Jag hade en häst här för många år dsedan, han blev såld som ridhäst(av ägaren) sen fick jag höra av den nya ägaren vad vanvårdad och misshandlad hästen var när hon fick den.....men NU...var han så lugn o fin så...
Jaha, sa jag , det var konstigt för det var jag som hade honom ...du skulle sett ansiktsuttrycket
Hon visste inte vart hon skulle ta vägen och hur hon skulle slingra sig ur det.....då var det plötsligt inte så illa helt plötsligt
Nej fy fan för folk......
Nu får jag nog stryk av en hel del, men jag tror att det där Martha beskriver är VANLIGT. Att det sägs att hästarna varit med om ditt och datt.
jag tror det bottnar i TVÅ saker:
1. Den där lilla småflicksdrömmen om att rädda en häst och ge den ett bättre liv och ett bättre hem etc. (Jag drömde om en häst som BARA tyckte om mig och BARA lät mig rida när jag var liten. Jag har en bara jag kan rida nu och det är ett helvete *s*)
2. Att folks kaffar en häst från banan UTAN ATT HA EN ANING om vilken kondition hästarna är i, vilka rutiner de är van med, vilken arbetsintensitet de är vana vid etc. En travhäst som är van att köras/motionerad 7 dagar i veckan (även om det bara är lätt jobb vissa dagar), som inte är van att gå i hage mer än några timmar per dygn, som är van med mycket liv och rörelse, och som stått på en viss foderstat. Som dessutom inte är tränad för att lyssna på viskningar eller stå stilla och beundra utsikten, utan för att prestera, för att vara uthållig och snabb etc. Som är tränad med ganska motsatta betthjälper som mana nvänder inom ridningen etc.
Och så tar vi och byter foderstat helt på den, ändrar alla rutiner, ställer den i hagen (där den inte riktigt vet vad den ska göra i början), går stillsamma promenader och överröser den med en massa krav den inte förstår som vi tycker är basic men som är grekiska för hästen. Och så UNDRAR folk varför de verkar nervösa und so weiter? Jag är ganska säkra på att MINA lugna, snälla hästar skulle få den mest förhärdade tränare att sucka över "nervösa araber" om de plötsligt utan förvarning stallades upp på travet och sattes i träning som travhäst.
Jag har haft en kallblodstravare, köpt som 12-åring av uppfödaren. Hon var vansinningt bortskämd, visste övht inte vad "stå still" betydde 8endera sitter man fast på stallgången, eller så rör man sig, as simple as that) och var överlag väldigt mycket "springa, springa, springa". Och ju mer man försökte stoppa henne dessto fortare sprang hon. Men vad skulle hon göra då?? Hon visste ju för sjutton inte annat, hon gjorde set som människorna förväntat sig av henne och lärt henne i 12 år. Hon var inte ett dugg misskött eller vanvårdad. Däremot hade hon någon gång uppenbarligen fått stryk i boxen av någon som varit berusad då hon fick panik vid åsynen av ett spö i stallet, och blev panikslagen om man hade råkat dricka ett halvt glas vin innan kvällsfodring.
Men att kalla henne vanvårdad hade varit helt osant. Visst, hos någon travtränare hade hon fått spö. men jag vet ridhästar som fått spö utan anledning med. Och hennes uppfödare hade snarare skämt bort henne än något annat.
När hon fick lite tid att inse att den lille ettriga snorungen på två ben därnere (jag) ville att hon skulle göra helt andra saker än hon trodde så började hon ju förstå, och när hon förstod sansade hon sig. Men i början undrade jag ibland om jag tagit mig vatten över huvudet, eftersom hon var 600 kg stirrighet och hetsighet i princip. Men vad annat kan man eg förvänta sig?
Och jag hade god kontakt och fick massor av information både av hennes uppfödare och hemmatränaren och hon var inte en "stressig" häst egentligen. Hon var 'känd' för sin stabilitet, ärlighet och snällhet. Och jag fick en rockard så jag kunde köra henne lite i början med, och framför vagnen var det en helt annan häst i början. Där var hon på mammas gata och visste precis vad som förväntades (och 13-åriga Alex hade inga problem alls att köra henne).
Men det verkar vara 'mode' att anse att travhästarna behandlas illa och är stirriga. Av någon anledning brukar dessa "stirriga" hästar gå att hantera nästan hur som helst. De är oftast (min var ett undantag) lätta att hantera, lätta att sticka, de accepterar vilken utrustning som helst utan att säga flaska, man kan röra dem överallt, det går att duscha huvudet/ansiktet på dem utan att de rör en fena, de är snälla att sko ect etc. Det går i min värld inte ihop med en stirrig elelr nervös häst (sådana finns ju såklart också, men när folk tycker deras travare blivit vanvårdna och slagna etc så är det oftast bara i ridning och annan liknande hanteringd et märks. Inte i att leda, sköta om, sticka, bandagera, spola etc. Och det stämmer inte..)