Är detta normalt för en 5 åring?

Vili

Trådstartare
Detta kommer bli lååångt men både mina föräldrar och jag känner att vi behöver veta vad vi ska göra då barnets föräldrarna bara förnekar hela grejen.

Min brorson är 5 ½ år gammal, och blir för varje gång jag träffar honom värre och värre.
Han är extremt hyperaktiv eller ja extremt vet jag inte men detta är inget varken mina föräldrar eller jag sett hos andra barn. Han sitter och hoppar upp och ner om han sitter i soffan eller på en stol, man ser riktigt hur det rycker i benen..får han så springer han runt runt, hoppar upp och ner från saker..står man still någonstans så riktigt dansar han på stället.

Äter dåligt, vill ofta springa ifrån bordet så snabbt som möjligt, äter bara specifika saker extremt kinkig med maten.

Vredesutbrott senast på min sons födelsedag så var det något som min bror sa till honom han inte fick då kastade han sig på min bror sparkade och BET honom i armen. Dessa vredesutbrott kommer av ingenting, kan vara en liten liten sak som gör att han går i taket totalt.

Söker uppmärksamhet HELA tiden, han måste ha den annars höjer han rösten eller gör jobbiga ljud som gör att man måste titta dit eller avbryta det man är mitt uppe i.

Kan inte vänta på sin tur utan blir då sur och gör det ändå

Man kan inte säga nej till honom han gör saken ändå, tar man bort honom får han utbrott

Sitter min son eller hans lillebror och leker med något går han fram och tar leksaken även om han själv inte vill leka med den

Det som egentligen gör att vi inte tror att det är någon "sjukdom" eller vad man ska säga är att han fungerar bra i vissa situationer kan t.ex. gå på simskola (vilket jag tror går bra) vi har bara varit där och tittat en gång och då verkade han "sköta sig".

Vissa gånger kan han också t.ex. sitta i lugn och ro (ja en liten stund iallafall) och titta på tv eller spela spel, så han verkar ju kunna koncentrera sig.

Det som gör att vi är oroliga är att detta accelerarar och blir värre och värre, han blir argare och argare mer och mer hyperaktiv. Jag drar mig numera från att passa honom, han är inte den goa ungen som han en gång var utan han blir så arg, sur och grinig att det inte längre är någon glädje att passa honom.

Nu sist när mina föräldrar passade honom så gick han plötsligt in på toaletten och kissade ovanpå toalettlocket istället för att lyfta på det... inget märkvärdigt kanske och kanske något som barn kan få för sig att göra.. men det känns som många bäckar små som gör att man oroar sig för att detta är något mer än "vanligt".

Till saken ska ju sägas att min bror är väldigt dålig på att sätta gränser , de säger aldrig riktigt till honom utan låter han hålla på som han gör .."äter du inte upp maten så får du ingen glass..." men så får han glass ändå om ni förstår hur jag menar?!

Men han blir ju inte ens bättre när mina föräldrar passar honom längre, min pappa brukar ändå kunna säga till på skarpen, barn får helt enkelt respekt för hans grova röst ect men det känns som om han inte ens lyssnar på detta längre.

Vi vet ju inte heller hur han fungerar på dagis eftersom min bror och hans fru alltid förnekar precis allt inte enbart kring just barnen utan i det stora hela. Vi vet därav inte om det är problem på dagis eller problem på simskolan..

Vi vill ju bara barnet det bästa, vi älskar ju honom men han blir bara mer och mer krävande och uppriktigt sagt JOBBIG att ha att göra med.

Kan detta bara bero på understimulans och brist på regler hemifrån?
Är detta bara vanlig trots eller kan det vara något annat??

Jag är så tacksam om någon orkat läsa igenom allt och kanske kanske har något litet tips eller något klokt ord att säga.

/Madde
 
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

Ja hans föräldrar skyller ju mycket på att han inte tål socker men är detta inte något nytt egentligen?
För jag pratade lite om detta med mina föräldrar som aldrig märkte av detta hos mig och min bror när vi var små, aldrig heller att det pratades om att att barn kunde bli si och så av socker.

Av min bror har jag dock hört att han endast äter godis på lördagar och tydligen inte gillar godis särskilt mycket. Men sen vet ja inte om sockret i mat ect kan påverka honom?!
 
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

Till saken ska ju sägas att min bror är väldigt dålig på att sätta gränser , de säger aldrig riktigt till honom utan låter han hålla på som han gör .."äter du inte upp maten så får du ingen glass..." men så får han glass ändå om ni förstår hur jag menar?!
Det där är jobbigt för små barn ...brukar ofelbart göra att testningar accelererar.
Men det går ju inte att ge några tvärsäkra "svar" på nätet.
 
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

Ja absolut tror vi också att min bror kan ha lite del i att han testar så mycket...men hans överaktivitet då? Kan den ligga i att han testar gränser eller vad?
Förstår att det inte går att ge några specifika svar men vill mer höra funderingar.
 
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

Jag har haft en egen superaktiv son och en son som varit precis raka motsatsen, alla har funderat om den vilde haft någon diagnos eller om vi försökt få det.
Själv har jag aldrig varit orolig för vildingen, vilket jag varit för min tyste saktmodige son.
Så bara för att man inte kan sitta stilla och ta det lugnt behöver det inte vara något "fel".
Jag har arbetat i många år som förskollärare och jag tycker att man ganska snabbt får en känsla för vad som är normalt och vad som är utanför det normala, ofta tillkommer det fler mindre beteenden som gör att man börjar fundera.

Min egen sons äventyrslusta skulle kunna fylla hela föräldraforumet med sina hyss! Vissa barn har myror i brallan och upptäckarglädje utöver det vanliga och just dessa barn behöver trygga fasta regler för att klara av att coola ner när det behövs.
 
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

Min sambos systerson var tydligen likadan, tills man kom på att grabben var laktosintolerant och blev hyper av laktosen "sockret" i mjölken. Man ändrade diet - grabben blev lugn.
Om han får en vanlig glass idag blir han kollrig direkt.
 
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

När våra barn får sylt till lunch kan vissa inte sova ;) Lite aktiva barn kan reagera mycket.

Men det var som sagt lite (mycket) lösryckt från min sida...
 
Senast ändrad:
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

Fast att ta grejor från andra ungar och ha spatt i benen och vilja springa från bordet är väl inget tecken på någon diagnos precis - det är ju sånt de flesta ungar gör, och vissa gör det olidligt mycket mer än andra, och det är ju därför vi vuxna finns.

Men jag hade ju definitivt inte spätt på barnets aktivitetsnivå med läsk, kemikaliegodis, socker, TV-spel osv. Fast det kräver ju att alla håller samma linje vid gemensamma sammankomster.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

Svarar alla samtidigt:

Nej men det är lite pågrund av detta som gör att jag startar tråden, vi vill ju såklart inte att det är något "fel" på honom därav blir jag bara glad över att det finns friska barn som har extremt med myror i brallan och ständigt är som en ångvält.

Som jag sagt och det som gör att jag skrev tråden är just för vi tycker det är för mycket, det är inte vanligt bus eller vanlig trots (tycker vi).

Är det normalt att han attackerar eller exploderar vid tillsägelser , alltid pockar på uppmärksamhet och sitter och studsar upp och ner vid lugna aktiviteter eller vid matbordet?

Förstår också att detta kan vara kopplat till att han eventuellt är känslig för socker, men problemet är ju att eftersom min bror inte ser något problem alls , bara förnekar att han är bångstyrig så kan vi ju inte hjälpa till..

Som det är nu så vågar vi ju knappt säga hur jobbig vi bitvis tycker han är för de slår bara dövörat till vilket gör att då kan man ju inte precis lägga fram förslag på att text förändra kosten o inte bara ta bort godiset och läsken.

Men jag är tacksam för era svar :)

Ta inte min tråd som om vi är känsliga och bara ha att göra med ett väldigt spralligt barn..vi är väldigt tåliga hela familjen, jag t.ex. var extremt busig som liten men mina föräldrar känner ändå att detta är något annat som min brorson håller på med.

Men hur ska vi egentligen kunna hjälpa och förändra när föräldrarna inte ser problemet?

Förlåt för ett virrigt inlägg :(
 
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

Men hur ska vi egentligen kunna hjälpa och förändra när föräldrarna inte ser problemet?

Det är ju det som är det svåra. Är föräldrarna inte hjälpsökande så kan du knappast göra annat än att vara en övertydlig och inkännande vuxen i dina möten med barnet.

Om de vuxna vill ha hjälp så finns det Bup, föräldrautbildningar, familjebehandling t ex
 
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

Jag känner två familjer som har barn som är socialt inkompetenta och får utbrott på olika sätt. I de fallen så blir deras killar spydiga och otrevliga och har väldigt svårt att anpassa sig till gruppen och tolerera tillsägelser, detta gäller bara när föräldrarna är med. Jag kan mycket väl tänka mig att dessa barn hade kunnat ge utlopp för sin frustration på det sättet som din brorson gör om de inte var så verbala. Det hyperaktiva du beskriver tycker jag låter normalt för hur en del barn kan bli i sociala sammanhang, medan detta med att kissa på locket låter som någon form av reaktion på något, tex en tillsägelse. Är brorsonen bra på att prata och uttrycka sig?? Det låter lite som att han inte riktigt kan uttrycka sig utan väljer handlingar när han vill protestera. Bits gör ju oftast barn som inte kan prata så bra.

Jag tror inte att det nödvändigtvis behöver vara fel på föräldrarnas förhållningssätt. Det kan mycket väl vara så att de vill undvika att sonen får ett utbrott inför er som gör att de hellre väljer att ge efter än att hålla på principer. De jag känner är inte mesiga föräldrar utan deras barn är väldigt känsliga och lättstötta vilket gör att de förmodligen är svåra att nå. Varken positiv eller negativ förstärkning verkar fungera på dem. Det är lätt att stå brevid och tänka att det där hade jag löst bättre men jag vet ju att det är kloka människor och att de förmodligen har testat "allt". I vissa fall tror jag helt enkelt att det handlar om en personlighet som är knepig och att föräldrarna inte kan göra så mycket åt det, mognad är det enda man kan hoppas på.
 
Senast ändrad:
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

Det kan bero på föräldrarnas förhållningssätt. Sedan finns det ju diagnsoser som adhd och trotssyndrom - men man ska ju inte alltid tro det värsta.

Går pojken på förskola och har personalen där reagerat?
 
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

...men mina föräldrar känner ändå att detta är något annat som min brorson håller på med.
Där har man något att gå på när man känner att det här är inte som det ska, detta faller utanför ramen.
Så kände jag med min vilding - detta är normalt han är "bara" busig i övermått. Med den lugne sonen kände jag hela tiden att det var inte som det skulle.

Det är definitivt inte onormalt att föräldrar vägrar att inse att något är fel och det är svårt att säga något för då blir de sura!
Kan inte farmor prata med sin son i enrum och försöka få upp ögonen på honom. Tala om att det är viktigt att lillpojken får hjälp om det skulle vara något "fel"?
 
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

För jag pratade lite om detta med mina föräldrar som aldrig märkte av detta hos mig och min bror när vi var små, aldrig heller att det pratades om att att barn kunde bli si och så av socker.

Vi åt helt enkelt inte lika mycket socker förr. Idag är det socker i allt, inte bara i pannkakssylten, lördagsgodiset och melodifestivalschipsen. Det är färdiglagat som aldrig förr till middagen och där är det dolt socker i mängder, barn får dricka diverse saker i tid och otid osv. osv.

Spontant så tänker jag att eftersom du bemödat dig om att skriva den här tråden och dessutom har med dig dina egna föräldrar i åsikterna så är det mer än bara en vanlig busig unge. Frågan är då vad och här föreslog någon laktosintollerans - varför inte. Även andra allergier finns ju.

Reagerar han mot att någon behandlar honom illa antingen i hemmet eller ute? Kan det finnas någon i hans närhet som är skrämmande? Det där med toalocket är ju en solklar grej för att få uppmärksamhet - likaså att skrika tills han blir hörd. Ignorerar de honom då så att han förstår att han måste sluta eller lyssnar de varenda gång han skriker så?

Eller är det helt enkelt en diagnostiserbar grej. Är han dubbelhänt? Det stod i media häromdagen om en undersökning som visade att detta kan vara ett tecken på hyperaktivitet. OBS kan vara. Jag var själv delvis dubbelhänt som barn och har alltid varit kolugn - det verkar bara vara fler med denna dubbelhänthet som råkar bli så där aktiva. Dock verkar det mest vara bevisat i senare tonåren.
 
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

Nej det är klart sant det du skriver, konstigt egentligen att det slängs ner mer och mer socker i maten när vi vet mer och mer hur farligt det är :confused:
Det hade ju egentligen varit fantastiskt om det varit att han inte tål socker frågan är bara om sockret kan ha med hans humör också att göra? Att han bits sparkas och rivs o blir rent tokig kan detta har koppling till sockret?

Sen skrev någon hur han är på dagis, det är ju detta som är svårt eftersom min bror inte vill inse problemet och helst täcka över det hela så vet vi ju inte hur han är på dagis..men vi har inte hört något om det iallafall.

Jag kan inte tänka mig att någon är skrämmande för honom han är i grunden en väldigt älskad kille och detta tror jag han vet och känner, det är ju samma beteende han visar om han är i hemmet, med mina föräldrar eller med mig.

Skumt det där du skrev om dubbelhänt för det är han, "skriver" ritar och sånt med båda händerna sparkar boll med båda fötterna. I övrigt är det svårt för mig med begränsad erfarenhet av barn att veta vad som är normalt utvecklingsmässigt hos honom. Han pratar bra dock svårigheter för vissa ord men det har väl alla 5 åringar...

Vad var det som fanns för några rön om detta att vara dubbelhänt?

/Madde
 
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

Nej det är klart sant det du skriver, konstigt egentligen att det slängs ner mer och mer socker i maten när vi vet mer och mer hur farligt det är :confused:

/Madde


Det är tråkigt nog inte ens konstigt. Det handlar om pengar som vanligt. Vitt socker är ett billigt utfyllnadsmedel i matvaror som ökar volymen (=mer att sälja) och som dessutom är vanebildande för en del - vilket gör att man köper mer av varan.
 
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

Det som egentligen gör att vi inte tror att det är någon "sjukdom" eller vad man ska säga är att han fungerar bra i vissa situationer kan t.ex. gå på simskola (vilket jag tror går bra) vi har bara varit där och tittat en gång och då verkade han "sköta sig".
Det är å andra sidan inte ovanligt för de funktionsnedsättningar som kan ligga bakom hyperaktivitet o. dyl.
 
Sv: Är detta normalt för en 5 åring?

Är det så? för när jag diskuterat detta med mina föräldrar menar min mamma att han är alldeles för välfungerande i vissa situationer och kan därav inte ha någon funktionsnedsättning?!!

Men visst borde det väl vara så att personer med t.ex adhd visst kan fungera i vissa situationer eller?
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 769
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Vi tillbringar emellanåt en del tid tillsammans med barnens två kusiner och deras föräldrar. När vi gör det blir det uppenbart att vi...
2
Svar
23
· Visningar
3 130
Småbarn Jag är desperat efter sätt att få i vår treåring penicillin. Lång historia kort; vår dotter har haft sår i näsan senaste 8 veckorna. Vi...
Svar
19
· Visningar
2 407
  • Artikel Artikel
Dagbok ..... Ungefär april-juni är de månader som jag tycker det känns bra på jobbet. Jag tror att det beror på att dagarna då börjar bli...
Svar
0
· Visningar
359
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp