Sv: Är så trött på allt daltande
När vi resonerar om "slå eller inte slå", vilken häst och vilken situation tänker vi då på? Om det alltså inte är specat.
Hästen som vi själva fött upp, hästen som vi köpte för en månad sedan, hästen som vi precis fick ta hand om såsom problemhäst etc?
Tänker vi på en häst som slänger sig, med strukna öron- öppet gap- slåendes framhovar, fram mot allt och alla för att förgöra, eller hästen som protesterar nån gång ibland med att markera ovilja- resa sig, eller tränga undan oss etc?
Jag föredrar att tänka mig hästar, som man under kontrollerade former kan komma överens med i varje steg i utvecklingen mellan två individer. Där man kan styra denna utveckling i så stora steg som omständigheterna medger, och där hästen hela tiden är med på noterna. Går man för fort fram, hästen protesterar eller något känns fel, tar man ett litet steg tillbaka och väljer annat alternativ.
Ändå med gränser och krav.
Var i ett sånt scenario skulle behovet av fysiskt våld komma in?
Om man inte har så gott om tid då? I o f s behövs sällan så stora mängder tid när hästen väl insett att man kommunicerar med den, men hamnar man i situationen att hästen ska utföra något mot sin vilja innan man nått fram så slag är vad som krävs, vet jag vad mitt svar skulle bli. Nej tack!
För min del är "puckla på" förbehållet nödsituationer där man själv, hästen eller annan löper risk att skadas. En häst som reser sig och inte vill följa med till paddocken, är inte en sådan nödsituation.
Mina frågor ovan är mest retoriska, men kan kanske diskuteras ändå.
Nej, hästar ser oss alltid som individer (liksom många andra djurarter). Dom vet "vad man går för", hur man kommunicerar med dom, läser ofta vad man vill innan man tror sig ha visat något, vet vem det är lönt att visa något för, vem som behöver speciell hänsyn osv.
LIA
Det här ämnet är knepigt att röra sig i (som Bewildered skrev), av många skäl. Vi lägger olika värderingar i olika ord och uttryck, vi utgår från våra egna erfarenheter och kunskaper när vi glider förbi förutsatta "självklarheter" bland annat.Tänkte mig ett extremt fall av respektlöshet men frågan är om det kan gå så långt om man är duktig på att hantera och läsa hästar. Kan det gå så långt att hästen slutar se oss människor som individer, det borde det väl inte? Btw ser man ju aldrig Hempfling, Parelli, mfl använda fysiskt våld ens när de hanterar "problemhästar" så uppenbarligen är det ju möjligt att klara sig utan.
När vi resonerar om "slå eller inte slå", vilken häst och vilken situation tänker vi då på? Om det alltså inte är specat.
Hästen som vi själva fött upp, hästen som vi köpte för en månad sedan, hästen som vi precis fick ta hand om såsom problemhäst etc?
Tänker vi på en häst som slänger sig, med strukna öron- öppet gap- slåendes framhovar, fram mot allt och alla för att förgöra, eller hästen som protesterar nån gång ibland med att markera ovilja- resa sig, eller tränga undan oss etc?
Jag föredrar att tänka mig hästar, som man under kontrollerade former kan komma överens med i varje steg i utvecklingen mellan två individer. Där man kan styra denna utveckling i så stora steg som omständigheterna medger, och där hästen hela tiden är med på noterna. Går man för fort fram, hästen protesterar eller något känns fel, tar man ett litet steg tillbaka och väljer annat alternativ.
Ändå med gränser och krav.
Var i ett sånt scenario skulle behovet av fysiskt våld komma in?
Om man inte har så gott om tid då? I o f s behövs sällan så stora mängder tid när hästen väl insett att man kommunicerar med den, men hamnar man i situationen att hästen ska utföra något mot sin vilja innan man nått fram så slag är vad som krävs, vet jag vad mitt svar skulle bli. Nej tack!
För min del är "puckla på" förbehållet nödsituationer där man själv, hästen eller annan löper risk att skadas. En häst som reser sig och inte vill följa med till paddocken, är inte en sådan nödsituation.
Mina frågor ovan är mest retoriska, men kan kanske diskuteras ändå.
Nej, hästar ser oss alltid som individer (liksom många andra djurarter). Dom vet "vad man går för", hur man kommunicerar med dom, läser ofta vad man vill innan man tror sig ha visat något, vet vem det är lönt att visa något för, vem som behöver speciell hänsyn osv.
LIA