Att avliva hästen med stort H

DarkInNight

Trådstartare
Har du gjort det?
Hur tar man sig igenom det utan att braka ihop totalt?


Min häst, min självfrände, mitt allt i många långa år, nu står jag och funderar om det är dags att avliva.

19 år. Haft ett rejält fånganfall och några lättare, kan inte gå på bete och går nu på strikt foderstat. Fri från fång i år.
Drabbats av bronkit, mår bättre under en medicinkur, inte bra utan. Med medicin glad och pigg, ca 20 andetag/min. Utan medicin, orkar han inte trava och andetagen ligger på 40 st/minut.
I två dagar har han bara fått halva dosen , och han är lika dålig som utan medicin.

Det känns så fruktansvärt egoistiskt. Han kanske mår bra att bara gå i hage, jag vet inte hur påverkad han är av bronkiten då, han står på lösdrift och hösilage redan.
Problemet med att bara gå i hage är att då går han upp i vikt pga lite motion, och det är ett jäkla pyssel att fodra honom med lite foder och den andra hästen med mycket foder.
..och såklart pengafrågan... även om jag älskar han djupt och innerligt så kostar det att ha häst. Även hästar som inte rids kostar också. Medicinen ligger på 2000.-/månad bara den, sen tillkommer ju de vanliga tusenlapparna för att ha en häst.

Väntar svar från min veterinär, ville bara ösa ut mig lite funderingar här också..det snurrar så mycket i min hjärna. Jag mår skit över det här.

Hur fan ska jag göra, är ledsen över att ens behöva tänka tanken på avlivning, är ledsen över att han kanske inte finns hos mig längre, samtidigt som jag är trött och ledsen över att behöva kämpa för att hästen ska må bra. Jag är så trött på att kämpa i motvind hela tiden.
Mitt hästintresse bara sjunker och sjunker. Jag är rädd att det kommer dö tillsammans med min djupt älskade häst. Men samtidigt är jag rädd att det kommer dö medans jag kämpar för att hålla honom vid liv.
 
Senast ändrad:
Sv: Att avliva hästen med stort H

Jag ser det såhär, när jag har valt att ha djur så har jag också ett stort ansvar för deras välmående. Jag måste själv ansvara för att sätta en nivå, vad som är ok och inte. När ens djur verkar låga, inte har samma glimt, eller blir skadade dels ta reda på vad som felas, saknas eller kan behandlas och hur bra kan de få det resten av livet? En häst har inte bett om att få stå och hänga i en hage och eftersom hästar är skapta för rörelse tror jag det påverkar dem mycket att inte vara i fysiskt skick. Men det är min åsikt. Jag tycker heller inte det är "naturligt" att hålla hästar på medicin där de blir avtrubbade eller måste stå på grus och få begränsad tillgång på rörelse eller mat. Jag är inte känskokall men får ångest av att känna att ett djur som är i mina händer mår dåligt och har ett ovärdigt liv.
Men jag vet många som har kvar sina djur trots diverse handikappande problem för att kunna mysa och borsta etc
Det finns även de som inte utreder sina hästar för de är rädda för svar, o intalar sig att allt är normalt...
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Det är aldrig lätt att ta beslutet men det brukar kännas rätt när man väl bestämt sig.

Jag fick ta bort min själsfrände för 4 år sedan. Det var inget lätt beslut som sagt men det bästa för oss bägge två. Han som älskade att bli riden och få vara till lags kunde inte det pga återkommande skada. Så det bästa var att låta honom somna in. Smärtan var enorm, saknaden är fortfarande enorm. Men det känns lättare att tänka på att han behöver inte ha ont mer. Det ger en tröst i saknaden. Det tog mig flera år innan jag orkade tillbaka till stallet och hästarna igen och tyckte att det roligt.

Jag brakade ihop totalt ungefär ett år efteråt. Visst att jag visste att han var borta och saknade honom men det var först då som den riktiga sorgen kom. Jag hade ridit lite grann under året men det var inte samma sak som innan. Så när min sorg var som värst kunde jag inte se åt mina hästgrejer. Kunde inte tänka tanken att bli med och kolla när någon kompis red. Det gick inte. Jag kunde vakna mitt i natten och bara vråla och gråta så tårarna sprutade.

Det gör ont, det är jobbigt men tänk i första hand på hästen. Och vad vill du med hästeriet? Vill du att dina hästtimmar ska bestå av medicinering och oro för att det kan bli så mycket sämre ganska fort? Eller vill du ha roligt tillsammans med din häst och mysa med ridning och liknande? Du måste känna efter vad ni bägge orkar.

Oavsett vad du bestämmer dig för så tänk igenom det ordentligt. Massa tankar till dig!

Tillägg:
I årsskiftet skaffade jag ny häst igen. Det kan ta tid att komma tillbaka, men ofta gör man det när man har sörjt klart och hämtat ny kraft och energi.
 
Senast ändrad:
Sv: Att avliva hästen med stort H

Tog bort min älskling för två år sedan. Hade haft honom i 17 år. Fast jag visste att jag gjorde det som var bäst så var det oerhört tungt. Tog bort honom i hagen på sommarbete. var med ända till slutet och stod och höll honom.

Jag grät ett helt år efteråt. Gör fortfarande ont när jag tänker på honom. Har varit i ett stall/ridit en gång efter han försvann.

Nu när det lättat känner jag att det är skönt att vara hästlös även om saknaden efter just honom finns kvar.

Men jag ångrade aldrig mitt beslut hur sorgligt det än var.

Så jag lider verkligen med dig och förstår hur du har det just nu i våndan med tankar hit och dit. För mig var nog ändå den värsta tiden den innan det var över.
 
Senast ändrad:
Sv: Att avliva hästen med stort H

Ja de har jag gjort. Hade honom i 7½ år och han va mitt liv. Han va en väldigt speciell häst, han lät nämligen bara mej rida honom.
På onsdag så är de 11 månader sen han avlivades och de va jag som höll i grimskaftet ända till slutet. De va riktigt svårt att se honom falla livlös. Men han hade väldiga problem med benen och skulle aldrig bli bra igen så de va ingen tvekan för mej, även om jag fortfarande gråter i princip varje dag.
Nu står han i en urna brevid min säng.

Jag kan säga att jag slutade med hästar efter att han togs bort. Jag klarar inte av de.
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Ja, det har jag gjort. Vete tusan hur jag klarade av det, men jag var tvungen att ta mitt ansvar som hästägare och enligt veterinär fanns det inget hopp om bättring. Det gör fortfarande ont, snart fem år senare. Men det gör inte ont hela tiden.

Hon blev inte ens fem år. Jag var med från betäckning, vid fölning och genom många strapatser. Hon skulle bli gammal hos mig, men så blev det inte.
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Jag ser det såhär, när jag har valt att ha djur så har jag också ett stort ansvar för deras välmående. Jag måste själv ansvara för att sätta en nivå, vad som är ok och inte. När ens djur verkar låga, inte har samma glimt, eller blir skadade dels ta reda på vad som felas, saknas eller kan behandlas och hur bra kan de få det resten av livet? En häst har inte bett om att få stå och hänga i en hage och eftersom hästar är skapta för rörelse tror jag det påverkar dem mycket att inte vara i fysiskt skick. Men det är min åsikt. Jag tycker heller inte det är "naturligt" att hålla hästar på medicin där de blir avtrubbade eller måste stå på grus och få begränsad tillgång på rörelse eller mat. Jag är inte känskokall men får ångest av att känna att ett djur som är i mina händer mår dåligt och har ett ovärdigt liv.
Men jag vet många som har kvar sina djur trots diverse handikappande problem för att kunna mysa och borsta etc
Det finns även de som inte utreder sina hästar för de är rädda för svar, o intalar sig att allt är normalt...

Jag håller helt med. När vi skaffar oss en häst följer alltid ansvaret för hästens liv och död med. För att citera barnboken Lille prinsen: "Du är för alltid ansvarig för det du har uppfostrat".

Det ÄR skitjobbigt att ta beslutet om att ta bort sin häst och det ÄR skitjobbigt att inte längre ha kvar sin älskade vän, men när man tänker tillbaka på alla dagar man har fått med sin vän är det ett billigt pris att betala.

När jag hade min förra häst hade jag i många år en fantastisk veterinär som kände mig och min häst väl. Jag hade redan flera år innan jag tog bort min häst kommit överens med henne att hon skulle säga till mig på skarpen om jag inte själv tog bort min häst när det var dags, om han inte mådde bra och jag höll honom vid liv för min egen skull. Nu behövde det aldrig komma så långt, utan i dialog med veterinären fattade jag beslutet att det var dags att skicka min hjälte till de evigt gröna ängarna. Jag grät floder och jag saknar honom fortfarande och tänker ofta på honom. I synnerhet de gånger min unghäst skulle behöva en äldre häst som fostrade honom lite, för det var gamlingen jättebra på, att uppfostra mopsiga unghästar. :)

Så vad jag vill ha sagt är att du måste ta det beslut som är bäst för din häst. Även om det är jobbigt för dig.
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Så vad jag vill ha sagt är att du måste ta det beslut som är bäst för din häst. Även om det är jobbigt för dig.

Har jag skrivit annat?

Det hade varit bra mycket enklare om jag visste att hästen led.
Idag kom han springandes i hagen, ögonen lyser. Gnäggar när jag kommer, fint i hull, skitfina tänder för sin ålder enligt veterinär, gick igenom böjprov utan problem, mycket fina hovar enligt hovslagaren etc.
Nej det hade varit en enkel sak att besluta om ifall jag visste att han led...


kl
Tack alla för att ni delar med er.
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Jag ser det såhär, när jag har valt att ha djur så har jag också ett stort ansvar för deras välmående. Jag måste själv ansvara för att sätta en nivå, vad som är ok och inte. När ens djur verkar låga, inte har samma glimt, eller blir skadade dels ta reda på vad som felas, saknas eller kan behandlas och hur bra kan de få det resten av livet? En häst har inte bett om att få stå och hänga i en hage och eftersom hästar är skapta för rörelse tror jag det påverkar dem mycket att inte vara i fysiskt skick. Men det är min åsikt. Jag tycker heller inte det är "naturligt" att hålla hästar på medicin där de blir avtrubbade eller måste stå på grus och få begränsad tillgång på rörelse eller mat. Jag är inte känskokall men får ångest av att känna att ett djur som är i mina händer mår dåligt och har ett ovärdigt liv.
Men jag vet många som har kvar sina djur trots diverse handikappande problem för att kunna mysa och borsta etc
Det finns även de som inte utreder sina hästar för de är rädda för svar, o intalar sig att allt är normalt...

Menar du att min häst mår dåligt eller vad vill du komma fram till?
Ögonen lyser, gången är frisk även när han är utan medicin .
Han går i en stor kuperad hage året om tillsammans med andra hästar och får analyserat hösilage och uträknad foderstat. Så fort någonting känns tokigt tas han till veterinär och jag anlitar länets bäste hovslagare för att hans hovar ska få bästa vård.

Nej du, jag vet inte om jag är extra känslig just nu, men ditt inlägg känns skrivet som att du anser att jag inte sköter min häst. Det gör jag, väldigt väl kan jag nog till och med säga.
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

En av dem gjorde det lätt för mig. Efter många turer till veterinär (under flera år, återkommande besvär) bestämde jag mig för att släppa på bete. Dessvärre var han tvungen att gå skodd, och givetvis trampade han av sig en sko under betestiden. När hovslagaren skulle slå på den (snabbt och lätt) fick hästen panik. Han hade ont i hela kroppen, av att bara gå. Då insåg jag att vi kommit till vägs ände. Det var inte lönt att vänta till hösten, tvärtom. Trots behandling och veterinärs instruktion om bete och längre vila, hade hästen så ont att han inte kunde uppträda normalt. Han var olycklig.

Bestämde tid med vår underbara nödslakt och jag körde för att hämta hästen från betet på morgonen (han skulle tas bort hemma). Från det att jag parkerade bilen grät jag. Så jag skakade. Jag hämtade hästen storgråtande. Skickade in honom i transporten under skvalande. Körde till stallet (20 minuters bilväg) under ihärdigt bölande. Hämtade mig några minuter, innan slaktbilen kom. Då kom störtfloden igen. Tur att hästen inte brydde sig, han var lugn som en ko. Kanske förstod han?

