Tandkoll idag. Var rätt så orolig innan, för hon äter ju så förbaskat långsamt. Dessutom är hon aldrig kollad tidigare. Hon var så himla, himla duktig.
Hon har ett litet överbett, så hon fått en liten hake i fram, men inte något alarmerande utan det gick bra att slipa bort. Koll igen om ett år. Vi hade lite bettkoll också, mitt novabett på 9,5 fungerar bra eftersom det är rakt, men ska jag ha delat bett så behöver hon 8,5.
Den dagen den sorgen... Jag ska prova med novabettet tills vidare iaf.
Bäst av allt var att när hon började bli trött av sederingen, så sökte hon tröst hos mig. Kan säga att mattehjärtat smälte lite extra då.
Hon är verkligen ett STO, men så sakteliga börjar hon bli MITT STO.
Nu hoppas jag bara att isen försvinner fort, så vi kan börja tömköra igen.