Jag tror det är livets sätt att läka oss! Dvs att låta det FÅ gå lätt, åtminstone emellanåt. Det kommer att komma högtidsdagar då allt kommer över, men däremellan MÅSTE vi få hinna läkaJag har själv börjat känna, igen, att jag går vidare för lätt. Att livet går vidare trots att pappa gått bort. Vissa dagar är skit, men överlag går det bra. Utom att jag har jobbiga drömmar igen om pappa och hans sjukdom och föer dödsfall i familjen.
Längtar tills jag ska börja sorgegrupp i september.
Du fyller väl dessutom år idag, DET är ju en av de dagarna som känns extra! Stor KRAM till dig