Är tatueringar en klassmarkör?

[Brie]

Denna tråd är gammal, men jag svarar ändå, ifall någon går in och läser i efterhand, som jag gjorde.
Självklart är tatueringar en underklassmarkör. Ju mer uppseendeväckande, stora och många de är desto tydligare underklass.
Hur ofta ses adliga styrelseledamöter i börsnoterade bolag i dekolletagetatueringar eller döskallar på halsen?
Även mindre tatueringar är klassmarkörer, precis som ovårdat språk, dansbandsfäbless, dålig bostadsinredning osv.

Klockan 03 på natten skriver du ditt första inlägg i en tråd från 2014. Du måste verkligen känna himla starkt för tatueringar

 

[Badger]

Spinner vidare, och nu kan det bli trassligt och lite OT men jag ska försöka göra mig någorlunda tydlig. Jag upplever att det är väldigt känsligt att prata om samhällsklass och klassmarkörer eftersom man per definition placerar människor och uttryck i socioekonomiska grupperingar, en del som de kanske själva inte vill kännas vid. Vidare är det komplicerat eftersom det riskerar att cementera fördomar, när man nu belyser klassmarkörer på det här sättet. Men det finns också en stark koppling mellan samhällsklass och hur vi blir behandlade i olika sammanhang. Jag ser också en stark koppling mellan klassförakt och rasism. Alltså känns det nödvändigt att bena ut saker som klassmarkörer för att vi tydligare ska kunna se hur det påverkar våra liv. Varför vissa får bättre vård, utbildning, jobb, bemötande, hur vi behandlas som brottsoffer inom polis och andra rättsväsenden mm. Så, jag önskar att det vore så enkelt som att säga att det inte går att se vilken samhällsklass någon tillhör. Men vi ser, och vi behandlar andra och behandlas därefter.

Jag håller med! men jag kan inte definiera vad det är som gör det.

 

[Badger]

Kort beskrivet är det sådana som kan räknas som konstverk mer eller mindre, utförda av en skicklig tatuerare. Jag ser tatuerare på den nivån som konstnärer.

Fultatueringar är de som är slarvigt gjorda av en amatör, tex fängelsetatueringar. Dock kan tveksamma tatueringar (tex de som associeras med gäng) vara gjorda av en "fintatuerare".

Dvs det finns två aspekter, dels själva utförandet och dels eventuell symbolik/motiv.

Edit: Personligen kan jag beundra en tatuering för hur den är utförd även om jag själv aldrig i helvetet skulle ha motivet själv eftersom det inte är "jag". Sedan kan jag tycka tatueringar med motiv jag uppskattar vara skitfula pga att tatueraren inte var duktig.

Men hur vanligt kan fängelsetatueringar vara?
Tatueringar gjorda av amatörer lär ju inte heller vara så vanliga.
(om du inte menar ritade av amatörer, de måste vara jättevanliga jag har blivit frågad flera gånger.)

Det vanligaste måste ju vara att någon går till en tatuerare runt hörnet och väljer något ur en katalog.

Självklart är det konstverk när de görs av en konstnär, men de flesta lär ju vara hantverkare helt enkelt?

Symbolik och motiv lär ju personen som får tatueringen stå för.

 

[athena_arabians]

Men hur vanligt kan en fängelsetatuering vara?

Det vanligaste måste ju vara att någon går till en tatuerare runt hörnet och väljer något ur en katalog.

Självklart är det konstverk när de görs av en konstnär, men de flesta lär ju vara hantverkare helt enkelt?

Du säger att du inte vet mycket om tatueringar men uttalar dig ändå tvärsäkert "hur det måste vara"? Väldigt fördomsfullt och okunnigt.

De flesta tatuerare jag känner till har en konstnärs nivå, sedan finns det naturligtvis personer som gärna väljer ett färdigt mönster ur en katalog. För att klara sitt levebröd utför många tatuerare sådana även om de är konstnärer. Dock vet jag några som enbart gör customjobb (de som är riktigt skickliga och har hållit på länge, dvs mästare i sitt skrå). Givetvis finns det också sådana som inte klarar av mer avancerade jobb och går mer eller mindre enbart på mönster från kataloger.

 

[Badger]

Du säger att du inte vet mycket om tatueringar men uttalar dig ändå tvärsäkert "hur det måste vara"? Väldigt fördomsfullt och okunnigt.

De flesta tatuerare jag känner till har en konstnärs nivå, sedan finns det naturligtvis personer som gärna väljer ett färdigt mönster ur en katalog. För att klara sitt levebröd utför många tatuerare sådana även om de är konstnärer. Dock vet jag några som enbart gör customjobb (de som är riktigt skickliga och har hållit på länge, dvs mästare i sitt skrå).

Nej jag håller inte med. Jag lägger ut uttalanden för att få veta mer.

Jag säger att jag inte vet mycket för att vara tydlig med att mina uttalanden läggs för att få dem bekräftade eller motsagda.

Det verkar helt enkelt finnas en underkultur här som jag inte riktigt tror att ens alla som har en enstaka tatuering har någon koll på.

Flera människor man har stött på har tatueringar. Ingen av dem har haft en fängelsetatuering, en amatörtatuering eller en tatuering gjort av en konstnär. Så då ville jag testa den hypotesen att många tatueringar helt enkelt kommit ur en katalog eller blivit tecknade av en amatör (eller ett foto kanske) varpå tatueraren gjort om detta till något som fungerar som tatuering. Jag tror inte ens de i så fall vet att de hade kunnat be om någonting annat.

 

[lil-sis]

Nej jag håller inte med. Jag lägger ut uttalanden för att få veta mer.

Jag säger att jag inte vet mycket för att vara tydlig med att mina uttalanden läggs för att få dem bekräftade eller motsagda.

Det verkar helt enkelt finnas en underkultur här som jag inte riktigt tror att ens alla som har en enstaka tatuering har någon koll på.

Jag skulle säga att med hjälp av internet så är det lättare att greppa skillnaderna än när jag skaffade min första enhörning direkt ur en katalog på 90-talet

 

[Badger]

Jag skulle säga att med hjälp av internet så är det lättare att greppa skillnaderna än när jag skaffade min första enhörning direkt ur en katalog på 90-talet

Kanske, men som jag alltid säger när folk tycker att barn inte behöver plugga fakta för att de kan googla. Du måste först veta att det finns någonting att leta efter och vad det heter.

Så nyfiken fråga förresten, om det är ok att fråga, erbjöds du möjligheten att få en egen enhörning ritad av tatueraren? Dvs visste du att det hade gått att få det med tillräckliga resurser?

(men det är inget akut faktiskt. Jag ska inte ha en tatuering just nu. Jag har bara hittat en glitch att veta mer om. Men det här är uppenbarligen inte platsen att fråga . Dock för att återbinda till tråden. Är osäker på om nivån på tatueringens verkshöjd direkt uppfattas utanför den egna undergruppen.)

 

[athena_arabians]

Nej jag håller inte med. Jag lägger ut uttalanden för att få veta mer.

Jag säger att jag inte vet mycket för att vara tydlig med att mina uttalanden läggs för att få dem bekräftade eller motsagda.

Det verkar helt enkelt finnas en underkultur här som jag inte riktigt tror att ens alla som har en enstaka tatuering har någon koll på.

Flera människor man har stött på har tatueringar. Ingen av dem har haft en fängelsetatuering, en amatörtatuering eller en tatuering gjort av en konstnär. Så då ville jag testa den hypotesen att många tatueringar helt enkelt kommit ur en katalog eller blivit tecknade av en amatör (eller ett foto kanske) varpå tatueraren gjort om detta till något som fungerar som tatuering.

Huruvida man har kunskap om tatueringar eller ej har har ju inte att göra med hur många tatueringar man har utan om man är intresserad eller ej. Jag är övertygad om att alla kulturantropologer som studerat tatueringar inte nödvändigtvis är tatuerade.

Jag har (tyvärr) bara en tatuering. När jag hade råd att tatuera mig igen fick jag inte av medicinska skäl. Men jag är fortfarande intresserad och har tex varit med när min kusin tatuerat sig (hos en av Sveriges ledande tatuerare).

 

[Badger]

Huruvida man har kunskap om tatueringar eller ej har har ju inte att göra med hur många tatueringar man har utan om man är intresserad eller ej. Jag är övertygad om att alla kulturantropologer som studerat tatueringar inte nödvändigtvis är tatuerade.

Jag har (tyvärr) bara en tatuering. När jag hade råd att tatuera mig igen fick jag inte av medicinska skäl. Men jag är fortfarande intresserad och har tex varit med när min kusin tatuerat sig (hos en av Sveriges ledande tatuerare).

Eller antagligen att man känner personer som är intresserade.

Säkerligen är inte alla kulturantropologer tatuerade, gissningsvis hade ju tex skytiska tatueringar (som jag tycker är de finaste) mycket religiöst och symboliskt innehåll som kanske känns svårt att veta vilka stordåd/livserfarenheter de eventuellt representerade.

 

[Brie]

Jag tycker att tatueringar är fett jäkla snyggt, både på andra och mig själv.

Vill man prata klass, så kommer jag från arbetarklass. Inte samhällets botten, men väldigt långt ifrån statusjobb och adel. Det är ju som det är med den saken, varken det eller mina tatueringar har stått i vägen för universitetsutbildning eller en helt annan typ av arbete än vad mina föräldrar och släkt har haft hittills.

Hade en diskussion med en säljare på jobbet som hävdade att tatueringar kan stänga vissa dörrar i livet. Och jag konstaterar att jag inte är så himla intresserad av att befinna mig på andra sidan av den dörren då.

Edit efter lite funderande: Jag vill inte befinna mig på andra sidan den dörren genom att göra mig till något jag inte är. Det finns massor med glastak i livet, att vara kvinna med arbetarbakgrund medför vissa. Men jag ser hellre att vi vidgar vyerna och inser att en person med sleeves kan vara lika lämpad att vara VD på bank som Fancy af Fancyface från gammal blåblodig adel, än att trångsynt stänga dörren för alla som inte passar in i snäva mallar.

 

[orientalkatten]

Sen är det skillnad på välgjorda tatueringar och fängelse eller egenkluddade tatueringar. Säger mer om personen än mängden tatueringar. Tatuering kan vara en hälsorisk om man inte använder de dyrare godkända färgerna.

 

[Lattematte]

I tråden fram till nu har iaf klassmarkör i samband med tatuering varit tydligt avsedd med lågutbildad, fattig och kriminell.
Tatueringar finns i alla varianter på alla varianter av människor. Allt från fattiga och kriminella till stenrika och högutbildade.

Även rika och högutbildade kan ha taskigt gjorda ungdomstatueringar som de bär med stoltet.
Skitfånig diskussion egentligen.

De rika och välutbildade med taskigt gjorda ungdomstatueringar som jag känner har antingen lasrat bort sina, eller också säger de "Jag lever med den här tatueringen, men jag ångrar att jag gjorde den". Ingen har varit stolt över den ungdomssynden.

 

[Gunnar]

Klockan 03 på natten skriver du ditt första inlägg i en tråd från 2014. Du måste verkligen känna himla starkt för tatueringar

Kan väl tillägga att användaren har skrivit ett inlägg till, ett inlägg med i princip samma innehåll den 19/8 i år, det raderade jag dock ganska snabbt. Nu låter jag det här vara kvar annars dyker väl samma inlägg upp igen om några månader.

 

[Fetaost]

De rika och välutbildade med taskigt gjorda ungdomstatueringar som jag känner har antingen lasrat bort sina, eller också säger de "Jag lever med den här tatueringen, men jag ångrar att jag gjorde den". Ingen har varit stolt över den ungdomssynden.

Behöver det vara en synd för att man valt att gå till en billig och inte så skicklig tatuerare?

Tråkigt att vissa människor skäms så lätt och är så rädda för att gå ifrån normen i sina kretsar.

 

[Lattematte]

Behöver det vara en synd för att man valt att gå till en billig och inte så skicklig tatuerare?

Tråkigt att vissa människor skäms så lätt och är så rädda för att gå ifrån normen i sina kretsar.

De personer jag känner ser det som ett misstag/ungdomssynd. Även proffstatueringar har lasrats.

Jag tror att det har att göra med samma fenomen som att kläderna man gillar och klär i som tonåring, oftast inte känns rätt och klär en lika bra 15-20 år senare. Ett motiv man älskade i tjugoårsåldern, kan vara irrelevant och fånigt efter femton år.

 

[skogaliten]

Håller helt med dig, likväl spretigheten av vad samhällsklass innebär. Det är ju också föränderligt över tid som du också skriver. Samhällsklass och därmed även klassmarkörer är under ständig förändring och tatueringar är väl ett ganska tydligt exempel på detta, och en förhållandevis snabb utveckling dessutom.

Jag upplever exempelvis att etisk djurhållning har blivit en stark trend, vilket gör att päls och anklever dalar som klassmarkör och kommer nog inte att upprätthållas av min och yngre generationer. Eftersom medvetenhet är mer eftertraktat som egenskap idag. Operan som nämndes tidigare har traditionellt tillhört överklassen, men är än idag en klassmarkör oavsett ekonomi eftersom den indikerar ett stort kulturellt kapital. Helt oavsett hur ens plånbok ser ut.

Förstår inte kommentaren om opera?

Vad är det för kulturellt kapital du far efter?

Det finns ju väldigt många konstformer som är svåra att ta till sig innan man lärt sig förstå sig på dem?

Många populärkulterella företeelser är minst lika svåra att förstå sig på som opera.

Mäjligen ser du det som tantigare med opera?

 

[Cambiaso]

Är det internationellt sett mera accepterat med tatueringar eller är det bara Europa/USA? Kom att tänka på min kollegas son som när han var i Sydamerika fick rådet att snabbt som ögat täcka sina tatueringar. Annars skulle han dra på sig oönskad uppmärksamhet från polis och gängkriminella, och det var oklart vilken grupp som var värst att råka ut för....

 

[skogaliten]

De personer jag känner ser det som ett misstag/ungdomssynd. Även proffstatueringar har lasrats.

Jag tror att det har att göra med samma fenomen som att kläderna man gillar och klär i som tonåring, oftast inte känns rätt och klär en lika bra 15-20 år senare. Ett motiv man älskade i tjugoårsåldern, kan vara irrelevant och fånigt efter femton år.

Det är just den här sortens faktorer, som gör att jag inte kan tänka mig att tatuera mig.

Hur kommer t.ex. tatueringen att kännas/upplevas av mig, när ålder som rynkor, smärre fettvalkar, oavsiktligt mindre hår, mindre muskler m.m. gör att min egen kroppsuppfattningen måste hänga med kroppens förändringar?
Vill jag verkligen ha en tatuering som "krymper" eller "utvidgas" när kroppen ändras?


Ett motiv/en kategori av motiv som är populärt och anses ha en betydelse/sända ett slags budskap när man är i 20-årsåldern, kan ha förändrat betydelse/anses vulgärt/sända ett annat sorts budskap, när man blivit 40 år.

Ska då ens förhållande, till den egna i princip permanenta tatuering vara sådant, att tatueringar ska tas bort med stort besvär, eller ändras med viss periodicitet?

Bör inte en tatuering, stå för värden och budskap som man räknar man att man kan behålla hela livet?

Om man ser tatueringar som relativt "flyktiga", alltså med ett max 5-10 års perspektiv, är det inte enklare att sända signaler om sig själv, med något mer "flyktiga" metoder?

T.ex. att låta kroppsmåla sig med det man tycker är viktigt när man ska gå fest?

Med hjälp av kläder, klädmönster och smycken?

 

[Inte_Ung]

Om de statuerar välstånd så är de väl definitivt klassmarkörer?

Klass och välstånd är inte synonymt.

 

[MiaMia]

Klass och välstånd är inte synonymt.

Nej, det är jag fullt medveten om.
Du ser säkert att det inte var så jag menade när du läser de följande inläggen.