Sv: Arbetsmiljön inom hästnäringen...
Därför krävs en noga avvägd balans mellan regler som skyddar arbetstagare och kunder och hur det påverkar administrations- och arbetsbördan för arbetsgivare.
I följande inlägg klippt från den andra tråden beskriver jag hur "balansen" mellan den seriösa verksamheten och den oseriösa ser ut. Med en kontroll avseende Arbetsmiljölagen skulle oseriösa verksamheter uppmärksammas mer...
Om man tar ett exempel från trav och galoppvärlden (även en del hopp och dressyrstall har samma "upplägg"). En tränare (proffesionell som amatör, det har ingen betydelse) har runt tjugo hästar träning. Det handlar alltså om motsvarande eller mer arbetstid per häst än i ett inackoderingsstall med fullservice.
Hästana skall fodras, ut i hagen, släppas i skrittmaskin etc. samt även ridas/köras sex dagar i veckan samt tävlas. Det handlar alltså om minst 40 mantimmar per dag. Ingen klarar av att jobba 40 timmar på de 24 timmar som dygnet består av. Alltså måsta man ha tillgång till arbetskraft som täcker upp för minst 260 timmar i veckan. För att klara det har den serösa arbesgivaren fem anställda och arbetar själv minst 60 arbetstimmar själv. Ibland, om tiden medger det har han/hon hjälp av en praktikant.
Hur gör den oseriösa tränaren? Jo, om hon är hopp eller dressyrtränare så är hon ofta HYN-ansluten. Det underlättar att få tag i praktikanter. Har för mig att även några travtränare är anslutna (minns inte just nu). Har dock inte sett någon galopptränare som är HYN-ansluten. Hur som helst är det inte svårt att få tag i praktikanter för de arbetsuppgifter som inte kräver så mycket och de är desutom billiga. Kan man få in tre samtidigt så är minst 120 arbetstimmar avklarade på ett billigt och överkomligt sätt. Man behöver inte bry sig om Arbetsmiljölagen heller. AV ser ju inte hur många praktikanter man använder i verksamheten eller hur ofta man har praktikanter. HYN, gymnasieskolorna och högskolorna kontrollerar inte heller att man följer Arbetsmiljölagen så det är rätt riskfritt.
Då är det 140 arbetstimmar kvar att klara av. Det löser man med två hästskötare/arbetsryttare som man anställer och betalar svart lön till. De arbetar altså 60 timar var i veckan för en betydlig billigare kostnad än en fast anställd med vit lön. Helst tar man in någon med utländsk bakgrund typ England, Irland eller Latinamerika (Om man tar galoppen som exempel, inte ovanligt med jockey's som får jobba gratis eller till en låg lön annar får de inte rida några löp för tränaren) eller unga tjejer som precis är klara med skolan.
Dessa klarar av att rida de hästar som praktikanterna inte klarar av och saknar kunskaper om vad avtalsenliga löner är och om Arbetsmiljölagen. De är desutom biliga i drift. Ibland behöver man inte ens "betala" ut någon månadslön till dem. Vill tränaren spara in en månadslön sparkar man ut en av de "anställda" och tar in en annan istället. De återstående arbetstimmarna utför tränaren själv i samband med arbetsledning, tävlingar, ridande av favorithästar, ägarkontakter, planering etc.
I praktiken betyder det att den oseriösa tränaren har samma kostnad för hela arbetsstyrkan som den seriöse tränaren har för två anställda. Vad kan den oseriösa tränaren göra med resterande pengar? Jo, tex. köpa eller få in bättre hästar i träning, köpa in bättre foder, ha mer pengar tillgängliga för bättre träningsförutsättningar (banunderlag och underhål kostar) och hålla en lägre "träningskostnad" än den serösa tränaren som redovisar alla kostnader, betalar skatter och löner mm.
Tja, hur kan en hopptränare ha en fordonspark vars värde överstiger med råge tre miljoner i en sport där prispengarna inte är i närheten dem som förekommer inom travet eller galoppen? Jo, med hjälp av ovan nämnda recept...
På en ridskola skulle Arbetsmiljölagen sätta fingret på punkten avseende minderåriga ridskoleelever som används i det rena hästskötararbetet på kvällar och helger...