Här och där i forumet diskuteras träningsmetoder och utrustning i olika trådar. Vad som är bra och vad som år dåligt. Vad som fungerar och inte fungerar, och alla har olika åsikter. Den frågan som sällan ställs, men som jag berört i nästa varje inlägg : Vad är okej? Det är mycket skrämmande tycker jag.
Försök inte slingra er nu, utan svara rakt och kort på frågan. Det är inte så svårt och den behöver inte missförstås om man inte tvunget vill.
Är det okej att träna hästen på ett sätt och ev. med en utrustning som gör att den då och då eller hela tiden far illa, för att ni ska nå era mål?
/Nappson
Jag tror de flesta inte vill skada sina hästar och använder sig av metoder de tror inte gör det.
De hästar som skadas tror jag oftast gör det för att man är för okunnig, inte för att man medvetet valt att skada dem.
Dock finns det proffs som medvetet väljer det. Där kan man inte skylla på okunnighet på samma vis. Men det är ju tack och lov inte så att de flesta medvetet väljer att vara skitar mot djuren.
Jag personligen ser att jag rider på hästen som en egoistisk handling. Det är för min skull och inte för hästarnas. Däremot vill jag göra det på ett sätt som är så trevligt som det går och som inte skadar hästen fysiskt.
Jag tror ridning kan stärka. Och det är mitt mål.
Däremot kommer jag absolut att medvetet ge hästen obehag om den blir farlig.
Jag gör ju en del problemlösningar tex. Och en del av de hästarna har lärt in beteenden som är rent livsfarliga. En sån häst måste man programmera om.
Men man måste vara noga med att belöna och omprogrammera dem till att tycka om arbetet. Däremot får de inte attackera oss.
Men det är en tillfällig fas man måste ta sig ur.
Korrigering ska inte vara något man fastnar i. Och ska man syssla med sånt måste man veta att hästen inte har ont. Man måste också veta att hästen förstår det man ber om och har möjlighet att utföra det. Dvs.. Man behöver ha rutin och ev bör hästen vetcheckas innan.
Jag är rätt så anti hjälptyglar, dra åt snokremmar, slänga på stänger etc..
Men jag tycker inte man helt ska romantisera allt till någon rosaskimmrande My Litle Pony-grej där man anser att hästarna alltid vet vad som är bäst för dem och aldrig skulle göra annat än vi ber om bara vi är snälla mot dem. Hästar kan bli rejält farliga. Och man kan behöva korrigera dem.
Det är inget konstigt eller hemskt i det om man gör det korrekt.
Däremot ska man se till att det just görs korrekt och att det kan lämnas.
Man behöver balans i såna här diskussioner. Det förekommer för mkt press, hets och våld mod hästar. För mycket bruk av stänger, inspänningar/hjälptyglar, sporrar som felbrukas, snokremmar som dras in absurdum etc..
Och de som brukar sånt kommer inte bättras av att lyssna på såna som drar för mycket åt det romantiserade..
Så att vara ärlig och rak i att man absolut någon gång sätter hästen i ett läge den inte är helt nöjd med fysiskt eller psykiskt är viktigt.
Sen måste man se till att som grundfilosofi rikta in sig på att både häst och ryttare ska ha trevligt och må bra. Men hästen får inte "ha trevligt" på bekostnad av ryttarens hälsa om det blir så att hästen anser sig behöva vara farlig för att må bra.
Ryttaren får heller inte ha trevligt på bekostnad av hästens hälsa om man då ser till att man ska nå resultat snabbt, forcera utbildning etc..
Nappson
