Har en lååååång historia jag ska försöka göra kort. Vill höra utomståendes åsikter o höra om det här är rimligt och jag bara överreagerar eller om det är ett helt sjukt beteende.
När jag var 12 år så började jag och min vän hänga vid ett stall och vi var där varenda dag o bara tittade på hästarna, för att vi egentligen inte hade något bättre för oss och älskade hästar båda två.
Vi fick när vi var ungefär 13 år och varit där i ett år och borstat varje dag rida på de 2 hästarna vi pysslade med, och vi fick låna varsitt träns och rida som vi ville, bara vi var försiktiga. Hen (stall och hästägaren) meddelade inte att de var oinridna och efter ett halvår av att bli avkastad varje gång man satt upp fattade vi att de inte var ridna. Vi fick en sadel att låna var till slut och började då träna hästarna o frågade om hjälp på alla hörn som gick och började rida för tränare och till slut nu när jag är 17 år har jag en underbar häst. Förstod inte när jag var så ung att det var ganska sjukt att hen satte upp oss på helt ohanterade hästar. Nu i efterhand säger hen att det var för att hen skulle se att vi verkligen kunde rida.
Till saken, jag står för all utrustning till hästen förutom sadel och träns. Bett fick jag köpa själv. Betalar skoning och strö, kraftfoder, träningar och tränar och är på uppvisningar (betalar transporten till dessa uppvisningar själv) med denna häst i en förening åt hen så att hen får in pengar på detta. Står för alla kostnader förutom eventuell veterinärvård och försäkring. Hen skaffade sig medryttare till hästen för ca 1,5 år sedan som hen tog betalt från och hen har haft flera olika på hästen. Jag jobbar i stallet 8-15.30 varannan helg (första 2,5 åren varje helg) och röda dagar (inkl. alla högtider som julafton, juldag, nyår, påsk osv) tar in och utsläpp och lunchfodring till 32 hästar( alla inackorderingar) och mockar hens 10 boxar och packar hö till hens hästar. Min vän och en annan tjej har även ridit in ytterligare en av hens hästar som såldes för ca 25 000 kr.
Hen tycker att vi ska vara otroligt tacksamma för att vi får betala allt och rida in hens hästar och att hen gör oss en jättetjänst. Missar jag en träning (till uppvisning) blir hen irriterad och sur och förra året missade jag 3 st, och min vän 4. Jag missade 2 gr pga sjukdom (magsjuka och feber) och 1 gång för att jag skulle åka iväg till min farmor som fyllde år den dagen. (självklart löser jag så att någon tar hand om mockning och fodring de dagar jag är sjuk) Min vän missade 1 gång för att hen åkte på utlandsresa med sin mamma och 3 gr pga sjukdom. Detta upprörde hen något enormt. Hen mailade oss om att vi skulle ha ett möte i början på detta år och vi möttes utanför hens hus (som ligger i anslutning till stallet). Vi fick då en utskällning som hette duga. Om att vi var otacksamma och nonchalanta mot dem och att vi inte sköter stallet och våra hästar. Hen skrek på oss i ungefär en kvart om hur dåligt vi skötte allt och att vi tog allt för givet och att hen låter oss ha hästar gratis( fast vi betalar allt utom vet/försäkring). Vi båda började gråta då, det är inte lätt att stå emot när en vuxen människa skriker ut hur dålig man är. När hen såg att vi grät och var helt tysta skrek hen att hen fullkomligt skiter i att vi gråter för man ska fanimej kunna sköta sin häst. Anledningen till detta utbrott var då att vi missat 3-4 träningar var och att min häst tappat en sko på vintern och hovslagaren skulle kommit dagen efter, men han fick akuta förhinder och fick komma på fredagen ( 3 dagar gick hen utan sko, och kunde såklart inte rida då och det upprörde enormt tydligen).
Hela tiden i stallet har präglats av sådana här händelser och har gråtit så många tårar över detta stallet. Har även funnits hemska inackorderingar som behandlat en som fullständig skit för att man är ungdom och lätt att skylla på. Kan ta som ett exempel att vi mockade alla inackorderingars boxar en dag när vi var lediga i 7an, för att vi ville göra en god gärning. Vi fick en rejäl utskällning utav en av inackorderingarna om att man inte ska leka snäll och att vi inte ska röra dennes box och att vi förstört allt.
Nu har jag ångest för det här. I söndags blev jag sjuk med hög feber hosta och väldigt dålig mage och ringde mina stallkompisar för att höra om någon ville mocka och göra 3 st höpåsar , detta tar ungefär 20 minuter . Tyvärr låg alla dessa hemma i samma sjukdom som jag, gissar att vi smittat varandra haha, men ringde då till hen för att höra om hen snälla kunde göra detta. (första gången på 4 år..) och hen blev så jäkla förbannad. Hen blev så arg att det blev helt tyst i telefonen i nästan en minut och jag trodde hen lagt på. Sedan trycktes det ut ett tyst a jag måste väl då och la på. Detta är en vuxen människa med egna barn. Blev så jäkla ledsen, grät efter hen lagt på. Är inte perfekt såklart, gör fel ibland och glömmer saker, men är detta ett normalt beteende? Har ångest när jag åker till stallet för jag vet att hen kommenterar minsta lilla grej (hästen går inte i perfekt form 100% av ridpasset, jag tränar inte tillräckligt, hästen är inte tillräckligt musklad, osvosv) och att jag aldrig är bra nog. Det är så tungt att åka till stallet varje dag och veta att om hen ser mig rida ut en solig dag kommer hen kommentera att jag flängrider och slarvar och inte tränar. Jag måste rida på exakt hens sätt och bli perfekt annars vet jag att hen kommenterar och snackar skit till andra om det.
Hen bad mig ta ut en häst en gång och jag gjorde exakt detta, och sedan kommer hen och skriker om att jag tagit ut fel häst. Jag förstår ingenting och säger att jag tog ut den hästen hen bad mig ta ut, vi kan kalla den Mimmi. Hen säger att hästen hen bad mig ta ut är Pippi, eftersom hen stod i Pippis box medans hen bad mig ta ut Mimmi. Hen hade alltså sagt fel men förväntat sig att jag skulle fatta av mig själv att hen sa fel. Jag sa förlåt att det blev ett missförstånd och hen var sur resten av dagen och när jag kom ned i ridhuset där det pågick en kurs hörde jag hen stå och prata med några inackorderingar om att det är jävligt konstigt att man ber någon göra en grej men de gör precis tvärtemot och att det inte är så jävla svårt att fatta.
Hen snackade skit om mig till andra i stallet för ett misstag hen gjort. Blev helt chockad.
Nu blev det jättelångt i alla fall. Hoppas ni orkar läsa och ge lite respons. Är jag töntig och bryr mig för mycket eller är det normalt att jag har så mycket ångest över det här? Tycker det är sjukt jobbigt att min familj sitter och myser på julafton och kollar på kalle anka och hen också gör det, medans jag och min vän mockar hens boxar och fodrar inackorderingar. Hen blir så förbannad om vi föreslår att vi ska slippa jobba julafton.
Tack på förhand!!
När jag var 12 år så började jag och min vän hänga vid ett stall och vi var där varenda dag o bara tittade på hästarna, för att vi egentligen inte hade något bättre för oss och älskade hästar båda två.
Vi fick när vi var ungefär 13 år och varit där i ett år och borstat varje dag rida på de 2 hästarna vi pysslade med, och vi fick låna varsitt träns och rida som vi ville, bara vi var försiktiga. Hen (stall och hästägaren) meddelade inte att de var oinridna och efter ett halvår av att bli avkastad varje gång man satt upp fattade vi att de inte var ridna. Vi fick en sadel att låna var till slut och började då träna hästarna o frågade om hjälp på alla hörn som gick och började rida för tränare och till slut nu när jag är 17 år har jag en underbar häst. Förstod inte när jag var så ung att det var ganska sjukt att hen satte upp oss på helt ohanterade hästar. Nu i efterhand säger hen att det var för att hen skulle se att vi verkligen kunde rida.
Till saken, jag står för all utrustning till hästen förutom sadel och träns. Bett fick jag köpa själv. Betalar skoning och strö, kraftfoder, träningar och tränar och är på uppvisningar (betalar transporten till dessa uppvisningar själv) med denna häst i en förening åt hen så att hen får in pengar på detta. Står för alla kostnader förutom eventuell veterinärvård och försäkring. Hen skaffade sig medryttare till hästen för ca 1,5 år sedan som hen tog betalt från och hen har haft flera olika på hästen. Jag jobbar i stallet 8-15.30 varannan helg (första 2,5 åren varje helg) och röda dagar (inkl. alla högtider som julafton, juldag, nyår, påsk osv) tar in och utsläpp och lunchfodring till 32 hästar( alla inackorderingar) och mockar hens 10 boxar och packar hö till hens hästar. Min vän och en annan tjej har även ridit in ytterligare en av hens hästar som såldes för ca 25 000 kr.
Hen tycker att vi ska vara otroligt tacksamma för att vi får betala allt och rida in hens hästar och att hen gör oss en jättetjänst. Missar jag en träning (till uppvisning) blir hen irriterad och sur och förra året missade jag 3 st, och min vän 4. Jag missade 2 gr pga sjukdom (magsjuka och feber) och 1 gång för att jag skulle åka iväg till min farmor som fyllde år den dagen. (självklart löser jag så att någon tar hand om mockning och fodring de dagar jag är sjuk) Min vän missade 1 gång för att hen åkte på utlandsresa med sin mamma och 3 gr pga sjukdom. Detta upprörde hen något enormt. Hen mailade oss om att vi skulle ha ett möte i början på detta år och vi möttes utanför hens hus (som ligger i anslutning till stallet). Vi fick då en utskällning som hette duga. Om att vi var otacksamma och nonchalanta mot dem och att vi inte sköter stallet och våra hästar. Hen skrek på oss i ungefär en kvart om hur dåligt vi skötte allt och att vi tog allt för givet och att hen låter oss ha hästar gratis( fast vi betalar allt utom vet/försäkring). Vi båda började gråta då, det är inte lätt att stå emot när en vuxen människa skriker ut hur dålig man är. När hen såg att vi grät och var helt tysta skrek hen att hen fullkomligt skiter i att vi gråter för man ska fanimej kunna sköta sin häst. Anledningen till detta utbrott var då att vi missat 3-4 träningar var och att min häst tappat en sko på vintern och hovslagaren skulle kommit dagen efter, men han fick akuta förhinder och fick komma på fredagen ( 3 dagar gick hen utan sko, och kunde såklart inte rida då och det upprörde enormt tydligen).
Hela tiden i stallet har präglats av sådana här händelser och har gråtit så många tårar över detta stallet. Har även funnits hemska inackorderingar som behandlat en som fullständig skit för att man är ungdom och lätt att skylla på. Kan ta som ett exempel att vi mockade alla inackorderingars boxar en dag när vi var lediga i 7an, för att vi ville göra en god gärning. Vi fick en rejäl utskällning utav en av inackorderingarna om att man inte ska leka snäll och att vi inte ska röra dennes box och att vi förstört allt.
Nu har jag ångest för det här. I söndags blev jag sjuk med hög feber hosta och väldigt dålig mage och ringde mina stallkompisar för att höra om någon ville mocka och göra 3 st höpåsar , detta tar ungefär 20 minuter . Tyvärr låg alla dessa hemma i samma sjukdom som jag, gissar att vi smittat varandra haha, men ringde då till hen för att höra om hen snälla kunde göra detta. (första gången på 4 år..) och hen blev så jäkla förbannad. Hen blev så arg att det blev helt tyst i telefonen i nästan en minut och jag trodde hen lagt på. Sedan trycktes det ut ett tyst a jag måste väl då och la på. Detta är en vuxen människa med egna barn. Blev så jäkla ledsen, grät efter hen lagt på. Är inte perfekt såklart, gör fel ibland och glömmer saker, men är detta ett normalt beteende? Har ångest när jag åker till stallet för jag vet att hen kommenterar minsta lilla grej (hästen går inte i perfekt form 100% av ridpasset, jag tränar inte tillräckligt, hästen är inte tillräckligt musklad, osvosv) och att jag aldrig är bra nog. Det är så tungt att åka till stallet varje dag och veta att om hen ser mig rida ut en solig dag kommer hen kommentera att jag flängrider och slarvar och inte tränar. Jag måste rida på exakt hens sätt och bli perfekt annars vet jag att hen kommenterar och snackar skit till andra om det.
Hen bad mig ta ut en häst en gång och jag gjorde exakt detta, och sedan kommer hen och skriker om att jag tagit ut fel häst. Jag förstår ingenting och säger att jag tog ut den hästen hen bad mig ta ut, vi kan kalla den Mimmi. Hen säger att hästen hen bad mig ta ut är Pippi, eftersom hen stod i Pippis box medans hen bad mig ta ut Mimmi. Hen hade alltså sagt fel men förväntat sig att jag skulle fatta av mig själv att hen sa fel. Jag sa förlåt att det blev ett missförstånd och hen var sur resten av dagen och när jag kom ned i ridhuset där det pågick en kurs hörde jag hen stå och prata med några inackorderingar om att det är jävligt konstigt att man ber någon göra en grej men de gör precis tvärtemot och att det inte är så jävla svårt att fatta.
Hen snackade skit om mig till andra i stallet för ett misstag hen gjort. Blev helt chockad.
Nu blev det jättelångt i alla fall. Hoppas ni orkar läsa och ge lite respons. Är jag töntig och bryr mig för mycket eller är det normalt att jag har så mycket ångest över det här? Tycker det är sjukt jobbigt att min familj sitter och myser på julafton och kollar på kalle anka och hen också gör det, medans jag och min vän mockar hens boxar och fodrar inackorderingar. Hen blir så förbannad om vi föreslår att vi ska slippa jobba julafton.
Tack på förhand!!
) eller lämna och se dig om efter andra möjligheter. 
