DarkInNight
Trådstartare
Har du gjort det?
Hur tar man sig igenom det utan att braka ihop totalt?
Min häst, min självfrände, mitt allt i många långa år, nu står jag och funderar om det är dags att avliva.
19 år. Haft ett rejält fånganfall och några lättare, kan inte gå på bete och går nu på strikt foderstat. Fri från fång i år.
Drabbats av bronkit, mår bättre under en medicinkur, inte bra utan. Med medicin glad och pigg, ca 20 andetag/min. Utan medicin, orkar han inte trava och andetagen ligger på 40 st/minut.
I två dagar har han bara fått halva dosen , och han är lika dålig som utan medicin.
Det känns så fruktansvärt egoistiskt. Han kanske mår bra att bara gå i hage, jag vet inte hur påverkad han är av bronkiten då, han står på lösdrift och hösilage redan.
Problemet med att bara gå i hage är att då går han upp i vikt pga lite motion, och det är ett jäkla pyssel att fodra honom med lite foder och den andra hästen med mycket foder.
..och såklart pengafrågan... även om jag älskar han djupt och innerligt så kostar det att ha häst. Även hästar som inte rids kostar också. Medicinen ligger på 2000.-/månad bara den, sen tillkommer ju de vanliga tusenlapparna för att ha en häst.
Väntar svar från min veterinär, ville bara ösa ut mig lite funderingar här också..det snurrar så mycket i min hjärna. Jag mår skit över det här.
Hur fan ska jag göra, är ledsen över att ens behöva tänka tanken på avlivning, är ledsen över att han kanske inte finns hos mig längre, samtidigt som jag är trött och ledsen över att behöva kämpa för att hästen ska må bra. Jag är så trött på att kämpa i motvind hela tiden.
Mitt hästintresse bara sjunker och sjunker. Jag är rädd att det kommer dö tillsammans med min djupt älskade häst. Men samtidigt är jag rädd att det kommer dö medans jag kämpar för att hålla honom vid liv.
Hur tar man sig igenom det utan att braka ihop totalt?
Min häst, min självfrände, mitt allt i många långa år, nu står jag och funderar om det är dags att avliva.
19 år. Haft ett rejält fånganfall och några lättare, kan inte gå på bete och går nu på strikt foderstat. Fri från fång i år.
Drabbats av bronkit, mår bättre under en medicinkur, inte bra utan. Med medicin glad och pigg, ca 20 andetag/min. Utan medicin, orkar han inte trava och andetagen ligger på 40 st/minut.
I två dagar har han bara fått halva dosen , och han är lika dålig som utan medicin.
Det känns så fruktansvärt egoistiskt. Han kanske mår bra att bara gå i hage, jag vet inte hur påverkad han är av bronkiten då, han står på lösdrift och hösilage redan.
Problemet med att bara gå i hage är att då går han upp i vikt pga lite motion, och det är ett jäkla pyssel att fodra honom med lite foder och den andra hästen med mycket foder.
..och såklart pengafrågan... även om jag älskar han djupt och innerligt så kostar det att ha häst. Även hästar som inte rids kostar också. Medicinen ligger på 2000.-/månad bara den, sen tillkommer ju de vanliga tusenlapparna för att ha en häst.
Väntar svar från min veterinär, ville bara ösa ut mig lite funderingar här också..det snurrar så mycket i min hjärna. Jag mår skit över det här.
Hur fan ska jag göra, är ledsen över att ens behöva tänka tanken på avlivning, är ledsen över att han kanske inte finns hos mig längre, samtidigt som jag är trött och ledsen över att behöva kämpa för att hästen ska må bra. Jag är så trött på att kämpa i motvind hela tiden.
Mitt hästintresse bara sjunker och sjunker. Jag är rädd att det kommer dö tillsammans med min djupt älskade häst. Men samtidigt är jag rädd att det kommer dö medans jag kämpar för att hålla honom vid liv.
Senast ändrad: