Jag hyser någon sorts hatkärlek till arabhästen.
Har svårt att tänka mig någon annan hästras men samtidigt kan de driva en från vettet.
För att inte missförstås för en hispig människa som gjort sin arab hispig, så kan jag berätta att mitt sto är inkört, vi tävlar alla kördisciplinerna, hon är hopptränad och dressyrtränad/tävlad. Och distanstävlad förstås - det var så självklart att jag nästan glömde bort det.
Är det rätt dag så fixar hon allt: hoppning, dressyr, körning - vad du vill. En dålig dag så kommer vi inte över en enda bom i hoppningen och på dressyren finns spöken i varje hörn...
Det enda som faktiskt hittills fungerat oavsett bra eller dålig dag är maratonkörning märkligt nog.
Jag hade nog velat ha en häst som är jämnare i humöret.
Men sedan är de ju personligheter också. Min förra häst, en 75%-ig arab var livrädd för allt. Just som någon skrev: t o m för darrande löv!! Hade en allé av aspar där hästen stod och du kan bara föreställa dig att rida ut en höstdag när asplöven darrade!! Vi var mer i dikena än på vägen.
Har nu haft ytterligare en 75%-ig arab på foder senaste månaderna och han är hur stabil som helst. Kan haja till för saker, men går på om man driver vidare.
Men som sagt var: I hate them and I love them.
Har letat ponny till min dotter på sistone och det blir nog en arab eller något med mycket arab i, för cementklumparna inom andra hästraser som vi provat på fungerar inte om man vant sig vid en fjäderlätt arab... Vet inte om jag ska vara glad eller ledsen för det...