Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Jag har fått konstatera att jag är den skittråkiga typen vars glas är halvtomt. Jag går omkring och noterar allt som inte är gjort och känslan jag får när jag ser min långa to-do-lista är inte skön alls. Samtidigt tycks jag också missa allt jag faktiskt har gjort eller fått hjälp med. Jag tycker hela tiden att det inte är tillräckligt.

Som lök på laxen har allt jobbande tröttat ut mig och jag har känt att jag behövt verktyg för att hantera to-do-listan och inköpslistan. Jag har agerat nästan som om jag haft ADD, ofokuserad och splittrad. Lillsyrran, som varit här på besök i knappt en vecka, är ju rätt kunnig i att organisera och hantera listor, så hon har hjälpt mig att styra upp saker.

Hon åkte tyvärr hem idag. Lite tråkigt faktiskt, för jag känner att vi mest har jobbat men inte umgåtts så mycket. Jag hade velat spendera mer tid med henne.

Jag har min sista semesterdag i morgon och sedan börjar jobbet igen. Semestern ska väl helst vara en tid då man vilar upp sig. Jag har gjort tvärtom. Och det känns inte bra.

Så samtidigt som jag tycker att jag inte uträttat tillräckligt, så tycker jag också att jag inte varit ledig tillräckligt . Det är ju verkligen bäddat för besvikelse och en känsla av misslyckande. Mina förväntningar synkar uppenbarligen mycket dåligt med den faktiska verkligheten över vad som är möjligt. Jag tycks hela tiden kräva mer.

Och vad gör jag åt det då? För tillfället vet jag inte.