att vi möter varandra som vi vill minnas varandra. Jag kommer möta pappa som han var när vi var på semester på Island tillsammans, busigt "tävlande" på varsin häst, mamma kanske möter honom som när de var i tjugoårsåldern, tex.
Pappa kanske ser mig som när jag var liten.
Som om vi hamnar i olika dimensioner, typ. Dimensioner där vi mår som bäst med våra kära som vi en gång förlorat.

 

[Texaz]

Har först idag läst HELA artikeln, och ja, den var bättre än nätupplagan, dock AVSKYR jag bilden av mig som låg på förstasidan

Dock ett helt uppslag i tidningen, vilket visar sig på fonden

Har idag varit på min tredje begravning på 3,5 månad, och jag HOPPAS att det var den sista på LÄNGE! Har sagt åt dottern att de får se till att gifta sig så att vi får an ROLIG sammankomst snart Nåja, Leos farbror och hans höggravida sambo var där, första gången jag träffade henne, kanske hinner de före (att gifta sig)??

Nåväl, nu är lägenheten ÄNTLIGEN såld (även om jag inte tror det innan jag ser pengarna på kontot Det har strulat så enormt runt det att jag inte törs ropa hej TROTS att vederbörande är godkänd (efter mycket om och men!) av BRF, OCH kontrakt är underskrivet och pengarna SKA vara överförda!

Dyraste lägenheten någonsin i det området isf, och vi kan lösa alla skulderna samt föra över Leos andel på gården till lillebror

Först nästa vecka törs jag ropa hej, och kunna slappna av! Fast om kontrakt är skrivet och pengarna överfört till fastighetsbyrån så BORDE det väl vara klart??

Ska nu bara se till att få ordning på de sista av räkningarna, har ju kommit en del påminnelseavgifter etc då bouppteckningen drog ut på tiden...

Sen väntar vi bara på att stenen ska komma på plats. DÅ kan allt få vara klart och vi kan få vårda graven

Fonden lever, och bidrag kommer in. Vi har nu passerat 25000 och mer på väg! Mina fd arbetskamrater (2,5 år sen) har satt in sin lottoandel och avslutat spelande VAD sånt värmer enormt i hjärtat!!!
Efterfrågan på armbanden är STOR och där kommer det nog in mycket, inte minst om de kan säljas i samband med föreläsningarna!

Ska boka föreläsare i veckan, och ha en ny träff med drogmottagningen för unga. HOPPAS att snart kunna komma igång att jobba AKTIVT med fonden

 

[Texaz]

Har idag setat i möte med drogmottagningen och arbetet börjar ta form

Vi har en föreläsare som vi bara ska få ihop tid med, behandlaren gör ett SUPERJOBB med att försöka boka lokalen gratis, ALLT för att vi ska ha så mycket som möjligt att jobba med!
Polisen är helsålda, likaså kommer såväl ungdomsmottagningen som fältassistenter att ställa upp! Föreläsaren som vi fastnade för jobbar ideellt och kommer från en Västerås, så hans resekostnader blir inte stora!

Planen är sen att ta in en föreläsare för skolpersonal (studiedag?) och en för att prata inför elever, han ska visst vara otroligt bra på att få de unga med sig!
Cannabisen ökar tyvärr nu i stan och se i högstadieåldrarna, känna ÄNNU mer angeläget med jobbet!

På den privata fronten då....

Pengarna för lägenheten sitter på kontot (PUST) och köparen trivs jättebra
Jobbade igår mer än full dag på gamla jobbet och hade SUPERKUL! Blir lite mer jobb där framöver. Blev även erbjuden ett jobb med att måla fönster under 2-3 veckor, som jag funderar kring....

På lördag ska jag jobba som veterinärsekreterare på hopptävling, Leos behandlare tyckte att jag behövde gör något kul

Livet flyter på och väntar nu enbart på gravsten samt ev kvarvarande räkningar, SEN kan vi gå vidare!

Känns rätt bra just nu, kortare stunder av sorg, men de uppskattar jag numer. Är även med i en grupp för föräldrar som förlorat barn, via FB, och det är skönt att ta del av OCH kunna trösta andra föräldrar som förlorat sina barn.... Inser ibland att Leos död var förhållandevis odramatisk när man läser om mördade barn etc.... Men ändå skönt att inte vara helt ensam, även om jag ibland inte orkar med när föräldrar fortfarande verkar sitta i en akut sorgefas 8 år senare.... Men det beror nog på att JAG lyckats ta mig ur den, all sorg är ju olika!

Livet går vidare, i en annan (och förhoppningsvis bättre) riktning...

 

[Texaz]

Ja, livet går sannerligen vidare!

Tror att uppsägningen från förra jobbet var en skänk från ovan! Kändes inte så då, men nu har jag landat OCH påbörjat mitt nya jobb!
Var min UNDERBARA veterinär som undrade om jag kunde måla hos henne några veckor framåt. Bra betalt och skapligt jobb tänkte jag, fast inte SÅ kul att måla fönster i fler veckor
Visade sig dock vara ett minst sagt omväxlande jobb med att kitta och måla fönster, måla och tjära dörrar etc. Allt på gammalt sätt, dvs inga moderna akrylfärger, och jag bara ÄLSKAR det, precis så som jag skulle vilja restaurera
Är helt lyrisk och första dan bara rusade förbi!

Om alla mina arbetsdagar såg ut så här, eller med hästarna, så lever jag verkligen min dröm!!

På söndag ska armbanden säljas på en mässa, och intresset för fonden bara sprider sig! Min förhoppning är att idéen sprider sig till andra ställen, att fler engagerar sig i kampen mot drogerna.

Har ännu inte fått svar från behandlaren om alternativa datum, men hoppas få dem i morgon, annars ringer jag och påminner... Vill komma igång NU!!

 

[TinyWiny]

Vad härligt det låter Vad glad jag blir för din skull

Kramar!