Är det skillnad på djur och djur när det kommer till köttätande? (utbruten)

[Sleepy]

Men det är väl självklart att man inte vill att ens älskade häst ska bli mat. Mår illa av tanken på att någon skulle steka min häst och äta upp honom.

Håller med. För mig är mina hästar inga vandrande köttbitar; utan familjemedlemmar precis som hundarna och katterna. Efter vårt liv tillsammans får de ett värdigt avslut och en begravning.

 

[astrolindgren]

Nu är jag vegetarian och äter inte några djur alls men jag tycker ändå att det är mer etiskt att äta de djur som av praktiska skäl slaktas. Känns som att annars så har djuret fötts, levt ett förhållandevis kort liv och sen avlivats utan något "syfte". Jag upplever det som slöseri av inte bara ett liv men också resurser som foder och utrymme.

Angående det här med vilka djur man äter/inte äter och huruvida det skulle vara rimligt att äta våra hundar, det är ju stor skillnad på varför djuret dör och därför skillnad på vad man gör med kroppen. En hund dör ju oftast av ålder eller sjukdom medan ett bagglamm eller en tuppkyckling slaktas tidigare. En jättevanligt dödsorsak hos äldre hundar är cancer, och inte skulle man väl äta ett djur med tumörer? Därför helt logiskt i mina ögon att man begraver husdjur men äter andra djur.

 

[Voeux]

Nu är jag vegetarian och äter inte några djur alls men jag tycker ändå att det är mer etiskt att äta de djur som av praktiska skäl slaktas. Känns som att annars så har djuret fötts, levt ett förhållandevis kort liv och sen avlivats utan något "syfte". Jag upplever det som slöseri av inte bara ett liv men också resurser som foder och utrymme.

Angående det här med vilka djur man äter/inte äter och huruvida det skulle vara rimligt att äta våra hundar, det är ju stor skillnad på varför djuret dör och därför skillnad på vad man gör med kroppen. En hund dör ju oftast av ålder eller sjukdom medan ett bagglamm eller en tuppkyckling slaktas tidigare. En jättevanligt dödsorsak hos äldre hundar är cancer, och inte skulle man väl äta ett djur med tumörer? Därför helt logiskt i mina ögon att man begraver husdjur men äter andra djur.

Visserligen, men då hade ju argumentet varit att vi inte äter sjuka djur och det gör vi ju ändå inte. I grund och botten handlar det ju om vårt känslomässiga band, och att påstå att jag inte äter min hund på grund av cancern är ju helt enkelt inte sant. Skulle kossorna få leva ett liv där de tillslut trillar av pinn nästan självmant så hade det kanske också fått cancer på slutet, men nu tar vi dem innan.

 

[Otherside]

När jag var liten så var hamburgerkött (dvs hästkött) mitt favoritpålägg på smörgåsarna. "Alla" åt det, tycks jag minnas. Ett mörkt mörkt tunnskivat kött, lättrökt.

Kanske hästarna i allmänhet var mindre medicinerade på den tiden? (Typ stenåldern...) Och kanske synen på hästar som mat var annorlunda? Jag misstänker att andelen arbetshästar var stor och det kanske sågs mer naturligt att de även ingick i näringskedjan efter sin död, vad vet jag.

 

[TheRedLightning]

Jag har skickat i stort sett alla mina hästar på slakt och vill även vara med tills de skjutits...
Tycker det känns värre att skicka dem med kadaverbilen, mer ovärdigt att lastas på en bil med andra döda djur

När jag avlivade min häst var det svensk lantbrukstjänst som hämtade. Jag tyckte inte det kändes ovärdigt.
Jag var med vid själva avlivningen och även när han lastade kroppen, det var inte längre min häst. Det var bara en tom kropp i mina ögon, själen försvann när hon avlivades.
För mig var det bästa alternativet, då det inte fanns någon plats att begrava på, inget slakteri i närheten, samt kroppen förbrändes och blev biogas. Tyckte själv det kändes bra att det blev en del i kretsloppet.

 

[Otherside]

Min svärmor i England hade jakthästar och när de skulle avlivas kom The Master of the Hunt ut och sköt hästen, tog sen med sig kroppen som blev till mat åt the hounds. Alla tyckte det var både värdigt och helt rätt, då de flesta hästar verkligen älskade att gå med på jakten. Lite full circle, på nåt vis.

 

[Efwa]

Men det är väl självklart att man inte vill att ens älskade häst ska bli mat. Mår illa av tanken på att någon skulle steka min häst och äta upp honom.

Det tycker jag är ett anklagande sätt att se på hur andra ser världen. Jag skulle lätt kunna ta hemtag på egen häst som jag älskat och haft sedan föl.
Nu blev han avlivad med avlivningsvätska så det var inget alternativ.

 

[Migo]

Så gör vi ju visserligen med de flesta husdjur. Eller du kanske menar att det är skillnad på djur och djur?

Nu avlivar jag ju sällan friska hundar i ung ålder, och inte är jag förtjust i att äta köttätande djur heller.

Mina hästar som avlivats har blivit hundmat.

 

[athena_arabians]

Nu avlivar jag ju sällan friska hundar i ung ålder, och inte är jag förtjust i att äta köttätande djur heller.

Mina hästar som avlivats har blivit hundmat.

Jag är heller inte pigg på att äta karnivorer plus att jag har provat björn och det är inte gott.

Jag kan inte äta häst av emotionella skäl men är absolut för att hästkött går till humanföda om det går med tanke på ev medicinering. Mina hästar och pappas hästar har alltid gått till slakt, inte destruering.

 

[Texaz]

När jag avlivade min häst var det svensk lantbrukstjänst som hämtade. Jag tyckte inte det kändes ovärdigt.
Jag var med vid själva avlivningen och även när han lastade kroppen, det var inte längre min häst. Det var bara en tom kropp i mina ögon, själen försvann när hon avlivades.
För mig var det bästa alternativet, då det inte fanns någon plats att begrava på, inget slakteri i närheten, samt kroppen förbrändes och blev biogas. Tyckte själv det kändes bra att det blev en del i kretsloppet.

Det är lite så jag känner, att det är inte längre min häst, när den dött, utan bara en kropp.
Nu har ju jag förmånen att ha slakteri inpå knutarna, dessutom ett av de bästa på häst, de har även hjälpt mig när det varit fråga om hästar som inte fick gå till livsmedel, utan skulle begravas. Fint och bra avslut hemma

 

[Badger]

Visserligen, men då hade ju argumentet varit att vi inte äter sjuka djur och det gör vi ju ändå inte. I grund och botten handlar det ju om vårt känslomässiga band, och att påstå att jag inte äter min hund på grund av cancern är ju helt enkelt inte sant. Skulle kossorna få leva ett liv där de tillslut trillar av pinn nästan självmant så hade det kanske också fått cancer på slutet, men nu tar vi dem innan.

Känslomässiga band är ju mänskligt och helt ok. Så jag kan inte se att det rent principiellt borde vara fel att ta hänsyn till känslomässiga band.

Det känns ganska ok för mig att jag har en relation till en viss häst och inte skulle äta just den hästen men ingen relation till en annan häst som jag också kan äta upp. Rent bortsett iofs från att vi verkar ha haft något slags halvtabu mot att äta husdjursarter som hästar och hundar i Sverige.

En kollega berättade om när hon råkade blir lite bonde ett par år när hon bodde på landet. Hon hade grisar och fick kultingar och fick mycket hjälp av bönderna i trakten. Det visade sig att de faktiskt bytte grisar med varandra när det var dags för slakt och julskinka.

 

[hastflicka]

Jag har skickat i stort sett alla mina hästar på slakt och vill även vara med tills de skjutits...
Tycker det känns värre att skicka dem med kadaverbilen, mer ovärdigt att lastas på en bil med andra döda djur

Jag onskar att man kunde gora det har i USA, men har ar det illegalt for slaktarna att slakta hast for mat. Har skickas de i stallet till Canada eller Mexico for slakt.

När jag var liten så var hamburgerkött (dvs hästkött) mitt favoritpålägg på smörgåsarna. "Alla" åt det, tycks jag minnas. Ett mörkt mörkt tunnskivat kött, lättrökt.

Kanske hästarna i allmänhet var mindre medicinerade på den tiden? (Typ stenåldern...) Och kanske synen på hästar som mat var annorlunda? Jag misstänker att andelen arbetshästar var stor och det kanske sågs mer naturligt att de även ingick i näringskedjan efter sin död, vad vet jag.

Yep, jag ocksa minns det ... och de basta biffar jag nagonsin atit var pa gransen mellan Tyskland och Frankrike. Det var det moraste och godaste kott jag smakat. Nar jag sa det till servitrisen svarade hon leende att det var for att det var hast kott. Jag var i 22 ar gammal och minns fortfarande hur blandade mina kanslor var ... men jag har kommit ner pa den pragmatiska sidan och onskar att man kunde ta vara pa djuren som mat battre. (har gar de i och for sig ofta till djurfoda, och det kan val ocksa behovas)

 

[nullo-modo]

Det är intressant det där överlag, med känslomässiga band. Egentligen vore ju det bästa om vi inte gjorde så stor skillnad på husdjur och matdjur, utan kunde äta båda, och inte behövde känna att det är ”out of sight” för att vi ska kunna äta det. Jag tror många problem som uppstått i köttindustrin kunnat göra det just på grund av att folk inte vill veta/ha en koppling.

Hund och katt skulle bli dyrt, trikinprov skulle behövas och kostar 139 kr om du köper fler än 10. Utöver då att äta en köttätare. En katt har väl mindre kött på sig än en värphybrids tupp.

Häst har jag inget moraliskt emot att äta, inte ens mina egna om jag slipper flå och stycka. Men tycker inte om smaken på häst.

 

[sjoberga]

Men det är väl självklart att man inte vill att ens älskade häst ska bli mat. Mår illa av tanken på att någon skulle steka min häst och äta upp honom.

Jag har istället känt det mycket bättre för de hästar de vi kunnat åka med på slakt än de som bara blivit avlivade och tagits hand om på andra sätt.

Å andra sidan skulle jag inte ha något emot att bli lejonmat heller om det var något man kunde anmäla sig till. För egen del.

 

[parellikusken]

Jag har istället känt det mycket bättre för de hästar de vi kunnat åka med på slakt än de som bara blivit avlivade och tagits hand om på andra sätt.

Å andra sidan skulle jag inte ha något emot att bli lejonmat heller om det var något man kunde anmäla sig till. För egen del.

Jag kan också tänka mig att bli uppäten, men det betyder inte att jag vill äta min kompis. Lite skillnad.

Men ja, jag har inte ätit djur på 20 år, så ja..

 

[sjoberga]

Jag kan också tänka mig att bli uppäten, men det betyder inte att jag vill äta min kompis. Lite skillnad.

Men ja, jag har inte ätit djur på 20 år, så ja..

Visst är det skillnad. Tycker bara att det är så mycket bättre att resurser utnyttjas än att de inte gör det. Som bra livsmedel i form av en hel häst.

Helt oavsett om man stödjer uppfödning av djur för livsmedelsproduktion eller inte.

 

[Fruentimber]

Håller med. För mig är mina hästar inga vandrande köttbitar; utan familjemedlemmar precis som hundarna och katterna. Efter vårt liv tillsammans får de ett värdigt avslut och en begravning.

"Vandrande köttbitar"? Är det så man ser på lamm och kor så är det inte konstigt att vi har den djurhållning som industrin kör med idag.

 

[nullo-modo]

Håller med. För mig är mina hästar inga vandrande köttbitar; utan familjemedlemmar precis som hundarna och katterna. Efter vårt liv tillsammans får de ett värdigt avslut och en begravning.

Inte ser jag grannens får, gårdsbutikens kor, vildsvin eller älg som vandrande köttbitar.

Nogon som ser djur som vandrande köttbitar är så långt ifrån hur jag ser djur och ser inte hur det skulle kunna bli bra djurhållning eller jakt med det synsättet.

 

[lil-sis]

Jag har inga problem med att äta häst men just mina egna är lite knepigare känslomässigt. Men än så länge har jag inte haft en karensfri häst att lämna vidare så det har varit kadaverbil och en nedgrävd.

 

[hastflicka]

Det är intressant det där överlag, med känslomässiga band. Egentligen vore ju det bästa om vi inte gjorde så stor skillnad på husdjur och matdjur, utan kunde äta båda, och inte behövde känna att det är ”out of sight” för att vi ska kunna äta det. Jag tror många problem som uppstått i köttindustrin kunnat göra det just på grund av att folk inte vill veta/ha en koppling.

Jag har ett par bekanta med "hushalls ranch". Kor, grisar, hons, etc. Honsen (med ett par undantag av en mycket social "pet hona") ater man sina egna fran garden, men de andra djuren byter man med grannen. De slaktar och styckar sjalva, och sedan delar de pa kottet som da ar paketerat och ingen vet varifran det kom.
Barnen far veta pa fragan, "Den har biffen ar val inte Buster?" att nej, det kommer fran *whoever's" ranch. Som min kompis, en av mammorna sa, "Well ... det ar i alla handleser mycket troligt och en dag far de vara med och se hur det gar till".

Håller med. För mig är mina hästar inga vandrande köttbitar; utan familjemedlemmar precis som hundarna och katterna. Efter vårt liv tillsammans får de ett värdigt avslut och en begravning.

Hur gor da de som inte har eget land? Det var verkligen upprorande uttryckt. Prata om att ge de som helst velat men inte kan begrava sin hast en enorm "guilt trip".

Jag har istället känt det mycket bättre för de hästar de vi kunnat åka med på slakt än de som bara blivit avlivade och tagits hand om på andra sätt.

Å andra sidan skulle jag inte ha något emot att bli lejonmat heller om det var något man kunde anmäla sig till. För egen del.

Nar min dressyr hast dog av en aneurysm vid 21 ars alder i hagen sa blev han lejonmat eller atminstone mat till vilda djur. Han blev mat pa Columbia zoo i SC och da han "sjalvdog" utan nagon form av medicin var de mycket tacksamma. Jag visste att jag inte tankte bo dar "forever" och var mycket glad att de ville ha honom sa jag inte behovde kremera honom och fundera ut var det fanns mycket gron gras som skulle forbli gront gras atminstone min livstid sa jag kunde sprida askan dar.