Är det ok att ge upp nu?

Sv: Är det ok att ge upp nu?

Man skulle kunna säga att katters svaga punkt det är det här med kissandet. Stress kan nog med all sannolikhet påverka den funktionen. Och dom är ju väldigt styrda av dofter. Dom känner ju dofter som man som människa inte alls känner. Och det är svårt (kanske omöjligt) att ha kontroll över vilka dofter man får in i sitt eget hem till och med. Vissa dofter kan ju säkert göra katter väldigt stressade.

Jag köpte i "djurfackhandeln" ett sådant där anti kiss medel, det skulle man t o m kunna spraya UTE och det skulle hålla borta katter. Jo, tjena! Jag använde det INNE och det fungerade ungefär i två minuter! Under väldigt kort tid var det verksamt, sen hade det dunstat bort totalt. Och det var ju inte billigt kan jag säga. Inte att dom kissade där direkt men jag märkte att dom inte kände av det. Då tycker jag att det är väldigt konstigt när man säljer sådant i butiker som är specialister på djur och katter. Man skulle ju nästan kunna säga att det är rent lurendrejeri.
 
Sv: Är det ok att ge upp nu?

Jag hade en gång två katter som inte tålde varann men det var två honkatter. Dom var så ända sedan dom var små, dom kom från samma kull. Men jag hade båda kvar, den ena blev 17 år och den andra 18. Dom lärde sig att undvika varann, dom gick omvägar för att slippa komma så nära. Dom var ju steriliserde också när dom var unga, men den ena kom plötsligt hem efter att ha varit borta några dagar och kissmarkerade inomhus. På den tiden så blev jag väldigt upprörd över detta, och så var det ju en steriliserad hona. Då for jag med henne till veterinären men fick väl inget klart besked om vad det kunde bero på, kanske skulle det fortsätta, kanske inte, och då blev det så att jag avlivade henne, hon var ju 17 år och hade börjat bli så mager också.
 
Sv: Är det ok att ge upp nu?

Om jag kunnat låta mina gå ute hade det kanske inte behövt gå så här illa. Men de var innekatter och då blev reviret för litet, trots att det gick bra i många år först.

Med innekatter är det ju inte så lätt alla gånger, det ställer stora krav på katterna (och ägarna).
 
Sv: Är det ok att ge upp nu?

Visst är det tungt att avliva ett djur "bara" för att det inte funkar! Trots att det är många år sen jag tog bort min lilla fia så svider det fortfarande i hjärtat.

Nu tog det förvisso bara sex timmar så fick jag tillbaka en av hennes ungar (som jag har kvar än) så jag har ju henne kvar på sätt och vis
 
Sv: Är det ok att ge upp nu?

Med risk för upprörda kommentarer så erkänner jag att jag är en av de hemska människorna. En av mina förra katter började kissa inne. Katten hade varit rumsren sen hon kunde gå. Hon blev kollad av veterinär och var kärnfrisk så antagligen handlade det om stress. Jag hade helst vilja omplacera henne men vem vill ha en sådan katt? Så jag tog beslutet att avliva henne. Det är få gånger som jag har gråtit så som jag gjorde då.

Här är en lycklig "idiot" som roar sig med en omplacerad kisse-katt som lämnades in för avlivning men räddades av veterinären. Och jag tror både hon och jag oftast är lika lyckliga över det.
 
Sv: Är det ok att ge upp nu?

Vad vill du ha sagt med det? Att t ex jag, som avlivade för att jag inte längre orkade låta mina två katter må så dåligt av stress, gjorde det av nonchalans?

Det är inte själva kissandet som gör att avlivning kan vara den bättre lösningen, det är det som orsakar kissandet som är problemet.
 
Sv: Är det ok att ge upp nu?

Här är en lycklig "idiot" som roar sig med en omplacerad kisse-katt som lämnades in för avlivning men räddades av veterinären. Och jag tror både hon och jag oftast är lika lyckliga över det.

Jag önskar att jag hade hittat någon som jag hade vågat lite på att denne skulle ha tagit hand om min lilla katt. Men som vi vet så kan man springa på folk i djurvärlden som lovar guld och det blir skit av det. Tänk om min lilla rara katt hade helt sonika blivit utslängd? Eller blivit avlivad på ett otäckt sätt?
Inte heller ville jag ge min hysterisk pinkande katt till en vän och tvinga denne att tvätta dygnet runt.

Men jag är glad över att det finns lyckliga "idioter" som orkar kämpa och chansa!
 
Sv: Är det ok att ge upp nu?

Får vi ge upp nu? Jag har skitdåligt samvete för myskatten (som sonen älskar), men jag är trött på att sanera kattkiss.

Ja jösses, om du inte hade dåligt samvete innan så har du det nu sedan alla djurrättsaktivister gett dig hundra goda råd som du redan verkar provat de flesta av.

Du har provat. LÄNGE. Ett djur mår inte bra av att deras människor går och irriterar sig på dem hela tiden heller. Det gör man om den pinkar på ALLT.

Du får ge upp, det hade jag gjort....
 
Sv: Är det ok att ge upp nu?

KL

Katten har nu faktiskt blivit omplacerad (inom bekantskapskretsen, men inte till någon nära vän). Enligt alla uppgifter mår katten bra och de trivs ihop. Den bor nu tillsammans med ett gäng chihuahuor (hur sjutton stavas det?) och då får man väl säga win-win för alla parter och slutet gott.
 
Sv: Är det ok att ge upp nu?

KL

Katten har nu faktiskt blivit omplacerad (inom bekantskapskretsen, men inte till någon nära vän). Enligt alla uppgifter mår katten bra och de trivs ihop. Den bor nu tillsammans med ett gäng chihuahuor (hur sjutton stavas det?) och då får man väl säga win-win för alla parter och slutet gott.

Och............ hur går det med kisseriet???

(skönt att det löste sig för dig, du kämpade länge. jag är bara nyfiken på hur det blev i ett annat boende)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Valet i USA
  • Oväntade saker ni finner läskiga
  • Sluta vara en hamster?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp