Är tatueringar en klassmarkör?

Förstår inte kommentaren om opera?

Vad är det för kulturellt kapital du far efter?

Det finns ju väldigt många konstformer som är svåra att ta till sig innan man lärt sig förstå sig på dem?

Många populärkulterella företeelser är minst lika svåra att förstå sig på som opera.

Mäjligen ser du det som tantigare med opera?

Jag fick frågan om just opera därav kommenterade jag det. Ser inte opera som tantigt, pluggade själv klassisk musik många år så är entusiast och känner många jämnåriga med mig. Det finns absolut fler konstformer, även inom populärkultur, som är svårare på olika sätt.
 
Är det internationellt sett mera accepterat med tatueringar eller är det bara Europa/USA? Kom att tänka på min kollegas son som när han var i Sydamerika fick rådet att snabbt som ögat täcka sina tatueringar. Annars skulle han dra på sig oönskad uppmärksamhet från polis och gängkriminella, och det var oklart vilken grupp som var värst att råka ut för....
En vän till mig är från Japan, hade velat skaffa tatuering, men då kan han inte gå till badhuset där man tvättar sig i Japan. Bara kriminella som har tatueringar där enligt honom.
 
Jag kan absolut inte se skillnad på olika tatueringar så jag kan bara se om de finns eller inte finns. Om de sitter där de syns.

Just existensen eller inte av pengar är inte heller någonting som jag som sagt kopplar till en eller annan klass. (Att jobba alla skift på fabriken här ger position på tjänar mest under 30 i stan listan. Att jobba på fabriksgolv brukar ju anses vara arbetarklass.)

Sedan när det gäller klass, är jag lite osäker på om kontakter som ger extra fina tatueringar är just överklassmarkör.

Precis som jag absolut inte direkt kopplar mycket märkeskläder eller en Canada Goosejacka till överklass om man ska ta en lätt.

Jag kan inte heller komma på några raka klassmarkörer som jag skulle kunna stoppa en person i ett visst fack med.

Med det sagt skulle det antagligen vara någonting helt annat än just tatueringarna som skulle göra att jag undermedvetet skulle placera en person i ett fack.

(Och ja för att inte verka som om jag är väldigt öppensinnad är jag hopplös (även enligt uppgift) på att omedvetet putta in folk i klassliknande fack. Jag vet bara inte hur jag gör det. Men det är i alla fall inte enstaka saker.)
Det finns hur mycket klassmarkörer som helst, eller hur menar du? Smak är en gigantisk klassmarkör, t ex. Varumärken, bostadsort, klädstil, middagsvanor, konst, semesterval - i princip allting.

Fintatueringar menar jag såna där man valt en speciell tatuerare och låtit den specialdesigna en tatuering. Som en konstnär.Inte där man själv går dit och väljer ett färdigt motiv.
 
Såklart tatueringar är en klassmarkör. Och såklart finns det personer i överklassen som är tatuerade, men mängden tatuerade i överklassen är betydligt färre än i arbetarklass.

Och det är stor skillnad på vilka tatueringar vilka personer har. Det är sällan någon från Östermalm eller Örgryte har stora döskallar på halsen. Eller tårar i ansiktet.
 
Jag fick frågan om just opera därav kommenterade jag det. Ser inte opera som tantigt, pluggade själv klassisk musik många år så är entusiast och känner många jämnåriga med mig. Det finns absolut fler konstformer, även inom populärkultur, som är svårare på olika sätt.
Fick det här som citat till mig, men antar att det blev någon glitch. Om jag nämnt opera som tantigt (vilket jag inte tror) skulle det varit något statistiskt om vilka som går dit.
 
Det finns hur mycket klassmarkörer som helst, eller hur menar du? Smak är en gigantisk klassmarkör, t ex. Varumärken, bostadsort, klädstil, middagsvanor, konst, semesterval - i princip allting.

Fintatueringar menar jag såna där man valt en speciell tatuerare och låtit den specialdesigna en tatuering. Som en konstnär.Inte där man själv går dit och väljer ett färdigt motiv.
Jag säger ingenting om att de inte finns. Jag skriver ganska tydligt att jag reagerar på dem omedvetet. Jag säger att jag inte skulle kunna säga vilka de är. Antagligen är det rimligen kombinationer av saker.

När det gäller fintatueringar så skulle jag vilja vara osäker på deras effektivitet som klassmarkör utanför den krets som kan skilja en fintatuering från en sådan vald som färdigt motiv. Det känns inte för mig som den självklara grejen som någon jag känner (med eller utan en enstaka tatuering från tonåren) skulle kunna använda sig av. Jag är bara bekant med en person som verkar gilla att tatuera sig, nu på senare år, på jobbet, och jag har inte fått intrycket av att han heller skulle kunna skilja en fintatuering från en ful vid påseende.
 
Senast ändrad:
Fick det här som citat till mig, men antar att det blev någon glitch. Om jag nämnt opera som tantigt (vilket jag inte tror) skulle det varit något statistiskt om vilka som går dit.

Ja, jag märkte att det blev något fuffens med det inlägget. Nej, det var en annan användare som frågade mig om det enbart är rika som går på opera. Så min kommentar om operan i ett senare inlägg handlade mest om att operan kanske är en klassmarkör inte för att det kostar pengar, för det gör det inte längre, utan snarare för att det kan tyda på ett kulturellt kapital som är en annan typ av klassmarkör än ekonomi.
 
Ja, jag märkte att det blev något fuffens med det inlägget. Nej, det var en annan användare som frågade mig om det enbart är rika som går på opera. Så min kommentar om operan i ett senare inlägg handlade mest om att operan kanske är en klassmarkör inte för att det kostar pengar, för det gör det inte längre, utan snarare för att det kan tyda på ett kulturellt kapital som är en annan typ av klassmarkör än ekonomi.

Jag frågade inte om enbart rika gick på opera. Jag skrev gillade opera som en fortsättning på att musiksmak var en klassmarkör.
All musik kostar det samma att lyssna på i hemmet.
 
Bör inte en tatuering, stå för värden och budskap som man räknar man att man kan behålla hela livet?

Jag har en vän med många tatueringar, och hon menar att visst förändras man med tiden och de tatueringar som hon gjorde när hon var 18 kanske hon inte tycker är lika snygga längre. Men för henne är de en påminnelse om den tiden och det livet som var då, så hon gillar dem, även om hon tycker att de som är nyare är snyggare. Det är liksom hennes historia på hennes kropp.

Själv är jag alldeles för hattig. Jag kan knappt bestämma mig för vad jag ska äta till middag och det jag tyckte var skitsnyggt igår är asfult idag. Så tatuering är nog inget för mig av den anledningen.
 
Ja, jag märkte att det blev något fuffens med det inlägget. Nej, det var en annan användare som frågade mig om det enbart är rika som går på opera. Så min kommentar om operan i ett senare inlägg handlade mest om att operan kanske är en klassmarkör inte för att det kostar pengar, för det gör det inte längre, utan snarare för att det kan tyda på ett kulturellt kapital som är en annan typ av klassmarkör än ekonomi.
Jo och sedan skickar tydligen i alla fall Dramaten ut gratisbiljetter till en stammisgrupp om det verkar bli för få på föreställningen, för att fylla ut, och det lär ju vara en viss grupp då som ändå brukar gå dit.

Damer 60+ anses ju vara de som håller kulturen uppe statistiskt sett så det kan ju vara ålder, kön och även klass, men för klass blir det nog i så fall medelklass upp gissar jag. Jag blir bara lite osäker på om detta skulle vara en självklar klassmarkör för en man 60+ (eller en kvinna 20+).
 
Jag säger ingenting om att de inte finns. Jag skriver ganska tydligt att jag reagerar på dem omedvetet. Jag säger att jag inte skulle kunna säga vilka de är. Antagligen är det rimligen kombinationer av saker.

När det gäller fintatueringar så skulle jag vilja vara osäker på deras effektivitet som klassmarkör utanför den krets som kan skilja en fintatuering från en sådan vald som färdigt motiv. Det känns inte för mig som den självklara grejen som någon jag känner (med eller utan en enstaka tatuering från tonåren) skulle kunna använda sig av. Jag är bara bekant med en person som verkar gilla att tatuera sig, nu på senare år, på jobbet, och jag har inte fått intrycket av att han heller skulle kunna skilja en fintatuering från en ful vid påseende.
Det är inte så svårt att se skillnad. Du har nog bara inte tänkt på det - eller sett så många fina. De som är gjorda av erkända tatueringsartister är som små konstverk. Typ såhär:
0E86D2AB-88B9-4679-9F94-DCC1DA24ECBC.jpeg

Sen finns det ju olika stilar, givetvis, men det finns mästare i alla stilar.
 
Jo och sedan skickar tydligen i alla fall Dramaten ut gratisbiljetter till en stammisgrupp om det verkar bli för få på föreställningen, för att fylla ut, och det lär ju vara en viss grupp då som ändå brukar gå dit.

Damer 60+ anses ju vara de som håller kulturen uppe statistiskt sett så det kan ju vara ålder, kön och även klass, men för klass blir det nog i så fall medelklass upp gissar jag. Jag blir bara lite osäker på om detta skulle vara en självklar klassmarkör för en man 60+ (eller en kvinna 20+).
Vad menar du med klassmarkör?🤔

Det finns ju inget som är en markör i meningen att 100% av personerna i en grupp har det, och ingen utanför gruppen, men det beror ju mer på att gränserna mellan socialgrupper inte är så knivskarp.
 
Vad menar du med klassmarkör?🤔

Det finns ju inget som är en markör i meningen att 100% av personerna i en grupp har det, och ingen utanför gruppen, men det beror ju mer på att gränserna mellan socialgrupper inte är så knivskarp.
Ja det är ju extremt flytande så jag skulle väl tro att det istället för att vara 4-5 sammanfallande markörer rimligen handlar om 20 små minigrejer och om folk går och gissar gissar de lika gärna fel som rätt.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Hönstråden II
  • Kroniskt sjuk och hund

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Hästfolkets lilla ordbok
  • Lerig hage

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp