Är tatueringar en klassmarkör?

[miumiu]

Jag skulle inte sträcka mig så långt som att säga att det är en klassmarkör. Har exempelvis en bekant som är professor i filosofi som nog är vad du beskriver som ”tungt” tatuerad. Inte i ansiktet dock. Sen om man tänker alltså riktig överklass, gamla pengar och adlig stamtavla, där kan jag tänka mig att tatuerade personer är något underrepresenterade.

Min egen far har för övrigt ett antal tatueringar av varierande kvalitet. Några har han gjort själv till och med. Men så är han ju också gammal sjöfarare, och tillhör en helt annan generation där det var en del av arbetskulturen så att säga. Betvivlar att alla som jobbar till sjöss idag är tatuerade.

 

[tanten]

Jag gillar inte tatueringar. Skulle aldrig bli attraherad av en man med tatueringar t.ex.

Men - jag vet varför. När jag var ung var det endast sjömän och kriminella som hade tatueringar. "vanligt hederligt folk" hade inga. Jag befäste mina värderingar då. Och det har hängt med.
Jag fattar inte varför man väljer att märka kroppen med något som ser ut som sår, blåmärken eller skador

Fast det är estetiskt. Tatuerade är inte sämre människor eller otrevliga. Det är bara mitt öga som så kraftigt störs av det.
Antar att jag är förändringsobenägen

 

[athena_arabians]

Jag gillar inte tatueringar. Skulle aldrig bli attraherad av en man med tatueringar t.ex.

Men - jag vet varför. När jag var ung var det endast sjömän och kriminella som hade tatueringar. "vanligt hederligt folk" hade inga. Jag befäste mina värderingar då. Och det har hängt med.
Jag fattar inte varför man väljer att märka kroppen med något som ser ut som sår, blåmärken eller skador

Fast det är estetiskt. Tatuerade är inte sämre människor eller otrevliga. Det är bara mitt öga som så kraftigt störs av det.
Antar att jag är förändringsobenägen

Så var det ju förr i tiden. När jag gick på ett helgmorgonpass på Svettis i U-a var det många pensionärer på det passet och de reagerade ofta på min tatuering.

Sedan har det ju som sagt ändrats. Vi som är födda i början på 70-talet är vana vid tatueringar och ser dem inte som en klassmarkör (undantaget de som väldigt tydligt har brottslig anknytning då).

 

[Snubbelfot]

Min uppfattning är att tatueringar som generell företeelse hade större relevans som klassmarkör för 50-60-70 år sedan, idag uppfattar jag att de flesta är rätt vidsynta kring det. Den typen av attribut är ju precis så mycket klassmarkör som vi väljer att göra dem.

Jag ser idag, som @athena_arabians är inne på, motiv/innehåll som helt avgörande. En delfin på vristen eller ett barnansikte på skuldran ger mig andra signaler än flames på halsen eller ACAB i pannan, liksom.

 

[Lingon]

Jag är mest fascinerad över att det finns symboler/bilder/texter som folk vill märka sina kroppar med för alltid. Jag kan inte komma på nån symbol/bild/text som jag vill ha på min kropp alltid.

 

[Gnist]

Jag fattar inte varför man väljer att märka kroppen med något som ser ut som sår, blåmärken eller skador

Tror det är extremt få människor som tatuerar in "sår, blåmärken och skador" faktiskt och ser folk inte skillnad på sådant och ex.vis mina blå fjärilar som fladdrar över magen eller blomrankan med gul/orange fjäril som löper längs revbenen och ner mot höften om jag nu tar mig själv och 2 av mina egna tatueringar som exempel, så har de grava synproblem.

 

[athena_arabians]

Min uppfattning är att tatueringar som generell företeelse hade större relevans som klassmarkör för 50-60-70 år sedan, idag uppfattar jag att de flesta är rätt vidsynta kring det. Den typen av attribut är ju precis så mycket klassmarkör som vi väljer att göra dem.

Jag ser idag, som @athena_arabians är inne på, motiv/innehåll som helt avgörande. En delfin på vristen eller ett barnansikte på skuldran ger mig andra signaler än flames på halsen eller ACAB i pannan, liksom.

"ACAB" oavsett var den sitter är lite svår att bortförklara som harmlös...

 

[athena_arabians]

Jag är mest fascinerad över att det finns symboler/bilder/texter som folk vill märka sina kroppar med för alltid. Jag kan inte komma på nån symbol/bild/text som jag vill ha på min kropp alltid.

Man bör tänka igenom det hela ordentligt, ja

Men samtidigt, med en duktig tatuerare går det arbeta om tatueringar om man inte är nöjd med dem.

 

[Voeux]

Jag tror mer att det är en klassmarkör idag att inte tatuera sig. Tror inte att personer som tatuerar sig gör det för att tydliggöra sin position i undre medelklass Utan mer att personer inte tatuerar sig för att distansera sig från det. Undantag kriminalitet och gäng då, där verkar det som att tatueringarna ofta är ett statement. Sen tycker jag att jag ser tatueringarna klättra upp i samhällsklass och det är coolt. Personer som vill ha tatueringar och struntar i att det går utanför boxen för vad folk förväntar sig av än. Tänker exempelvis på min lillebror som arbetar inom golfen, går klädd i piké och chinos och har tatueringar. Skitcoolt, gillar när folk utmanar facken som de placeras i.

Själv har jag ingen tatuering. Mest för att jag inte kan komma på nåt jag skulle vilja tatuera in, men även för att jag har en del födelsemärken och andra pigmentfläckar så har alltid tyckt att jag är plottrig nog

 

[tanten]

Tror det är extremt få människor som tatuerar in "sår, blåmärken och skador" faktiskt och ser folk inte skillnad på sådant och ex.vis mina blå fjärilar som fladdrar över magen eller blomrankan med gul/orange fjäril som löper längs revbenen och ner mot höften om jag nu tar mig själv och 2 av mina egna tatueringar som exempel, så har de grava synproblem.

Haha. Kanske dags att gå till optikern då.

Faktum är att jag reagerat på det på badhuset ett antal gånger. Någon har haft något blålila som på avstånd sett ut som spår av en rejäl misshandel men på närmare håll visat sig vara en tatuering. Folk tatuerar de mest konstiga saker på konstiga ställen.
Motivet kan vara snyggt men placerinen gör att det ser udda ut.
Som den kille som hade stora runda tatueringar som på håll såg ut som han hade bikiniöverdel.
Eftersom ögat störs så läger jag antagligen märke till dem mer än gemene man gör.

Sällan reagerar jag på fjärilar eller blommor.. Men de är sällsynta bland de tatueringar jag ser.

Men som sagt. Det är mina egna tankar. Inget jag luftar bland folk som är tatuerade. På samma sätt som jag itne kommenterar om jag tycker att någon klär sig mindre snyggt. Det är vars och ens ensak.

Vissa gillar tatueringar. jag gör det inte. Det är väl inte nån stor sak?

 

[athena_arabians]

Haha. Kanske dags att gå till optikern då.

Faktum är att jag reagerat på det på badhuset ett antal gånger. Någon har haft något blålila som på avstånd sett ut som spår av en rejäl misshandel men på närmare håll visat sig vara en tatuering. Folk tatuerar de mest konstiga saker på konstiga ställen.
Motivet kan vara snyggt men placerinen gör att det ser udda ut.
Som den kille som hade stora runda tatueringar som på håll såg ut som han hade bikiniöverdel.
Eftersom ögat störs så läger jag antagligen märke till dem mer än gemene man gör.

Sällan reagerar jag på fjärilar eller blommor.. Men de är sällsynta bland de tatueringar jag ser.

Men som sagt. Det är mina egna tankar. Inget jag luftar bland folk som är tatuerade. På samma sätt som jag itne kommenterar om jag tycker att någon klär sig mindre snyggt. Det är vars och ens ensak.

Vissa gillar tatueringar. jag gör det inte. Det är väl inte nån stor sak?

Min karl gillar ju inte tatueringar men blev tillsammans med mig ändå

 

[karamelldrottningen]

Jag tror mer att det är en klassmarkör idag att inte tatuera sig. Tror inte att personer som tatuerar sig gör det för att tydliggöra sin position i undre medelklass Utan mer att personer inte tatuerar sig för att distansera sig från det. Undantag kriminalitet och gäng då, där verkar det som att tatueringarna ofta är ett statement. Sen tycker jag att jag ser tatueringarna klättra upp i samhällsklass och det är coolt. Personer som vill ha tatueringar och struntar i att det går utanför boxen för vad folk förväntar sig av än. Tänker exempelvis på min lillebror som arbetar inom golfen, går klädd i piké och chinos och har tatueringar. Skitcoolt, gillar när folk utmanar facken som de placeras i.

Själv har jag ingen tatuering. Mest för att jag inte kan komma på nåt jag skulle vilja tatuera in, men även för att jag har en del födelsemärken och andra pigmentfläckar så har alltid tyckt att jag är plottrig nog

Tror att du är inne på något här. Upplever också att det då snarare är åt andra hållet, med undantag på äldre personer och 40 +

 

[monster1]

Jag är en välutbildad medelklasstant! Jag har helt klart fördomar mot personer med mycket tatueringar - jag förknippar många tatueringar med kriminella eller personer med låg utbildning ... Är jag bara totalt omodern och fördomsfull eller är mina fördomar "Sanna" -'är tatueringar i stor mängd en modern klassmarkör? Om jag ser en ung kille eller tjej som är tungt tatuerad hur stor är chansen att hon eller han är högskoleutbildad? Jag är ärligt nyfiken och fullt beredd att begrava mina fördomar! Så vad säger ni?

Snarare en generationsfråga, inställningen till kroppsutsmyckning hänger väldigt mycket ihop med vilken generation man tillhör.

 

[EZMK]

Min karl gillar ju inte tatueringar men blev tillsammans med mig ändå

Samma här med min sambo

 

[Voeux]

Tillägger också att det inte är så enkelt som "tatueringar eller inte tatueringar", utan upplever att vissa tatueringar är mer förekommande i vissa samhällsklasser och vissa i andra. Precis som kläder, inredning, skor och andra identitetsuttryck. Så det finns ju en bred variation av vad man väljer att tatuera in, placering, hur välgjorda de är osv. Begreppet samhällsklass är ju också brett. Det är nog ovanligt med tatueringar bland personer med pärlhalsband och Burberryscarfs, medan det kanske är vanligare inom mode, media- och kulturkretsar.

 

[EZMK]

Tillägger också att det inte är så enkelt som "tatueringar eller inte tatueringar", utan upplever att vissa tatueringar är mer förekommande i vissa samhällsklasser och vissa i andra. Precis som kläder, inredning, skor och andra identitetsuttryck. Så det finns ju en bred variation av vad man väljer att tatuera in, placering, hur välgjorda de är osv.

Även vad man faktiskt lägger in i värderingen av sina tatueringar. Vissa har dem som "kul grej", vissa som konst, vissa som personligt uttryck.

 

[Lattematte]

Ett samband som jag tror finns är den positiva korrelationen mellan självskadebeteenden och tatuerade kvinnor. Det är en personlig observation, och jag har inte försökt leta fram några papers som stöder min åsikt.

Naturligtvis har majoriteten av tjejer med tatueringar inte självskadebeteenden.

 

[Lattematte]

Sv: Är tatueringar en klassmarkör?



Varför skulle utbildning vara en klassmarkör? Om man skalar bort all PK så kan man säga att vilken idiot som helst kan plugga till en examen. Det krävs inga pengar, intelligens eller makt - bara ansök och bli antagen. Hur kan det då vara en klassmarkör?

Att tjäna pengar kan såklart också "vilken idiot som helst" göra. Men när det kommer till kritan så man väl mer korkad som väljer att slita som ett djur i 3-5 år för att få ett lågbetalat kontorsjobb i tron om att det bidrar till en högre samhällsstatus. Det istället för att låna 50K till en C-kort och köra i gruvan, och betala bort lånet med de två första lönerna

Eller så kan man göra som min man. Skaffa en magisterexamen för att man tycker utbildning är viktigt, fundera på att även knipa en juristexamen "bara för att", men träffa en tjej istället. Sucka lite över att han söp kvällen innan högskoleprovet så han "bara" skrev 1.9. Säger upp sig från sitt kontorsjobb och börja grisa nere i gruvan istället, då det blir mer klirr i kassan för mindre arbete.

Men det kanske blev såhär för att han tatuerade sig? Klassmarkören där på högerarmen sa åt honom att kliva ner ett par steg

Eftersom medelklassen är överrepresenterad på tunga högskoleutbildningar som jurist, civilingenjör och läkare till exempel, så måste man nog säga att i varje fall traditionella högskoleutbildningar är klassmarkörer.

 

[Fetaost]

Jag blir häpen och blir samtidigt lite full i skratt över hur långt ner under en sten vissa har levt när de tror att tatueringar, musiksmak, inredning osv är en klassmarkör.

Sånna åsikter är fördomsfulla och inskränkta och tyder på att man levt i en snäv bubbla utan normala livserfarenheter och sociala kontakter.

Herregud, tatueringar...även rikliga sådana finns på alla typer av människor.

 

[Bison]

Välgjorda tatueringar kostar dessutom pengar, mycket pengar.
Killen är tatuerad över större delen av kroppen, för honom är det konst, bara det att den sitter på honom istället för på väggen.