Är det skäligt att ge en 11-åring en Iphone 7?

Är det vanligt att barn under 12 i Sverige har smart phones?!

Mina fyller 10 snart och jag skulle aldrig ens drömma om att köpa en iPhone till dem. Första telefonen får de när de byter skola (om två år) och det kommer att bli något mycket enkelt - och går de sönder pga oaktsamhet eller för att de tappar bort dem får de själva bekosta en ny...
Känner absolut ingen vars barn har smart phones i så ung ålder, trots välbeställd bekantskapskrets, privatskola etc..

Men hursom, i TS fall - om det nu är så det funkar i Sverige - så hade jag köpt telefonen men sagt att går denna sönder/tappas bort etc så blir det ingen ny, utan då får du bekosta det själv.
 
Jag skickar honom till skolan med en cykel för 6000kr.

Och en ponny är en mycket dyrare leksak. Räkna på hur mycket kostnaden för en ponny är per år. Den lär vida överstiga kostnaden för en IPhone.

När din dotter använder ponnyn så kan den skadas. Eller så kan ponnyn skada sin dotter.

Båda saker är lyx. Så nog är det jämförbart. Att tycka att en ponny är okej men inte en IPhone är dubbelmoral. Som jag skrev förut så beror det snarare på förälderns intresse. Du tycker det är roligt med hästar, alltså är det okej. Någon som inte gillar hästar tycker antagligen det är helt vansinnigt att köpa en egen ponny till ett barn.

Kan du inte se skillnaden mellan en ny telefon när den gamla funkar och en egen ponny så kommer vi inte komma längre.
 
Jag skickar honom till skolan med en cykel för 6000kr.

Och en ponny är en mycket dyrare leksak. Räkna på hur mycket kostnaden för en ponny är per år. Den lär vida överstiga kostnaden för en IPhone.

När din dotter använder ponnyn så kan den skadas. Eller så kan ponnyn skada sin dotter.

Båda saker är lyx. Så nog är det jämförbart. Att tycka att en ponny är okej men inte en IPhone är dubbelmoral. Som jag skrev förut så beror det snarare på förälderns intresse. Du tycker det är roligt med hästar, alltså är det okej. Någon som inte gillar hästar tycker antagligen det är helt vansinnigt att köpa en egen ponny till ett barn.

Fast (nu vet jag inte vad @LadyCovergirl med dotter gör övrigt men..) en ponny är inte en pryl, det är ett fritidsintresse ( gör många det enda) som ger både motion och hobby. = rätt mycket att väga in i priset.

Barnet i TS vill ha en pryl för 7000kr. (Det motsvarar sadeln till ponnyn och kanske nån mer utrustning.) han vill dessutom ha ett kalas som kostar 3000kr (1-2 stallhyror beroende på vart du bor osv.) dessutom åks det på resor, lekland mm (minns nu inte allt som nämndes i trådstarten) kanske håller barnet dessutom på med någon idrott/fritidsaktivitet? Vilket då säkerligen (iaf för många barn med egen ponny) inte erbjuds dem just pga ponny = dyr hobby.

Så att dra parallellen iPhone vs Ponny är ju att jämföra äpplen och päron.
 
Men ett ypperligt tillfälle att ta upp ämnet resursslöseri och 'vi lever som vi hade fem jordklot'.
Ja, ja vet att en elvaåring inte nödvändigtvis tycker att sådant snack är hippt, men tala om när det är ett bättre läge att försöka stöpa en god samhällsmedborgare. Och det behöver inte bara vara batteri som present.
Precis och samtidigt kan man ta upp vilken enorm miljöförstöring det är att flyga till något semestermål.
 
Mitt barnbarn snart 7 har fått/ärvt en iPhone6 begagnad men hon har den inte i skolan. Själv har jag en iPhone 5 som vägrar dö , den går inte ens att uppdatera. Jag kan ju inte bara kasta en fullt fungerande mobil bara för att det finns nyare. Så snål är jag
 
Kan du inte se skillnaden mellan en ny telefon när den gamla funkar och en egen ponny så kommer vi inte komma längre.
Precis på samma sätt som du inte kan se att en ponny är mycket dyrare än de flesta telefoner på marknaden, och den fortsätter att kosta stora summor efter inköpet. Hela tiden. Dubbelmoral.
 
Fast (nu vet jag inte vad @LadyCovergirl med dotter gör övrigt men..) en ponny är inte en pryl, det är ett fritidsintresse ( gör många det enda) som ger både motion och hobby. = rätt mycket att väga in i priset.

Barnet i TS vill ha en pryl för 7000kr. (Det motsvarar sadeln till ponnyn och kanske nån mer utrustning.) han vill dessutom ha ett kalas som kostar 3000kr (1-2 stallhyror beroende på vart du bor osv.) dessutom åks det på resor, lekland mm (minns nu inte allt som nämndes i trådstarten) kanske håller barnet dessutom på med någon idrott/fritidsaktivitet? Vilket då säkerligen (iaf för många barn med egen ponny) inte erbjuds dem just pga ponny = dyr hobby.

Så att dra parallellen iPhone vs Ponny är ju att jämföra äpplen och päron.
Ja det är att jämföra äpplen och päron. Om nu en IPhone är en lyx så är en ponny en superlyx.

Köp gärna en ponny till ditt barn men att förfasa sig sedan för att någon annan köper en IPhone och tycka det är onödigt dyrt är i min värld en aning tokigt.

Ett barn får en IPhone. Ett annat barn får en ponny. Lyxkonsumtion båda två.
 
Precis på samma sätt som du inte kan se att en ponny är mycket dyrare än de flesta telefoner på marknaden, och den fortsätter att kosta stora summor efter inköpet. Hela tiden. Dubbelmoral.

För mig handlar det inte specifikt om pengarna. För mig handlar det om vad jag får för pengarna. En iPhone är om 1-2 år mer eller mindre helt värdelös. En välvårdad ponny är generellt sett värd ungefär lika mycket 1-2 år efter inköpet.
 
Är detta samma barn som väcker er flera gånger på natten och vägrar sova själv?

Jag hade gett barnet en iPhone 7 med villkoret att denne sover själv from den dagen. Hade det inte funkat - då åker telefonen (på riktigt då, inga tomma hot). :devil:

Menar du allvar? :eek: Nu vet jag inget om varför pojken inte vill sova själv, men jag tror inte en 11-åring gör det "bara för att". Då har man nog ett stort obehag för att sova själv, av nån anledning. Att ta bort en present för att barnet inte kan mäkta med sina jobbiga känslor låter ju jättehemskt!

Jag var nog i typ den åldern när jag började sova permanent i eget rum. Innan dess hade jag sovit (oftast) många år i föräldrarnas säng, sen i en egen säng i deras rum, och sista tiden egen säng direkt utanför deras rum.
Hade jag fått höra att jag kunde få en jättefin, dyr present som jag önskade högt, men med kravet att sova själv, hade jag blivit helt förstörd. Som att jag inte förtjänade det för att jag hade ett, för mig, skitjobbigt problem. Usch.
 
För mig handlar det inte specifikt om pengarna. För mig handlar det om vad jag får för pengarna. En iPhone är om 1-2 år mer eller mindre helt värdelös. En välvårdad ponny är generellt sett värd ungefär lika mycket 1-2 år efter inköpet.
Inte om ponnyn går sönder eller råkar ut för en olycka.

Om man tar vad en ponny kostar under 1-2 år så gissar jag att man har råd med både en och två iPhones.

Jag kritiserar inte att du köper en ponny till din dotter. Det ju toppen. Din dotter har ett fantastiskt privilegium som har en mamma som kan köpa en ponny till sin dotter och hon har en massa roliga och underbara stunder att se fram emot tillsammans med ponnyn.
Det blir bara så skevt att kritisera att någon köper en iPhone till sitt barn om man just köpt en ponny till sin dotter.
 
Ja det är att jämföra äpplen och päron. Om nu en IPhone är en lyx så är en ponny en superlyx.

Köp gärna en ponny till ditt barn men att förfasa sig sedan för att någon annan köper en IPhone och tycka det är onödigt dyrt är i min värld en aning tokigt.

Ett barn får en IPhone. Ett annat barn får en ponny. Lyxkonsumtion båda två.

Fast det har väl med mer än det monetära värdet att göra! Jag tycker att det är helt rimligt att köpa ett par ordentliga vandringskängor för ett par tusenlappar, men skulle tycka att samma peng lagd på ett par snygga klackskor är ren och skär lyxkonsumtion. I det här fallet handlar det väl i teorin bara om ifall TS ska lägga ut pengarna eller inte om jag förstått frågeställningen rätt, utan om själva prylen i sig är något som en 11-åring borde ha.

Skulle jag köpa med fika för en 50-lapp hem till kompisens barn skulle hon förmodligen inte misstycka, skulle jag köpa med ett paket cigg för samma peng känns det genast ytterst olämpligt.
 
Inte om ponnyn går sönder eller råkar ut för en olycka.

Om man tar vad en ponny kostar under 1-2 år så gissar jag att man har råd med både en och två iPhones.

Jag kritiserar inte att du köper en ponny till din dotter. Det ju toppen. Din dotter har ett fantastiskt privilegium som har en mamma som kan köpa en ponny till sin dotter och hon har en massa roliga och underbara stunder att se fram emot tillsammans med ponnyn.
Det blir bara så skevt att kritisera att någon köper en iPhone till sitt barn om man just köpt en ponny till sin dotter.
En ponny kan man försäkra till sitt fulla värde, det är svårare med en iPhone. :)(efter två år får man ut typ 1/4 av nypriset) ot!
 
Fast det har väl med mer än det monetära värdet att göra! Jag tycker att det är helt rimligt att köpa ett par ordentliga vandringskängor för ett par tusenlappar, men skulle tycka att samma peng lagd på ett par snygga klackskor är ren och skär lyxkonsumtion. I det här fallet handlar det väl i teorin bara om ifall TS ska lägga ut pengarna eller inte om jag förstått frågeställningen rätt, utan om själva prylen i sig är något som en 11-åring borde ha.

Skulle jag köpa med fika för en 50-lapp hem till kompisens barn skulle hon förmodligen inte misstycka, skulle jag köpa med ett paket cigg för samma peng känns det genast ytterst olämpligt.
Att få en ponny hör definitivt till lyxkonsumtion. Eller i alla fall anses det av folk som inte är hästfolk.
 
Spontant tänker jag att det låter lite onödigt och skitdyrt. Speciellt som han får ett så dyrt kalas också. Då tänker jag mest på konsumtionshets, att köpa en ny, dyr telefon när man redan har en ganska ny telefon som fortfarande fungerar. Batteriet kan ni ju byta men inte som en present, utan för att det behövs?

Sen även risken att den går sönder. Jag vet nog ingen unge under tonåren som är tillräckligt rädd om sina grejer att en så dyr telefon skulle kännas rimlig.

Skulle även tänka på vilket budskap jag ger till barnet. Många vuxna har inte råd med en sån telefon, speciellt inte om de har en fungerande iphone 6. Och många barn vågar knappt önska en hälften så dyr då de vet att de aldrig skulle kunna få en. Det betyder ju inte att man inte ska ge dyrare prylar om man har råd, men jag tycker det är jätteviktigt att man verkligen arbetar för att barnet ska förstå pengars värde. Det tror jag alla barn kan göra, och 11 är definitivt inte för ungt.

Med det sagt... Har ni råd, och vet att barnet förstår hur otroligt priviligerad han är som kan få både ett jättedyrt kalas och en jättedyr present (och resor, lekland, kanske dyrare kläder etc), så varför inte. Och om ni har en plan för vad ni gör om/när den går sönder. Men det kanske är en fin idé om ni föräldrar/bonusföräldrar går ihop och ger den tillsammans? Eftersom det ju är viktigt för er alla att han kan få tag på er.
 
En ponny kan man försäkra till sitt fulla värde, det är svårare med en iPhone. :)(efter två år får man ut typ 1/4 av nypriset) ot!
Å andra sidan har man efter två år betalt rätt mycket pengar i underhåll på ponnyn.
Jag har köpt ponny :o
På två år har jag betalt denna ponny 4 gånger. Lätt värt det men det är ju för att jag tycker så..
 
Det förstår våra barn också. Och dom förstår om en sak är dyr eller billig i förhållande till deras veckopeng. Men dom förstår inte i sig värdet av veckopengen. Eller lönen. Dom förstår inte om 15 000 kr i lön är mycket eller om 50 000 kr i lön är mycket. Men dom kan förstå att om man tjänar 15 000 kr så kan man kanske inte bo i ett dyrt hus. Eller ha en dyr bil. Och dom kan förstå att 50 000 kr är mycket mer än 15 000 kr.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Vad en viss summa är värd upplevde jag själv inte gick att förstå förrän jag skulle tjäna den själv. Och det finns ingen kritik mot mina föräldrar i det, jag tror verkligen inte att dom hade kunnat lära mig det heller. Även om jag såklart förstod att ett par skor för 1000 kr var dyra skor när det gick att köpa skor för 200 kr. Jag såg ju skillnaden och jag förstod att om jag köpte ett par skor för 1000 kr var mitt månadsbidrag slut och köpte jag ett par för 200 kr kunde jag göra mer. Men det var fortfarande lite som att spela monopol, pengarna hade inget riktigt värde förrän jag lärde mig att det inte alltid är så enkelt att tjäna dom..

En 11-åring förstår väldigt mycket bara man besvärar sig med att beskriva. Varför, menar du, förstår de inte värdet av veckopengen? För att man inte jämför veckopengen med vad en biobiljett eller ett spel till datorn, eller kläder, eller en mobiltelefon, kostar?
Det är enkelt att få dem att förstå, med rätt jämförelser.

Sedan kan jag förstå din poäng i att om man har i stort sett obegränsade tillgångar och kan köpa det man vill, bara för att man vill, så är det kanske svårare att förklara.

När jag var 12, började min syster och jag spara till ny häst. Vi fick betalt för olika småjobb hemma. Egentligen sådant som man kan se som ganska normalt att barn i den åldern hjälper till med, men ändå.
Betalt för att klippa gräsmattan.
Betalt för att måla ladugården med falu rödfärg, betalt för att köra traktor i höskörden (jo då, vi barnarbetade).
Bra betalt utifrån ålder.

Och så kunde vi köpa häst (byta upp oss i storlek).
Men visst, familjen hade inte så gott ställt även om pengarna ju egentligen kom från föräldrarna.
Och vi fick lära oss att en sådan dyr sak som en häst fick vi inte gratis (hästen kostade 9000kr).
Särskilt om man har en livsstil där konsumtion är "normalt".
 
Det är just prylhetsen jag vänder mig emot. En iPhone 6 är ju inte direkt lastgammal om man säger så, och bör kunna fungera utan större problem ytterligare ett par år. Plus att det är en jäkligt dyr pryl - som dessutom uppdateras varje år (hur länge är barnet nöjt med 7:an?!).
Men jag fattar också att det kan vara jobbigt med kompispressen, och om föräldrarna själva byter upp tekniken så fort någonting nytt kommer ut så är det ju svårt att motivera både för sig själv och barnet att INTE göra så.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp