Är det SÅ hemskt att vara gravid?

[bananabambi]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Jag tror att om de försökt och längtat efter barn så länge så finns all deras fokus nu på graviditeten. Det är så stort att vara gravid, och ibland är det svårt att förstå att alla inte är intresserade av att höra om det.

Jag har dock aldrig gnällt över min graviditet. Om någon har frågat har jag sagt "Bara bra, lite högt blodtryck men annars okey.". Trots att jag haft det ganska jobbigt båda gångerna.

Jag har inte ens gnällt inför mina närmaste vänner, jag har själv sett till att bli gravid, har längtat efter det och vill inte trötta ut dom då de inte har barn själva, och har svårt att sätta sig in i min situation. Men jag är sådan.

Har en väninna som låter all fokus hamna på sin graviditet. Allt som jag haft, har hon. Och tio gånger värre, dessutom. Hon "lever" genom sin graviditet, eftersom hon då får uppmärksamhet. Och det är därför jag kniper tyst om hur jag mått, eftersom det dels får henne att briljera ut ännu mer, men också för att vi faktiskt inte bara kan prata krampor hela tiden.

För nog sjutton har alla några krämpor, även om man upplever graviditeten som underbar.

 

[twinstar]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Tycker det går upp och ner!

De första 15 veckorna var jobbiga då jag mådde illa och var extremt trött men efter det och fram tills nu (v22) har det för det mesta varit jättebra!

Har lite halsbränna och tycker redan det är jobbigt att sitta på huk eller stå framåtböjd längre stunder. Jobbigt att rensa trädgårdslandet och såna övningar helt enkelt!

Annars mår jag fint!

(läs inte mitt inlägg i klago-tråden alltså!)

 

[diamonia]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Och är man inte gravid finns det i princip inget man kan prata med dem om. Allt kretsar kring ny lägenhet, havadeskapspenning, berätta för jobbet mm.

Det är unjefär som att prata med min bror då! Han pratar bara om fester, hur full han var, vad som händer i hans "begränsade lilla branch" osv osv. Som jag har noll intresse av egentligen men eftersom det är min bror det handlar om så lyssnar jag ändå intresserat .

 

[doglover]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Några av mina kompisar väntar barn och jag är förvånad över hur mycket de gnäller.

Det är illamående, deprimerade, feta (?), ångest osv osv.
Gisses, jag har så svårt att sätta mig in i deras situation. Är man inte glad över tat få en bebis? Ska tilläggas att de har tjatat och längtat efter barn i säkert 2 års tid.

Och är man inte gravid finns det i princip inget man kan prata med dem om. Allt kretsar kring ny lägenhet, havadeskapspenning, berätta för jobbet mm. Hjälp.
Självklart förstår jag att det enda de pratar om är det väntade barnet, ett helt nytt liv skapas!
Jag var också lite sugen på bebis, men efter att man umgåtts ett par timmar med dem så känner jag snarare avsmak.

Till min f åga, är det så jobbigt att vänta barn?

det är jobbigt med att svullna upp, alla hormoner som försvinner och som man får, alla känslor som kommer, allt det onda....

 

[Flyttfogel]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Till min f åga, är det så jobbigt att vänta barn?

Alla är ju så olika. Jag själv hade aldrig någonsin kunnat föreställa mej detta innan jag själv blev gravid. Trodde inte alls att det skulle vara en ständig dans på rosor, men efter 4 ½ månad av konstant kräksjuka så är man inte så tuff o är inte så jäklarns imponerad av tillståndet som sådant...
Under den tiden levde jag på 2rostade mackor med smör o ost+ oboy till frukost, lunch o middag, allt annat var totalt vidrigt, jag spydde bara jag såg en burk med champinjoner i skafferiet.. Och för att inte tala om alla vidriga lukter!

Efter de första kräkmånaderna började illamåendet avta men fortfarande (v34 nu) får jag "anfall" av kräkningar emellanåt o mår riktigt apa. Ibland måste jag springa o kissa en gång i kvarten, ischias skär som ett spett genom ena skinkan.. Sammandragningar hindrar mej från att gå mer än 100m i sträck, sakta går det o många pauser blir det.
Ändå är jag inte så särskilt stor, men känner mej ca 130kg tung. Visserligen vägde jag in med lite överhull men jag har bara gått upp 7kg som mest o de senaste 2v har jag gått ner 1kg. Får inte i mej så mkt mat men kan nu iaf äta annat än rostade mackor . Försöker jag äta när jag inte är hungrig så kommer det upp fortare än snarast och portionerna är mkt små jämfört med i mitt "vanliga" tillstånd, det får inte plats o äter jag en tugga för mkt blir det övertryck och...ja....

Jag tycker verkligen inte att tillståndet är så mkt att hurra över o frågar någon hur jag mår så svarar jag utifrån dagsformen.
Jag tycker mest att det är andra som tar upp saken o börjar prata om att jag är gravid mer än att jag gör det, tycker det är roligt att höra om andras upplevelser o erfarenheter men jag pratar gärna om annat med dom som inte är intresserade.

Självklart är jag jätteglad över vår bäbis o längtar oerhört efter denna lilla varelse, sparkar o krumbukter är jättemysiga för mej o har aldrig gjort ont hittills. (det enda jag verkligen gillar med det här!:smirk:)

Jag längtar efter bäbis o detta är en helt otrolig resa, men nä, att vara gravid är inte riktigt min grej. Men, jag kommer alldeles säkert gå igenom det igen!

 

[Theci]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Några av mina kompisar väntar barn och jag är förvånad över hur mycket de gnäller.

Det är illamående, deprimerade, feta (?), ångest osv osv.
Gisses, jag har så svårt att sätta mig in i deras situation. Är man inte glad över tat få en bebis? Ska tilläggas att de har tjatat och längtat efter barn i säkert 2 års tid.

Och är man inte gravid finns det i princip inget man kan prata med dem om. Allt kretsar kring ny lägenhet, havadeskapspenning, berätta för jobbet mm. Hjälp.
Självklart förstår jag att det enda de pratar om är det väntade barnet, ett helt nytt liv skapas!
Jag var också lite sugen på bebis, men efter att man umgåtts ett par timmar med dem så känner jag snarare avsmak.

Till min f åga, är det så jobbigt att vänta barn?

Oj jo det är jobbigt att vara gravid.
Alla hormoner i kroppen spökar och man har ett underligt humör.
Man känner sig, eller iaf jag kännde mig fruktansvärt osexig, fet, obekväm, äklig.
Trivdes inte alls....
Kunde inte njuta av någon ätbart eller drickbart på 9månader.
Jag älskar godis och coca ´cola... men inget sånt gick ned för min del.

Jag var fruktansvärt trött och osocial...

Men det var värdt det...!!!

 

[Brandgul]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Jag tror att det bara är ett sätt att få prata om det enda man tänker på: BARNET!

 

[Björk]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Jag tror att det bara är ett sätt att få prata om det enda man tänker på: BARNET!

Det ligger något i det! Och de tecken man ser själv är ju just den kroppsliga förändringen. Fascinationen över det kan göra att man säkert fastnar i något som för andra upplevs mest som tjat...

*oj, nu känner jag bebis sparkar igen* Apropå det..

 

[Bebben]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Jag avskydde att vara gravid.
Dom första 17 veckorna spydde jag av matlukt, om sambon rörde sig i sängen så att det gungade, om bilen svängde för hastigt etc etc. Jag mådde konstant illa och det smakade järn hela tiden i munnen. Mitt luktsinne blev så extremt känsligt att jag spydde om dragkedjan kom för nära, för då STANK det järn och smuts.

Fick foglossningar i v 20. Vass, skärande och skarp smärta varje gång jag reste mig upp, lade mig ner, gick för fort, böjde mig fram och många fler positioner.

Sen började vår vilda son (Som är lika vild fortfarande ) att sparka. I början var det supermysigt, men sen när revbenen blev halvt krossade och urinblåsan illa misshandlad så var det mindre kul. Ändock relativt mysigt, att känna så starka livstecken.

I v 36 fick jag bristningar över hela magen, som gör att jag aldrig kan få en platt mage med fast skinn igen. Jag hatar den.

Och jag räknar ändå min graviditet som relativt bra. Jag svullnade aldrig upp, fick inga åderbrock, bebisen mådde jättebra hela tiden osv. Jag ser inte fram emot att gå igenom det igen, men bestämmer vi oss för syskon så är det ju klart värt det trots allt. Det finns ingen som jag älskar så högt och som förgyller mitt liv så mycket

 

[Brandgul]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Fastnar i något som upplevs som tjat?? Skulle aldrig tro det

Mina pojkvänner brukar fly när jag träffar mina hundkompisar. Det blir nog exakt samma sak. Intressnat för oss, men inte för dem (Nä jag har inte haft flera pojkvänner samtidigt, men samma fenomen upprepas hela tiden )

 

[Inte_Ung]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Till min f åga, är det så jobbigt att vänta barn?

Ja det är alldeles gräsligt.
Och ont gör det ofta också.
Men jag pratade helst om annat när jag var gravid, för att få slippa tänka på det ett tag.

 

[fiaskurken]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Till min f åga, är det så jobbigt att vänta barn?

JA!

Fast jag kan förstå dig också, det blir lätt mkt prat om graviditeten och barnet. Faktiskt så jag tycker att mina kompisar ( som än så länge är barnlösa) tjatar om det för mkt ibland.

 

[fiaskurken]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Vi kanske skulle ha en gravid-buke-träff. Slänga oss i en park nånstans och bara klaga livet ur oss. Jämföra åderbråck och bristningar och äta vad helst vi är sugna på. Ingen skulle tycka att man var oartig om man var tvungen att kissa varje kvart eller spy upp den goda maten

 

[toughcookie]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Vi kanske skulle ha en gravid-buke-träff. Slänga oss i en park nånstans och bara klaga livet ur oss. Jämföra åderbråck och bristningar och äta vad helst vi är sugna på. Ingen skulle tycka att man var oartig om man var tvungen att kissa varje kvart eller spy upp den goda maten

Tycker jag låter som en utomförträfflig ide!!

 

[twinstar]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Jag är på!!!

 

[fiaskurken]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Jag skojade mest, men visst

toughcookie, var vänder din väg?
Sthlm är ju ett rimligt avstånd från mig

 

[Flyttfogel]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Japp, absolut!! Jag är med!

 

[Bellatrix]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Några av mina kompisar väntar barn och jag är förvånad över hur mycket de gnäller.

Det är illamående, deprimerade, feta (?), ångest osv osv.
Gisses, jag har så svårt att sätta mig in i deras situation. Är man inte glad över tat få en bebis? Ska tilläggas att de har tjatat och längtat efter barn i säkert 2 års tid.

Och är man inte gravid finns det i princip inget man kan prata med dem om. Allt kretsar kring ny lägenhet, havadeskapspenning, berätta för jobbet mm. Hjälp.
Självklart förstår jag att det enda de pratar om är det väntade barnet, ett helt nytt liv skapas!
Jag var också lite sugen på bebis, men efter att man umgåtts ett par timmar med dem så känner jag snarare avsmak.

Till min f åga, är det så jobbigt att vänta barn?

Jag var jätte sjuk fram till vecka 15 ungefär.
Kunde bara ligga still annars kräktes jag och hade ont både här och där. Nu mår jag skapligt, är jätte trött och har halsbränna men illamåendet är under kontroll.
Är bara morgnar jag är lite känslig och om jag känner vissa lukter.
Tror inte att jag klagar så mycket längre, men är väldigt orolig över hur mitt liv ska bli då det inte var planerat.
Hoppas också att folk inte tycker att jag bara pratar barn, för ärligt talat tycker jag att det känns som att det är andra människor som tar upp ämnet många gånger.

 

[toughcookie]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

Jag skojade mest, men visst

toughcookie, var vänder din väg?
Sthlm är ju ett rimligt avstånd från mig

Min väg vänder strax söder om södertälje men jag är ganska flyttbar bara jag får köra bilden själv!

 

[oz_joj]

Sv: Är det SÅ hemskt att vara gravid?

KL
Ibland kan jag bli lite stött över de kompisar som klagar över att gravida fokuserar för mycket på sitt tillstånd. Min bästa väninna tex sa direkt att hon inte är intresserad av att prata graviditeter. Sen blev det trots allt mycket av dne varan och hon skötte det bra. Men hon som är singel kan älta sina för tillfället halv-förhållanden till leda fram och tillbaka. Visst är jag less som 17 ibland men vadå, hon är min vän, ska jag döma ut hennes liv och samtalsbehov? Så tycker jag att är man riktiga vänner får man även stå ut med gravisitetssnack.