Att förlora ett barn... Min son är död....

6,45 i morse somnade barnens farfar in, omgiven av sina barn, frun och hans ex (ungdomskärleken)
Han fick somna hemma, omgiven av de som stod honom nära, och det var fint enligt mitt ex. Såklart jobbigt för alla omkring honom, men ändock fint och han fick äntligen komma till Leo:love:
De ska försöka få lägga honom på platsen bredvid Leo, borde inte vara något problem då det är tomt åt bägge hållen.
I morgon ska jag hälsa på hans fru, hon har inte riktigt landat i det än, men behöver nog en del stöd framöver, känns iaf fint att kunna hjälpa till!
Fick idag helt bekräftat att jag har jobb nästa vecka ut. Visserligen kom varslet egentligen för sent, men jag vill ju ändå inte stanna på ett jobb där de inte vill ha mig kvar...
Kommer dock antagligen att rycka in där framöver med (en av anledningarna till att jag inte bråkar om just den biten)

Ska kontakta gamla jobbet OCH ta itu med familjehemsbiten igen, det känns än mer meningsfullt nu!
 
Jag beklagar verkligen att du och dina barn nu får ännu en sorg men så skönt att han fick somna in lugnt och stilla hemma med dem som stod honom nära omkring sig. Leo kom säkert och mötte honom :love: Så fint om det går att ordna så att de får ligga bredvid varandra på kyrkogården. Det borde ju inte vara något problem om det är tomt på båda sidor.

Så tråkigt att du inte får vara kvar på jobbet men jag förstår din känsla att du ändå inte vill vara där om de inte vill ha dig där.

Hoppas att du snart hittar något nytt lagom spännande jobb som känns bra och meningsfullt.

Vad spännande det låter med familjehem :) Har du varit familjehem tidigare eller är det första gången du ska prova?

Kramar.
 
Men kära nån...:(
Så otroligt fint han fick det ändå, och att han nu får komma till Leo är kanske en tröst för er alla...
Hoppas att DU får den hjälp du kan tänkas behöva också, så att du inte bara lägger din energi på andra (även om det såklart gör gott på många sätt) och sätter dig själv i andra/tredje hand...
Jag har säkert sagt det förut, men du är helt fantastisk :love:
Stora kramar!
 
Beklagar farfars bortgång. Låter fint att han fick vara omgiven av sin familj.
Hoppas han får platsen vid Leo som ni vill. Rätt plats betyder mycket i sorgen.

Låter verkligen meningsfullt med familjehem. Så många unga som behöver bra vuxet stöd under uppväxten.
 
Ja det känns fint att han var omgiven av de närmaste och fick somna in hemma:love:

Var även samma begravningsbyrå som hämtade kroppen och de hade samtalat en del kring både farfar och Leo. Tror inte det blir något problem att få plats bredvid Leo, skulle förvåna mig i såna fall.

Familjehem har jag inte varit tidigare, är dock godkänd av en kommun i närheten men sen hände inget. Haft det problemet innan med, de bytte personal och jag hamnade "mellan stolarna". Är dock väl införstådd i vad det innebär, då både fd svärmor och vänner har varit familjehem. Barnen är uppväxta med placerade barn och har alltid velat att jag ska ha "såna" hos mig.
Med allt som varit och de kontakter jag har i olika familje/drogteam så känns det rätt! Dock hellre lite mindre barn just nu, som INTE hamnat i drogproblem, utan där jag kan förebygga utifrån mina erfarenheter.

Mycket att ta in, men det känns som att livet börjar få struktur och visa mig vägen framåt.

Tidigare i veckan hörde ju radioreportern av sig och ville boka intervju, ska bara pussla ihop det med behandlaren...

STOR kram till er som fortfarande följer mig!:love: Vägen är lång och krokig, men jag VET att jag kommer att komma ur det här starkare än någonsin!:love:
 
Vad bra att bettskenan fungerar någorlunda :) Då kan du ju nu i lugn och ro bestämma dig för om du vill lägga de pengarna som en smidigare bettskena kostar hos tandläkaren för då vet du ju om den hjälper eller inte.
 
Har idag varit hos farfars änka. Hon tar det bra, har haft dygnet-runt-jour i ca fem är, han levde verkligen på övertid! Normalt sett går man bort inom några år...
Tydligen hade han en viss dödskamp, dvs krampade, slogs runt sig en rätt lång tid (för de anhöriga! ) Dock fanns hans närmaste runt honom och det verkade lugnat honom.
Nu är han hos Leo, tillsammans med Leos barndomsvän, lider dock fortfarande med HANS familj! Vilken fruktansvärd upplevelse att hitta en anhörig i DET skicket:idea:
Ska kontakta dem i morgon, har då gått en vecka, och jag vet ju hur svåra såna milstolpar är! Tror dock att de haft fullt upp, förutom då hen som hittade honom... En av de raraste människor jag känner, varför skulle HEN hitta honom???:cry::cry::cry:
 
Du är verkligen fantastisk som orkar stötta andra människor i deras sorg när du har en egen sorg som är så stor. Du är en sådan där väldigt speciell underbar människa som verkligen är värd allt gott.

