Att avliva hästen med stort H

Sv: Att avliva hästen med stort H

Tack alla för era tankar, ord och berättelser.


Dags för uppdatering tycker jag.

Det verkar som att jag inte kommer behöva avliva fina hästeskrället.

Veterinären har varit här och vänt upp och ner på mitt liv.
Det som kom fram var att.
*Ja, hästen har bronkit, MEN, det var visst inte så farligt JUST NU.
*Hästen ser riktigt fin ut, vilket han påtalade även en gång till innan han åkte.
*Hästen ska gå utan medicin och skulle han behöva någon mer gång så ska jag få det på recept.
*Bara att sätta igång hästen ordentligt igen.
*Hästen lever optimalt utefter det han behöver för att må som bäst.

Jag är chockad och lycklig, älskade hästskrället ska få fortsätta göra mina ridturer osäkra och fartfyllda ännu ett tag :love: .

I tisdags var sista medicindosen, idag var andetagen 15 /min. Helt OK med andra ord.
Dags att sova för imorrn blir det ridtur :)

Summa sumarum var hela jäkla tråden totalt onödig att starta. Det blev ingen häst att avliva, inte hästen med H och inte just nu iallafall.
Ett tag fick några här i tråden mig att känna det som att jag vanskötte min häst, det var fel det med.
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Väldigt underlig tråd....
Jag svarade på frågan.
Hur du gör avgör ju du?
Vad vet jag om dig och din häst utöver det du berättat i tråden?
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Min älskling avlivades för snart 2(!!!) månader sedan... Tiden går så fort... Jag hade bara en häst och har inte vart i stallet sedan den dagen... Jobbigt att lägga om sitt liv så. Jag kollar numera på hästnet typ 20 ggr/dag =( .

Min pålle blev 20 år. Han hade fått en tandfraktur samt en på gång i överkäken längst bak. =( Veterinären rådde mig att avliva samt tandläkargurun i Söderköping.. Om man hade opererat bort hans tand så hade de resterande tänderna börjar flytta på sig i munnen, han hade fått det svårt att äta bra samt så skulle vi få åka till veterinärklinik och rensa mellan tänderna ca 1 gång/månad resten av hans liv. Det var ju då självklart att han skulle få somna in och slippa dessa jävla transportresor o farande. Ont hade han ju med.
Pållen fick metacam (men tyvärr kan man ju inte ge det så länge) och till slut så bokade jag in avlivning.
Avlivningen gick jättelugnt och fint till och jag var med hela tiden. Nu ligger min älskling på en fin plats i skogen och min pappa har gjort en jättefin grav som jag kan gå till. Jag har gjort det så fint så och det har brunnit ett ljus hos honom sen dess.
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Tänkte jag skulle uppdatera lite...

Bestämde mig för att ge hästen en sista chans, han skulle få våren på sig, vi skulle sätta igång, träna och se vilken nivå han klarar av. Om en bättre kondis tillsammans med medicin vid behov skulle öka prestationsförmågan.
Som sagt, köra våren och sen utvärdera.
Har kört igång med att rida igång honom och åka på träningar, det har gått över förväntan.

Men... Blev stel i slutet av förra veckan, blev snabb sämre och halt. Riktigt dålig imorse så när veterinären kom ut valde vi pga hans bakgrund med fång, bronkit och ålder, att han skulle få somna in.


Jag miste min bästa vän. Jag hoppas han har det bra där han är nu.


Ber om ursäkt för min ton högre upp i tråden.
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Usch vad tråkigt :(

Jag beklagar verkligen, men jag är helt övertygad om att du tog rätt beslut!

*Många styrkekramar*
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

+ Elisha

Tack .

Har aldrig sörjt någon såhär mkt, inte ens min kära farmor gjorde lika ont.

Men ändå är jag chockerad över att jag tar det så "bra", jag lever fortfarande och igår insåg jag att världen fortsätter att rulla på även utan min själsvän.
Jag sörjer men känner att det kommer att finnas en framtid.

Har till och med lyckats ta hand om resterande hästar och ridit en sväng även om det slutade med att bryta ihop ännu en gång.

Att det ska göra så fruktansvärt ont...
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Va härligt att det verkar gå åt rätt håll!! :D Är glad för din skulle :)

Jag fick ta bort min själsfrände förra veckan. Vi har hängt ihop över 8 år innan jag fick fatta beslutet om att låta min allra finaste och bästa vän skulle få vandra vidare. Han hade en problematik i munnen (foderfickor) som gjorde att vi var 3:e månad under 4 års tid har åkt till hästkliniken. Där har det blivit kontroll av tänder, hakar och rensning i foderfickorna (rensade vi inte så låg maten kvar och då fick han ont). Och inför varje besök gruvade jag mig för att det skulle bli det sista då han var 23½ år gammal. Men i somras så vände det. Han började sakta men säkert att tappa vikt och vad vi än gjorde så lyckades det inte. Vi kollade munnen, anpassade ridning, han hade ingen mask m.m. Sista utvägen var att prova ett foder och "slutvägningen" blev efter årsskiftet. Men när jag åkte in och vägde honom så visade det inget resultat. Då var det bara att se sanningen i vitögat, hans kropp kunde inte tillgodogöra sig maten längre. Så den 16/1-12 följde jag med min bästa vän på våran sista resa ihop. Han fick somna in på kliniken med den veterinär som har tagit hand om oss under de 4:a åren som vi var där. Jag följde honom till slutet och det är ingenting jag ångrar. Den resa som vi påbörjade tillsammans för över 8 år sedan avslutade vi tillsammans med en veterinär + medarbetare som vi litade 100% på. Han fick somna in medans han fortfarande var levnadsglad och med gnistan i ögonen. Det skulle bara ha varit egoistiskt av mig att hålla honom kvar för länge!

Jag har aldrig gråtit så mycket som jag har gjort, mitt liv känns som en dimma och jag har fortfarande inte satt min fot i stallet.
Men imorgon ska jag dit, för att avsluta den sista delen av sorgbearbetningen. Men jag vet inombords att jag gjorde rätt, för min
bästa vän behövde aldrig lida. Han fick somna in som den levnadslada individ han var. Och det min vän, det är det som gör att man
orkar genom sorgen! Man ska även gråta och inte stänga det inom sig, för det kommer att förgöra en!
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Jag tror du tar det så bra för att du inom dig känner en lättnad, en lättnad att inte längre behöva vara orolig för din älskade häst om han har ont eller ej.
En lättnad att han slipper må dåligt och istället får vara lycklig på de evigt gröna ängarna där inga problem finns.

Samtidigt sörjer du såklart din älskade vän och det måste du få göra i din takt på det sätt du känner fungerar bäst för dig.

Du kommer nog alltid sakna din älskade häst, men jag tror ändå det kommer kännas bättre snart då du landat lite i det och kan komma ihåg alla roliga minnen med honom med ett stort leende på läpparna :)

*Skickar ett gäng styrkekramar*
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag har ett riktigt dilemma som jag mår riktigt, riktigt dåligt av. Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma...
2
Svar
24
· Visningar
2 551
Senast: mars
·
Hästmänniskan hejhej, ursäkta för mycket text 🥲Jag har precis tagit studenten och ska flytta ganska långt bort i början på nästa år. Ponnyn som jag...
Svar
8
· Visningar
625
Hästmänniskan Hej! Jag skaffade min älskade häst för snart 2 år sen och är i stallet varje dag och älskar det. Tyvärr är det konstant någonting i...
Svar
14
· Visningar
1 328
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 071
Senast: Lavinia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Ratsit
  • Sytråden del 4
  • Vad gör vi? Del CCV

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp