Artikel om skamvrå och utfrysning

[Sar]

Jag måste tipsa om Lars H Gustafssons artikel, mycket läsvärd efter att ha tittat på alla olika sorters "nannyprogram" med time-out som enda lösning.


http://www.pedagogiskamagasinet.net...utputTemplateID=94&ArticleStateID=2&ParentID=

 

[bettysmatte]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

Jag har också läst den, och även hört en föreläsare kritisera "time-out"-tekniken.

MEN vad gör man i stället? Varken artikelförfattaren eller föreläsaren gav några alternativa metoder. Vad gör man, t. ex. på en förskola, med ett barn som totalt "flippar ur"? Säg, t. ex., att denne börjar kasta leksaker vilt omkring sig och vägrar att sluta efter tillsägelser. Låter barnet hållas, eller tar bort barnet från situationen och låter h*n sitta på soffan tills h*n lugnar ner sig. Eller vad gör man med barnet som trappar upp våld (knuffar, bett, etc) mot andra barn, och som vägrar att sluta efter tillsägelser? Låter barnet fortsätta att knuffas, bitas och slåss tills h*n tröttnar? Det är inte alltid så enkelt som att man i en grupp med 15 andra barn kan resonera sig fram till en lösning med en arg 2-åring.

Personligen tror jag att "time out" är en bra metod, men det beror på hur man använder den självfallet. Jag ser den som ett sätt att ta ett barn från en kaotisk situation, som h*n inte klarar av, och sätta barnet för att lugna ner både tankar och kropp. Först då kan man lugnt resonera med barnet. I stridens hetta brukar det inte "gå in".

 

[Puppan]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

Jag har också läst den, och även hört en föreläsare kritisera "time-out"-tekniken.

MEN vad gör man i stället? Varken artikelförfattaren eller föreläsaren gav några alternativa metoder. Vad gör man, t. ex. på en förskola, med ett barn som totalt "flippar ur"? Säg, t. ex., att denne börjar kasta leksaker vilt omkring sig och vägrar att sluta efter tillsägelser. Låter barnet hållas, eller tar bort barnet från situationen och låter h*n sitta på soffan tills h*n lugnar ner sig. Eller vad gör man med barnet som trappar upp våld (knuffar, bett, etc) mot andra barn, och som vägrar att sluta efter tillsägelser? Låter barnet fortsätta att knuffas, bitas och slåss tills h*n tröttnar? Det är inte alltid så enkelt som att man i en grupp med 15 andra barn kan resonera sig fram till en lösning med en arg 2-åring.

Personligen tror jag att "time out" är en bra metod, men det beror på hur man använder den självfallet. Jag ser den som ett sätt att ta ett barn från en kaotisk situation, som h*n inte klarar av, och sätta barnet för att lugna ner både tankar och kropp. Först då kan man lugnt resonera med barnet. I stridens hetta brukar det inte "gå in".

Håller med.
Jag är skittrött på besserwissers som dömer ut det ena efter det andra men inte kommer med några realistiska lösningar själva.

 

[snurran]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

Håller med.
Jag är skittrött på besserwissers som dömer ut det ena efter det andra men inte kommer med några realistiska lösningar själva.

Ja jag kör en form av time-out då det gäller min son. Även dagmammorna kör samma metod.
Själv anser jag att detta är en metod som ger sonen trygghet, eftersom alla gör likadant, alltså, sätter han på stolen tills han lugnat sig o bett om ursäkt.

Däremot så lämnas han aldrig ensam sittandes på stolen, utan han sitter där med en vuxen som sällskap. När han så lugnat sig så pratar vi lugnt med honom om situationen och varför han fick sitta där.

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

Nu är inte jag förälder ÄN, men jag är än dock utbildad pedagog och har många tankar och ideer om olika sorters problemlösning.

Är en trogen följeslagare till "Supernanny" (inte den svenska varianten) och tycker hon är så grymt bra!

MEN, det finns alltid ett men. Time-out är jättebra, men det krävs disiplin från den vuxna att klara av den situationen, som man ser många gånger hos "nanny" så följer inte föräldrarna metoden på rätt sätt utan hittar på egna lösningar och omvandlar ett annars så bra koncept. Vilket man självklart måste få göra, om det NYA sättet fungerar.

Som exemplet här ovan, på förskolan. Om ett barn går "in i det blå" och är okontaktbar och kastar saker, gapar, slåss och skriker, då är det i mina ögon inte rätt att sätta denna i skamvrån, man måste komma till botten med problemet och försöka förstå varför barnet gör som h*n gör. För mig i det ögonblicket är det rätt att så lugnt och sansat som möjligt ta med barnen får platsen och tillsammans gå och sätta sig där inget annat stör barnet, och därifrån bygga upp en tillit då barnet kan berätta vad som händer eller varför denna gör som h*n gör. Och absolut inte vara anklagande.

Precis som med djur så finns det en anledning till varför barn sparkas, bits, gapar och slåss. Det kanske inte alls har med själva situationen på förskolan att göra, det kan likagärna vara något som stör i hemmet eller på fritiden. Allt beroende på hur gammalt barnet är.

Nu är ju självklart allt induviduellt, och jag tror inte att man kan tilllämpa alla metoder på alla barn, vissa fungerar det på och andra inte. Det är där vi vuxna har ett så stort ansvar och vi måste kunna läsa av och förstå och lätt veta när/var/hur vi skall handla och hantera det.

Det finns inte många rätt och fel, sålänge man använder sitt sunda förnuft och litar på sin magkänsla!

/Anna

 

[mino]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

Skamvrår/time-outer löser bara de vuxnas problem, inte barnets. Jag tycker att man kan fundera på hur det var när man själv var barn. Jag minns två tillfällen då jag "fick åka ut i korridoren". Båda gångerna minns jag som extremt orättvisa och jag lärde mig inte ett dugg av det förutom att jag tappade förtroende för de fröknar som bestämde. Jag tror i stället att analys och avstyrning är en bra metod. Ser man vad det är som triggar att barnet beter sig "jobbigt" så är man ju halvvägs till att hitta en lösning. Jag tycker ärligt talat att sådana analyser borde en hyfsat begåvad pedagog klara av efter några veckors daglig bekantskap med ett barn!

 

[bettysmatte]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

Men nu pratar vi ju om helt skilda saker! Du pratar om att skicka ut ett barn i ett annat rum, själv, till en SKAMVRÅ. Jag pratar om att ta bort barnet från ett rum och till ett annat, och att FÖLJA med dit. MIN time-out ger en time-out från händelsen, från de andra barnen och från miljön som triggade beteendet. Time-outen som jag använder är menad för att lugna ner barnet och göra barnet kontaktbart, SAMTIDIGT som jag vill markera att om man bits och slåss får man inte vara tillsammans med de andra barnen och ha roligt. Att försöka diskutera med ett barn som håller på med ett destruktivt beteende, i den miljön där beteendet försigår, fungerar sällan.

 

[mino]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

Jag förstår hur du menar och det låter förvisso något mer humant men jag kan fortfarande tänka mig att barnet inte lär sig något av det. En enstaka gång när barnet då som sagt inte är kontaktbart (vilket borde vara ganska sällan med de flesta barn) kan det säkert vara en lösning. Men det beror ju helt på vad som triggar barnet att göra "fel". Jag är emot idén att en lösning/metod går att köra på alla problem, jag tror att man ska se till situationen mer och analysera varje situation. Annars är risken väldigt stor att man inte ser vad det var som orsakade problemet och barnet känner sig orättvist behandlat.

 

[Blixtra]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

Vad var det jesper Juhl skrev om "nanny-metoderna",- "Det är inte barnuppfostra, det är dressyr"....

 

[Puppan]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

Vad var det jesper Juhl skrev om "nanny-metoderna",- "Det är inte barnuppfostra, det är dressyr"....

Men med tanke på att många föräldrar inte klarar av att uppfostra sina barn så föredrar jag att de åtminstone klarar av att dressera dem så att de kan umgås med andra människor i ett möblerat rum.

 

[Kickis]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

Men med tanke på att många föräldrar inte klarar av att uppfostra sina barn så föredrar jag att de åtminstone klarar av att dressera dem så att de kan umgås med andra människor i ett möblerat rum.

 

[Sar]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

Jag har också läst den, och även hört en föreläsare kritisera "time-out"-tekniken.

MEN vad gör man i stället? Varken artikelförfattaren eller föreläsaren gav några alternativa metoder. Vad gör man, t. ex. på en förskola, med ett barn som totalt "flippar ur"? Säg, t. ex., att denne börjar kasta leksaker vilt omkring sig och vägrar att sluta efter tillsägelser. Låter barnet hållas, eller tar bort barnet från situationen och låter h*n sitta på soffan tills h*n lugnar ner sig. Eller vad gör man med barnet som trappar upp våld (knuffar, bett, etc) mot andra barn, och som vägrar att sluta efter tillsägelser? Låter barnet fortsätta att knuffas, bitas och slåss tills h*n tröttnar? Det är inte alltid så enkelt som att man i en grupp med 15 andra barn kan resonera sig fram till en lösning med en arg 2-åring.

Problemen med time-out à la nannymetod är enligt mig flera.. För det första är det både skamfyllt och utpekande att på förskolan inför andra barn och vuxna sitta ensam och "skämmas" på en skämsstol.
Självklart kan man behöva ta iväg barnet från en situation som gått överstyr men det bör göras i en vuxens sällskap ( ex. vi sätter oss du och jag och lägger pussel/ sitter i soffan tills du lugnat dig). Den vuxna kan då agera bollplank och trösta när ilskan runnit av. Kanske komma fram till en lösning om hur man bör agera eller med små barn rent handgripligen visa vad man kan göra för att kommunicera bättre. Det blir heller inte utpekande på samma sätt som en speciell skämsstol.

Problem nummer två är timern; hur i allsindar kan man veta att x antal minuter ska vara nog för att få barnet att inse vad det gjorde fel, ångra sig etc? Hur många minuter är ett lämpligt "straff" för att ta en glass utan lov eller slå ett annat barn i huvudet?
Det blir problematiskt genom att det både är orättvist för ett barn som djupt ångrar sig att sitta längre tid än nödvändigt och det blir väldigt oförståeligt för ett barn som inte ens förstod att det agerade fel.
Sitter en vuxen med barnet på förskolan så märks det rätt tydligt när barnet lugnat ner sig nog för att kunna prata om händelsen eller gå tillbaka. Sitter man med barnet kan man också erbjuda en famn vilket visar att det är barnets agerande som blev fel-det är inte fel på barnet. En nog så viktig distinktion.

Problem med att en tvååring biter och slåss löser man genom punktmarkering, avledning INNAN barnet hinner misslyckas och att man visar barnet acceptabla sätt att kommunicera. Många gånger beror ex.vis bitning på att barnet ännu inte kan kommunicera med talet utan biter istället (det finns ju också "kärleksbett etc), då gäller det att försöka visa hur man ska göra istället.

Personligen tror jag att "time out" är en bra metod, men det beror på hur man använder den självfallet. Jag ser den som ett sätt att ta ett barn från en kaotisk situation, som h*n inte klarar av, och sätta barnet för att lugna ner både tankar och kropp. Först då kan man lugnt resonera med barnet. I stridens hetta brukar det inte "gå in".

Jag vet inte här om du menar klassisk time-out à la nannymetod med skämsstol och dyl. där barnet sitter ensamt. Där håller jag som du förstått av ovanstående text absolut inte med!
Man bör skilja på begreppet "time-out" och att helt enkelt ta bort ett barn från en kaotisk situation för att i sällskap med en vuxen lugna ner sig.

 

[Sar]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

Håller med.
Jag är skittrött på besserwissers som dömer ut det ena efter det andra men inte kommer med några realistiska lösningar själva.

Menar du mig kan du bita dig i tungan! Läs mitt förslag på en realistisk lösning och sluta köpa tv-koncept utan tanke på konsekvenserna för barnet!

 

[Sar]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

Men med tanke på att många föräldrar inte klarar av att uppfostra sina barn så föredrar jag att de åtminstone klarar av att dressera dem så att de kan umgås med andra människor i ett möblerat rum.

Och det skulle man behöva skamvrår till?!
Jag undrar hur din uppfostran såg ut egentligen?!

 

[Puppan]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

*delvist knapplån*

I Nannyprogrammen kommer man till familjer som tappat all styrsel på sina barn. Där ska det redas upp problem som tillkommit för länge sedan och där dåliga vanor redan är djupt inrotade. Jag tror inte att "skäms-stolen" vare sig behövs eller tillför speciellt mycket i familjer vars barn har en god grund i sin uppfostran och där föräldrarna är trygga i sin föräldraroll.

Däremot är sådana metoder, som är helt klart svarta eller vita, utan gråskala, nödvändiga för vilsna föräldrar. De klarar helt uppenbarligen inte av att bedöma situationerna från fall till fall och ändå vara konsekventa i sitt agerande. Då måste det till metoder som är solklara och avgränsade under en period. De kommer själva inte att klara av något annat.

Jag anser att Nannyprogrammens metoder fyller sin funktion i familjer som är just som de i Nannyprogrammen. Däremot kanske man inte ska se deras metoder som en allmän rekommendation om man redan vet vad man pysslar med som förälder.

(Man kan, om man vill, dra häst-paralleller: se detta som NH för barn. Metoderna är svart/vita och tydliga vilket är till stor hjälp, speciellt för lite vilsnare hästägare. Det är bättre för hästen att man väljer att använda de metoderna än att behandla hästen otydligt och inkonsekvent. Att i det läget lära ut "det beror på"-metoder fungerar inte, för då måste föräldern/hästägaren också kunna tolka situationerna rätt för att använda rätt bemötande).

 

[k i m]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning


Jag håller med dig!

 

[k i m]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

 

[Sar]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

Problemet är att alla slags familjer, förskolor etc blir lockade att använda time-out à la nannyprogram trots att förutsättningarna ser helt olika ut och att det går utmärkt att använda sig av helt andra metoder, som inte lägger fokus på att barnet ska känna skam.
Även problemfamiljer kan använda sig av alternativa metoder (eller ska man snarare säga grundmodellen; det är nannymetoderna som är alternativa) men ska man ändra en familjs hela koncept på en vecka är det nog lätt att köpa den "snabbaste" metoden trots att den inte är det bästa för barnen.

 

[Gry]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

Tack för länken!
Jag avskyr timeouter coh utfrysningar och det var jätteskönt att få läsa en så pass bra artikel.
Det jag funderar på är hur jag själv ska göra när min son (och senare min dotter) börjar skolan. i ettan här i byn har en ny lärare börjat och hon kör med gula och röda kort. Två gula kort betyder att sitta i ett hörn (som är beskrivet i texten) och fundera på vad eleven har gjort. (Har haft två VFU-dgr där och pratat med henne om det så det jag säger stämmer faktiskt (2007!!!!)) Alternativet är att få gå ut i korridoren men det var tydligen för mkt "belöning" så det anvädas mer sällan.

Jag säger bara; om detta görs på ett av mina barn.. då

Men det kommer oxå att innebära att jag som (ev ensam) förälder kommer att få ta striden rejält med denna fröken, och eftersom jag själv läser till lärare och har jobbat en del som vikarie vet jag hur viktigt det är att ha föräldrarna med sig. Och hon är faktiskt ganska bra för övrigt. Men aldrig att jag skulle acceptera att ha mina barn där i hörnet .

Hur hade ni motståndare gjort?

 

[k i m]

Sv: Artikel om skamvrå och utfrysning

Jag tycker att "time-out" kan vara befogat i många fall, men inte när man hänger ut barn i ett klassrum på det sättet du beskriver! "Timeout" tycker jag är något man tar till när absolut inget annat hjälper o man behöver "få bort" barn ur en orolig situation. MEN alltid tillsammans med en vuxen!
Man måste prata med barnen o inte använda det som straff på det viset som många gör...
Jag har själv använt mig av det både på mitt arbete o med mina egna barn. Det har fungerat bra. Barnen har många gånger tyckt det varit skönt att komma ur bråket o få möjlighet att varva ner o prata om vad som hänt. Är det flera barn inblandade tar man "time-out" med samtliga!
Det får absolut inte bli gamla tidens skamvrå med en dumstrut på huvudet!!!

Jag hade tagit upp det på ett föräldramöte för diskussion o frågat om det inte finns något annat sätt!