Efter mina två intox har jag under en period kontakt med psykiatrins mobila team. Igår var jag ärlig till 12500% och sade som det var:
"Egentligen vill jag inte leva, eller ja.. jag lever inte, jag råkar bara existera i ett skitliv. Jag vill inte leva men jag har mina djur och så länge jag har mina djur kommer jag inte begå självmord. För det är just det, jag har väldigt liten tillit till övriga människor och anser inte de kommer kunna ta hand om mina djur".
Det var skönt att få ut det, att säga som man känner. Han förstod helt vad jag menar och frågade lite allmänt om "det finns någon oro för självmord just nu?". "Nej" blev mitt svar.
Berättade även att jag häromdagen lämnade över mina sömnmediciner till en bekant till familjen igen då jag är jävligt låg. Han höll med mig om att jag ändå är förståndig och resonerade så och själv såg mina egna brister.
Jag nämnde även att jag har sjukt svårt att ringa när jag mår som dåligast för det är just det, att be om hjälp. Efter alla rövhattar jag haft inom vården känner jag mig istället som en belastning just nu. Jag vill inte be om hjälp för jag känner mig som en belastning då. Men vi kom överens om att jag vilken dag som helst nästa vecka ska ringa innan 16 och få reda på nästa träff. För att jag ska träna på att ringa.
Alltså, jag älskar mina djur och allt sådär men önskar ibland att jag inte hade dem. För då kunde jag bara avsluta allt.
"Egentligen vill jag inte leva, eller ja.. jag lever inte, jag råkar bara existera i ett skitliv. Jag vill inte leva men jag har mina djur och så länge jag har mina djur kommer jag inte begå självmord. För det är just det, jag har väldigt liten tillit till övriga människor och anser inte de kommer kunna ta hand om mina djur".
Det var skönt att få ut det, att säga som man känner. Han förstod helt vad jag menar och frågade lite allmänt om "det finns någon oro för självmord just nu?". "Nej" blev mitt svar.
Berättade även att jag häromdagen lämnade över mina sömnmediciner till en bekant till familjen igen då jag är jävligt låg. Han höll med mig om att jag ändå är förståndig och resonerade så och själv såg mina egna brister.
Jag nämnde även att jag har sjukt svårt att ringa när jag mår som dåligast för det är just det, att be om hjälp. Efter alla rövhattar jag haft inom vården känner jag mig istället som en belastning just nu. Jag vill inte be om hjälp för jag känner mig som en belastning då. Men vi kom överens om att jag vilken dag som helst nästa vecka ska ringa innan 16 och få reda på nästa träff. För att jag ska träna på att ringa.
Alltså, jag älskar mina djur och allt sådär men önskar ibland att jag inte hade dem. För då kunde jag bara avsluta allt.
