bananabambi
Trådstartare
Jag tycker det är obehagligt när jag vet att det ska göra ont på min lilla älskling, men givetvis stannar jag kvar i rummet och har honom hos mig.
Min väninna hade varit på 1,5-årskontroll med sin son igår. Och "stoltserade" med att hon minsann alltid går ut ur rummet så fort han ska få sprutor, eftersom hon inte klarar av det.
Jag förutsätter att sonens pappa var med, men jag frågade henne inte. Tyvärr skulle det inte förvåna mig om hon lämnade sin son ensam med BVC-tanterna.
Jag tycker inte att man sätter sig själv först i den situationen, när ens barn verkligen behöver tröst. Och ger man inte fel signaler till barnen om man går därifrån så fort det blir obehagligt?
Min väninna hade varit på 1,5-årskontroll med sin son igår. Och "stoltserade" med att hon minsann alltid går ut ur rummet så fort han ska få sprutor, eftersom hon inte klarar av det.
Jag förutsätter att sonens pappa var med, men jag frågade henne inte. Tyvärr skulle det inte förvåna mig om hon lämnade sin son ensam med BVC-tanterna.
Jag tycker inte att man sätter sig själv först i den situationen, när ens barn verkligen behöver tröst. Och ger man inte fel signaler till barnen om man går därifrån så fort det blir obehagligt?