Att förlora ett barn... Min son är död....

[Texaz]

Idag är det tre månader sen Leo gick ifrån oss...
Har varit en känslosam dag, med mycket tårar. Så himla trött i kropp och själ, men lyckats jobba (hårt!) mina två timmar, dock inte kunnat sova därefter så då kryper känslorna ännu mer utanpå.

Hade, som tur var, samtal inplanerat med prästen. Otroligt välgörande, ledsen när jag kom dit, men nästan glad när jag gick därifrån.

Berättade om bostadsrättsföreningens ordförandes bemötande (vet inte om jag tagit upp det här?) och spontant utbrast hon "Idiot"
Och ja, kändes verkligen som ett riktigt pucko, totalt utan empati
Hon tyckte även att jag skulle vara försiktig med att gå upp i tid för snabbt, och själv skulle jag gärna avvakta, men känner pressen på mig att komma tillbaka Få se vad läkaren säger på fredag...

Livet går på, känns som att tiden både rusat iväg, och stått stilla.... Konstigt....

Är otroligt trött, känslor tar energi!

Har dock bestämt mig (nåja, nästan!) för att åka ner på Stockholm Folk Festival, tror jag behöver tanka den energin.

 

[TinyWiny]

Jag tycker absolut att du ska kolla upp det här med bettskena. Det kan göra underverk för känner man sig stressad på dagen så biter man ofta ihop hårt eller gnisslar tänder på natten och det är ju inte bra för man sliter ju på tänderna förutom att man blir spänd. Om man då börjar använda bettskena så lär sig käken att slappna av och det är lättare att slappna av även på dagen. Om du tycker att det känns för dyrt att gå till tandläkaren och få en gjord så finns det bettskenor att köpa på apoteket för några hundralappar. Man kokar en skena och sedan gör man avtryck på den själv. Den bettskenan blir självklart inte lika smidig som tandläkarens bettskenor men det kanske kan vara värt att testa? Om du tycker att det hjälper så kan man ju be att få en ordentlig gjord när man har sparat ihop pengarna som en bettskena kostar. Sedan är det inte konstigt att du känner en ständig stress. Det är en enorm stress för kroppen att sörja. Att du dessutom känner press på dig att du måste komma tillbaka till jobbet och komma upp i tid gör ju inte saken bättre heller. Känner du dig fortfarande stressad över att du på något vis sörjer fel? Det finns ju inget rätt eller fel. Det enda skulle väl isåfall vara om man förtränger allt och inte sörjer alls men det gör du ju inte för du sörjer ju och du måste få sörja precis så som du gör.
Bra att du har lugnande att ta till så att du kan bryta den onda cirkeln för ekorrhjulet snurrar gärna snabbare och snabbare annars. Det är bra att du prioriterar sömnen för det är verkligen jätteviktigt att du sover ordentligt. Bra också att du har tagit tag i kosten för det är också viktigt att äta bra och få i sig allt man behöver för att man ska kunna läka och må så bra som möjligt. Men tänk på samma gång på att inte vara för sträng mot dig själv utan unna dig saker och försök hitta tillfällen att njuta av livet. Om det sedan är ett skönt bad eller en glass i solen spelar inte så stor roll men försök vara snäll mot dig själv.

Jag förstår verkligen att det har varit en riktigt tuff dag idag. Man blir helt slut när man är så ledsen och känner så mycket.
Du är verkligen så fantastisk som klarar av att jobba trots allt. Men du måste ta det lugnt och komma tillbaka i din egen takt så att du inte går för fort fram och att det sedan kommer bakslag för det vinner ju ingen något på.

Vad glad jag blir att läsa att dina samtal med prästen är så välgörande. Det är ju precis så det ska vara att man får ur sig det jobbiga så att man kan gå därifrån med ett lättare hjärta.

Nej vad jag kan minnas så har du inte berättat om bostadsrättsföreningens ordförandes bemötande. Du får gärna berätta om du vill.

Man hamnar ju nästan som i ett vacum när man sörjer. På samma gång som livet trots allt rullar på så står tiden stilla för hur ska livet kunna gå vidare när man har förlorat den man älskar så? Jag hoppas att du med hjälp av människorna omkring dig kan hitta ett sätt att ändå känna att du kan gå vidare med ditt liv och att du hittar små ljusglimtar här och där som förgyller dina dagar. Du har redan kommit långt i ditt sorgearbete och du kämpar verkligen på. Att du är trött är verkligen inget konstigt alls.

Jag tycker att det låter som en utmärkt ide att åka till Stockholm Folk Festival . Se lite nytt och få nya upplevelser och ny energi. För även om det kan kännas jobbigt att åka iväg så tror jag att det är bra för dig att göra det.

Ta hand om dig. Många varma kramar.

 

[Texaz]

Jag tycker absolut att du ska kolla upp det här med bettskena. Det kan göra underverk för känner man sig stressad på dagen så biter man ofta ihop hårt eller gnisslar tänder på natten och det är ju inte bra för man sliter ju på tänderna förutom att man blir spänd. Om man då börjar använda bettskena så lär sig käken att slappna av och det är lättare att slappna av även på dagen. Om du tycker att det känns för dyrt att gå till tandläkaren och få en gjord så finns det bettskenor att köpa på apoteket för några hundralappar. Man kokar en skena och sedan gör man avtryck på den själv. Den bettskenan blir självklart inte lika smidig som tandläkarens bettskenor men det kanske kan vara värt att testa? Om du tycker att det hjälper så kan man ju be att få en ordentlig gjord när man har sparat ihop pengarna som en bettskena kostar. Sedan är det inte konstigt att du känner en ständig stress. Det är en enorm stress för kroppen att sörja. Att du dessutom känner press på dig att du måste komma tillbaka till jobbet och komma upp i tid gör ju inte saken bättre heller. Känner du dig fortfarande stressad över att du på något vis sörjer fel? Det finns ju inget rätt eller fel. Det enda skulle väl isåfall vara om man förtränger allt och inte sörjer alls men det gör du ju inte för du sörjer ju och du måste få sörja precis så som du gör.
Bra att du har lugnande att ta till så att du kan bryta den onda cirkeln för ekorrhjulet snurrar gärna snabbare och snabbare annars. Det är bra att du prioriterar sömnen för det är verkligen jätteviktigt att du sover ordentligt. Bra också att du har tagit tag i kosten för det är också viktigt att äta bra och få i sig allt man behöver för att man ska kunna läka och må så bra som möjligt. Men tänk på samma gång på att inte vara för sträng mot dig själv utan unna dig saker och försök hitta tillfällen att njuta av livet. Om det sedan är ett skönt bad eller en glass i solen spelar inte så stor roll men försök vara snäll mot dig själv.

Jag förstår verkligen att det har varit en riktigt tuff dag idag. Man blir helt slut när man är så ledsen och känner så mycket.
Du är verkligen så fantastisk som klarar av att jobba trots allt. Men du måste ta det lugnt och komma tillbaka i din egen takt så att du inte går för fort fram och att det sedan kommer bakslag för det vinner ju ingen något på.

Vad glad jag blir att läsa att dina samtal med prästen är så välgörande. Det är ju precis så det ska vara att man får ur sig det jobbiga så att man kan gå därifrån med ett lättare hjärta.

Nej vad jag kan minnas så har du inte berättat om bostadsrättsföreningens ordförandes bemötande. Du får gärna berätta om du vill.

Man hamnar ju nästan som i ett vacum när man sörjer. På samma gång som livet trots allt rullar på så står tiden stilla för hur ska livet kunna gå vidare när man har förlorat den man älskar så? Jag hoppas att du med hjälp av människorna omkring dig kan hitta ett sätt att ändå känna att du kan gå vidare med ditt liv och att du hittar små ljusglimtar här och där som förgyller dina dagar. Du har redan kommit långt i ditt sorgearbete och du kämpar verkligen på. Att du är trött är verkligen inget konstigt alls.

Jag tycker att det låter som en utmärkt ide att åka till Stockholm Folk Festival . Se lite nytt och få nya upplevelser och ny energi. För även om det kan kännas jobbigt att åka iväg så tror jag att det är bra för dig att göra det.

Ta hand om dig. Många varma kramar.

Tack för värmande/stärkande ord!!

Ja bettskena kanske trots allt är värt att testa iaf.

Jo angående hyresrättsföreningens ordförande... Låg en lapp på kommande fakturorna i Leos postfack för ca en månad sen, när han bad mig ringa, vilket jag ju gjorde. Fick då en avhyvling för att vi kontaktat mäklare för försäljning
Förklarade att vi inte ville ta allt själva, men han svarade torrt att det var ju bara att skriva på ett papper. Ehhh, nja det ska ju annonseras, vara visning, fixa godkännande, skriva kontrakt. Vi har ju inte velat befatta oss ALLS med det, men misstänker att han hellre sett att vi överlåtit lägenheten till BRF, och att de skulle få göra vinst på det hela...
Han avslutade med att påtala att Leo bara ljugit om att han skulle betala hyran osv...
Men nej, han ljög inte, han försökte IN I DET SISTA reda upp det hela!
Blev dock inte ledsen, enbart förbannad (bra enligt prästen )
Jo det finns visst folk till allt!

Och ja, sorgen är märklig! Tiden står både still och går fort..... Ofattbart att tre månader gått, och större delen av sommaren. Har levt som i en bubbla, väntar bara på att den ska spricka och jag ska vakna upp och allt är som vanligt.

Pressen på jobbet kan jag nog hantera, tror jag. Fick dock en kommentar en av de första gångerna jag var dit från en som mist sin gamla mamma, att någon dag senare hade denna sett solen skina och insett att livet kommer att gå vidare......
Jo, visst är det så, men jag tror iaf att det är skillnad på att förlora sin 84-åriga, sjuka mamma och att förlora ett barn hastigt och totalt uitan att vara förberedd... DET gjorde mig enormt ledsen, och då insåg jag att min sorg inte kommer att tas hänsyn till.
Som tur är har jag så många underbara kollegor, förstående och positiva, DET hjälper att läka!!

 

[TinyWiny]

Vad bra att du inte blev ledsen av ordförandens ord. Vilken idiot! Vad har han med att göra hur ni väljer att sälja lägenheten? Det är nog som du skriver att de hoppades att den skulle gå tillbaka till föreningen. Usch vilka hemska människor det finns.

Jag fick bettskena för ett tag sedan eftersom min emalj pga sjukdom är väldigt mjuk så var den helt borta på vissa ställen. Trots att jag inte upplevde att jag var spänd i käken så är det en enorm skillnad nu när jag har vant mig vid att alltid ha den när jag sover. Jag märker att jag är mycket mer avslappnad i käken och även i nacken mot vad jag var innan.

Sorg är verkligen ett märkligt fenomen. Jag förstår verkligen känslan att du väntar på att bubblan ska spricka och allt ska vara som vanligt igen. Tänk så underbart det hade varit...

Det är en enormt stor skillnad på att förlora en gammal människa och att förlora sitt barn. Förstår inte folk det så har de verkligen stora problem. En gammal människa sörjer man ju på ett annat vis än en ung och just det här att det är helt oväntat gör det hela ännu värre tror jag. Jag förstår verkligen att du blev ledsen av de otroligt ogenomtänkta orden.
Skönt att du har bra kollegor också så att inte alla är lika oförstående.

 

[Texaz]

Ja bettskena ska jag nog prova, trodde att man var tvungen att ta den dyra varianten, men testar gärna den enklare. Fungerar den så kan ju överväga ett bättre alternativ ( min ekonomi är minst sagt usel efter lång sjukskrivning!)

Ska även försöka få till massage, det betalas av jobbet, och så även kiropraktor/naprapat. Behovet finns, är nog sned lite här och där.

Kan i efterhand tänka mig att kollegans ord nog var menat som tröst, men just då kändes det enbart som ett sätt att förminska min sorg.... Ledsen blev jag hur som helst, men det är inget jag iaf säger i lunchrummet...

Tur att prästen är klok och säger "rätt" saker Hon är en enorm hjälp i mitt sorgearbete. Att vi dessutom delar hästintresset gör att vi även kan diskutera mindre dramatiska saker, dvs vi måste inte hänga fast vid sorgen. Dock ramlar ju den in lite då och då, men det känns då helt naturligt

 

[Kilauea]

Att ha någon bra att prata med är otroligt viktigt! Vad skönt att du trivs att prata med prästen.
Jag ska själv gå i sorgegrupp, som universitetskyrkan anordnar, i höst. Nya jobbet har lovat att försöka anpassa mina tider så jag ska kunna gå, det är varannan vecka med start i början på september.

Jag tror att det på nåt vis är enklare att acceptera en gammal människas bortgång och har man inte varit med om en yngres bortgång är det svårt att sätta sig in i det. Så din kollega menade nog inget fel, men h*n förstår nog inte. Dessutom är vi alla olika och sörjer olika och olika länge.
Vi var förberedda på pappas bortgång, men bara sen 5 månader tillbaka. Och han hade inte levt klart sitt liv, han missar barnbarn som är planerade till om ett par år.
Inte ens du och jag kan jämföra vår sorg, bara stötta!

 

[TinyWiny]

Jag köpte Ekulfs bettskena ifrån apotea.se. När jag googlade runt så var det den bettskenan som folk tyckte var bäst av de man formar själv. Den kostar 219 kr på apotea och man kan välja ett fraktfritt alternativ så det är inga extra kostnader som tillkommer utöver om man väljer direktbetalning. Jag tyckte inte att det var så jättesvårt att forma den även om det självklart var lite pilligt. Det går att forma om bettskenan om inte första avtrycket skulle bli bra också. Jag hade sedan sådan tur i oturen att jag fick tandvårdskortet sedan pga att en av de sjukdomar jag har påverkar tänderna så mycket så jag har bara behövt betala 200 kr/besök hos tandläkaren. Därför vet jag inte vad en bettskena kostar hos tandläkaren men det kan man ju ringa och fråga.

Åh vad härligt med massage! Det skulle nog göra dig gott Massage sätter ju fart på "må bra" hormonet i kroppen och det gör att man mår bättre till både kropp och själ. Ofta blir man både trött, kissnödig och törstig precis efter en massage så ordna så att du kan åka hem och vila efteråt. När man har en sådan stor sorg som du har så släpper ofta väldigt mycket både fysiska och psykiska spänningar under massagen så se till att du kan rå om dig själv lite extra efteråt och drick mycket. Vad bra att jobbet betalar Utnyttja det för massage är verkligen läkande. Tidigare, innan jag fick central sensitisiering så gick jag ganska regelbundet på massage och det var verkligen underbart. Nu klarar jag tyvärr inte av sådan beröring längre utan det hade gjort ont istället.

Din kollega tänkte sig nog inte för eller förstår kanske helt enkelt inte skillnaden mellan att förlora en gammal människa och sitt eget barn. Oavsett var man läser så står det ju överallt att sorgen efter ett barn är den värsta för man ska inte överleva sina barn. Naturen är inte gjord för att man ska överleva sina barn. Vi har inget naturligt skydd eller förståelse gentemot det så som vi har att en gammal människa blir sjuk och dör. Det är ju naturens gång även om den sorgen självklart kan vara nog så jobbig. Överhuvudtaget det här med att förlora någon i förtid gör att sorgen blir värre, större och tyngre att hantera. Jag menar, när min älskade mormor dog 96 år gammal, svårt senil dement så kändes det som att äntligen fick hon somna in. Jag hade förlorat henne redan två år tidigare då demensen tog ett allt stadigare och hårdare grepp om hennes sinne och personlighet. Den mormor som jag kände och älskade fanns det inte längre så mycket kvar utav när hon väl dog. Hon var en blek kopia av sig själv och den hon en gång hade varit. Det var fruktansvärt jobbigt ändå när hon dog eftersom hon var den som hade varit det närmaste en mamma jag hade kommit som liten men jag kände ändå en frid. Att hon slapp lida mer och att hon äntligen fick ro. Hon uttryckte ofta själv att hon var färdig de sista åren och att veta att hon själv kände sig klar, att hon själv kände att hon hade haft ett bra innehållsrikt liv var en stor tröst. Det är ju så det ska vara. Att man dör när man är gammal och har levt färdigt sitt liv. Inte att man som din Leo ska behöva sluta sina dagar när livet precis borde ha börjat. Precis som du skriver @hemlig så kan ju inte ni heller jämföra eran sorg för även om ni fick lite förvarning så var det ju ändå alldeles för tidigt som du förlorade din pappa. Han skulle ju ha fått vara med i många år till och fått bli gammal han med.
Jag förstår att du blev ledsen @Texaz och när man har en så stor sorg är det svårare att vara förstående och klara av att släta över andras misstag. När man har en så stor sorg så ska man få lov att få den förståelse man behöver själv. Man ska inte behöva visa sig generös och förstående för andras tillkortakommande då. Lite hänsyn och omtanke är inte så svårt att visa och att tänka på vad man säger.

De allra bästa terapeuterna är ju de som man kan prata om allt möjligt med och inte enbart just det man kom dit för att prata om. Jag är verkligen så glad för din skull att du tog kontakt med just den prästen. Att ha någon som man verkligen kan prata med är guld värt.

Många varma kramar.

 

[Texaz]

Ännu en jobbig dag....
Drömde att Leo ringde mig, och handen skakade då jag ju VISSTE att han var död, men eftersom han ringde så fanns han ju ändå kvar??? Kanske var det ett tecken från honom....

Gått rätt bra att jobba, det skingrar ju tankarna, men JISSES vad slut jag är efter mina två timmar. Däckar i ett par timmar innan jag orkar göra något vettigt.

Idag ringde en kvinna från Leos fackförbund och undrade om vi haft några problem med försäkringarna. Det har vi ju inte, tack och lov! Sen sa hon att A-kassan hade hört av sig eftersom Leo hade skickat in en del kassakort, men inte gjort någon anmälan om arbetslöshet, trots på stötning. Dock skulle hon skicka papper till mig, och tillsammans ska vi fylla i alla uppgifter.

Efteråt grät jag länge
Underbara unge, som verkligen försökte att ordna upp allt, VARFÖR fick du inte göra klart det?
När han äntligen, efter fler år, tog tag i sitt liv och tog ansvar för sig själv så rycktes han bort

Känns så otroligt tungt, men samtidigt känner jag en enorm stolthet över att han faktiskt lyckades fixa med så mycket, att han kände sig stark nog att ta tag i saker och ting.

Åhhh vad jobbigt det är just nu, så enormt mycket känslor!!

Inte hört något mer om lägenheten eller bouppteckningen, men vet att det just nu pågår budgivning om lägenheten iaf. Vi kommer att kunna lösa alla Leos skulder, det känns otroligt viktigt för mig, att få göra upp allt åt honom

Enligt prästen ska jag inte oroa mig så mycket över stressen (även om jag ska testa bettskena ), det är en helt normal reaktion. Känns iofs skönt att höra, även om den är jobbig.

 

[GotAsecret]

Du är fantastisk! Ville bara säga det
Ta hand om dig, gör vad du måste för att må bra och överlåt resten till andra så gott det går så löser det sig med tiden ska du se
KRAM!

 

[Texaz]

Ännu en tung dag går mot sitt slut.....

Är så totalt SLUT i kroppen!
Var till läkaren i morse som tyckte att jag skulle fortsätta på 25% två veckor till och sen prova 50% i tre veckor, skrev även ut antidepressivt. Så långt allting bra...

Dock håller de på att gå under på jobbet bl a pga att jag inte kan jobba fullt, så det är tveksamt om jag får bli kvar

Har dock svårt att se hur det skulle lösas för att jag går hem nästa vecka (provanställningen går ut då) då problemet är att mina uppgifter har en lång upplärningsperiod, och jag är ju (förhoppningsvis och troligtvis) tillbaka inom fem veckor på heltid?? Borde ju ta sin tid att rekrytera OCH lära upp någon ny...
Nåja, blir det så så blir det.... Läkaren ville INTE att jag skulle gå upp för snabbt för då var risken stor att jag skulle krascha

Blev otroligt ledsen men har ju förståelse för hur de tänker, men jag tror inte att det löser deras problem med arbetsbördan.
Sov ett par timmar när jag kom hem, men pigg blev jag inte Kör på tomgång nu och orkar i princip NOLL.

Vattna hästarna måste jag göra, vet inte om jag fixar mer idag. Men med ordentlig sömn borde jag vara piggare i morgon

 

[kamomillo]

Ännu en jobbig dag....
Drömde att Leo ringde mig, och handen skakade då jag ju VISSTE att han var död, men eftersom han ringde så fanns han ju ändå kvar??? Kanske var det ett tecken från honom....

Gått rätt bra att jobba, det skingrar ju tankarna, men JISSES vad slut jag är efter mina två timmar. Däckar i ett par timmar innan jag orkar göra något vettigt.

Idag ringde en kvinna från Leos fackförbund och undrade om vi haft några problem med försäkringarna. Det har vi ju inte, tack och lov! Sen sa hon att A-kassan hade hört av sig eftersom Leo hade skickat in en del kassakort, men inte gjort någon anmälan om arbetslöshet, trots på stötning. Dock skulle hon skicka papper till mig, och tillsammans ska vi fylla i alla uppgifter.

Efteråt grät jag länge
Underbara unge, som verkligen försökte att ordna upp allt, VARFÖR fick du inte göra klart det?
När han äntligen, efter fler år, tog tag i sitt liv och tog ansvar för sig själv så rycktes han bort

Känns så otroligt tungt, men samtidigt känner jag en enorm stolthet över att han faktiskt lyckades fixa med så mycket, att han kände sig stark nog att ta tag i saker och ting.

Åhhh vad jobbigt det är just nu, så enormt mycket känslor!!

Jag läste en så underbar bok en gång, där stod det att om vi drömmer om dom döda, och det känns bra. Då har vi mött dom under natten i en annan "värld"
Om vi drömmer om de döda och det inte känns bra, eller kanske panik? då är det bara en fånig dröm.
Det har jag tagit till mej, eftersom jag drömmer ibland om min vän som valde hänga sig, och ibland är jag storförbannad på henne, då är det en dröm...
Men när det känns bra, då har jag mött henne och hon har det bra där hon är.
Flum? jo... men den känns bra för mej!

Kraaaam
* Jenny *
Inte hört något mer om lägenheten eller bouppteckningen, men vet att det just nu pågår budgivning om lägenheten iaf. Vi kommer att kunna lösa alla Leos skulder, det känns otroligt viktigt för mig, att få göra upp allt åt honom

Enligt prästen ska jag inte oroa mig så mycket över stressen (även om jag ska testa bettskena ), det är en helt normal reaktion. Känns iofs skönt att höra, även om den är jobbig.

 

[Texaz]

Orkade både vattna hästar OCH måla lite på huset, vilket jag ser som ett stort PLUS!

Just målningen, kravlös och i min ensamhet, är ren terapi

Hade tänkt åka på konsert ikväll (mina UNDERBARA grannar som spelar+en samisk tjej som jojkar )men fick ingen med mig, och just nu känns det enbart tragiskt att åka själv... Till ett musikställe dit folk kommer tillsammans...

Var in och handlade medicinen dock, och passade på att köpa motorolja på en firma i stan där en av de goaste vännerna jobbar, fick en bamsekram och fina betygelser på hennes omtanke, DET värmde oerhört!!!

Kvällen har jag spenderat med målning och musik, en del glad, men även minnesmusik som gör mig helt tillintetgjord... Har nog inte fattat innan att Leo ALDRIG kommer att finnas med oss??? ALDRIG är så himla starkt

Verkligheten kommer ikapp, sent kan tyckas, men jag har varit så uppe i allt som MÅSTE göras.

Så mycket som börjar sjunka in, så många nya sanningar (dvs att han ÄR borta) och det gör så oerhört ONT!

Vet liksom inte var jag ska göra av min sorg?? Läkaren sa idag att den ju aldrig kommer att försvinna, HUR överlever man det?

 

[TinyWiny]

Det är verkligen så svårt att förstå att man aldrig mer kommer få träffa den man har förlorat. Man vill inte förstå heller för det vore ju att acceptera och det känns ofta fel. Jag förstår att det gör fruktansvärt ont och jag lider verkligen med dig Jag önskar så att det fanns något jag kunde säga eller göra för att lindra din smärta och sorg.

Att du skriver här är ett sätt att göra av sorgen. När du skriver hur det känns så är det både bearbetning och ett sätt att dela sorgen med alla oss som läser vad du skriver. Att man delar sorgen med andra gör att den blir något lättare att bära. Även om det kanske inte känns så nu så hade det nog varit ännu värre om du inte hade haft någonstans att skriva av dig hur det känns och att inte veta att andra människor läser och bryr sig om dig och det som har hänt.

Även om sorgen aldrig kommer försvinna så kommer den inte vara lika stark för alltid som den är nu. Det kommer göra mindre ont efter ett tag och du kommer må bättre trots att du fortfarande sörjer. Du kommer överleva därför att du är en oerhört stark kvinna och för att Leo vill att du ska fortsätta leva ditt liv.

Du finns ständigt i mina tankar. Många varma kramar.

 

[Kilauea]

Aldrig är ett jobbigt ord och ibland sköljer det över en.

En sak min sambo tycker är jobbig (vilket jag förstår men i nuläget inte kan göra nåt åt) är att jag mår dåligt när jag varit iväg ett par dagar och kommer hem. Då är det som att allt kommer över mig igen och tårarna är ett faktum och inga ord kan lindra.
Hemma borde ju vara lättast, pappa bodde ju inte här - det här är ju mitt och sambons hem.

Det jag tror det är är att jag slappnar av. Har varit på sommarstället med mamma och hundarna ett par dagar och mamma och jag pratar och minns. Dock är det sällan vi gråter tillsammans, det är väl det som kommer när jag kommer hem.

Sambon vill förstå och vill finnas där men ibland orkar han inte, vilket jag förstår. Hur kul är det med nån som gråter så fort hon kommer hem liksom?

Sorry för trådkap @Texaz, men jag tror att du i sorgen förstår en del av känslorna.

 

[Lejonelle]

Verkligheten kommer ikapp, sent kan tyckas, men jag har varit så uppe i allt som MÅSTE göras.

Så mycket som börjar sjunka in, så många nya sanningar (dvs att han ÄR borta) och det gör så oerhört ONT!

Vet liksom inte var jag ska göra av min sorg?? Läkaren sa idag att den ju aldrig kommer att försvinna, HUR överlever man det?

Har varit bort från tråden några dagar och nu läst ikapp.
Vilket arbete du gör och har gjort.

Jag har några kommentarer: när det gäller bostadsrätten så var ju ordföranden dum i huvudet som inte tog reda på fakta innan han hade åsikter, men en del BR-föreningar har en klausul att man måste kontakta föreningen innan försäljning eftersom det kan finnas andra medlemmar som vill ta chansen att köpa och t ex slå ihop lägenheter. Säger inte att det var så, men det kan ha varit så. Jag hade en bostadsrätt där det var på det viset, det var en liten HSB-förening.

Hoppas det går bra med försäljningen nu bara.

När det gäller citatet ovan så.. ja, det sjunker in lite i taget och tur är väl det.

När läkaren säger att sorgen aldrig kommer att försvinna menar hen att du aldrig kommer älska Leo mindre med tiden. Du kommer alltid att sakna ditt älskade barn. Så det är inte sant att tiden läker alla sår. Däremot kommer tiden fortsätta framåt och det är till en stor hjälp. För du får så många erfarenheter av att faktiskt överleva dagar och uppleva glädjeämnen mitt i sorgen. Det finns en tröst i det, och den kommer att trösta dig även om det idag låter hur fjuttigt som helst. Det vågar jag lova dig. För du sörjer friskt och rätt och djupt och det leder dig dit där även glädjen och livskraften finns.

 

[Gnist]

Tiden läker inte alla sår på så vis att den helt raderar bort det som gör ont, men med tiden så lindras sorgen och saknaden på sätt och vis. De tar sig en annan form, så även fast de är livslånga känslor så kommer de inte alltid att vara som ett stort öppet sår.

 

[Texaz]

Har inte hunnit tänka på Leo på dagar nu, pga branden som rasar i närheten. Känner absolut ingen skuld i det, men ska försöka åka till graven i morgon, tror dock att hans pappa varit där och vattnat.

Inget nytt angående bouppteckning eller lägenhet?? Ska ringa om det i morgon, vill ha ett avslut! Gravstenen är iaf på G, men lär ju dröja ett tag ändå, jag HOPPAS att den hinner komma innan hans födelsedag i september...

Jobbet, där lär jag få besked imorgon eller senast fredag. Känns som att jag sitter löst pga sjukskrivningen men hoppas att det löser sig. Om inte så är det säkert någon mening med det.

Har även tänkt att skänka Leos saker (de Lucas inte vill ha) till de som behöver efter branden, det känns meningsfullt! Vet iofs inte om det behövs, men det skulle kännas bra!

Stängt av alla känslor nu, men det är väl så det blir när det är katastrofläge???

 

[Texaz]

BTW @TinyWiny , så är bettskena nu beställd

 

[TinyWiny]

Ja det blir nog lätt så att man stänger av i katastroflägen. Det är ju ett skydd vi har för att vi ska kunna överleva katastrofer att inte känna och tänka så mycket utan bara handla.

Jag tycker att det är en fin tanke att skänka bort de av Leos saker som ni inte själva behöver eller vill ha. Det är ju många som är i akut behov av både det ena och det andra nu.

Hoppas att ni snart får ett avslut. Att lägenheten blir såld, att bouppteckningen blir klar och att gravstenen kommer på plats. Det känns ju alltid bättre när man kan lägga saker och ting bakom sig.

Hoppas att du blir nöjd med bettskenan och bränn dig inte när du ska göra den!

Många varma kramar.

 

[Texaz]

Ska försöka låta bli, har ju en förmåga att bränna mig på allt... Tack för varningen

Många varma kramar tillbaka