Kramar.
 
Fantastisk vet jag inte, bara mitt sätt att vara. Att försöka finnas för de som behöver/vill ha mig.

Jag mår helt enkelt bra av att kunna hjälpa andra, det ger mig så otroligt mycket. Inte minst efter Leos bortgång har jag förstått hur värdefullt det är att verkligen höra av sig till sörjande människor. Har ju fortfarande "vänner" som inte hört av sig efter mer än tre månader, antagligen av rädsla... Men att så snart som möjligt kontakta sörjande (svårt, jag vet!) betyder mycket för de som sörjer (min erfarenhet iaf)
Svårt att veta vad man ska säga, men oftast ger det sig nog, den som sörjer behöver få uttrycka sin sorg, sina upplevelser. Man behöver inte säga så mycket... Behovet av att bara få prata finns hos dem som sörjer... Att få lyfta tankar, funderingar om praktiska saker, känslor... Att bara lyssna betyder SÅ mycket för en människa i sorg!

Ibland funderar jag dock över om jag negligerar min sorg genom att stötta andra? Att jag inte tar den till mig, vågar leva ut den?

Men jag TROR att mitt sätt att sörja är just som jag gör nu, ordna praktiska saker, finnas för andra och försöka fortsätta MITT liv!

Jag gör så gott jag kan och hoppas att jag är på rätt spår!!
 
Jo, du är verkligen fantastisk. Du är medmänsklig och har ett fantastiskt medmänskligt sätt att vara :love:
Jag tror inte att du negligerar din egen sorg genom att stötta andra i deras sorg. Jag tror snarare att det är ett sätt för dig att vara i sorgen, uppleva den och bearbeta den.
Det är få människor som har styrkan att finnas för någon som sörjer och det är ännu färre som orkar finnas för någon som sörjer när de som du egentligen har fullt upp med sin egen sorg. Därför är du fantastisk som faktiskt finns där för dem som behöver dig och jag är helt säker på att du verkligen gör skillnad för dem i deras sorg. Du vet ju vad du pratar om. Även om alla sörjer olika så just det där att få prata med någon som har upplevt samma sak själv är så oerhört värdefullt. Du gör verkligen mer än någon kan begära och att du är på rätt spår tror jag absolut. Så länge ingen utnyttjar dig och så länge du mår bra av att stötta andra så är du på rätt spår.

Många varma energifyllda kramar!
 
Tack @TinyWiny :love:

Känner mig inte särskilt fantastisk, men HOPPAS att jag kan göra skillnad för andra som är i sorg!

Känns mest som att jag stängt av numer.... Orkar inte lyssna på musiken, se korten på Leo... Bara orkar inte!

Varit för mycket, två dödsfall till, förlorat jobbet.... Bouppteckning som aldrig blir klar! Den skulle ta max en vecka, nu har det gått TRE och skatteverket har inte tagit itu med den än:( (tydligen har boupptecknaren missat att skriva att den skulle ha förtur, eller så har skatteverket klantat sig...), vilket gör att kravbreven strömmar in, vi kan inte få klart lägenhetsaffären eller komma åt andra tillgångar, GAHHH!!!

Blir så jäkla trött! Kan det ALDRIG bli klart? Vill bara slutföra allt och få stenen på plats, DÅ kanske jag kan gå vidare!!!
Nåja, det positiva är att gamla jobbet redan bokat upp mig så snart jag slutat nuvarande :D Visserligen bara timmar, men så länge jag är sjukskriven 50 % så är jag GLAD för timmar;)

Hur det blir sen visar sig, jag tar en vecka i taget:)

Och mår trots allt ändå rätt bra (trots vissa förträngningar, men "väntar" med sorgen tills allt lagt sig)
Snart kommer dottern hem, sen har vi två begravningar inom loppet av en vecka :cry:, tungt, men jag tror ändå att det blir bra!
 
Jag tror absolut att du gör en enorm skillnad för dem i deras sorg för du förstår ju verkligen. Även om två personer inte sörjer likadant så just det att någon annan har varit med om samma sak och att man ser att hen ändå kan gå vidare med sitt liv gör skillnad.

Jag förstår verkligen att det har blivit alldeles för mycket det senaste och vad jobbigt att bouppteckningen inte blir klar :(

Vad bra att du har det gamla jobbet att falla tillbaka på. Det är ju skönt när något är som vanligt iallafall.

Sorgen går ju upp och ner så jag tror inte att du egentligen har stängt av utan mer att du just nu sörjer på ett annat vis.

Skönt att du får träffa din dotter igen för även om orsaken är sorglig så hoppas jag att ni kan få lite tid tillsammans också.

Många varma kramar
 
I morgon kommer reportern från radio. Då ska vi göra ett reportage om Leo, minnesfonden och drogerna som är så OTROLIGT vanliga i dagens samhälle! Jag har inte träffat NÅGON ung person som INTE blivit erbjuden droger...
Skrämmande, och inte alls vad vi vuxna tror.