När han väl var borta ur sin kropp, tog det mig 15 minuter att gråta klart. Sedan kom den stora lättnaden. Inget kunde göras ogjort. Han led inte längre. Han hade det bra. Och min stora vånda var över. Det skulle inte bli värre. Och det blev det inte, för mig. Andra kanske lider mer efter, men jag känner bara en stor lättnad över att hästen inte längre lider. Sedan är det sorgligt och tomt för mig, men det har jag lättare att hantera än lidandet.

Min andra hjärtehäst hittade vi död i hagen vid intag. Det är två år sedan och jag kan fortfarande bli iskall när jag tänker på det. Chocken och saknaden.
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Att verkligen älska någon kan vara att släppa taget att låta dom gå... Fruktansvärt smärtsamt beslut att ta men det är vi skyldiga dom vi älskar! Kram
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Två gånger har jag gjort det. Andra gången var nog värre, den var dessutom dräktig.

Man gör det för att man måste. Man mår dåligt och sen mår man bättre lite i taget.
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Försök att tänka som ett djur. Klipp alla känslor och fundera på om du skulle vilja leva.
Sjuka djur vill inte leva, många visar när det är dags att dö tom.
Det är så lätt att tro att hästen tänker som en människa, att vara egoistisk och vilja kämpa även när man passerat gränsen.

Sätt dig ner och funderar realistiskt, varför du behåller den vid liv och om det är ett värdigt liv.

Du ska vara övertygad i ditt beslut när du fattar det, även om det blir ett jobbigt beslut.

Lycka till!
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Jag har gjort det. Jag funderade fram och tillbaka ett tag innan han faktiskt blev dålig på riktigt så jag hade bestämt mig att om han blev sämre så var det dax att säga farväl. Varken jag eller hästen mådde bra av situationen. Jag för att jag ständigt var orolig för honom och så fort hoppet om att han kanske blivit bättre vände det igen... Han för att han inte klarade sig utan medicin, fick gå ensam i hagen, specialfoder i MÄNGDER för att hålla hull osv.

Det var svårt samtidigt som det var så lätt. Jag har inte ångrat mig en dag men saknaden är enorm fortfarande efter 6 månader. Men jag klarade inte av att se honom må dåligt längre...

Hoppas du får klarhet i situationen. Jag är övertygad om att du tar väl hand om din häst men tänk på dig själv också då ni båda ska orka :)
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Jag har haft en häst som jag fick lov att avliva på grund av ålder och sjukdom,det var hemskt men man får lov att komma ihåg att det är för hästens bästa.Vad tror du är det bästa?Att hästen är så sjuk att den inte orkar trava ens utan medicin eller om du bara låter den somna in?Det är ett mycket bättre slut för den än att behöva plågas av sjukdom.Jag tror inte heller en häst vill leva slutet av sitt liv med att bara gå i en hage och göra ingenting och få mediciner.Låt den istället få somna in innan det blir en plåga för den!Jag ångrar mig faktiskt inte att jag tog bort min häst,jag tänker istället att det var tur att jag gjorde det innan den blev riktigt sjuk.Låt inte hästen få ett helvete sista tiden i livet på grund av det här!Om du nu avlivar den så får du inte bara strunta i allt med hästar!Åk till stallet rid nån häst och tänk riktigt på hur underbart allting är med hästarna!Tänk också på att din häst kommer gå på de evigt gröna ängarna i trappalanda och vara frisk igen! Det är ett svårt beslut du har framför dig men du kommer fixa det här!
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Jag har gjort det och jag har haft nära vänner som också har gjort det, och alla ställer sig samma fråga som du: hur ska jag öht kunna klara det här? Och varför är det inte klart o tydligt vad jag borde göra?

Men du klarar det, det gör du, precis som så många hästägare har gjort före dig.

Ang klart och tydligt. Min veterinär sa en så himla bra grej som jag hela tiden upprepade som ett mantra för mig själv: "hästen kommer inte att bli bättre, han är i utförsbacke hälsomässigt sett, och det är ju du som ägare som bestämmer hur dålig han ska bli innan du ska orka ta beslutet." Tänk på det. Hur dålig ska din häst få bli? Ska han få sluta nu, när han ändå har lite livskvalité kvar, eller ska det få bli riktigt eländigt, och under tiden har du förstört din ekonomi?

Problemet är att vi vill att dom ska tala om för oss "jag vill sluta nu" men det gör dom aldrig, då får man försöka hitta ett sätt att fatta beslutet åt dom och åt sig själv. Man känner sig som en förrädare och en skurk men det är en del av det svåra som man får ta sig igenom.

*styrkekramar*
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Man klarar det man måste klara.
Ibland kan det kanske kännas bra med en ny häst som ersätter den man förlorat. När min fina häst (den första egna hästen)var borta ville jag inte gå ut i stallet igen, orkade inte se hennes tomma box. Jag minns att jag var helt förtvivlad mycket länge. Vi försökte ändra om i boxarna men hästarna blev bara förvirrade av att byta box. Jag var ju tvungen att gå ut till de andra...

Men trots all förtvivlan så köpte jag en ny häst, ganska snabbt efteråt. Jag valde då en helt annan typ av häst och har aldrig känt det som att den nya ersatte den andra. Denna häst, min fina lilla ponny, har jag kvar idag. Hon har med åren verkligen blivit hästen i mitt liv. Hon har haft fång och jag har full förståelse för att det är jobbigt med en fånghäst. Jag undrar lite över hur länge din har haft bronkit? Har du provat med ngn av de "huskurer" som finns? Jag är verkligen inte mkt för sådant, är alltid mkt skeptisk till det mesta. Men för några år sedan läste jag om timjan och anis avkok här på buke. Jag gav det till vårt varmblod när han hade besvärlig hosta. Han hade då tidigare andats på det sätt som man beskriver kvickdrag. Veterinären som vi tog hem ställde då diagnosen kvickdrag vilket skulle vara obotligt (lungblåsorna förstörda). Hästen fick medicin och blev bättre. Vi öppnade i stallet, bytte till hösilage osv och gav honom alltså dessutom timjan och anis avkok. Han blev så småningom helt bra igen och kunde de sista åren även äta vanligt hö utan problem. Vi tog bort honom pga andra anledningar men han levde tills han blev 25, många år efter hostdiagnosen och utan besvär av denna. Nu antar jag nästan att han blev feldiagnoserad och menar inte alls att din häst blivit det. Men det är kanske läge att avvakta lite?

Eller så fattar du beslutet att ta bort din häst det har jag full förståelse för.
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Jättejobbigt läge :cry: jag är också en av dom som gjort detta mer än en gång - men en av gångerna var värre än dom andra för han o jag var kentaurer i 16 år.
Det var 15 år sen men jag minns det som igår :(
Hans syn blev under ett par år sämre o sämre och till slut var han i princip blind, det gick inte att hjälpa han.
Han hade kunnat gå kvar som gårdshäst eftersom han hittade i stall o hage - men som min veterinär konstaterade med mig "han är inte lycklig som gårdshäst - han är inte sån". Han ville alltid vara med, hitta på nya upptåg, visa upp sig :love:. Då tog jag beslutet...
Han var en unik häst i sitt liv och jag ville inte att han skulle tappa sin värdighet - så mycket som han gjort för mig, så var jag "skyldig" att stå upp för han också. I liv och död...
Men det gjorde ont! Länge... men jag har aldrig ångrat beslutet.

Jag har inget att säga som hjälper dig i ditt beslut, men bestäm med hjärtat - bara du känner din häst!
 
Sv: Att avliva hästen med stort H

Jag har gjort det.
Saknar honom varje dag och med honom dog en stor del av mitt hästintresse. Det är inte lika intensivt längre tyvärr.

Vet inte hur jag klarade det men var ju tvungen. Livet går vidare även om det inte är detsamma.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag har ett riktigt dilemma som jag mår riktigt, riktigt dåligt av. Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma...
2
Svar
24
· Visningar
2 551
Senast: mars
·
Hästmänniskan hejhej, ursäkta för mycket text 🥲Jag har precis tagit studenten och ska flytta ganska långt bort i början på nästa år. Ponnyn som jag...
Svar
8
· Visningar
625
Hästmänniskan Hej! Jag skaffade min älskade häst för snart 2 år sen och är i stallet varje dag och älskar det. Tyvärr är det konstant någonting i...
Svar
14
· Visningar
1 328
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 071
Senast: Lavinia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp