Är hästens form ok? Film från clinic med IW (utbruten fr Dressyrsnack)

Det du skriver här om att det snarare är en teknikfråga får mig att fundera på om inte positiv förstärkning med klicker (och belöning) vore en mycket effektivare inlärningsmetod med just sådana saker. Med klicker är otroligt effektivt och enkelt att träna fram EXAKT vad man menar. Detta är något man har testat på människor med, det går fortare eftersom man kan förstärka en sak så mycket mer exakt.

Då behöver man heller inte fundera på om hästen är rädd för att prova sig fram, eller rädd för att misslyckas - för hela grunden ligger liksom på att hästen SKA prova sig fram. Lär man hästen det att när klickern åker fram så provar vi nya saker så känns det som att man kan lära dem nya rörelser otroligt fort. Kanske att vissa hästar kan bli lite för exalterade, precis som med hundar. Men det går ju också att lösa.
Jag upplever inte att man behöver klicka eller att det är det bästa sättet. Det finns så mycket biomekanik, nerver, reflexer, muskelkedjor etc man kan nyttja på ett sätt som blir behagligt för hästen. Och tydligt!
Jag är inte emot klicker, shaping och R+ etc.
Men i just dressyren vill jag ha respons på hjälpen och av den responsen i känslan läsa av hur det är fysiskt med hästen. Och se till att jag jobbar med rätt ”reflexer” i hästen.
Tar man dem för hand och är känslig själv i hjälperna, frontar lugn och positiv energi så brukar man kunna få dem att tex våga dra ner tempot för att hitta balansen i först sidled och sedan fram/bak. Om man är lite avvaktande och ger dem rum och plats så brukar de rätt fort känna det.
Jag vill att de svarar på en hjälp man kan ha i sadeln/även på tävling tex.
Samma om man tex vill lära in samling eller finlira med piaffens kvalitet tex. Man ger dem utrymme att göra rätt och skiter i om de sätter sig för mkt, tappar takten etc. Det kommer om du kan använda dina övningar.
Sen har jag absolut gett min häst godis ibland kvickt vid extra bra tex piaff etc. Eller haft klistund. Men försöken att göra rätt har varit på hjälp och belöning lite för fördröjd för klickereffekt.
Sorry jordens sämsta förklaring efter lååång dag av att hålla låda. Just idag om en hel del sånt här och om att jag tycker man har en skyldighet att försöka lära sig läsa av hästar om vi ska hålla på med dem. Men måste kunna se när man är ok utanför komfortzon eller för långt över gränsen, om hästen är stressad och varför etc. Kan man läsa av dem så bör man kunna lära sig att veta om hästen är nöjd i att arbeta eller bara tvingad dit utan större synliga protester.
 
Möjligt att jag går lite off topic från nuvarande diskussion just nu, men hur säger man ifrån när ryttare rider "illa" och ska man ens säga till?

Jag syftar i huvudsak inte på när ryttare/personer beter sig illa/går över gränsen (även om det kan vara intressant att diskutera och likväl svårt att säga till vid såna tillfällena också) utan snarare systematiskt rider trist. Som exempel red jag i ett ridhus tillsammans med en okänd tjej nyligen. Hon var trevlig, lågmäld och vi hade god kommunikation men hon red konstant hästen med uppskattningsvis 20-30 grader bakom lod större delen av passet och minsta tillstymmelse till försök från hästen att ta fram nosen innebar tydligt trängande och tvingande tygeltag. Hästen uppvisade emellanåt tydlig stress och frustration, vilket ryttaren mötte lugnt och metodiskt men med fortsatt lika kort ram. Med nuvarande debatt fick det mig att må väldigt dåligt att se detta och jag funderade på om jag skulle säga något och i sådana fall vad? Bör/får man kritisera andras rid- och träningssätt i sådana lägen?
Har tänkt samma sak. Vi har en ryttare i klubben som börjar vartenda ridpass Mee att bråka med sin häst. Den stannar, sparkar mot skänkel, får pisk, stannat, får pisk osv. Hästen är så arg för att ryttaren sitter som berget i truten på den. Hon som rider har provat att träna för mig men hon ville inte gå utanför sin komfortzon, så hon fortsatte bråka istället. Om jag skulle säga åt henne att släppa taget i munnen på hästen hade det blivit fullständigt krig i ridhuset. Vi har haft en hoppryttare också som ridit absolut förskräckligt hos oss men det löste sig själv när hästen blev halt🙄.
 