I min ungdom fanns det i en begränsad krets, så är det inte idag. En polis i stan sa att om de gick ut med ficklampa så var i stort varenda ungdom påverkad.... (ses på pupillerna) Blir verkligen bestört!!!

Har mött ett flertal unga och vuxna i samma sammanhang, och då frågat ungdomarna om de blivit erbjudna droger, kan säga att de vuxna blivit bestörta!
Nu kommer jag att ta upp kampen, med hjälp av minnesfonden, vill verkligen förhindra att FLER unga dras in i skiten!!!

Det är det minsta jag kan göra göra just nu!
 
Nu är intervjun avklarad:) Tror det gick bra, får lyssna på det färdiga resultatet så snart det är färdigklippt, kommer att bli ett inslag på nyheterna och en längre version i ett annat program.
Hoppas det kan bidra till att fler får upp ögonen, Leos behandlare gjorde en bra insats med information:love:
Otroligt tröttsamt att prata om det, gå igenom förloppet än en gång:cry:, men nyttigt tror jag! Helt slut nu, men ska snart iväg och skriva med köparna av Leos lägenhet, hoppas att det blir riktigt klart snabbt! Vet ju ännu inte om bostadsrättsföreningen har godkänt köparna:crazy:
Vore skönt om även bouppteckningen blev klar i veckan så att vi kan lösa alla skulder och gå vidare.
Håller tummarna för att stenen kommer innan Leos födelsedag i september, även om det nog är mycket att hoppas på...
 
Jag hoppas det, det är ju min målsättning! Finns inget bättre sätt att hedra Leo på känner jag :love:
Ska också ta tag i familjehemsbiten, det känns ju mer aktuellt än någonsin.

Nästa vecka kommer nog dottern hem, sen väntar två begravningar inom loppet av en vecka:cry:, den första jobbigast tror jag, då det är ännu en ung människa. Farfar somnade ju iaf in stilla bland sina nära, och fick slut på sitt lidande och ett liv som inte var honom värdigt.

I morgon måste jag ta itu med (fler!) samtal med fordringsägare eftersom bouppteckningen dröjer, enligt fastighetsmäklaren väntade de på kompletteringar, väldigt senfärdig boupptecknare:( Känns inte bra att inte kunna göra upp med hans skulder....

Två dagar kvar på jobbet, ska bli rätt skönt att komma därifrån när jag vet att de inte vill ha mig där :mad: Ser sen framemot jobb på seminstationen igen, till en början kan jag nog täcka upp till sjukpenningen sen blir det mössan i hand och knalla till arbetsförmedlingen igen:p
 
Idag har varit en kass dag, fysiskt sett!
Magen helt ur spel, stress trodde sonen och så var det nog, omedveten stress..
Gårdagen med intervju och kontraktskrivning samt oro för Leos obetalda fakturor (pga bouppteckningen!) och huruvida försäljningen ska gå igenom satte sig nog i magen....
Mest legat i sängen idag, jobba var det inte tal om!

Nu bör dock bouppdelningen snart vara klar, förhoppningsvis även försäljningen, DÅ kommer jag att kunna slappna av!:love:
Trodde ALDRIG att praktiska saker skulle ta SÅ mycket energi!
Hoppas kunna jobba imorgon, min sista "riktiga" dag, men det visar sig, har dock proppat i mig all förebyggande medicin jag kan komma på OCH ätit skonkost!

Igår startade jag en FB-grupp för Leos minnesfond och förutom de jag själv la in så STRÖMMAR ansökningar in om att få gå med i gruppen:love: Jag hoppas att det även genererar pengar eller frivilliga insatser mot drogerna! Känner mig enormt beslutsam nu, MÅSTE bara stoppa drogernas framfart!
Jag tror att det ENDA som kan stoppa det är att folk slutar efterfråga, så uppgiften är inte lätt!!!

Men jag är ju i grund och botten en FIGHTER och kommer verkligen att slåss mot det här:)

Har iom FB även fått kontakt med en supermamma inom familjehemsdelen som jag bara MÅSTE ta kontakt med nästa vecka, tror hon kan vara till enorm hjälp i mitt framtida arbete;)
 
Delade minnesfonden på FB på en gång. Så oerhört viktigt!
Hoppas magen håller sig snäll imorgon. Min mage är också oerhört känslig för stress.

Stor styrkekram till dig!
 
Jag har själv börjat känna, igen, att jag går vidare för lätt. Att livet går vidare trots att pappa gått bort. Vissa dagar är skit, men överlag går det bra. Utom att jag har jobbiga drömmar igen om pappa och hans sjukdom och föer dödsfall i familjen.
Längtar tills jag ska börja sorgegrupp i september.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 393
Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 070
Senast: Sassy
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
1 168
Senast: Crossline
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Fortsättning från VGV Kids. Vi träffade en sköterska på närakuten som verkade oroad. Hon verkade inte riktigt få grepp om varför han...
Svar
12
· Visningar
2 135

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp