Att bli igångsatt!

[IrpaSnirpa]

Hur går det till?
Gör det ont?
Tar det egentligen längre tid och blir värre än en normal förlossning?

Jag börjar nu känna att jag har lite ångest inför förlossningen, jag vågar inte gå och förbereda mig på att bli igångsatt på måndag, men risken är ju stor att det sker i veckan, men blir jag det inte så kommer det ändå bli en besvikelse.

Jag har läst lite i förlossningstråden, men inte riktigt fått de svar jag söker. Jag vill INTE bli skrämd så om ni bara vill slänga ur er hur ont det gjorde så snälla, låt bli. Jag vill mest veta hur det går till, om det var värre än normalt osv.

Kladdiga detaljer gör ingen glad...

 

[Clintan]

Sv: Att bli igångsatt!

Jag blev igångsatt pga havandeskapsförgiftning i v 39+6. Först så fick jag några tabletter uppstoppade mot livmoderhalsen, detta var lite obehagligt, men gjorde inte ont och det gick snabbt. Väntade 6 h på om någonting skulle hända i mitt fall hände inget och jag fick ytterliggare några piller uppstoppade. Gick då ungefär 6 h och jag började känna av något som liknar mensvärk, fast det satt även i ryggen, vattnet började även sippra. Hade en ctg på mig nästan hela tiden och precis innan jag började få värkar dippade ibland kurvan, men det var inget alarmerande detta visade sig sedan bero på att bebis bajsat i fostervattnet (mekonium) vilket ibland händer vid igångsättning (kan hända annars också). Fick sk pinvärkar, vilket tydligen är ganska vanligt vid igångsättning, fick en morfinspruta som väl hjälpte lite om inte annat så yrade jag en massa. Hade pinvärkar i ca 6 h när de hade skiftbyte på förlossningen och en annan BM kom och tog något som beskrev som ett gummiband som gjorde att jag inte öppnade mig för direkt hon tog det så öppnade jag mig och fick normala värkar med uppehåll och hon menade på att de skulle de förra skiftet ha gjort för då hade det gått fortare. Kan tillägga att jag även fick värkstimulerande dropp med jag hade pinvärkar, men de hjälpte ju inte förrän det sk gummibandet var borta. Började öppna mig strax efter 07.00 och fick även då lustgas. Någon gång efter det började de prata om snitt också pga mekonium, men det blev avbokat pga bebis mådde utmärkt. Strax efter 09.00 bönade jag om ryggbedövning, vilket jag hade blivit lovad innan trots jag är spruträdd, då sa BM att hon skulle kolla hur öppen jag var och hon bara sa att det blev ingen ryggbedövning för här skulle det bli förlossning och 09.47 var han ute. Från jag öppnade
mig till han var ute gick det alltså ca 2,5 h, vilket BM tyckte var snabbt då jag var förstföderska.

Jag tyckte inte det var så farligt att bli igångsatt, det jobbigaste var pinvärkarna, men de får inte alla. Det finns också en större risk att man måste snittas när blir igångsatt.
Vill du veta mer, jag kan ha missat att berätta något, så fråga bara.

 

[chrysler]

Sv: Att bli igångsatt!

Ursäkta men jag vet ingen som inte sagt att en förlossning gör ont så är man rädd för smärta så blir det ju knepigt.
Nej, själva igångsättning gör inte ont i sig, det är ju förlossningen med värkar & allt som gör ont.

 

[Atoxa]

Sv: Att bli igångsatt!

Min igångsättning gick till så här.

Från början kände bm hur mogen min livmodertapp var, om jag hade öppnat mig något. Det var ingen trevlig upplevelse, och gjorde ont.
Jag fick en ballong insatt vid livmoderhalsen. (en liten balong som blåstes upp och spände och tänjde livmoderhalsen. Ett litet snöre hängde ut ner till halva låret) Den satt där, och så skulle man dra i snöret en gång i halvtimmen, när ballongen kom ut hade ballongen gort sitt och tänjt ut livmoderhalsen en bit. Detta gjorde inte alls ont, bara irriterande väntan. Nogranna ctg kontroller hela tiden.

När jag ballongen fixat sitt så var jag tillräckligt öppen för att de skulle kunna spräcka hinnan så att vattnet gick. Vattenavgång kan göra så att värkarna kommer igång. jag hade fram tills de gav mig värkstimulerande dropp alldeles för svaga värkar.. Min förlossning tog tid och jag lyckades inte att komma till fasen utrivningsskede utan ägnade närmare ett dygn till att öppna mig. När jag var öppen 6 cm, ett dygn senare så blev det kejsarsnitt.

Jag hade hjälp av diverse smärtlindring både medicinskt och naturliga. Och fölossningsarbetet, värkarna var inte någon hemsk outhärdlig upplevelse i sig. Sorgen över att jag inte lyckats med en naturlig förlossning var värre.

Igångsättning sker i flera steg och de hjälper inte ens kropp mer än vad de behöver. ibland räcker det med att ta hål på hinnorna för att kroppen skall fungera naturligt.

En annan sak som jag tyckte var jobbigt var att redan från början lämna över kontrollen åt sjukhuset. Kände mig snärjd och fastbunden vid sladda fram tills värkarbetet kommit igång ordentligt (då har man inte tid till något annat). Det är något som jag skuller råda till att förbereda sig mentalt på ... Men alla är ju olika... Svårt att veta hur någon annan tar det...

 

[Atoxa]

Sv: Att bli igångsatt!

Ursäkta men jag vet ingen som inte sagt att en förlossning gör ont så är man rädd för smärta så blir det ju knepigt.
Nej, själva igångsättning gör inte ont i sig, det är ju förlossningen med värkar & allt som gör ont.

Man kan ju beskriva smärta på olika sätt. Förlossningar ÄR jävl**t knepigt för många. Det finns en anledning till varför aroramottagningar och barnmorskor finns ...

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Att bli igångsatt!

Just det här med att ta hål på hinnan, det har jag inbillat mig att det gör jätteont, eller i alla fall är väldigt obehagligt. Är det så?

Jag har haft falska värkar till och från i två veckor nu, vissa känns knappt (jag ser dem som sammandragningar) och vissa slår benen under en. Den smärtan kan jag leva med, jag har släpat mig 200 meter med en krossad knäskål bland unghästar. Jag är smärttålig.

Men som sagt, det är skillnad på att vara beredd på att något kommer göra ont, och att det sker helt oväntat.

Att jag frågar är för att jag lär bli igångsatt på måndag, och min syster blev igångsatt 18 dagar efter BF, hennes förlossning tog 39 timmar efter att värkarbetet hade börjat. Hon syddes med över 60 stygn efter förlossningen, pojken fick tas med klocka och tång samt att de bröt nyckelbenet på honom för att få ut honom. Väldigt traumatiskt. Men min syster hade en underbar graviditet utan några bekymmer alls.

Så jag ser det som om att vi kommer ha tvärtom, jag har haft en sjuhel*etes graviditet och SKALL ha en lätt förlossning. Men ändå kan man ju inte låta bli att oroa sig lite.

Just att bli igångsatt känns ju som om att man själv inte kan klara av det själv, bebisen vill ju egentligen inte ut då. Då känns det som om att det kan bli så fel. Och det skadar inte att veta hur det kan gå till heller.

Jag skall nog förbereda mig lite mer mentalt. Imorgon skall vi packa in vagnen i bilen och babyskyddet, packa förlossningsväskan och göra allt klart här hemma. Så får vi se om vi kommer hem med en bebis i nästa vecka eller om det får dröja lite till..

Men som sagt, minsta lilla spår av äggvita så sätter dom igång mig..

 

[Mustasukka]

Sv: Att bli igångsatt!

Jag blev igångsatt i v.40+1 pga havandeskapsförgiftning.
Barnmorskan sa att jag skulle förbereda mig på att det kunde ta lång tid innan bebisen var ute.
Fick vid 8-tiden på morgonen ett piller vid livmodertappen.
Den skulle mjuka upp tappen.
Vid 14-tiden fick jag en till likadan.
Det var ganska obehagligt att få pillret instoppat, men det gick ju relativt snabbt.
Vid 20-tiden började jag få svaga värkar med 5 min mellanrum.
Vid 23 började de göra rätt ont, kom med 3 min mellanrum.
Efter 24 hade jag jätteont och värkarna kom med 30 sek-1 min mellanrum.
Fick EDA vid 0.30.
Låg och vilade och somnade till.
Vaknade vid 03 av krystvärkarna.
Bm undersökte. Jag var fullt öppen och fick börja krysta.
04.00 var bebisen ute.
8 timmar efter första värken.
20 timmar efter första pillret vid livmodertappen.

Min andra förlossning startade av sig självt och tog 2 timmar från första värken.
Men smärtan var ungefär densamma.
Efter första förlossningen syddes jag med 1 stygn invändigt och 1 stygn utvändigt.
Efter andra förlossningen behövdes jag inte lagas alls.

Hade bra graviditeter med båda barnen. Framförallt andra när jag slapp havandeskapsförgiftning.
Så visst kan man ha en bra graviditet och bra förlossning.

 

[chrysler]

Sv: Att bli igångsatt!

Eller planerade snitt

 

[Atoxa]

Sv: Att bli igångsatt!

Att ta hål på hinnorna var inte förknippad med någon smärta alls...

Det ända som var med det var att vattnet trycktes ut i takt med sammandragningarna, det känndes inte frächt, ungefär som om man kissar på sig gång på gång jag ville vara i duchen hela tiden men blev hindrad av ctg`n och även värkstimulerande droppet... alla sladdar höll mig i och omkring sängen.

 

[Prestige73]

Sv: Att bli igångsatt!

Jag blev igångsatt pga en bäckenluxation i v. 37.

Jag blev gelad vilket satte igång värkarna ordentligt. Tyvärr misstolkade min kropp värkarna så jag fick krystvärkar när jag bara var uppe 1,5 cm. Det var givetvis obehagligt och tråkigt då jag trodde att det var dax. De gav mig då en spruta för att avbryta värkarbetet och för att jag skulle få sova.
Morgonen efter var jag öppen 2 cm = OK att spräcka hinnan.

Efter det tog det 2 timmar och 49 minuter innan barnet var ute, de han inte en ge mig värkstimulerande dropp...

Och nej, det gör inte särskilt ont varken med själva igångsättningen eller att gå igenom en förlossning. Nu var ju jag så lös i bäckenet så jag hade inte så stort motstånd, kan ju bero på det... För mig var den värsta biten den när barnet hjälper till och spjärnar ifrån. Då känns det som att man ska få barnets fot upp genom halsen - inte kul

Jag kan bara önska lycka till. Tänk inte på smärtan som ett hinder utan som ett verktyg. Smärta är inte farligt bara obehagligt :smirk:

 

[elmelts]

Sv: Att bli igångsatt!

jag är igångsatt tre gånger. vet inget annat. Jag tycker det funkat bra, man vet när värkarna kommer öka. för det har varit när de varit inne och ökat upp droppet.

 

[Jamtland]

Sv: Att bli igångsatt!

Jag blev igångsatt med mitt andra barn pga lättare havandeskapsförgiftning i v. 40 +1.

På lördags morgonen så blev jag gelad, de stoppade upp någon slags gel, långt som fan. Det gjorde inte ont mer än vad en gynundersökning gör. Sen var gynekologen där och tänjde lite och det var inte direkt skönt, men inte panikont heller.

Under hela lördagen hade jag lite värkkänningar, ungefär som en kraftigare mensvärk fast var femte-tredje minut. På kvällen fick jag morfin och insomningstabletter och fick sova kvar på bb.

Söndag morgon så tog de hål på hinnnorna, det gjorde inte det minsta ont, vattnet sipprade ut och värkarbetet kom igång med en rivstart... Resten utlämnar jag, för du ville inte ha några skräckberättelser...

Bebisen var ute på 2h och 17 minuter.

Jenny

 

[Suskiv]

Sv: Att bli igångsatt!

Jag har blivit igångsatt två gånger. Båda gångerna igångsatt pga överburen

Dag1. Gel applicerades bakom livmodertappen för att få den att mogna. inget hände på det första 6 timmarna så proceduren gjordes om och då fick jag lite pinvärkar. Efter några timmar slutade de och läkaren tyckte att jag kunde få sova.

Dag2. Den här gången användes ballongmetoden. En balongkateter fördes upp och fylldes med koksaltsvatten. Samtidigt kopplades värkstimulernade dropp. Tanken var att livmoder munnen skulla öppnas 3 cm på 3 timmar. Efter 5 vidirga timmar med pinvärkar och jag liggandes på rygg (fick inte förflytta mig) så hade inget hänt. Läkaren bodrar ny paus. Under kvällen får jag lite förvärkar medan jag tittar på TV.

Dag3. Förvärkarna jag hade dagen innan har utplånat livmodertappen och öppnat livmodermunnen ca 1 cm. De kommer åt att ta hål på hinnorna (känns inte alls) och kopplar nytt dropp. De drar upp droppet för snabbt och kroppen reagerar med att slå till med pinvärkar. Efter några timmar stängs droppet av men pinvärkarna slutar inte. Inte ens prikanyldropp får stopp på dem (de har dock ingen effekt utan gör bara ont). eftersom de inte kommer på fler sätt att sätta igång förlossningen så skickas jag till op och det blir kejsarsnitt.

Andra gången gick det lite bättre.
Gel applicerades även denna gång och bara några minuter senare så kommer den första värken. 17 timmar senare föds en liten grabb. Värsktimulerande dropp fick sättas efter EDA och i samband med krystning. (sekundärt värksvag)

Tredje förlossningen startade spontant och det är även den förlossningen som varit bäst.

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Att bli igångsatt!

*knapp*

Tack för alla era svar!
Nu vet jag lite mer om hur det går till och vad jag ev har att vänta.

Tyvärr känner jag mig inte alls redo och är inte pigg på att få reda på vad som komma skall. Det blev lite för verkligt nu..

Men tack alla!
Verkligen jättesnällt att ni delade med er på ett icke skrämmande sätt..

 

[Mammadutt]

Sv: Att bli igångsatt!

vet inte hur en normal förlossning är men min igångsättning var hemsk... dag ett var överlevbar men då utplånades bara tappen.
dag två var inte kul... då kom drppet från helvetet fram och värkarna var i ett.... och långa lustgas och eda.... men blev snitt sent på kvällen pga infektion i mig....

 

[Atoxa]

Sv: Att bli igångsatt!

Det går ju aldrig att förutspå hur det skall bli... Ibland går det sämmre och ibland går det alldeles lysande.. Hur som haver så överlever man i regel.. Det är också svårt att förbereda sig. Man har ju liksom ingen aning om hur det kommer att gå... Lycka till i alla fall och försök att inte oroa dig för saker du ändå inte kan påverka. Det som måste göras måste ju göras i vilket fall. Onödigt att oroa sig i onödan ...

 

[bananabambi]

Sv: Att bli igångsatt!

Jag har nästan bara bra erfarenheter av min igångsättning.

Jag hade ganska allvarlig havandeskapsförgiftning, och blev igångsatt i v. 36+3 efter att varit inlagd en dryg vecka. Blodtrycket var skyhögt trots medicinering, och tros all vila. Äggvitan har jag fär mig låg på +7 samma dag som jag blev igångsatt.

Läkaren sa där att när kroppen är sjuk kan förlossningen efter en igångsättning gå ganska fort, eftersom kroppen vill göra sig av med "det onda". Han sa inte så ordagrant, men innebörden var så.

Först fick jag dropp i runt 12 timmar, men det gjorde varken till eller från.

Dagen efter beslutades det om igångsättning timmarna efter ronden, då läkaren kände efter om livmodertappen var mjuk, vilket tydligen är en förutsättning för att det ska funka.

En BM tog hål på fosterhinnan vid 15-tiden på eftermiddagen. En kvart senare kom första värken, vid 21-tiden fick jag första krystvärken och sonen kom ut efter den trejde kvarten senare.

Det enda negativa jag har är att jag var så dåligt förberedd. Jag skulle ha frågat hur det skulle gå till, men jag fann mig bara i vad de sa och ifrågasatte inte något. Jag blev så överaskad av att de började gräva inne i mig, jag visste inte hur det skulle gå till eller hur det skulle kännas. Sedan blev jag nervös när min BM hade svårt att nå hinnan eller få hål på den med den lilla "plastvirknålen" hon använde sig av. Hon bytte istället mot den elektroden de fäster i bebisens huvud, och då fick hon hål på det. Sedan fästes den på bebisen, och där låg jag och tyckte det var gansa festligt att ha direktkontakt med bebisen via den lilla sladden

Jag ville ha ryggbedövning, läkaren han sätta slang men fann ingen mening i att ge någon bedövning då sonen kom strax efter.

Så min förlossning gick fort, lite lustgas och pepptalk från sambon var allt jag ville ha.

Jag tillhör de som tyckte att det var obehagligt. Själva håltagandet gör inte ont, men det känns skumt när BM gräver och letar, hon var ganska hårdhänt. Själva håltaganden kändes mer som ett litet knyck, något går sönder och sedan forsade vattnet ut.

Jag resonerar som du, ju värre graviditet desto lättare förlossning Jag har varit sjuk båda gångerna och haft lätta förlossningar.

Lycka till i morgon, jag håller tummarna och tänker på dig!