Jag undrar - och har undrat rätt länge faktiskt - hur många hästar som tycker att det är riktigt roligt med dressyr?
Alldeles för få!
Särskilt med tanke på att det oftast är rätt lätt att få dem att tycka det är trevligt.
Jag upplever att det utöver smärta finns en grej som i många fall är jobbigare för flyktdjuret häst är obalans. Väldigt, väldigt många hästar är i obalans under ryttare/i tömkörning etc. Och om man då dessutom applicerar press/tryck på det blir ju känslan av att inte lätt kunna fly oerhört jobbig för hästen.
Men på bara ett par pass med balansering och lösgjordhet brukar de flesta uppskatta känslan man ger dem i att vara i balans och komma loss i kroppen.
Dressyr ska ju vara uppbyggande. Det kan det inte vara om hästen inte är i balans och lösgjord. Och om hästen är fysiskt lösgjord brukar den bli det mentalt med=skönt.
Många är otroligt inkonsekventa i hästhantering/träning. Hästar är ytterst konsekventa. Det kan bli otydligt och missförstånd när människan inte är konsekvent. Då blir det tråkigt för hästen.
Man måste ju också ge dem möjlighet att göra rätt och svårt att göra fel.
Är hästen i balans, lösgjord och man rider på lätta hjälper på ett sätt hästen förmår och förstår så tycker de allra flesta faktiskt att det är kul.
 
Har tänkt samma sak. Vi har en ryttare i klubben som börjar vartenda ridpass Mee att bråka med sin häst. Den stannar, sparkar mot skänkel, får pisk, stannat, får pisk osv. Hästen är så arg för att ryttaren sitter som berget i truten på den. Hon som rider har provat att träna för mig men hon ville inte gå utanför sin komfortzon, så hon fortsatte bråka istället. Om jag skulle säga åt henne att släppa taget i munnen på hästen hade det blivit fullständigt krig i ridhuset. Vi har haft en hoppryttare också som ridit absolut förskräckligt hos oss men det löste sig själv när hästen blev halt🙄.
Just det här systematiska från en ryttare som såg ut att kunna bättre tyckte jag var väldigt jobbigt, då är nybörjare och okunskap lättare att bortse ifrån. Å ena sidan vill jag inte titta bort och vara del av en ev normalisering, å andra sidan som @tuaphua skriver är troligen större mängden inte ens mottagliga och att vara någon bulldozer är inte min stil. Dessutom är jag långt ifrån fläckfri, så vem är jag att ha åsikter om andra?

Min ena tränare har väldigt mycket mod och pondus i sådana här situationer och drar sig inte för att säga till när ryttare beter sig illa, jag uppskattar verkligen det men jag tycker det är otroligt svårt att navigera själv. Grämer mig fortfarande över ett tillfälle för något år sedan, då jag hade lektion på en större anläggning samtidigt som en annan tränare hade dressyrlektion för en elev. Hästens reds med hårt hållen graman vilket gjorde att den gick med bromsen i, och spöet användes överdrivet mycket och hårt, påhejad av tränaren.
 
Just det här systematiska från en ryttare som såg ut att kunna bättre tyckte jag var väldigt jobbigt, då är nybörjare och okunskap lättare att bortse ifrån. Å ena sidan vill jag inte titta bort och vara del av en ev normalisering, å andra sidan som @tuaphua skriver är troligen större mängden inte ens mottagliga och att vara någon bulldozer är inte min stil. Dessutom är jag långt ifrån fläckfri, så vem är jag att ha åsikter om andra?

Min ena tränare har väldigt mycket mod och pondus i sådana här situationer och drar sig inte för att säga till när ryttare beter sig illa, jag uppskattar verkligen det men jag tycker det är otroligt svårt att navigera själv. Grämer mig fortfarande över ett tillfälle för något år sedan, då jag hade lektion på en större anläggning samtidigt som en annan tränare hade dressyrlektion för en elev. Hästens reds med hårt hållen graman vilket gjorde att den gick med bromsen i, och spöet användes överdrivet mycket och hårt, påhejad av tränaren.
Jag tror ändå det beror på okunskap även hos folk man tycker borde veta bättre. Jag vill inte tro att folk medvetet är så jävla dumma mot hästarna med flit som jag upplever att man faktiskt är(alltså dum mot hästen) i alldeles för många fall.
De flesta tycker ju om/älskar hästarna. Men vissa saker har blivit för normaliserade och kunskap om hur man löser problem/utbildat har försvunnit.
Vi har pratat mycket om det här med vänner, kollegor etc som är inom häst på olika vis i form av tränare inom olika grenar, veterinärer, behandlare, tandisar, uppfödare etc IOM både vad som nu outats i DK, Sverige, USA etc och hur snacket går i stallarna.
Liksom hur ska man få till förändring, få ut kunskap, kan man själv bättra sig etc.
Vissa saker man får höra om som pågår i stall även hos svensk elit gör en ju kräkfärdig och chockad. Även jag som ändå inte tycker jag är så värst naiv. I de fallen kan man inte bara skylla på okunskap. De vet. Det blir mer likt normalisering av skit och sedan även radikalisering likt vissa religiösa radikalister eller typ de som begår hatbrott. Man tänker på hästen som ett sportredskap, man försöker hjärntvätta sig själv och folk till att hästar är stora, starka och farliga djur som måste få sig en känga för att inte bli farligare etc. Så man kan legitimera ren misshandel.
Men de allra flesta vill väl väl men är inte kunniga nog och får inte bra nog hjälp.
Jag orkar inte stånga mig blodig för att få folk som inte vill lyssna att göra det. Jag vill skapa förändring och gör det genom de hästar/elever jag jobbar med och genom samarbeten och kunskapsutbyten med kollegor/veterinär/behsndlare etc.
Man kan ju gärna försöka visa upp något trevligt, låta folk testa etc också. När de känner skillnaden brukar det bli stort för dem och snacket går. Om man bara gnäller och skäller så går mer snack om den sura jäkeln som gnällde än kunskapsspridning/öppnad dörr till annat.
 
Jag upplever inte att man behöver klicka eller att det är det bästa sättet. Det finns så mycket biomekanik, nerver, reflexer, muskelkedjor etc man kan nyttja på ett sätt som blir behagligt för hästen. Och tydligt!
Jag är inte emot klicker, shaping och R+ etc.
Men i just dressyren vill jag ha respons på hjälpen och av den responsen i känslan läsa av hur det är fysiskt med hästen. Och se till att jag jobbar med rätt ”reflexer” i hästen.
Tar man dem för hand och är känslig själv i hjälperna, frontar lugn och positiv energi så brukar man kunna få dem att tex våga dra ner tempot för att hitta balansen i först sidled och sedan fram/bak. Om man är lite avvaktande och ger dem rum och plats så brukar de rätt fort känna det.
Jag vill att de svarar på en hjälp man kan ha i sadeln/även på tävling tex.
Samma om man tex vill lära in samling eller finlira med piaffens kvalitet tex. Man ger dem utrymme att göra rätt och skiter i om de sätter sig för mkt, tappar takten etc. Det kommer om du kan använda dina övningar.
Sen har jag absolut gett min häst godis ibland kvickt vid extra bra tex piaff etc. Eller haft klistund. Men försöken att göra rätt har varit på hjälp och belöning lite för fördröjd för klickereffekt.
Sorry jordens sämsta förklaring efter lååång dag av att hålla låda. Just idag om en hel del sånt här och om att jag tycker man har en skyldighet att försöka lära sig läsa av hästar om vi ska hålla på med dem. Men måste kunna se när man är ok utanför komfortzon eller för långt över gränsen, om hästen är stressad och varför etc. Kan man läsa av dem så bör man kunna lära sig att veta om hästen är nöjd i att arbeta eller bara tvingad dit utan större synliga protester.
Klicken är ingen hjälp. Den talar bara om att nu blev det rätt. Det finns absolut noll och inget som hindrar att man lägger till en hjälp också. Så jag förstår inte riktigt ditt svar där? Sen blir det ju aldrig bättre än tränaren. En tränare som inte är skicklig med klicker kommer klicka fel. Det är en skill som allt annat.

Och no offense till någon här, men hästfolk är oftast rätt dåliga på klicker - eftersom vi typ aldrig använder det. Jag är inget undantag.
 
Vad menar du med "dessa hästar"? Jag skriver att det finns massor av hästar som såfort man tar tygeln krullar ihop nacken. Det är inte helt ovanligt.

Dom flesta hästar går ju såklart att påverka åt alla håll men vissa hästar faller lätt tillbaka till att krulla ihop nacken emellanåt om dom har fått den typen av inridning och grundutbildning. Det är inte lätt att rätta till helt alltid.

Sen upplever inte jag att det är bettet i sej självt alltid som gör att hästen krullar ihop sig, jag har inte märkt att sådana typer av hästar krullar ihop sig mindre på bettlöst. Dom har inte lärt sig att gå i korrekt form helt enkelt och tror väl att dom gör rätt för att dom har fått uppmuntran när dom krullat ihop sig.
Dessa hästar = hästar som krullar ihop sig pga ryttaren.

Menar du att "dessa hästar" krullar ihop sig även när dom leds till och från hagen i en grimma?

Eller när dom longeras/arbetas från marken i grimma utan remmar som ramar in och begränsar hästens form?

Det är alltid ryttarens inverkan som är problemet. Oavsett om det är pga triggadnde av gamla felaktiga rörelse/hållningsmönster.

Man måste helt enkelt sluta med det som triggar problemet.

Man får helt enkelt backa tills dess problemet försvinner och börja om från början, utan att rama in och begränsa formen. Och sen lära in korrekt form och teknik.

Bettet i sig lär inte vara problemet, men väl hårdhänt och/eller felaktig hanteraing av bettet/tyglarna "programmerar" hästens gensvar och reflexer att svara på dessa på ett felaktigt sätt.

Tar man bort dessa "utlösare" och börjar om från början med ett nytt verktyg som inte är programmerat att utlösa hästens reflexer och inövade muskelminnen, så försvinner symptomen.

I extrema fall får man helt enkelt sluta rida hästen tills dess den fått nya korrekta rörelse och hållnings mönster.

Det är liksom priset man får betala för felaktig inlärning. Att det tar oerhört mycket längre tid att öva bort felaktigheter än det tar att öva in dom.

Fortsätter man att rida runt och trigga igång problematiken, även om syftet är att få bort det, så lär man aldrig komma till rätta med problemet.
 
På min Dio som blivit riktigt fult riden I Spanien och har ordentliga ärr efter serreta så har det tagit tre år innan han nu (nästan) kan skritta på lång tygel med halsen ute. Han vågar fortfarande inte släppa igenom helt i kroppen. Att gå med honom med tygeln löst hängande över halsen gör att han kortar upp hela sig.

Hästar som är utbildade på graman, skarpa bett och rida ordentligt ihopdragna är svårare att korrigera ut halsen på än att få alla rakhalsade ridskolehästar att gå med eftergift.

Det är faktiskt jättesvårt överlag att få hästarna att gå med fin kontakt med nosen framme, i synnerhet i en lite lägre form. Är väl därför en så sällan ser det också😅.
Jag tror nog du fått fel uppfattning om ridskolehäst. Det finns absolut hästar som krullar sig bakom och har alltid funnits, numera är det till och med vanligare än rakhalsad. Rakhalsad är ju nice utgångspunkt och de kan ju bli med tiden. Om alla hästar tränas runtkrullat med graman och föds upp för rundkrullning så vet jag inte varifrån ridskolan skulle hitta sina rakhalsade, äldre modell, halvblod, tränade utan graman?
Privatryttare verkar ju totalt slåss om äldre stammade halvblod som är skickligt inridna. Tänk som värst snarare hårddressyrtränat varmblod som går i balanstrav i falsk form och inte kan galoppera utan att rusa totalt alltså innan ridlärarna löst det helt.
 
Senast ändrad:
Just det här systematiska från en ryttare som såg ut att kunna bättre tyckte jag var väldigt jobbigt, då är nybörjare och okunskap lättare att bortse ifrån. Å ena sidan vill jag inte titta bort och vara del av en ev normalisering, å andra sidan som @tuaphua skriver är troligen större mängden inte ens mottagliga och att vara någon bulldozer är inte min stil. Dessutom är jag långt ifrån fläckfri, så vem är jag att ha åsikter om andra?

Min ena tränare har väldigt mycket mod och pondus i sådana här situationer och drar sig inte för att säga till när ryttare beter sig illa, jag uppskattar verkligen det men jag tycker det är otroligt svårt att navigera själv. Grämer mig fortfarande över ett tillfälle för något år sedan, då jag hade lektion på en större anläggning samtidigt som en annan tränare hade dressyrlektion för en elev. Hästens reds med hårt hållen graman vilket gjorde att den gick med bromsen i, och spöet användes överdrivet mycket och hårt, påhejad av tränaren.
Jag hajade till lite över "Dessutom är jag långt ifrån fläckfri, så vem är jag att ha åsikter om andra?".
Här tänker jag att det är ett otroligt bra utgångspunkt; jag är inte felfri. Vi kommer alla göra misstag, så är det bara. Misstag i form av att följa "fel" strategi från fel tränare, se upp till fel tävlingsryttare, handla fel i en situation. Men har man grunden i att man inte är felfri kommer man ju alltid ha en strävan att bli bättre. Ingen kan vara en perfekt ryttare i alla situationer, och utgår man från att ingen kan kritiseras, analyseras, diskuteras, om man själv inte är fläckfri, ja då kommer ju sporten aldrig att utvecklas. :)
 
Dessa hästar = hästar som krullar ihop sig pga ryttaren.

Menar du att "dessa hästar" krullar ihop sig även när dom leds till och från hagen i en grimma?
Men hur läser du egentligen det jag skriver? När jag skriver ta i tygeln så menar jag tygeln. Inte något grimskaft.
Fortsätter man att rida runt och trigga igång problematiken, även om syftet är att få bort det, så lär man aldrig komma till rätta med problemet.
Det går utmärkt att få rätt på problemet genom att lära hästen att söka sig framåt nedåt och inte fastna i det ihopdragna läget. Vissa hästar behöver att man tar lite kontakt med dom medans vissa hästar behöver söka den själv, dom är olika hästar med vad dom trivs med och vad dom behöver för att förstå vad man vill.
 
Dressyren har ENORMA problem med hästvälfärden. Alltså gigantiska. Därför önskar jag inget hellre än att IW tex sa ifrån att hästen är dåligt grundutbildad och valde att inte rida den. Men jag ser även att hon försöker göra det bästa av situationen (och med det faktiskt berömmer hästen en hel del).
Men vad är det hon gör då ? Jag ser inget i hennes ridning som gör något positivt för hästens form. Hon lättar ibland men det blir en överstrykningshjälp mao hästen går kvar i sin form som den sannolikt är lärd, inte en enda gång jag ser henne ge hjälpen att ist länga formen och ta fram nosen. Stången används, ser skit ut tycker jag.

Och varför berömma en felaktig form på det sättet? precis som de som står där ska förstå att hon vill att hästen ska gå så och den får beröm därför.
 
Jag hajade till lite över "Dessutom är jag långt ifrån fläckfri, så vem är jag att ha åsikter om andra?".
Här tänker jag att det är ett otroligt bra utgångspunkt; jag är inte felfri. Vi kommer alla göra misstag, så är det bara. Misstag i form av att följa "fel" strategi från fel tränare, se upp till fel tävlingsryttare, handla fel i en situation. Men har man grunden i att man inte är felfri kommer man ju alltid ha en strävan att bli bättre. Ingen kan vara en perfekt ryttare i alla situationer, och utgår man från att ingen kan kritiseras, analyseras, diskuteras, om man själv inte är fläckfri, ja då kommer ju sporten aldrig att utvecklas. :)
Jag menar självklart inte att ingen får kritiseras eller diskuteras, hoppas inte min ursprungliga frågeställning uppfattades så? Tänker att diskussion kan ske på olika sätt, i olika forum och vid olika tillfällen. Min frågeställning handlade om när man ser saker i "gråzonen" i vardagen, ska man säga något och i sådana fall hur? Situationsbaserat såklart men som en öppen fråga.
 
