Är det värt?

[Lovisaleonora]

Sv: Är det värt?

Självklart får du inte tillbaka från KFM, men som sagt: det är ett avvägande jag gör - betalar hellre än riskerar en betalningsanmärkning om det går åt skogen. Alla gör vi våra val, det är mitt. Hade det rört sig om så lite pengar som 1500 kr hade jag inte ens orkat dra i det, just med tanke på timpeng/tidsåtgång. Surt, men jag är övertygad om att det kommer igen någon annan gång.

Många tar förskottsbetalning för behandlingar av olika slag, det kallas klippkort. Man erbjuder en lägre kostnad mot att kunden betalar i förskott. Bra både för mig och för den som utför behandlingarna. Vad gäller fodersidan så finns det folk som prioriterar bra foder till den grad att de förskottsbetalar, det handlar ju dock om förtroende. Har man en relation med en leverantör som är pålitlig känns det inte så riskabelt som att betala "Fräcke Franks Foder" i förskott, första gången de (kanske) levererar.

Personligen tycker jag det är betydligt mindre pappersarbete med ärende direkt till KFM än till inkasso, men det är ju en smaksak.

 

[athena]

Sv: Är det värt?

soffor som ägs av finansinstutit etc.

Jösses så sjukt att låna till en soffa...

 

[linnilinn]

Sv: Är det värt?

Allmän fundering

Det är mycket snack om hur synd det är om den som sitter i skuldfällan, hur deprimerad man blir eller var (beroende på om man är deprimerad av skulden, eller deprimierad och därför dragit på sig skulden). Men den som sitter och behöver sina pengar då? Som får göra uppoffringar för att ha lånat ut/lämnat kredit utan att få betalt? Är det inte den som är offer i den här situationen? Som litat på att gemene man gör rätt för sina åtaganden?

Eller är det som så ofta i Sverige: det är mest synd om "förövaren" och denne har också flest rättigheter? "Offret" glöms bort, får skylla sig själv eller får - i bästa fall - en symbolisk kompensation.

Det är väl det som gör det lite naivt att tycka att en sida är offret och inte förstå att så här är livet, det finns så mycket som spelar in i allt och ibland kan alla bli offer för omständigheter. Självklart ska man med rätt förvänta sig få betalt för ett jobb eller en vara!

Någon skrev om allt man kan försäkra sig mot... vilket jag också blir lite trött på. Visst, man ska planera och förutse, men alla har inte samma grundförutsättningar (psykiskt, fysiskt, utbildnings- och uppfostringsmässigt). Även om man har sin välplanerade och tilltagna försäkring, så kan man drabbas av en dödlig sjukdom, ens barn råkar ut för svår olycka eller råka ut för någon annan tragedi, så kanske det inte är lika enkelt och välplanerat. Räkningar kan komma i glömska och visst, för privata företag brukar det ta rätt lång tid innan det kommer till KFM, men böter från kommunala parkeringsbolag, skatter, tex trafikskatter förfaller relativt snart. Sedan finns det inte lag på att påminnelser eller inkasso måste genomföras. Man kan skicka in direkt till KFM efter förfallen faktura, men det är nog väldig ovanligt iofs... men lagligt.


Men, tillbaka till den som inte fått betalt för sin tjänst... Om varje person kan planera och se till att h*n inte hamnar i skuld, så finns det även sätt för företag och juridiska personer att minimera risken. Man kan ju som TS ta kreditupplysning, om då kunden är icke kreditvärdig, så kan man be om förskottsbetalning, man kan lämna fakturorna till ett fakturabolag som ger dig pengarna direkt och det finns kanske till och med någon försäkring
Om TS gjort något av detta hade inte denna tråd kommit till...

Med det menar jag INTE att TS har gjort fel, eftersom detta är livet. Att chansa ibland och lita på folk, gå på sin känsla och lite (nu får jag väl alla försiktiga generaler över mig...) hoppas på det bästa hos en annan människa.

Tur vi har bra möjligheter i Sverige att driva in skulder och om du har lite tålamod och tid, så kommer du nog få dina pengar till slut!

Tyvärr finns det många som köper saker de inte har för avsikt att betala, eller som verkar hoppas på att deras ekonomi kanske vänder tills dess det är dags att betala. Man hoppas att företag lär sig att ta personnr, vilket gör indrivningen mycket lättare och i vissa fall förhindrar att skulden ens uppkommer.

Men jag vänder mig mot att allt går att förekomma, oförståelsen och avsaknaden av empati för att personer kan hamna i svårigheter och vidhåller att det är naivt att tro att allt går att försäkra sig mot... Eller att en som har anmärkning inte ska vara en moralisk person.
De jag träffat som jobbat i branschen och har den inställningen, har alla varit kring 20, max 25 år. Sedan har man sett lite mer, kan förstå och då är det hör och häpna mycket lättare att få till ett avtal och betalning.

 

[athena]

Sv: Är det värt?

Om TS gjort något av detta hade inte denna tråd kommit till...

Om du hade läst tråden så hade du sett att TS både gjort kreditupplysning samt konstaterat att kunden redan hade skulder till KFM. TS tyckte dock att kunden satt helt i skiten och räckte ut en snäll hand för att hjälpa. TS var måhända naiv men hade kanske inte 100% tilltro till att få betalt för jobbet .

TS är ändå besviken på kunden eftersom TS hjälpte kunden ur en utsatt situation och i sin blåögdhet trodde att kunden ändå skulle betala.

 

[Civil action]

Sv: Är det värt?

Allmän fundering

Det är mycket snack om hur synd det är om den som sitter i skuldfällan, hur deprimerad man blir eller var (beroende på om man är deprimerad av skulden, eller deprimierad och därför dragit på sig skulden). Men den som sitter och behöver sina pengar då? Som får göra uppoffringar för att ha lånat ut/lämnat kredit utan att få betalt? Är det inte den som är offer i den här situationen? Som litat på att gemene man gör rätt för sina åtaganden?

I 90% av alla fall är det inte det minsta synd om den som hamnat i "skuldfällan" men i de resterande 10% är det faktiskt inte personens fel.
Det där snacket om depresion fungerar inte på mig, depresion och "gå in i väggen" är bara skitsnack för att slippa ta i saker. Man kan få depresioner i samband med nära anhöriga avlider eller liknande, dock accepterar jag inte det som ursäkt för ekonomiskt "lidande".

Eller är det som så ofta i Sverige: det är mest synd om "förövaren" och denne har också flest rättigheter? "Offret" glöms bort, får skylla sig själv eller får - i bästa fall - en symbolisk kompensation.

Så fungerar ju rätts samhället. Offret ska ha mera rättigheter än förövaren men så kan vu ju inte göra det är ju inte PK (politiskt korrekt). Dock så ligger myndigheter och deras personal långt över lagen i deras egen lilla värld. KFM personalen jag var i kontakt med har varit vedervärdig då det var jag som var "skuldsatt" (detta till trotts att jag la upp pengarna på bordet som jag var skyldig med bank konto utdrag på att det fanns bra mycket mera pengar än vad de begärde) sa denna vidriga människan att jag var skulldsatt och skulle nog se till betala så snart som möjligt annars skulle det hända saker minsan. Min reaktion var mycket negativ men mitt psyke kunde dom inte knäcka vilket nog många som inte har täckning för det som ligger på bordet skulle gjort. KFMs arbetarnas sätt är i många fall inte direkt hjälpsamt utan mera av din attityd "du har satt dig i denna situationen och jag tänker inte hjälpa dig". De skulle nog vara mera som lyxfällans 2 tomtar som faktiskt hjälper till och inte försöker knäcka folk psykiskt.

Dock när jag var den som sökte var det ett helt annat ljud på dom. Då var deras sätt ungefär som "nu ska vi sätta dit dom" attityd. Lika med de trådar jag läst och varit med i angående de nya ickefungerande djurskydds inspektörerna. Makt gör även de fromaste lammet till en varg.

 

[sjoberga]

Sv: Är det värt?

Försäkringar och sparade medel är ett sätt att kunna hantera de situationer som kan uppstå.

Exempelvis är döden något som oundvikligen inträffar för varje människa - och tidpunkten är okänd. Sitter man då med skulder som skulle vara oöverstigliga för en kvarvarande part att betala, är det naturligt att teckna ömsesidiga livförsäkringar eller låneförsäkringar för att täcka upp. Det är av omtanke och omsorg om varandra.

Samma med sparkapital - har man så att man klarar sig ett halvår helt utan inkomster, så hinner man förändra sin utgiftssituation så att man slipper få problem med att betala ingångna avtal.

Det jag vänder mig emot är att man ska kallas offer för att exempelvis en partner dör och man blir lämnad med skulder, en händelse som är extremt förutsägbar. Eller för att en make drar på sig skulder på huset eller liknande som man inte vet om, för att man helt enkelt vägrar att ta ansvar för sin egen ekonomi. Eller att man blir sjuk och inte kan förvärvsarbeta under en period - försäkringar!

Ingen kan veta vad som väntar runt hörnet. Men vi väljer att vara olika väl förberedda på den okända framtiden.

 

[sjoberga]

Sv: Är det värt?

Dock när jag var den som sökte var det ett helt annat ljud på dom. Då var deras sätt ungefär som "nu ska vi sätta dit dom" attityd..

Du menar SAMMA ljud? Eller har jag missförstått hela inlägget?

 

[Lovisaleonora]

Sv: Är det värt?

Någon skrev om allt man kan försäkra sig mot... vilket jag också blir lite trött på. Visst, man ska planera och förutse, men alla har inte samma grundförutsättningar (psykiskt, fysiskt, utbildnings- och uppfostringsmässigt). Även om man har sin välplanerade och tilltagna försäkring, så kan man drabbas av en dödlig sjukdom, ens barn råkar ut för svår olycka eller råka ut för någon annan tragedi, så kanske det inte är lika enkelt och välplanerat.

Förklara för mig som inte förstår. Vad är det för situationer som man inte kan försäkra sig mot? Där inte sparkapital hjälper? Där det inte är en trygghet att ha ett boende som inte behöver bytas? Jag har försäkringar och buffert för att jag vet att när det värsta inträffar vill jag inte behöva hamna på fattighuset, utan kunna ha tid att sörja, läka, hantera - utan att ha ångest över ekonomin.

Med omtanke om mina nära och kära planerar jag på ett sätt så det går att bo kvar i huset, går att föra en vettig tillvaro, går att fatta vettiga beslut.

I vilket fall av dess där man drabbas av en dödlig sjukdom, ens barn råkar ut för svår olycka eller råka ut för någon annan tragedi blir det inte mer lätthanterligt om man har sitt boende, sin inkomst och sina utgifter ordnade?

 

[Civil action]

Sv: Är det värt?

Du menar SAMMA ljud? Eller har jag missförstått hela inlägget?

Ja såklart på det sättet men deras attityd mot mig var totalt förändrad inga tykna kommentarer eller nedlåtande blickar eller liknande.

 

[Madick]

Sv: Är det värt?

Har man bunden ränta måste man dock bestämma sig för vad man ska amortera redan vid tecknandet.

Jag har kunnat höja amorteringen på bundna lån utan problem, kan minska också om jag vill det. Max jag får amortera per år är dock 10% av det ursprungliga beloppet, men upp till det kan jag öka. Men det kanske är olika på olika banker?

 

[athena]

Sv: Är det värt?

kl

Ironiskt nog fick jag nyss ett mail med följande ämnesrad:

"Tävlingsdatabasen: Påminelse om inbetalning av 810.00SEK till BG 201-9610 med OCR... "

(haha, det är ju felstavat ser jag nu!)

 

[Lovisaleonora]

Sv: Är det värt?

Vi har valt att ha ett med rörlig ränta (ja, numera innebär det ju 3 månader bundet) just för att ha ett lån att hela tiden amortera av, enligt SEB var det enda sättet att öka amorteringen. Men som sagt, det kan ju vara olika från bank till bank.

Vår plan är ju att hela tiden ha betalt av det rörliga till nästa bundna ska förhandlas om.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Är det värt?

Ja såklart på det sättet men deras attityd mot mig var totalt förändrad inga tykna kommentarer eller nedlåtande blickar eller liknande.

Fast det är nog ändå vad jag förväntar mig. Står jag i fel ände av det där repet är det helt enkelt inte trevligt. Sedan finns det ju alltid mer eller mindre lyckade placeringar av kontorspersonal, om jag väljer en diplomatisk formulering.

 

[Civil action]

Sv: Är det värt?

Fast det är nog ändå vad jag förväntar mig. Står jag i fel ände av det där repet är det helt enkelt inte trevligt. Sedan finns det ju alltid mer eller mindre lyckade placeringar av kontorspersonal, om jag väljer en diplomatisk formulering.

Det roliga var att jag la fram konto utdrag på belopp från samma dag bra mycket mera än 1500:-. Allt på inrådan av advokat för att slippa den behandlingen, alltså bevisa att det inte är några ekonomiska problem samt bestridan och beviset på att jag bestridit räkningen innan den skickades till KFM alltså kvittot på att personen hämtat ut brevet alltså mottagit bestridan. Detta till trotts så fick jag en anmärkning och ett horribelt bemötande. Trevligt "kontorsfolk vi har eller hur? Eller skulle vi kanske kalla dem maktmissbrukare.

Som dom säger i USA pencilpushers screw the world over simple as that.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Är det värt?

Ärligt talat; jag tror inte det har med tillgångar att göra. Det har väl med betalningsviljan (inte -förmågan) att göra, om man hamnar hos KFM eller inte.

Och det känns ju i alla fall rättvist att man - obereonde av storleken på kontot - får samma behandling hos KFM, personligen tycker jag det är värre om man med noll kronor på kontoutdraget blir sämre behandlad än någon med 150 000 kr på kontot.

 

[linnilinn]

Sv: Är det värt?

Ja. och det var därför jag bla skrev:

Med det menar jag INTE att TS har gjort fel, eftersom detta är livet. Att chansa ibland och lita på folk, gå på sin känsla och lite (nu får jag väl alla försiktiga generaler över mig...) hoppas på det bästa hos en annan människa.

 

[Pigan]

Sv: Är det värt?

Men jag vänder mig mot att allt går att förekomma, oförståelsen och avsaknaden av empati för att personer kan hamna i svårigheter och vidhåller att det är naivt att tro att allt går att försäkra sig mot... Eller att en som har anmärkning inte ska vara en moralisk person.

Instämmer i det du säger här - jag och några till har också vänt oss mot de generaliseringar som förekommer i tråden. Det kändes sedan som att man blev ifrågasatt och att man upplevdes som att man var en av dessa som inte betalde.

Jag har idag inga skulder men vad som händer i framtiden vet jag ju inget om. Jag är gammal nog för att komma ihåg vad som hände under 90-talet då många hamnade i skuldfällor. De följde i många fall bankernas råd - som sedan dess förändrats radikalt. Vi kommer troligen aldrig att kunna försäkra oss mot olika regeringsbeslut eller mot handläggningstider t ex. Alla har inte heller möjlighet att ha en buffert på 6 månaders inkomst - det är nog snarare så att de flesta INTE har den möjligheten.

Däremot är det tydligen meningslöst att diskutera detta. Vare sig du eller jag ifrågasätter TS rätt till betalning.

 

[Civil action]

Sv: Är det värt?

Ärligt talat; jag tror inte det har med tillgångar att göra. Det har väl med betalningsviljan (inte -förmågan) att göra, om man hamnar hos KFM eller inte.

Och det känns ju i alla fall rättvist att man - obereonde av storleken på kontot - får samma behandling hos KFM, personligen tycker jag det är värre om man med noll kronor på kontoutdraget blir sämre behandlad än någon med 150 000 kr på kontot.

Så du tycker att det är okey att behandla någon som skit som har allt rätt med papper på bordet som skit och ingenting?

Det luktar riktigt illa i min bok!
En sak med någon som säger jag har ingen tanke på att betala "blah blah blah". Ne hade jag spelat in samtalet tror jag aftonbladet hade gillat att lägga ut det på första sidan
Makthungriga pappers skyflare kan gå o lägga sig.
Man kan vara trevlig också man behöver inte vara gris i allt, eller hur?

 

[lil-sis]

Sv: Är det värt?

Charmant.

Jag har gott om betalningsvilja. Fram till ett inkassobolag vägrade betalningsuppgörelse så betalade jag mer än vad KFM drar från min lön. Det är alltså ett (piss)inkassobolag som gjort att jag inte kunde fortsätta enl avbetalningsplanerna.

Jag mår inte dåligt för att jag har dåligt med pengar ett par år framöver.

Jag mår dåligt för att jag inte har kunnat betala mina skulder. Jag skiter nämligen inte ut pengar. Och jag har aldrig medvetet låtit bli att betala något.

 

[linnilinn]

Sv: Är det värt?

Förklara för mig som inte förstår. Vad är det för situationer som man inte kan försäkra sig mot? Där inte sparkapital hjälper? Där det inte är en trygghet att ha ett boende som inte behöver bytas? Jag har försäkringar och buffert för att jag vet att när det värsta inträffar vill jag inte behöva hamna på fattighuset, utan kunna ha tid att sörja, läka, hantera - utan att ha ångest över ekonomin.

Med omtanke om mina nära och kära planerar jag på ett sätt så det går att bo kvar i huset, går att föra en vettig tillvaro, går att fatta vettiga beslut.

I vilket fall av dess där man drabbas av en dödlig sjukdom, ens barn råkar ut för svår olycka eller råka ut för någon annan tragedi blir det inte mer lätthanterligt om man har sitt boende, sin inkomst och sina utgifter ordnade?

Förstår du inte?

Det är så klart att sparkapital hjälper, men jag tror inte att det i alla situationer garanterar att du inte hamnar hos KFM och får en anmärkning. Hur förberedd och planerad man än är kan det dyka upp saker, det är allt jag säger och att det är dumt att tro att man själv har svaret på allt och att andra bara inte fattar.

Det är jättebra att du har inkomster för ett halvår framåt sparat och att du tänkt på allt. Du är väldigt duktig. Verkligen. Det finns de som har verkliga svårigheter att få ihop ett sånt sparande. Som haft en helt annan start i livet. Som inte har kunskap alls om hur man beter sig när man hamnar i knipa, att man alltid ska betala först och strida sen, att man ska tänka på att kolla så ens partner inte drar på sig skulder man inte vet om. En kvinna fick en stor skuld vid skilsmässan från mannen som tillsammans med hans mor fabricerade ett skuldebrev. Det finns många sätt. Sedan är inte alla lika psykiskt stabila, eller välutbildade.
Jag tror inte att du inte vet det, men vissa tongångar i denna tråd pekar mot en inskränkthet och intolerans som känns självrättfärdig. "Titta på mig så väl jag ordnat det för mig, varför har inte alla det?" Äh, de som inte förstår vad jag menar med det tror jag det inte lönar sig att lägga tid på.

När jag växte upp gjorde jag det utan pappa i närheten. En av mina bästa vänner sa en gång att "jag skulle aldrig kunna byta däck själv, nej, det tycker jag inte är roligt, jag skulle bara ringa pappa... Du verkar ju tycka det är kul med såna grejer." Så hade hon ordnat det för sig.
Jag hade slarvat och hade inte ordnat med en pappa (eller pengar) som kunde hjälpa mig. Hon trodde det var mitt fria val att stå i snöyran och byta till vinterdäck.
Hon sa det inte av elakhet utan av okunnighet.

I inget fall jag kan tänka, skulle det inte hjälpa att ha god ekonomi, men att döma de som inte lyckats med det känns... ja inskränkt.

Love, Peace and UNDERSTANDING!