Är det skäligt att ge en 11-åring en Iphone 7?

Kan inte riktigt förstå argumentet att barnet inte ska få en dyr telefon för att den kan gå sönder. Jag resonerar lite som så att ska barnet få en dyr telefon då är det inte mitt bekymmer att betala en ny eller reparation utan det får barnet själv stå för. Och det ska den såklart vara införstådd i. Vad lär man barnet annars? Du behöver inte vara rädd om det du har för mamma/pappa fixar en ny om den går sönder.
 
Jag tycker inte riktigt det är rimligt, speciellt när ni köpt kläder plus ska ha painball för 3000kr.

Jag fick min smartphone efter att ha gått ett år utan att få mycket extra, självklart fick ajg klä-der om jag behövde men inget extra.
Och den mobilen jag fick var en billig HTC på kanske 2.500kr, när jag fyllde 13.

Tycker att man ska få ''offra'' något annat för att få en så dyr present. Annars tycker jag det lätt blir mer måste ha och ha och ha.
 
Jag resonerar lite som så att ska barnet få en dyr telefon då är det inte mitt bekymmer att betala en ny eller reparation utan det får barnet själv stå för.

Så barn har jobb och en inkomst som möjliggör inköp av en ny tfn eller dyr reparation?

Det har i af aldrig mina barn haft och jag vill att de ska kunna få tag på mig om de behöver/något händer = de kan inte vara tfn-lösa under den halva evighet som det tar dem att spara ihop pengarna till en ny tfn/reparation.
 
Jag tycker både iPhone 7-8 och ponny är lyx. Det är inte alla som har råd med det.
(Säger jag som vuxit upp med föräldrar med mkt god ekonomi och bl.a. haft lyxen ponny betald).

Däremot förstår jag andra som skiljer på lyx och lyx.

För mig hade det absolut känts bättre att köpa ponny. Det lär ungarna ansvar, det blir ofta umgänge över olika generationer i stallet, deg kan på sikt minska risk för att de spenderar tid på tråkigheter.

En iPhone är bara en sak.

Jag hade fö tyckt detsamma om annan idrottsutrustning, föreningsresor eller annat likn.

En 11-åring i min närhet fick hockeyprylar för ca 30 000 en jul. Det kändes ju jävligt extremt för både mig och de välbärgade föräldrarna.
Men han är målis, hade vuxit ur sina gamla saker och iom att ungen brinner för det(och är bra) så köptes riktigt bra saker.
Den ungen verkar trots det inte bortskämd eller ha mindre inblick i pengars värde än övriga.

Jag fick en del lyx under uppväxt. Men jag fick också spara till saker och snåla. Jag hade inga problem med ekonomin när jag flyttar hemifrån med mini-inkomst.
Men för vissa är det en väldigt viktig sak. Dessutom är en IPhone billig i jämförelse med en egen ponny. Köper du en IPhone så är det färdigt. Köper du en ponny så är det en massa andra saker runt om som skall bekostas.

Vissa köper en IPhone och vissa köper en egen ponny. Inget av dom är nödvändigt att ha.
 
Så barn har jobb och en inkomst som möjliggör inköp av en ny tfn eller dyr reparation?

Det har i af aldrig mina barn haft och jag vill att de ska kunna få tag på mig om de behöver/något händer = de kan inte vara tfn-lösa under den halva evighet som det tar dem att spara ihop pengarna till en ny tfn/reparation.

De får väl köpa en billig telefon då eller en begagnad. Finns nya telefoner under 1000 lappen och mängder begagnat. Jag är uppvuxen med detta, även min bror. Aldrig varit något problem.
 
Nu har jag tänkt en vända till och jag tror att en del av det som skaver mest för mig är att jag tycker att den gamla telefonen med utbytt bageri, eller en ny av annat märke duger minst lika bra för det jag tycker att det är rimligt att ett barn vill göra på telefonen.

I diskussionen angående ponny tycker jag att det blir lite som att köp en fin tävlingsponny för flera hundratusen till en femåring som vill bli ledd i skogen tre dagar i veckan bara för att ungen tycker att den har fin färg. Typ.
 
Vilken otroligt märklig diskussion? O_o Personligen skulle jag aldrig köpa en iphone överhuvudtaget men vad den kostar? Antingen har man som familj råd att köpa telefonen och kalaset och vill göra det, ja då gör man det eller så har man inte råd/vill inte lägga pengarna på det och då låter man bli.
Min 12 åring och 15 åring fick nya telefoner när de fyllde år i somras, kostade en hel del pengar även om det inte var iphone men det var det de önskade sig och behövde och vi hade råd.
Att jämför vad man själv hade i samma ålder känns väldigt märkligt, idag behöver ungdomarna en telefon på ett helt annat sätt än vad jag ens kunde tänka mig när jag var i samma ålder. Ang att det var någon som ansåg att en 11 åring inte behövde ha internet på telefon, välkommen ut i verkligheten, deras social liv sker till stor del på sociala medier, att stänga av sitt barn från det är att verkligen göra den utsatt och utestängd från kompisarna.

Det går fort med utvecklingen, dottern behövde ingen mobil innan hon var 11 år, sonen som är tre år yngre hade behov av sin första när han var 9 år, dels var han iväg på egen hand betydligt mer.

Mina barn går på en skola som har alltid sitt internetbaserat vilket gör att barnen kan plugga via mobilen, läsa på och skriva när de inte orkar ta upp/ta med datorn. Smidigare med en mobil än en dator på bussen till exempel.

Att man inte ska köpa något till ett barn för att någon annan inte har råd att köpa samma sak känns ju ännu märkligare, då skulle väl inga barn få ponnyer, motorcross eller något annat som de vill ha.
 
Så barn har jobb och en inkomst som möjliggör inköp av en ny tfn eller dyr reparation?

Det har i af aldrig mina barn haft och jag vill att de ska kunna få tag på mig om de behöver/något händer = de kan inte vara tfn-lösa under den halva evighet som det tar dem att spara ihop pengarna till en ny tfn/reparation.
När min fina gick sönder fick jag en av mammas gamla nokias, en såndär ful liten med knappar:)

Det är allt man behöver för att kunna få tag i någon.
 
Jag tycker det låter som en jättedyr present, som det dessutom inte finns nåt direkt behov av.
Däremot, om ni tänkt lägga samma summa oavsett så varför inte? Då känns det bättre att ge det han önskar sig. Men att ha en del diskussioner i vardagen kring både konsumtionsmönster och prylhets.
Svårt med det där med statusprylar... Jag ser ingen vits i att ha det nyaste bara för att, rätt märke för status osv. Ser gärna att mina barn ärver de värderingarna men vill ju samtidigt inte att de mår dåligt av att vara de enda som inte har... Som lite OT och en tanke inför min egen framtid, sonen är 2 så det är ju rätt lång tid kvar.

Vad händer med den gamla telefonen? Där finns ju både ekonomiska och miljömässiga diskussioner att ta. Sälja? (Vem får pengarna i så fall?), ge vidare till lillebror/föräldrar?, Slänga/bli bortglömd i en låda? Osv.
 
Har ni någon som kan ta över den gamla telefonen? Eller skänka den till någon som behöver? Så kanske det känns som ett bra sätt att visa på vikten av att inte köpa och bara kasta den gamla?
@Sofie_B
 
Nej faktiskt så ser jag inte att en ponny är ENORM lyx.

Världen är liksom inte bara stadsungar som har ridskolor i närheten - det finns en jäkla massa ungar som bor så att en egen ponny antagligen är både billigare och mer lättillgänglig. För oss gick det på ganska jämt ut

Själv är jag helt frågande till att du inte ser skillnad på ett intresse och en pryl. Helt obegripligt faktiskt.

Precis vad jag suttit och tänkt på. Ett grannbarn fick en ponny för ett tag sedan. De lägger nämligen så mycket tid och pengar på syskonets hockeyintresse att det inte var mer än rättvist. (Och ponnyn sköts alldeles utmärkt av vad jag kunnat se, barnet har hästkunniga vuxna runtomkring sig och verkar mycket ansvarstagande.)

Jag hade f ö inte reagerat om det gällt idrottsutrustning för flera tusen som skulle ges i present, eller något annat som hör till ett intresse. Men en mobiltelefon ser jag faktiskt mer som en leksak. Har man ett fritidsintresse som går att utföra med någon av mobilens funktioner(spel, fotografering osv) så är ändå en mobiltelefons kapacitet alldeles för begränsad och man kommer med största sannolikhet vila skaffa ett bättre verktyg att använda för sin hobby(dator, kamera etc).
 
Helt rimligt i mina ogon.
Det beror val helt pa allman ekonomi om man har rad att kopa en present for den summan till barnet? Jag har sa svart att forsta hela diskussionen. Har man ekonomi for att lagga ut den summan pengar till fodelsedagen finns det ju inget som hindrar? Jag forstar inte varfor barnets onskemal ar mindre viktigt for att det ar en telefon an om det ar ny sport utrustning?

Att barnet har foreslagit att det ska bara bli en present till bade jul och fodelsedag och att det ar det enda pa onskelistan gor definitivt att jag skulle ha kopt en iphone 7 till barnet.
Jag skulle ocksa noga ha forklarat vad som galler om telefonen tappas eller gar sonder. Jag koper ingen ny eller bekostar en reparation om det ar oaktsamhet (och med en av mina skulle jag mycket tydligt ha forklarat att i stort sett allt som kan handa formodligen ar oaktsamhet, vare sig den ar tappad, stulen, eller uppaten av ett monster) utan da kan den gamla flip telefonen som ligger och skrapar fa gora tjanst for barnet i fraga.
 
Jag förstår inte heller riktigt pengadiskussionen, jag menar, finns det pengar att lägga på presenten/julklappen så spelar väl pengar ingen roll? Det är inte som att TS sagt att det är deras matbudget de tänker lägga på presenten. Pengar har olika värde för olika människor, så är det bara. Självklart kan man trots det vara införstådd med att prylen man får/hobbyn man har inte är något alla har råd med.

Tycker också det är lite tråkigt att det jämförs med hobbys och intressen, som att det är skillnad på vad man får/borde vara intresserad av och lägga pengar på.
 
Oj den här diskussionen är ju helt bisarr. Har ni råd med allting är det väl bara att handla på liksom. Det är ju ingen som kan ha synpunkter på det egentligen. Däremot är det ju sorgligt att se hur klassklyftorna breder ut sig, där en 11-åring kan få en present motsvarande en helt inkomst för en sjukpensionär. Men det är ju såklart inte ert problem utan ni köper ju det ni vill.
 
Vilken tråkig attityd vissa har för mobiler. För vissa barn ÄR det ett intresse. Inte sagt att barnet måste ha den nyaste och dyraste. Men inse att det faktiskt är ett intresse för vissa barn och som ser en ponny (som det exempelvis jämförs med i tråden) som något man kan slänga i soporna.


Så TS, köp vad ni vill i present så länge ni vet att det är vad barnet verkligen vill ha om ni har ekonomin för det. Det är det enda som räknas, så den inte ligger och samlar damm. Då är det ju verkligen ett dåligt köp.
 
Helt obegripligt att man inte kan se att egen ponny är en ENORM lyx och dessutom en statuspryl av stora mått. Då lever man med skygglappar. Eller för den delen inse att för vissa är prylar ett intresse.

I din värld är det kanske så. En ponny är inte alltid en ENORM lyx och statuspryl, bara för att du anser det så är det inte så. Skygglappar är när man inte kan se världen från ett annat håll än sitt eget.

Det är fortfarande intressant att du inte ser skillnaden i ett intresse som har en massa positiva effekter (som ett hästintresse bevisligen har) och en pryl som visserligen kan vara ett intresse, men vilka positiva effekter har det som hästintresse har? Lär ungen sig ta mer ansvar? Håller det ungen borta från en massa tonårsskit att ha senaste mobiltelefonen?
 
En ponny kan man försäkra till sitt fulla värde, det är svårare med en iPhone. :)(efter två år får man ut typ 1/4 av nypriset) ot!
Och ofta får man betala motsvarande en iphone om året eller i vart fall en halv + en halv per månad i rent underhåll ;)

men som sagt det är skilda saker en statuspryl och ett fritidsintresse.

PS. Jag menar inte att en smartphone är en statuspryl men att uppgradera från 6 till 7.
 
Senast ändrad:
I din värld är det kanske så. En ponny är inte alltid en ENORM lyx och statuspryl, bara för att du anser det så är det inte så. Skygglappar är när man inte kan se världen från ett annat håll än sitt eget.

Det är fortfarande intressant att du inte ser skillnaden i ett intresse som har en massa positiva effekter (som ett hästintresse bevisligen har) och en pryl som visserligen kan vara ett intresse, men vilka positiva effekter har det som hästintresse har? Lär ungen sig ta mer ansvar? Håller det ungen borta från en massa tonårsskit att ha senaste mobiltelefonen?
Jo det är en ENORM lyx. Sen när är att ha en ponny nödvändig? Då är en mobil mer nödvändig än en ponny.

Jag vet precis vad som menas med skygglappar. Det var därför jag skrev det.

Hela tråden har det skrivits att det är för dyr telefon. Att den går sönder om man är oförsiktig. Att det är ett stort ansvar.

Så ja att vara rädd om sin telefon lär en elvaåring ansvar. Att tänka efter före och vara försiktig. Nu har min son inte en 7:a utan en 5:a och han har lärt sig en massa saker och telefonen är en stor del i hans sociala interaktivitet med sina kompisar. Han har läst sig engelska genom telefonen och den har utvecklat hans läs och skrivkunnighet.

Så att kunna se utanför sin värld och ta till sig ny teknik och förstå dess fördelar är svårt. För vissa svårare än andra.

Hade jag haft råd hade jag utan att tveka köpt den senaste IPhonen till honom idag me. Istället för en ponny. En egen ponny är på tok för dyrt. Det är helt orimligt. Men en ny IPhone är fullt möjligt.
 
Senast ändrad:

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp