Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
haha mina kompisar m.m har väl i så fall ännu dåligare uppväxt när deras föräldrar t.o.m slänger ut sina barn på gatan och inte låter dom komma hem igen + att dom låter sina barn knarka ner sig å lever på att hora runt för att överleva
därför tycker jag att min uppväxt inte har vart så förjävlig eftersom jag är den ända i mitt gäng som har tagit sig ur den skiten bara för att jag har föräldrar som bryr sig om mig
det är inte mina föräldrars fel att jag hamnade snett i livet och försökte ta livet av mig
dom fanns alltid vid min sida och dom kommer alltid göra det
dom kanske var smarta nog att inte börja sätta upp massa regler i mitt liv när allt redan var förjävligt
Grejjen som jagupplever det med för mycket förbud som kan vara svåra att motivera är just detta, barnet "lär sig" att inte följa förälderns regler, uppenbarligen så lyssnar han ju på musik i smyg.
Min erfarenhet är att många sådna barn som upfostras udner sådna premiser antingen blir mycket duktiga på att ljuga och hålla en "fin fasad" fast de uppför sig "illa" under den och brottas med skuldkänslor. Eller att de revolterar fullständigt så smången om.
utrycket "prästens barn.." är inte helt ogrundat.
Det stora problemet med bägge scenariorna är barnen lär sig ignorera föräldrna och det gör att föräldrna får svårt att genomdriva viktiga frågor och bestämmelser.
Om det nu är ett hemskt brott att lyssna på Kiss, så att du får rumsarrest, smisk och dessutom skuldbeläggs med hur du svikit dina föräldrar (för att inte tala om att du kan blir skämmd med att du kommer att brinna i helvetet) så var finns de tunga argumenten mot att inte supa sig full när man är 11?
Ja, det hjälper.men skulle de hjälpa om föräldrar satte upp regler för sina barn
Ja, de bryter mot regler. Men inte ALLA regler och inte ALLA ungdomar. För i så fall skulle ju INGEN ungdom överhuvudtaget följa tider hemma, låta bli alkohol eller liknande. Det beror på hur väl föräldrarna lyckats informera om VARFÖR regeln är viktig och vettig. Regler införs från barnen är små och ska naturligtvis förhandlas o förändras allteftersom barnen blir större.tonåringar bryter väl mot regler iaf
dom flesta jag känner skiter fullständingt i vad deras föräldrar säger
Jamen dåså!självklart hade mina föräldrar regler för att jag inte fick röka å supa m.m och att jag skulle vara hemma vissa tider på kvällarna
jag tycker ju oxå att man ska sätta upp regler för sina barn
men i en del fall kanske det inte alltid hjälper
Ja, det hjälper.
Ja, de bryter mot regler. Men inte ALLA regler och inte ALLA ungdomar. För i så fall skulle ju INGEN ungdom överhuvudtaget följa tider hemma, låta bli alkohol eller liknande. Det beror på hur väl föräldrarna lyckats informera om VARFÖR regeln är viktig och vettig. Regler införs från barnen är små och ska naturligtvis förhandlas o förändras allteftersom barnen blir större.
Jamen dåså!
Då tycker vi ju precis samma sak!
Skillnaden är väl att när t ex jag var elva, var jag ett barn fortfarande. Att vara ute och supa och röka fanns inte på världskartan, och jag hade inte en susning om hur jag skulle få tag på det. Jag var inte intresserad heller, jag levde för min ponny, åkte runt på ponnytävlingar, lekte med grannens hundar, det tuffaste vi gjorde var att åka in till stan själva på lördagen.
Skräckfilmer tittar jag fortfarande inte på. Jag blir alldeles för rädd
För mej verkar det främmande att förbjuda för att man vill skydda barn. Håller med Escodobe där, att bara förbjuda leder nog många ggr till frosseri i det förbjudna istället.
Jag har ju bara min egen erfarenhet att se till, jag hade under uppväxten inga förbud från mina föräldrar. Musik har ingen av mina föräldrar någonsin lagt sej i förutom att mamma tyckte att det lät illa :smirk: . Däremot har de hållit på vanliga åldersgränser som för filmer o sådant.
När jag o mina kompisar i 14-15-års åldern började gå fester så var det alltid någon av föräldrarna som skjutsade o hämtade, de hade alltid koll på vart vi var (då tyckte vi förstås att de var fruktansvärt löjliga som hängde med på parken t.ex..).
Jag vet många andra som hade förbud hemifrån, de stal sprit i skåpen, smet ut o söp sej fulla. Nu kan jag inte påstå att vi var några helgon heller, men vi hade föräldrar som höll koll, dom såg alltid till att någon skjutsade o hämtade, de visste vart vi var o såg till att vi inte var ute för länge genom att hämta hem oss.
Ur min synvinkel tycker jag det är bättre att upplysa och lära barnen ta ansvar för sej själva o lära av sina egna misstag, man kan bara vägleda, inte bestämma.
Fast barn är ju så olika. En del behöver man inte sätta upp en enda regel för och de är tidigt så förståndiga att de fattar vad man säger till dem. De har även god självkänsla och behöver inte hävda sig eller skaffa uppmärksamhet genom att missköta sig.
Har man ett sådant barn så är det lätt att säga att "det behövs inga regler"...
Min dotter är sådan. Nu är hon snart 19 och jag har inte behövt ha en enda förhållnigsregel för hon kommer hem om nätterna och super inte skallen i bitar.
Men nästa barn vet jag inte om det blir så enkelt med...
Jo, det är sant, alla är olika. En metod passar nog inte alla som sagt.
Regler ska absolut finnas, jag hade regler men inga förbud på det viset som pojken i tråden verkar ha från sina föräldrar. Jag är inte imponerad av den sortens fostran, nu kan man aldrig så noga veta hur jag blir som förälder då min bäbis ligger i magen än men min syn på uppfostran följer nog mina förädrars, att styra istället för att bara bestämma och förbjuda.