Det gör de ju inte om de är naturbetesuppfödda.Fast de djur vi äter äter ju i sin tur vegetariskt protein som transporterats långt, så det kommer en inte ifrån bara för att en äter kött.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det gör de ju inte om de är naturbetesuppfödda.Fast de djur vi äter äter ju i sin tur vegetariskt protein som transporterats långt, så det kommer en inte ifrån bara för att en äter kött.
Det är ju verkligen inget tvång att börja äta kött om det är så att du inte tycker om det. Men en stark gryta som någon nämnde och kanske borde du prova med tupparna som kanske är lite mildare i smaken än lamm?Har haft funderingar länge på att börja äta kött igen.
Men hur gör man? Bara tanken på det gör att det växer i munnen och jag får kväljningar.
Slutade både av djurskyddskäl, men även för att jag inte tyckte om det.
Nu har jag däremot får och tuppar hemma som det inte känns helt fel att äta, eftersom jag vet att de har haft det prima.
Tuppar idag blir hundmat och bagglamm blir givetvis mat åt andra.Att äta kött producerat på det viset är en vinst på många plan. Vegetariskt protein transporteras ofta långt, kräver en massa processer för att göras "säljbart" i butikshyllorna och jag lovar att det finns led med underbetald arbetskraft, problematiska landägarförhållanden och lokal konkurrens om vatten osv.
Nu har du möjlighet att äta ett fullvärdigt protein från djur som har det bra, bidrar till biologisk mångfald och som blir mat med minimalt lidande och utan slavarbete i processen. Tuppar och bagglamm går inte att ha kvar, att avliva och bara gräva ner är väldigt respektlöst i mina ögon!
Väljer att svara dig, även om det var fler med samma fråga.Varför äta något som du får kväljningar av?
Okej! Så fint det låter med dina djur! Jag tycker själv om kött och har inte det problemet så jag har lite svårt att ge tips, det jag kan komma på är väl att göra grytor där det även ingår grönsaker/baljväxter så att delen kött inte blir så stor.Väljer att svara dig, även om det var fler med samma fråga.
I min tanke så gillar jag tanken på att äta något jag själv 'producerat'. Att äta något jag har lagt tid och energi på känns bra, när jag tänker på det.
Men när jag sen börjar fundera på det mer konkret att det ska in i munnen så får jag kväljningar. Men jag tänker att om jag kommer till den biten att jag provar så är jag en bit på vägen. Sen om jag i slutändan inte känner för det/tycker det är gott så är det en annan sak.
Känner mig rätt stolt över mina höns som ger mig så fina ägg, ger foder som gör gulan god i mitt tycke o.s.v. (Tycker ibland att mina fina, bortskämda tuppar är alldeles för bra för att användas till hundmat.)
Jag tycker även om att laga mat och har inga problem att tillaga kött (eller jo ibland, då blir jag lite illamående). Men jag är rätt glad i att laga mat så jag tänker att äta eget lamm kommer bidra till något jag tycker är kul.
Javisst är jag kategorisk. Lika kategorisk som att säga att vegetariskt protein är transporterat långväga. Det varierar givetvis.Nja? Är du inte väl kategorisk nu?
I de delar av landet jag bor fodras produktionsdjur till absolut största delen med sådant som produceras på den egna gården. Att köpa soja t.ex. är dyrt i jämförelse med att själv odla baljväxter.
Nöt hålls på marker som de betar och de utfodras vintertid med ensilage producerat på gården.
Näraliggande hönseri odlar allt foder själva.
Du kanske kan prova äta lite kött som pålägg på macka? I stället för att börja med en hel maträtt med kött i.Har haft funderingar länge på att börja äta kött igen.
Men hur gör man? Bara tanken på det gör att det växer i munnen och jag får kväljningar.
Slutade både av djurskyddskäl, men även för att jag inte tyckte om det.
Nu har jag däremot får och tuppar hemma som det inte känns helt fel att äta, eftersom jag vet att de har haft det prima.
Mig veterligen finns det knappt svenskodlade proteingrödor att få tag på under stora delar av året. Inget av det veganska/vegetariska jag sett i frysdisken är svenskodlat.Javisst är jag kategorisk. Lika kategorisk som att säga att vegetariskt protein är transporterat långväga. Det varierar givetvis.
Just pålägg är väl det absolut sista jag kan tänka mig.Du kanske kan prova äta lite kött som pålägg på macka? I stället för att börja med en hel maträtt med kött i.
*varför föreslår jag det här, är vegetarian själv*
det odlas en hel del bönor på Öland (man ska dock köpa de torkade som man kokar själv, för de tetraförpackade färdigkokta åker ner till Italien och vänder )Mig veterligen finns det knappt svenskodlade proteingrödor att få tag på under stora delar av året. Inget av det veganska/vegetariska jag sett i frysdisken är svenskodlat.
Det lät löjligt gott!!Köpte en fin, rejäl bit lammstek som fick en rub på chili flakes, citron zest, färsk hackad rosmarin och timjan.
Instucken vitlök, i mitten las det charlottenlök, ännu mer färsk rosmarin och timjan innan den rullades ihop och knöts.
Bryntes innan den las i ugnsform och fick en del rödvin att simma i.
Fick väl godkänt av de som kom på middag, tänkte smaka på resterna imorgon.
Glad påsk
Jag är ett fan av "intuiative eating" (stavning?), alltså att lyssna på sin kropp om vad man ska äta och inte. Om din kropp säger nej till kött skulle jag respektera det.. detta gäller självklart inte om man har en ätstörning.Har haft funderingar länge på att börja äta kött igen.
Men hur gör man? Bara tanken på det gör att det växer i munnen och jag får kväljningar.
Slutade både av djurskyddskäl, men även för att jag inte tyckte om det.
Nu har jag däremot får och tuppar hemma som det inte känns helt fel att äta, eftersom jag vet att de har haft det prima.
Haha skulle aldrig funka för mig, min kropp säger bara "choklad, coka cola och popcorn" såfort jag är hungrigJag är ett fan av "intuiative eating" (stavning?), alltså att lyssna på sin kropp om vad man ska äta och inte. Om din kropp säger nej till kött skulle jag respektera det.. detta gäller självklart inte om man har en ätstörning.
Haha min kropp säger också det ibland och då får den det om jag har det hemma . Men ganska ofta säger den annat också.Haha skulle aldrig funka för mig, min kropp säger bara "choklad, coka cola och popcorn" såfort jag är hungrig
Som tur är det hjärnan som styr vad som handlas och lagas här hemma