Är jag helt onormal?

[Blomskan]

Sv: Är jag helt onormal?

Jag undrar det motsatta,

Kan man bli så kär i en människa som man kan bli i en häst ?
Jag hoppas att jag kommer känna så någon gång för en människa iaf...

Tror jag absolut!
Som jag skrev tidigare så har jag samma känsla för min sambo som min häst, skulle kunna dö för båda och skulle jag bli tvungen att välja mellan dom så skulle det absolut inte gå.
Men, schyyyy... Det får ni inte säga till sambon, han tror att han är ensam man i mitt liv..

 

[HMQ]

Sv: Är jag helt onormal?

Jag brukar också bli våt i ögonen av kärlek till min ädla springare, särskilt när jag ser henne gå och vara lycklig i sin hage - vi har hängt ihop i fyra år och är extremt tajta efter att ha gått igenom skador, separationer, flyttar och förstås också utvecklingen från unghäst till dressyrhäst tillsammans. Jag älskar henne otroligt mycket och är så himla tacksam att jag får vara tillsammans med den här underbara varelsen. Det har t o m hänt att jag har råkat läsa någon sorglig tråd här på Buke när jag sitter på jobbet och råkat börja gråta på riktigt bara för att jag kommer på att vi en vacker dag ska skiljas åt.

 

[diggiloo]

Sv: Är jag helt onormal?

klart du inte är! jag har haft min häst i flera år nu och jag kan fortfarande ibland få såna anfall av kärlek, bara börjar gråta och hulkar ur mej "du är så fin, jag fattar inte att du faktiskt är min!" jag är så himla tacksam att jag får ha henne i mitt liv

bara njut du av att vara kär

 

[DeCloe]

Sv: Är jag helt onormal?

När jag fick hem min första häst var jag 15 år och hade verkligen drömt om den dagen HELA mitt liv! Jag kan säga att när papprena var påskrivna och säljarna åkt så åkte jag ut till stallet, satt och tittade på min (min bara min) häst och grät glädjetårar i flera timmar

Sen dess har jag väl aldrig gjort det på samma sätt... Men visst har det hänt att man gråtit av stolthet när ens häst varit duktig vid "smärtsamma" veterinärbesök.

 

[Russin8]

Sv: Är jag helt onormal?

Tror jag absolut!
Som jag skrev tidigare så har jag samma känsla för min sambo som min häst, skulle kunna dö för båda och skulle jag bli tvungen att välja mellan dom så skulle det absolut inte gå.
Men, schyyyy... Det får ni inte säga till sambon, han tror att han är ensam man i mitt liv..

Ha ha

Håller med dig. Så klart att man kan känna samma sak för en människa.

Men med djur är det lite som med barn, man älskar dom och vill beskydda dom mot allt ont.

Min man älskar jag oxå, men han kan beskydda sig själv...

Min man brukar ibland undra vem jag älskar mest, hästen eller honom

Särskilt när jag på kvällen sitter och berättar hur FANTASTISKT duktig hästen var när han gjorde antingen det eller det

MVH Russin8

 

[PrincessAsk]

Sv: Är jag helt onormal?

Varje gång jag tänker på den första gången jag såg min häst kommer tårarna fram. Minns hur hon stod bakom en buske uppe på en kulle, hur manen fladdrade i vinden o hur hon tittade rakt på mig. Även nu efter sju år känner man den där "tycka väldigt mycket om" känslan. ibland. Det är väl helt normalt att känna så, tycker jag iaf.

 

[linzan]

Sv: Är jag helt onormal?

skrattar, jag gråter nog inte ofta utav glädje. Jag har däremot fällt många tårar över dom ändå. Som när jag för 100 gången fick hämta hem den ena från ytterliggare en fodervärd som hade misskött honom (nu stannar han hos mig) eller när den andra fläkte upp hela ansiktet i boxen och varje gång samma häst har vägrat acceptera sadeln. Men det är väl just för att man älskar dom så löjligt mkt, man vill ju inget annat än att det ska gå bra. Jag kan fortfarande lipa över att jag står här med en 4½ åring som fortfarande inte ens har haft ryttare på sig men vi får hoppas att han bestämmer sig för att acceptera det snart så man får alla dom härliga stunderna man har drömt om

 

[Leteng]

Sv: Är jag helt onormal?

Detta känner jag varje dag. I stort sett varje morgon när jag kommer ut i stallet och tänder ljuset och ser fyra par ögon som blinkar sömningt till mig och mullrar go´morron, känner jag något som bara kan beskrivas som äkta lycka. Det rullar som en varm våg i mig och är nog så nära kärlek man kan komma. Samma känsla får jag när jag tittar på mina barn - de är underbara och fantastiska och jag undrar vad jag gjort för att förtjäna allt detta i mitt liv! Samma sak gäller min man när han ringer och talar om att han lagt ut hö till hästarna i hagen och fyllat på vatten trots att han inte är särskilt intresserad av hästar. Sedan visar det sig att han lagt ut vars en bal hö för att han tycker att de ska ha mycket mat! Herre Gud vad jag är lycklig när jag börjar tänka efter!!! Kärlek finns i så många olika former och alla är lika värdefulla.

 

[the_connemara]

Sv: Är jag helt onormal?

Har precis skaffat häst, efter många års drömmande om egen häst. Och jag bara älskar honom, även att jag bara haft honom i en månad.

Kan komma på mig själv att jag är helt tårögd ibland och skulle vilken sekund som helst kunna falla ut i gråt, bara av känslan av att vara så himla lycklig och att jag verkligen tycker om honom så himla mycket.

Är jag helt onormalt löjlig? Eller kan det hända er också?

Haha, du beskriver mig på pricken Speciellt nu när jag inte fått träffa honom denna helgen pga tentaplugg.

Dock gick det väl inte så fort för min del, jag har trots allt haft honom i över 2 år nu (). Men det var endast pga att han inte blev "sig själv" förrän efter typ 6 månader. Han var/är väldigt osäker och var väldigt innesluten när han kom. Sprang ex inte ens i hagen osv, nu drar han bockrepor och busattacker på mammas häst allt som oftast.

 

[Zvala]

Sv: Är jag helt onormal?

Jag är inte särskilt blödig när det gäller min foderhäst, men det betyder inte att jag inte älskar honom mindre för det. Däremot så gråter jag när jag läser den här tråden, haha, det måste väl vara onormalt iaf?

 

[the_connemara]

Sv: Är jag helt onormal?

Haha, men tyder inte det på att du förstår känslan = känner likadant för din?

Jag erkänner att jag är blödig som fan och jag klandrar ingen annan som inte blir tårögd över sådana saker, jag tror precis som du säger de älskar sin häst lika mycket för det. Alla är vi olika

 

[Martina_m]

Sv: Är jag helt onormal?

skrattar, jag gråter nog inte ofta utav glädje. Jag har däremot fällt många tårar över dom ändå. Som när jag för 100 gången fick hämta hem den ena från ytterliggare en fodervärd som hade misskött honom (nu stannar han hos mig) eller när den andra fläkte upp hela ansiktet i boxen och varje gång samma häst har vägrat acceptera sadeln. Men det är väl just för att man älskar dom så löjligt mkt, man vill ju inget annat än att det ska gå bra. Jag kan fortfarande lipa över att jag står här med en 4½ åring som fortfarande inte ens har haft ryttare på sig men vi får hoppas att han bestämmer sig för att acceptera det snart så man får alla dom härliga stunderna man har drömt om

Usch, det låter som du haft det jobbigt med saker man inte vill ska hända med dina hästar. Hoppas verkligen att allt löser sig! Och att din unghäst kommer acceptera sadeln snart!
Men tänk den dagen du sitter på honom för första gången, då kommer du vara känslofull och vem vet, kanske ögat blir lite extra fuktigt då! Jag håller tummarna för er!

 

[Martina_m]

Sv: Är jag helt onormal?

Vilka härliga ord och det verkar som du verkligen har det toppen med denna familj! Ta vara på den !

 

[Martina_m]

Sv: Är jag helt onormal?

Usch, vad jobbigt att inte få träffa honom! Hoppas tentan går bra iaf ! Och du har ju något att se fram mot efter tentan oxå !

 

[Martina_m]

Sv: Är jag helt onormal?

Haha, jag brukar oxå sitta o gråta när jag läser vissa trådar här på Buke, vare sig de är sorgliga eller lyckliga !

 

[schelin_j]

Sv: Är jag helt onormal?

Folk är olika! Jag har nära till tårarna och gråter ofta både av lycka och av sorg.

Stunder då jag ser på min älskade häst kan jag känna det som om jag håller på att gå sönder för jag älskar honom så mycket. När jag åkte av häromdagen och låg kravlande i skogen hade jag bara EN tanke i huvudet och det var "åh herregud någon måste få fatt i hästen innan han skadar sig" - sedan började jag känna efter om jag hade känsel i armar och ben etc.

Jag gråter ofta av lycka tillsammans med min häst. Kan stå i evigheter och bara borra in ansiktet mot hans hals, kan klia honom i timmar bara för lycka att se hur han njuter. För mig är det det största

Sedan har jag många i min omgivning som älskar att träna hästar och som är otroligt duktiga på det. De kanske inte står och kramar sina hästar så som jag gör och kanske har de aldrig gråtit en lyckotår bara över att hästen finns där... (eller vad vet jag egentligen men de framstår inte som sådana personer).

Jag skulle vilja säga - skit i vad som är normalt, var och en blir lycklig på sitt sätt!!!

 

[Zvala]

Sv: Är jag helt onormal?

Ja, det kanske du har rätt i! Sen tror jag (så är det för mig iaf) att vissa hästar gråter man mer åt än andra. Han jag har nu är ganska tuff och på något sätt "passar" det inte att vara blödig med honom. Min förra sköthäst, en liten C-ponny som såg ut som ett troll behövde jag bara titta på för att det skulle komma en tår.