Och jag som fortsätter tjata att jag inte tycker IW ska anmälas för djurplågeri för en clinic, tycker fortfarande att det känns problematiskt att det verkar ses som ”bra”.
Bäst hade varit om IW själv sagt att det här är inte bra, det hade gjort henne stor i mina ögon, men media som bevakar en clinic hos Helgstrands (första officiella besöket i den stora ridsport världen igen) och där allt verkar ha handlat om att berätta att Helgstrand har ingen problematik avseende hästvälfärd… plus då att det kommer sådana här klipp som faktiskt inte alls ser bra ut. Men som beskrivs så här i media:
”Hele tiden havde hun den præcis i den form og ramme, hun ønskede, og det for små hjælpere. Piaffe og passage var super elektrisk, og publikum fik virkelig at se, hvorfor hun er dressurens ukronede dronning.”

Det blir så TRIST för Isabell har visat bra ridning, fin utbildning av hästar och god inställning. Men nu var det inte så kul att se, varken samarbetet med Helgstrand eller ridningen, men det känns ännu surare att det inte skriva något om hur det skaver att tvättningen av Helgstrand Dressage har påbörjats och leds av ”Die Queen” i sporten.
 

Bifogade filer

  • IMG_1212.webp
    IMG_1212.webp
    105,8 KB · Visningar: 86
Jag menar självklart inte att ingen får kritiseras eller diskuteras, hoppas inte min ursprungliga frågeställning uppfattades så? Tänker att diskussion kan ske på olika sätt, i olika forum och vid olika tillfällen. Min frågeställning handlade om när man ser saker i "gråzonen" i vardagen, ska man säga något och i sådana fall hur? Situationsbaserat såklart men som en öppen fråga.
Jag skulle inte säga någonting i vardagen om jag skulle sett just det här dyka upp i ett ridhus någonstans. Jag skulle precis som någon ovan skrev anta/förmoda att hästen krullar ihop sig och det är svårt att lösa. Eller att hens tränare bett hen rida så. Jag tror att en häst kan krulla ihop sig i alla fall till en del utan att det dragits i tyglarna utan den tror det är önskat. En annan sak att klaga på en clinik eller ett domslut eller vara en domare som ger det höga poäng.
 
Och jag som fortsätter tjata att jag inte tycker IW ska anmälas för djurplågeri för en clinic, tycker fortfarande att det känns problematiskt att det verkar ses som ”bra”.
Bäst hade varit om IW själv sagt att det här är inte bra, det hade gjort henne stor i mina ögon, men media som bevakar en clinic hos Helgstrands (första officiella besöket i den stora ridsport världen igen) och där allt verkar ha handlat om att berätta att Helgstrand har ingen problematik avseende hästvälfärd… plus då att det kommer sådana här klipp som faktiskt inte alls ser bra ut. Men som beskrivs så här i media:
”Hele tiden havde hun den præcis i den form og ramme, hun ønskede, og det for små hjælpere. Piaffe og passage var super elektrisk, og publikum fik virkelig at se, hvorfor hun er dressurens ukronede dronning.”

Det blir så TRIST för Isabell har visat bra ridning, fin utbildning av hästar och god inställning. Men nu var det inte så kul att se, varken samarbetet med Helgstrand eller ridningen, men det känns ännu surare att det inte skriva något om hur det skaver att tvättningen av Helgstrand Dressage har påbörjats och leds av ”Die Queen” i sporten.
Precis, formuleringen är att Isabell fick igenom det hon ville vilket styrks av filmsekvenserna och hennes avsaknad av korrigering samt dialog runt att detta inte är en korrekt form. Folk är duktiga på att påpeka att människor förändras när man yppar kritik om deras idoler, men det betyder också att ryttare kan förändras åt det sämre hållet. Jag tycker denna masterclass är bekymmersam eftersom hon visar andra hur det skall se ut, appropå förändringar i tränarkåren som vi hade uppe i en annan tråd.
Jag har dessutom sett tillräckligt många clinics och annat där ryttare rider en häst för första gången att jag kan säga att de riktigt bra (eller bara de med integritet, om vi nu skall köpa förklaringen om att IW sitter i en så svår situation och presses till denna taffliga uppvisning av AH) ryttarna börjar med att försöka arbeta med det grundläggande utifrån utbildningsskalan innan de försöker sig på svårare saker.
 
Men vad är det hon gör då ? Jag ser inget i hennes ridning som gör något positivt för hästens form. Hon lättar ibland men det blir en överstrykningshjälp mao hästen går kvar i sin form som den sannolikt är lärd, inte en enda gång jag ser henne ge hjälpen att ist länga formen och ta fram nosen. Stången används, ser skit ut tycker jag.

Och varför berömma en felaktig form på det sättet? precis som de som står där ska förstå att hon vill att hästen ska gå så och den får beröm därför.
Mitt intryck är att IW bara gillat läget. Hon försöker inte ändra på hästen utan låter den vara i sin komfortzon och berömmer den när den kämpar på.

Och återigen, jag hade verkligen önskat att hon sa ifrån och påtalade att grundjobbet behöver göras om på aktuell häst.
 
Hade detta varit i Tyskland hade hon aldrig ridit så. Idag!
För jag vet inte 15-20 år sedan kanske eller mer fick hon fruktansvärt mkt kritik på Bundeschampionatet för hård ridning och hon blev helt knäckt och hade en ganska lång period innan hon togs till nåder av de tyska domarna och publiken. Då hade hon visserligen inte Helgstrands imperium bakom sig. Men jag tycker ändå det är anmärkningsvärt. Men hela clinicen är ju ifrågasatt i Europa och det är ju bra.
 
Men det är svårt, som min väns häst som är inriden på graman faller otroligt lätt ner i den djupa formen även vid absolut minsta krav, bara vid vanlig motionsridning så vill hon gärna dyka ner och dra ihop sig om hon får, oavsett långa eller korta tyglar. Det har liksom blivit så naturligt för den och det är något dom jobbar på hela tiden. Det går bättre och bättre, hon har haft henne i två år nu och hon får en mer och mer stabil bra form men då och då faller hon tillbaka i sin "vanliga" form.

Det är supersvårt att rätta till och om det är det som hon kämpar med på filmen så förstår jag att det blir fel eller snarare svårt att få fram hästen vill säga.

Men hon borde inte ha valt den hästen övht att visa upp på en sådan masterclass om det är det det är, då får man ju visa upp hästar som är bra ridna så att det går att visa en korrekt form.

Det har jag ju skrivit, hästar som är inridna på graman och tränade att gå hopdragna är jättesvåra att ändra på. Det räcker inte att det kommer upp en duktig ryttare och sen går hästen i en korrekt form utan att falla tillbaka till en ihopknycklad form.

Därför tycker jag inte man ska döma henne för hårt när man inte vet om hur hästen är eller hur den är inriden och vad den har för erfarenheter.

Alltså vi talar om Isabell Werth här och inte någon random vän vars häst blivit inriden på graman. Det är ju fullt förståeligt att din vän har svårt att reda ut saken, för Isabell? Nej!

Problemet här är att hon inte ens försöker.
 
Hade detta varit i Tyskland hade hon aldrig ridit så. Idag!
För jag vet inte 15-20 år sedan kanske eller mer fick hon fruktansvärt mkt kritik på Bundeschampionatet för hård ridning och hon blev helt knäckt och hade en ganska lång period innan hon togs till nåder av de tyska domarna och publiken. Då hade hon visserligen inte Helgstrands imperium bakom sig. Men jag tycker ändå det är anmärkningsvärt. Men hela clinicen är ju ifrågasatt i Europa och det är ju bra.
Men visst blev hon buad på då av publiken?
 

Liknande trådar

Hästvård Får börja med att säga att hästen är under utredning av veterinär(er). Ska in igen på klinik fredag. Men önskar input och erfarenheter...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
24 493
Senast: MayGrace
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har inte haft den minsta tid att sätta mig ner och skriva om förra veckans ridlektioner, då mitt schema har varit fullspäckat varje...
Svar
0
· Visningar
1 022
Senast: cassiopeja
·
Träning Hej! Min tidigare ganska spralliga häst har under hösten/vintern börjat bete sig lite underligt. Han har blivit sjukt seg på ridbanan...
2
Svar
24
· Visningar
4 618
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok På grund av att min skadade/inflammerade axel börjat göra allt mer ont så gjorde jag ett bryskt avbrott i all styrketräning...
Svar
0
· Visningar
667
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp