Gabbi
Trådstartare
Jag vet att ämnet är gammalt som gatan, men jag kan för mitt liv inte förstå att folk inte tänker bättre, eller tänker överhuvudtaget. Min valp är 11 veckor, och har blivit påhoppad två gånger på lika många dagar.
Min är alltid kopplad (i sådana situationer), igår möter vi en hysterisk, men troligtvis bara glad, okopplad kungspudel. Den tar full fart mot lillan, och ägaren till den gör inget. Min hund är dels ovaccinerad, dels inte betjänt av att leka med okända hundar vars ägare redan första sekunden visat sig opålitliga. Jag sätter hunden bakom mig, och ryter åt pudeln att gå hem, vilket den gör.
Ägaren tittar på mig och frågar om min "blir en hane eller hona". Först tänkte jag inte svara, men sen tänkte jag att hon kanske faktiskt inte förstod det olämpliga i att hennes hund sprang fram, utan ville småprata. Det är en tik, sa jag lite avvaktande. Ja det är tur det, säger kärringen, annars skulle det bli en RIKTIGT farlig hund!
Vem i hela haderittan är hon att komma och predika hunduppfostran? Farlig eller inte så var min iallafall i koppel.
Självklart slutar det inte där, utan när kärringen gått några steg släpper hon hundjäveln igen som såklart kommer springande. Jag skriker åt den igen, och den vänder. Hon säger något som jag inte hör, och jag ropar åt henne att jag kan rekommendera koppel, för då slipper okända människor uppfostra hennes hund åt henne.
Hörde inte hennes svar exakt, men det gick ut på att koppel inte behövdes iallafall.
Idag möter jag en lös liten hund, (fet dp kanske?) som sitter på gångvägen 30 meter framför mig, matte till hunden är ytterligare 30 meter bort. Jag sätter min hund ner och tänker att vi kan träna lite på avstånd att inte bli uppspelta när vi ser hundar. Inget händer. Hunden tittar ut oss, matten tittar ut oss, men hämtar inte hunden.
Jag börjar tröttna eftersom jag måste gå förbi och gå till jobbet, och precis när jag tänker ropa att hon får hämta sin hund, då attackerar den. Ett vrål och så full fart mot min. Återigen, en 11 veckors valp. Hur funtad var den hunden, och hur funtad var ägaren som har en hundilsk hund lös på en promenadsträcka där man ALLTID möter hundar? När hunden är 50 cm från min och inte stannar sparkar jag iväg den. Den blir lite försiktig, men försöker fortfarande ta sig fram till min som sitter snällt bakom mig.
Till slut får tanten tag i den. Jag känner för att säga en massa saker, men känner samtidigt, vad ska det tjäna till? Om hon inte ens har vett att koppla den, eller be om ursäkt när jag fysiskt tvingats försvara min hund, vad kan jag säga som får henne att förstå. Jag blir så trött, jag vill inte vara på helspänn när jag är ute med hunden för att ANDRA hundar och ägare inte kan sköta sig. Jag längtar tills hon blir lite större så får vi se om de släpper fram hundarna då.
Min är alltid kopplad (i sådana situationer), igår möter vi en hysterisk, men troligtvis bara glad, okopplad kungspudel. Den tar full fart mot lillan, och ägaren till den gör inget. Min hund är dels ovaccinerad, dels inte betjänt av att leka med okända hundar vars ägare redan första sekunden visat sig opålitliga. Jag sätter hunden bakom mig, och ryter åt pudeln att gå hem, vilket den gör.
Ägaren tittar på mig och frågar om min "blir en hane eller hona". Först tänkte jag inte svara, men sen tänkte jag att hon kanske faktiskt inte förstod det olämpliga i att hennes hund sprang fram, utan ville småprata. Det är en tik, sa jag lite avvaktande. Ja det är tur det, säger kärringen, annars skulle det bli en RIKTIGT farlig hund!
Vem i hela haderittan är hon att komma och predika hunduppfostran? Farlig eller inte så var min iallafall i koppel.
Självklart slutar det inte där, utan när kärringen gått några steg släpper hon hundjäveln igen som såklart kommer springande. Jag skriker åt den igen, och den vänder. Hon säger något som jag inte hör, och jag ropar åt henne att jag kan rekommendera koppel, för då slipper okända människor uppfostra hennes hund åt henne.
Hörde inte hennes svar exakt, men det gick ut på att koppel inte behövdes iallafall.
Idag möter jag en lös liten hund, (fet dp kanske?) som sitter på gångvägen 30 meter framför mig, matte till hunden är ytterligare 30 meter bort. Jag sätter min hund ner och tänker att vi kan träna lite på avstånd att inte bli uppspelta när vi ser hundar. Inget händer. Hunden tittar ut oss, matten tittar ut oss, men hämtar inte hunden.
Jag börjar tröttna eftersom jag måste gå förbi och gå till jobbet, och precis när jag tänker ropa att hon får hämta sin hund, då attackerar den. Ett vrål och så full fart mot min. Återigen, en 11 veckors valp. Hur funtad var den hunden, och hur funtad var ägaren som har en hundilsk hund lös på en promenadsträcka där man ALLTID möter hundar? När hunden är 50 cm från min och inte stannar sparkar jag iväg den. Den blir lite försiktig, men försöker fortfarande ta sig fram till min som sitter snällt bakom mig.
Till slut får tanten tag i den. Jag känner för att säga en massa saker, men känner samtidigt, vad ska det tjäna till? Om hon inte ens har vett att koppla den, eller be om ursäkt när jag fysiskt tvingats försvara min hund, vad kan jag säga som får henne att förstå. Jag blir så trött, jag vill inte vara på helspänn när jag är ute med hunden för att ANDRA hundar och ägare inte kan sköta sig. Jag längtar tills hon blir lite större så får vi se om de släpper fram hundarna då.