Att förlora ett barn... Min son är död....

[Texaz]

Har idag pratat med tränaren som gärna ville ha mig där tills de hittat någon annan. Kommer nu att få arbeta när jag har möjlighet, och det känns TOPPEN!!!
Kan ju även tänka mig att rycka in när det passar även längre fram, så just nu har jag i princip fyra jobb att alternera mellan
Om jag själv kan få planera så blir det riktigt bra!

Har umgåtts med massor av hästfolk idag, och känner mig tillfredsställd på social samvaro I morgon ska jag fortsätta plocka undan ute inför vintern, och kanske även hinna med en eller två ridturer.
Känns helt sjukt att så mycket i mitt liv börjar falla på plats???

 

[Texaz]

Har snart jobbat en vecka och STORTRIVS!!
Börjar vackla angående familjehem just pga det, men får se hur saker och ting utvecklar sig...

Hästarna och teamet är helt fantastiska! Dagarna bara flyger iväg och idag stannade jag längre än nödvändigt bara för att få pyssla om några av mina favoriter

På måndag ska jag träffa kommunen ang placering, på tisdag grannkommunen... Låter saker bara ske, det brukar bli bra då!

Tror inte tränaren lagt så värst mycket energi på att hitta någon ny, känns som att mitt jobb uppskattas. Den (för mig!) långa resvägen känns inte längre så lång, och jag börjar få kondition efter att få promenera sisådär fem-sex km om dan för att hämta och släppa ut hästar (de går mestadels på lösdrift, långt till vissa hagar)

Har känt Leos närvaro ett par dagar när det skulle vara mulet hela dagen, men solen ändå trängde fram genom molnen och lyste upp mig. Idag har jag tänkt mycket på honom, inte minst när "Låt mig vara din soldat! spelades på vägen hem.... Känns som en låt som stämmer in en del på honom

Har inte varit till graven på över en vecka, men känner att han ju ändå finns hos mig Vet inte om just dessa solglimtar är ett tecken från honom på att jag borde satsa på hästarna....
Men som sagt, jag låter det bero så länge.

 

[Texaz]

Vet inte om jag bara är trött efter jobbveckan, eller bara allmänt ur slag (vaknade med huvudvärk, halsont och frusen vilket setat i nästan hela dan) men idag sörjer jag DJUPT min älskade Leo!

Spelar musik, och fastnade vid den låt jag mest förknippar med honom; När solen går ner (

)
Den låten ville han så ofta spela i bilen när jag skjutsade honom och jag kan inte låta bli att undra om han försökte berätta något för mig???
Var det något jag BORDE ha sett?

Blir alldeles trasig inombords, vill bara ha honom tillbaka, NU!!!!

Förstår dock innerst inne att just det här är en del av sorgprocessen, och en del av läkningen. Men det känns så oerhört tufft!!! Att dessutom inte ha någon att dela det med känns också jobbigt.

Blir nog att fly in i sömnen tidigt ikväll

 

[kamomillo]

Jag tänker också på Leo när jag hör Låt mej vara din soldat. Även om jag aldrig träffat honom i levande livet känns det som om en tanke till honom.
Jag tror också på att låta saker bara ske... en del saker kan vi inte påverka, det är so att simma mot strömmen.
Att du har en svacka i kväll är nog inte konstigt, det har ju varit lite mycket nu.
J

 

[Texaz]

Jag tänker också på Leo när jag hör Låt mej vara din soldat. Även om jag aldrig träffat honom i levande livet känns det som om en tanke till honom.
Jag tror också på att låta saker bara ske... en del saker kan vi inte påverka, det är so att simma mot strömmen.
Att du har en svacka i kväll är nog inte konstigt, det har ju varit lite mycket nu.
J

Gulle dig!!!
Ja det är lite mycket nu, och jag vacklar så oerhört i vad jag vill/borde göra...
Du kan aldrig tro vad skönt det är att ha funnit dig igen

Och jag försöker nu att enbart följa mitt hjärta, men tvivlar ofta på om jag väljer rätt

 

[kamomillo]

De klart att du vacklar, men ids inte fundera så mycket, låt bara pusselbitarna falla på plats så kommer allt att bli bra! Jag har en vän som en gång sa ungefär så här:
Du får tänka att du flyter på en stock i en flod, när floden delar sig kan du välja om du vill följa strömmen, och se framtiden an. Eller paddla som faan mot strömmen och använda energi på att själv välja väg i livet.
Inget är rätt eller fel, ibland har vi inte ork att paddla som faan... då är det nog enklare att bara flyta med. Ibland så finns viljan och orken där att se vad som verkar ouppnåeligt och då får vi paddla mot strömmen.
Jag är nog en sådan som flyter med, och det har hit in tills blivit bra, men den dagen jag verkligen vill se vad som finns bakom kröken i floden, hoppas jag att styrkan finns.

Jag är så glad att du finns bara en knapptryckning bort!

* Jenny *

 

[Texaz]

Tja nu ha snart ännu en vecka gått, snart sju månader sen Leo gick bort!

Han finns hos mig hela tiden!! De så solglimtarna när SMHI säger att det ska vara helt mulet t ex

Jag tar en dag i taget, och det fungerar bra!
Fortfarande kvar i travstallet, och trivs bra.
Den första "placeringen" jag skulle fått VÄGRADE bo på landet, så det blev inget med det.. Soc hade dock helst satt hen här, men jag står HÖGT upp på deras lista!

Jobbar på tills det att ny placering blir aktuell, och har nu fler olika jobb att välja/alternera mellan! Känns precis som jag vill ha det framöver

Ser rätt ljust ut, men måste försöka få till mer tid till fonden... Dock har en skola ansökt om att få pengar till föreläsning, HÄRLIGT!

 

[Texaz]

Legat sjuk. Igår sov jag till 13,30 och drömde en underbar dröm där Leo kom till mig/oss Han sa att han inte alls var borta utan fanns här, men inte kunde stanna... Jag försökte visa honom för hans syskon och tala om att han var här, men kommer inte ihåg om jag lyckades???

Ger mig dock en aning om att han finns hos oss, trots att vi inte kan se/ta på honom... Lyckades dock få underbara kramar i drömmen

Inget jobb igår eller idag, dock känner jag mig NÄSTAN helt frisk idag.

Julstädar bara för att jag vill Spelar julmusik och njuter av det! Kommer att jobba i travstallet två veckor till, sen tar en annan tjej över, kommer dock att stå standby och hoppa in vid behov.

Har även demojobb åt gamla jobbet, det är både kul och bra betalt

Har en framtidstro, trots att jag inte alls vet vad framtiden har att erbjuda! Placeringen som var tänkt vägrade ju att bo på landet, så nu avvaktar jag. Har en annan jag kan få, men tvekar starkt på denne... Tackar nog nej.

 

[Texaz]

Nu står för julen för dörren, vilket ger dubbla känslor.... ÄLSKAR ju julen vilket även Leo gjorde..
Att inte ha honom med på mina julklappslistor känns så TOMT!

Idag åkte jag till graven och julpyntade. Vet inte om det är passande eller inte, man satte dit några söta tomtar OCH en batterislinga med ljus Leo skulle då ha gillat det!

Fick senare besök av en av Leos barndomskamrater med mamma. Hade helt glömt bort att jag sagt att det var Ok att de kom ut ikväll, men blev SUPERGLAD!
Kompisen berättade fina minnen och mamman (som känns mig så kär!) hade kontakt med en del vilsna ungdomar och vi ska ses efter helgerna!

Dyker upp så många fina människor i min väg nu!

Jobbet har tagit ENORMT med energi och kraft av mig, eftersom jag inget hört så åkte jag inte i morse, fick samtal om det blivit någon miss? Jo, jag har ju tidigare fått besked vecka för vecka och inget var sagt nu, så.... Får se om jag får komma tillbaka

Negativt är dock att mamma är dålig... Hon har dragits med magproblem ett tag (kan inte pensionärer bara vara just pensionärer???) och har i natt haft andnöd. Träffade läkaren idag och hjärtmaksflimmer konstaterades, det ihop med andnöden gjorde att hon skickades till akuten... Så nu vet jag inget mer innan hon får besked

Nåja, jag är optimist och har lugnat henne med att det ju faktiskt går fler tåg OM hon måste stanna över natten.
Inser att min mamma trots allt är GAMMAL.....

Hoppas dock på en fridfull jul!

KRAM till er alla!

 

[Kilauea]

Jag var till pappas grav med ett rött gravljus, en julkrans med en liten tomte och en god-jul-skylt och en liten söt tomte på pinne (bestod av ett skägg, en rund liten näsa och en luva, för att beskriva) idag.
Tände även vanliga gravlyktan.
Det var så otroligt fint, men så smärtsamt.

Hoppas din mamma kryar på sig snart!
Kram

 

[TinyWiny]

Vad fint det låter @Texaz och @hemlig . Jag blir glad i själen när jag hör hur fint ni har gjort på era anhörigas gravar. Det är så sällan man ser gravar som verkligen är omskötta. Jag förstår att ni saknar era anhöriga något oerhört.

Hoppas att din mamma kryar på sig snart @Texaz så att ni kan få en fin jul. Det är jobbigt när man inser att de som står en nära börjar komma till åren.

God Jul till er alla!

 

[Texaz]

Fick nyss ett samtal från en av Leos bästa vänners mamma, vännen dog i natt av en överdos...
Så jäkla onödigt, så jobbigt att det aldrig tar slut???
Tre av tio killar härifrån byn på mindre än ett år?
Två av hans bröder var också de Leos vänner och de tog Leos död enormt hårt, nu får de lida ytterligare. Livet är inte rättvist och droger är ett helvete!!

 

[GotAsecret]

Men neeeeeeej!! så fruktansvärt!
Många, många varma kramar och tankar går till er alla!

 

[TinyWiny]

Men neeeej! Fy vad ledsen jag blir Nu måste verkligen de ansvariga lägga ner mer tid, pengar och energi på att minska narkotikaruljansen.

Fy, jag lider med både dig, hans mamma, hans bröder och alla hans vänner

Kramar

 

[Texaz]

Har idag mått enormt dåligt av vännens död...
Saker poppar upp som jag antar förträngdes när Leo gick bort. Mitt i den egna sorgen missar man så mycket! Tankar, känslor.
Just DÅ har man fullt upp med att ta in, överleva.
Men nu kommer det inpå mig, på ett annat avstånd och så mycket känslor väller fram.
Lider SÅ med de anhöriga, men kan ändå inte föreställa mig hur DE har det, då varje sorg är unik
Kluven inför att tränga mig på, var ju enormt jobbigt när folk skulle komma men skönt efteråt. Men även där är ju varje sorg unik...
Känns mest bara som pest, såren rivs upp igen, men jag tror att det trots allt är nyttigt! Kommer ju att riva upp dessa sår pga något under resten av livet, inbillar mig dock att jag kommer att bli mer härdiga för varje gång.
HUR kan jag förhindra att andra drabbas är den stora frågan just nu, känns dock som en fråga utan svar...

 

[Kilauea]

Du kommer nog aldrig förhindra att andra drabbas helt, jag tror det är för utbrett för det. Men jag är helt säker på att det du gör kommer förhindra det för vissa - och det är det som betyder nåt!

Kram

 

[cannelia]

Jag tror att du inte ska lägga på dig det stora oket att lösa problemet hur andra ska slippa drabbas. För att nå ett resultat måste vi alla vara observanta på våra ungdomar så att de aldrig kommer i kontakt med droger. Vid minsta lilla misstanke måste vi agera. våga vara vuxna.

 

[Texaz]

Jag tror att du inte ska lägga på dig det stora oket att lösa problemet hur andra ska slippa drabbas. För att nå ett resultat måste vi alla vara observanta på våra ungdomar så att de aldrig kommer i kontakt med droger. Vid minsta lilla misstanke måste vi agera. våga vara vuxna.

Iom fonden så har jag redan tagit på mig ett ansvar, och gör det gärna OM det kan hjälpa andra!
Ungdomar KOMMER i kontakt med droger idag, vare sig vi vill det eller inte.... Sen om de väljer att testa eller inte är en annan sak. Jag har hittills inte träffat EN enda ungdom som INTE blivit erbjuden droger, det är idag ungefär som när min generation provade alkohol, tyvärr!
Visst ska vi våga vara vuxna och ja jag drog iväg sonen till drogmottagningen första gången jag anade. Allt var frid och fröjd, han gick och testade sig samt i samtal med behandlare.

Problemet uppstår när de blivit myndiga.... Mottagningarna har tystnadsplikt, dock hade både jag och Leo god kontakt med behandlaren och med hans tillstånd fick hon behålla kontakten med mig.

Men OM de har fastnat i missbruk och inte själva är tillräckligt motiverade, så kan man tyvärr inget göra. Både jag och Leo deltog i anhörigträffar som var enormt bra!
De inriktar sig mycket på att förhindra att man blir medberoende, vilket jag sett många bli (och själv inte helt kom ifrån).
För anhöriga handlar det om att sätta GRÄNSER, hit var t ex inte Leo välkommen om han var påverkad, vilket han respekterade.

Droger är dock enormt starka, och han fixade inte att stå emot.... Hade han funnit rätt motivation så hade han fått komma in på behandling (gick nu i öppenvården).

De flesta idag tror att deras barn inte alls kommer i kontakt med droger, men det GÖR de! Nuförtiden finns de bland ungdomar i alla samhällsklasser, från alla olika sorters hemförhållanden.... Det visar inte minst det faktum att tre unga killar (av 10 som växte upp i vår by...) nu inte finns mer. Närvarande föräldrar, lugn och fin miljö, intresse för fiske och att vara ute i naturen...

 

[Texaz]

Igår pratade jag med R:s mamma, och det var nog nyttigt för oss båda (hon blev enormt glad över att jag ringde)
Först då fick jag veta att hon kraschade helt när Leo gick bort, att hon såg honom som en av sönerna ( ), och ja, han mer eller mindre bodde hos dem när han var ung. Fiskade med deras barn, spelade dator, åkte skidor etc...
Känns både fint och sorgligt att höra...

Ringde även upp en annan granne som umgås med pappan, för att höra om hur pappan mådde. Det visade sig att de inte hört att han förlorat sin son, och blev helt förkrossade (vänner till mig). Fick då höra att R:s pappa inte ens orkat ordna med krans eller ta sig till begravningen. Skönt, men oerhört sorgligt att Leos berörde så många!

Vännerna har gjort en minnesplats, intill Leos, var dit och tände ljus idag

Gråter mer nu än när Leo gick bort... Antar att det jag inte orkade känna då rivs upp , igen... Det är ok, såren måste rivas upp många gånger för att ärren ska hålla!

Kommer dock att ta kontakt med vården efter helgen, jag bara ORKAR inte strida med A-kassan just nu (en massa intyg de vill ha, TROTS att jag jobbat mer än heltid ett bra tag...)

Sorgen är naken och sårbar, men jo, jag överlever! VET att jag måste ta mig igenom det här

 

[ancan]

Så jobbigt när allt slits upp igen, och blir ett öppet blödande sår.
Jag har en kris här med just nu, jag har varit änka i 25 år, och årsdagen är lika jobbig nu som de första åren.