Är det värt?

Sv: Är det värt?

Aha, du tar för givet att jag är född med silversked i mun och med all kunskap? Att jag aldrig haft det ekonomiskt svårt en dag i mitt liv och att jag aldrig tvingat ta svåra beslut.

Well, så mycket var det med den omtalade empatin och FÖRSTÅELSEN för andra. :grin:
 
Sv: Är det värt?

Jag säger inte att det är rätt att behandla någon på det sättet, vare sig de har pengar eller inte. Det är det väl aldrig?

Däremot hade jag tagit större anstöt om de strukit medhårs för ett fett bankkonto och sparkat på någon med ett magert.
 
Sv: Är det värt?

Tack! Jag är också så gammal! :) Det finns personer som fortfarande betalar av på skulder sedan fallet på 90-talet. Fler än man kan tro hamnade hos KFM då, men så snart många kunde började de avbetalningarna. Det finns inkassobolag som till majoriteten lever på deras räntor. Hemskt för dem och klart att bankerna ska ha betalt och vem är omoralisk i denna soppa? Kanske de som fått gå från huset, eller kanske de som billigt köpte upp skulderna och nu håvar in pengar? Eller kanske ingen alls.

Kristaller är ordnade men livet är komplext.
 
Sv: Är det värt?

Efter fyra sidor i den här tråden har jag förstått att det är fult och föraktligt att ta ansvar för sin ekonomiska situation, att det är helt vansinnigt att se om sitt hus, betala av sina lån, försäkra sin tillvaro och lägga pengar på hög - helt enkelt att man är en sämre människa om man gör detta. Det gör nämligen att man inte har förståelse för folk som inte vill prioritera ekonomisk säkerhet och tycker att försäkringar är för fega människor som inte har roligare saker att göra för sina pengar.

Man väljer själv, efter ekonomi och förmåga. Vissa väljer ett, andra ett annat. Och utifrån de valen får man sedan den tillvaro man valt. Fortfarande har jag inte sett exempel på vad man inte kan försäkra sig mot, när en buffert är helt bortkastad.

Självklart har vi alla olika ekonomiska och fysiska förutsättningar, det säger väl sig själv? Men VAL har vi alla, och vi gör dem varje dag. Tydligen tar alla för givet att jag är m e m miljonär och därför sitter på en hög häst och ser ner på alla som INTE är miljonärer, så är inte fallet.

Jag har tvingats göra prioriteringar, levt utan inkomst, bott allt annat än lyxigt, försakat sånt andra tycker är viktigt. För att jag pioriterar ekonomisk trygghet. Andra väljer bort den tryggheten. Men då kan man ju inte komma och säga att det är någon annans fel att det inte finns buffert, inte finns trygghet. Man kan inte ha kakan och äta den.

Man kan inte lägga all sin disponibla inkomst på ett jättedyrt boende och bli förvånad när det inte går ihop den dagen man blir långtidssjukskriven, maken dör, eller arbetsgivaren lägger ner företaget. Det ingår liksom i risktagandet.
 
Sv: Är det värt?

Jag har också mycket, mycket svårt att förstå den här offermentaliteten.

Självklart har alla olika förutsättningar. Därför är det också olika frågor man borde hantera. Och olika val man kan göra.

Och trots allt - det är frivilligt att utsätta sig för risker. Vill man ta stora ekonomiska risker, och försaka tryggheten, får man faktiskt göra det. Lika väl som var och en är ansvarig för sina ingångna avtal, är kreditföretagen och andra också det.

Men kom inte efteråt sen och skyll på OVÄNTADE HÄNDELSER, BANKER, INKASSOBOLAG, KREDITBOLAG och andra företag. De agerar utefter sitt företags agenda och så länge de följer lagen, är allt OK.

Utan istället "jag tog en hög risk" - "det sket sig" och lära sig något av det. Antingen känner man "ja, jag vill fortsätta leva på det viset" eller "nej, nu försöker jag leva på ett annat sätt".

Det handlar verkligen inte om bättre eller sämre människor. Det handlar om att välja olika. Och det anser jag att man kan göra helt oavsett vilken inkomst man taxerar årligen.
 
Sv: Är det värt?

Ja det sket sig.

Men jag är inte en sämre människa för det.

Jag gjorde allt jag visste om att man kunde göra.

Och räknade med att arbetsgivarna skulle vara normala människor som skulle fylla i de papper de ska.

När man sen i efterhand har sett samma arbetsgivare i program i stil med Uppdrag Granskning så tja.

Det jag stör mig på i sådana här trådar är när folk skriver att skuldsatta är omoraliska som inte betalar etc.

Ingår man ett avtal men inte har för avsikt att betala, då är man en skit. Har man gjort vad man kan men det inte går längre är man inte en skit.

Vill man inte betala de skulder som uppkommit så kan man se till att låta bli, även med löneutmätning. Det är att bara att jobba så lite att det inte blir några pengar kvar efter förbehållsbeloppet.

Men jag står för att jag tycker att inkassolagen är skit. Om jag hade fått välja vilka bolag mina skulder blev sålda till hade jag inte hamnat hos KFM. Det finns nämligen mer eller mindre samarbetsvilliga inkassobolag. Men jag kan inte styra vart min skuld hamnar när jag inte kunnat betala den (det bästa vore direkt till KFM).

Jag är mest arg :mad:
 
Sv: Är det värt?

Jag menar alltså inte att man ska vara "snäll" mot folk.
Man ska självklart se till så att man själv inte hamnar i skiten.

Om jag skulle hyra ut boxplatser etc så skulle jag se till att hela tiden ha 3mån till godo på hyresgäster (inkl foder), skriva in retentionsrätt etc. Men det skulle jag göra oavsett kreditstatus. De vi hade problem med på ridskolan som inte betalade var inte fattiga.
 
Sv: Är det värt?

Hur man hanterar att man hamnat i skiten styr man helt själv, det kan ingen annan göra åt en. Man får ju spela den hand man får s a s. Själv betalar jag till KFM och strider sedan, skulle jag förlora kreditvärdigheten förändras mitt liv på ett sådant sätt att jag är beredd att betala först och sedan lägga ner pengar på att eventuellt kräva tillbaka dem.

Man bestämmer helt ensam över hur man väljer att hantera olika situationer i livet.

Ja, fast inte vid sjukdom. Det är inte något man väljer eller kan rå för. Det handlar inte om att sätta på sig en offerkofta. I övrigt håller jag helt med dig om att många människor idag inte verkar tänka långsiktigt alls vad gäller ekonomi.
 
Sv: Är det värt?

*kl*

Jag är i stort sett med Lovisaleonora_ i den här diskussionen. Jag kan dock, trots detta, tycka synd om människor som satt sig i skiten av den ena mer nobla anledningen än den andra, men det är ju fortfarande resultat av val man gjort. Om man nu valde att lägga hela sitt sparkapital för att rädda livet på sin hund istället för att betala elräkningen när man plötsligt blev sparkad från jobbet och samtidigt insjuknade i en kronisk sjukdom så tycker jag absolut synd om denna person, men det var ju fortfarande ett val personen gjorde och resultatet därav kan ju inte komma som en blixt från klar himmel?

Det finns dock en grupp människor med betalningsanmärkningar som det är genuint jättesynd om och som verkligen inte förtjänat sin stämpel som icke kreditvärdiga. Det är de barn som fått sina skulder av sina föräldrar innan de var myndiga. Sen förra året är det tack och lov förbjudet att skuldsätta barn, men den lagen gäller ju inte retroaktivt, så det finns gott om nyblivna vuxna med högvis med obetalade skulder som de inte har en chans i världen att betala. De är ju dock inte någon majoritet av de skuldsatta direkt...
 
Sv: Är det värt?

*kl*

Jag är i stort sett med Lovisaleonora_ i den här diskussionen. Jag kan dock, trots detta, tycka synd om människor som satt sig i skiten av den ena mer nobla anledningen än den andra, men det är ju fortfarande resultat av val man gjort. Om man nu valde att lägga hela sitt sparkapital för att rädda livet på sin hund istället för att betala elräkningen när man plötsligt blev sparkad från jobbet och samtidigt insjuknade i en kronisk sjukdom så tycker jag absolut synd om denna person, men det var ju fortfarande ett val personen gjorde och resultatet därav kan ju inte komma som en blixt från klar himmel?

Det finns dock en grupp människor med betalningsanmärkningar som det är genuint jättesynd om och som verkligen inte förtjänat sin stämpel som icke kreditvärdiga. Det är de barn som fått sina skulder av sina föräldrar innan de var myndiga. Sen förra året är det tack och lov förbjudet att skuldsätta barn, men den lagen gäller ju inte retroaktivt, så det finns gott om nyblivna vuxna med högvis med obetalade skulder som de inte har en chans i världen att betala. De är ju dock inte någon majoritet av de skuldsatta direkt...

:bow::bow::bow:
 
Sv: Är det värt?

Ja, fast inte vid sjukdom. Det är inte något man väljer eller kan rå för.

Vid sjukdom finns det ju faktiskt en uppsjö försäkringsalternativ som går in och täcker för utgifterna, både lång- och kortsiktigt (ja, jag har faktiskt flera försäkringar för detta tillfälle, sjukdom).

Sedan gäller det ju att inte dra på sig mer än man vet går att hantera, även under arbetslöshet, dödsfall och sjukdom.

Om man har intresse för att klara sin ekonomi vill säga.
 
Sv: Är det värt?

Vid sjukdom finns det ju faktiskt en uppsjö försäkringsalternativ som går in och täcker för utgifterna, både lång- och kortsiktigt (ja, jag har faktiskt flera försäkringar för detta tillfälle, sjukdom).

.

Men dessa sorters privata sjukförsäkringar har ju inte alltid funnits.
Inte så att det var vanligt i alla fall.

Många kan inte teckna en sådan heller, vissa kan teckna dom och betala premien i åratal, men sen när det är tid att utnyttja den, då gäller det i alla fall inte, för att personen har tex som ung besökt en läkare som skrivit i journalen att hjälp har getts. Då är det stopp i försäkringen, och ja, jag vet person som detta hänt, annars skulle jag inte skriva det.

Många här på forumet är ju hästfolk, vi vet alla vad det innebär med hästjobb, slitigt, tungt och stor skaderisk samt låg lön!

Hur många hästskötare tar en privat sjukförsäkring då man i 18 års åldern tar ett hästjobb?

Hur många arbetsgivare har BRA försäkringar för sina anställda hästskötare?

Om man är kvar i hästyrket några år så kan det hända, är till och med vanligt att rygg/nackbesvär uppstår, besöker du då läkare och får i din journal att du behandlats för ryggbesvär, då kan du sen glömma att kunna ta en privat sjukförsäkring som gäller när du kanske senare i livet blir långstidssjukskriven för något besvär som kan tänkas härleda från ryggen!

Så det är inte så BARA att skaffa sig en sådan försäkring som du hänvisar till, inte för oss vanliga hästtjejer i alla fall.

Visst, är man kärnfrisk och har ett jobb, då är det skitenkelt, men då behöver man ju oftast inte utnyttja den heller!
 
Sv: Är det värt?

Då kan jag berätta att jag legat förlamad efter en ridolycka, jobbat med hopphästar på SM-nivå, jobbat i ridskolestall och under hela tiden skadat mig både här och där, vilket är journalfört.

Och tänk! ändå har jag försäkringsalternativ som går in och faktiskt täcker upp, jag har deklarerat vad jag vet och gått igenom mina försäkringar, har en bra försäkringsrådgivare och verkligen på djupet rett ut vad jag kan och inte kan skydda mig mot. Och därför har jag också ett bra försäkringsskydd.

Kan också - igen - nämna att jag varit utan arbete och utan annan inkomst (d v s a-kassa) och överlevt den tiden också.

Det man inte kan försäkra sig mot får man ha buffert för - om man inte vill hänga ute på tork. Risktagande är - som tidigare sagts i flera inlägg i tråden - ett val man gör. Liksom man väljer vilka avtal man ingår. Tycker man att försäkringar och buffert är för mesar, ja då tar man en större risk. Väljer man dessutom att köpa gård/dyrt hus med höga lån och höga kostnader - då tar man en gigantisk risk. Vilket är upp till var och en att välja.
 
Sv: Är det värt?

Då kan jag berätta att jag legat förlamad efter en ridolycka, jobbat med hopphästar på SM-nivå, jobbat i ridskolestall och under hela tiden skadat mig både här och där, vilket är journalfört.

Och tänk! ändå har jag försäkringsalternativ som går in och faktiskt täcker upp, jag har deklarerat vad jag vet och gått igenom mina försäkringar, har en bra försäkringsrådgivare och verkligen på djupet rett ut vad jag kan och inte kan skydda mig mot. Och därför har jag också ett bra försäkringsskydd.

.

Då undrar jag, har du behövt utnyttja dina sjukförsäkringar efter att du skadat dig?

Inte om du har fått teckna dom, utan om du fått ut själva ersättningen när du vart sjuk?
 
Sv: Är det värt?

Ja, en av dem har jag utnyttjat.

Även om man har gamla skador är det ju värt att teckna sjukförsäkring, det behöver ju inte vara något med reservationen som drabbar mig.
 
Sv: Är det värt?

Aha, du tar för givet att jag är född med silversked i mun och med all kunskap? Att jag aldrig haft det ekonomiskt svårt en dag i mitt liv och att jag aldrig tvingat ta svåra beslut.

Well, så mycket var det med den omtalade empatin och FÖRSTÅELSEN för andra. :grin:

Jag kan inte minnas att jag menat att du är född med silversked. Det avsåg jag i alla fall inte. Vet inget om din bakgrund.
Ser verkligen inget fel med att ta hand om sin ekonomi, familj osv!
Det jag vände mig mot var ju sättet att skriva folk på näsan hur de skulle gjort om de var lika smarta som en själv. Ganska nedvärderande mot de drabbades intelligens. Sedan finns ett helt gäng personer som kanske inte bryr sig så mycket om att dra på sig skulder, men fakta kvarstår att moral inte ligger i om man vid något tillfälle av någon orsak drabbats av en anmärkning.
 
Sv: Är det värt?

Varken jag eller någon annan har skrivit något som ens kan tolkas som "skriva på näsan" om man inte ger sig ett väldigt generöst tolkningsföreträde.

Däremot har diverse tomma "försvar" bemötts, där det hittills har visat sig att jo, med bra försäkringar och en buffert så klarar man sig från de flesta ekonomiska kriser av det slag som diskuterats här i tråden.

Om man sedan väljer ett högre risktagande och köper på sig dyrt utan buffert och försäkring - ja, det är ju, som sagt, upp till var och en. Men att strunta i säkerheten och sedan gråta ut med att man är deprimerad p g a sin skuldsituation funkar inte i min värld.

Vill man spela säkert gör man det. Vill man ta risker väljer man det alternativet. Men med fria val så går det inte att komma med försvaret att "det bara blev så". Ekonomiska åtaganden tar sig inte själva, det är något man väljer.

Och självklart undantar jag här de fräcka tilltagen att skriva bilar och telefonabonnemang på sina barn eller rena bedrägerier där oskyldiga hamnar i kläm.
 
Sv: Är det värt?

Jag har en mycket bra sjuk, olycksfall och livförsäkring. Den betalar jag idag 900 kr/mån för. Den har gått upp rätt kraftigt i pris med åldern, men om jag skulle avsluta den skulle jag inte få teckna den på nytt. Det finns de som har så låga löner, så även om de bor i liten hyreslägenhet, äter billig mat, inte har någon hund eller häst, så skulle de ha svårt att ta den utgiften, speciellt inte i kombination med a-kasseförsäkring, bostadsförsäkring, barnförsäkring osv. Sedan är det klart större risk att jag får problem det det jag tidigare haft problem med och då får jag inte ut något på försäkringen.
Så just sjukdom kan nog vara lite knepigt ur en ekonomisk synvinkel.

Lovisaleonora_ skriver:

Man väljer själv, efter ekonomi och förmåga. Vissa väljer ett, andra ett annat. Och utifrån de valen får man sedan den tillvaro man valt. Fortfarande har jag inte sett exempel på vad man inte kan försäkra sig mot, när en buffert är helt bortkastad.

...och förstår fortfarande inte att alla inte har samma möjlighet att välja tillvaro. Även om många har möjlighet att göra smartare val, finns de som inte har det.

Jag har inte läst hela tråden, men tror väl knappast att någon påstått att en buffert skulle vara helt bortkastad?!? Varför skulle den det? Det är väl inte det det handlar om?

Just sjukdom, föräldrar eller maka/e som satt en i skuld är väl exempel som kan vara svåra att försäkra sig mot. Nu talar vi fortfarande om relativt friska medmänniskor, sedan kommer psykiskt sjuka, missbruk osv.
 
Sv: Är det värt?

Jag diskuterar inte människovärde, vilket många är förtjusta i att vända dessa diskussioner till.

Det finns en kategori som är överrepresenterad hos KFM. Folk som skiter i att betala. Som VET att de inte kommer att kunna infria sina betalningsåtaganden, men som ändå går in i diverse situationer. VET man att det kan komma att bli kärvt att betala om man har två sjukdagar en månad, vet man att ekonomin inte pallar med ännu en avbetalning - då går man inte in i det. Men det gör väldigt, väldigt, väldigt många.

Den gruppen som nämns ovan är en så försvinnande liten del (även om den växt från mikroskopisk till mätbar) av de som hamnar hos KFM. Det finns, men det är sällan den gruppen som diskuteras i trådar här. Den kategorin som ni nämner drar inte på sig hästar, 32 mobilabonnemang och bilavbetalningar som slukar 75 % av disponibel inkomst.

En tusenlapp är förhållandevis lite pengar, har man en skuld på det beloppet (t ex till TS) kan man väl skaffa sig så mycket ryggrad att man ringer upp fodringsägaren (t ex TS) och meddelar hur landet ligger och tillsammans med fodringsägaren (t ex TS) gör upp om någon form av avbetalningsplan eller anstånd.

Med lite ryggrad försvinner man väl inte bara och skiter i det?

Nä du nämner inte människovärde och bara det uttandet anser jag är grovt förrtryck och bottnar i en enorm inkompetens. Hur ser du nu på landets alla sjuka medborgare som blivit utförsäkrade och utkastade till ingenting där deras liv och ekonomi hamnar på noll igen. Skulder hos kronofogde som för alltid resten av deras liv gör att den lilla värdighet som fanns är borta! Allt detta på grund av en otrolig tvistad idiotisk politik. Din tro på att de flesta hamnar i penga skuld på grund av ett lyxigt liv visar enbart på att du saknar förståelse och förmodligen lider av empatibrist. Du har med ditt uttalade här kränkt oerhört många närmare 600 000 människor. så du får finna dej i att jag blir din lärare nu. Vet du om att vart tredje hushåll i Sverige lever under sin existens, att detta drabbar våra barn, att medelklassen är utrotad och ersatts med en under-under klass? Föds du fattig förblir du där så ser dagens Sverige ut nu. Mer om detta hittar du i mitt magazin. Där har du möjligheter att kommentera och tycka vad du vill för till skillnad mot dej anser jag att alla får ha åsikter.
 
Senast ändrad av en moderator:

Liknande trådar

Äldre Okej. Jag beställde tre plagg från en butik vi kan kalla Chong av skandinavien (en underklädesbutik)... Jag valde faktura som betalsätt...
Svar
3
· Visningar
1 330
Senast: Emtherlia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp