Sasse
Trådstartare
Jag har blivit ifrågasatt av vissa läkare huruvida jag hallucinerar eller ej, då man tydligen inte kan vara medveten om att det man ser/hör inte är på riktigt. Detta har lett till att dessa läkare verkar tro att jag hittar på, vill ha en annan diagnos eller whatever. Men det här är ett problem för mig som dyker upp titt som tätt, och jag vill bli tagen på allvar när jag berättar om det. Att kalla det för hallucination verkar inte fungera dock.
För egen del vill jag gärna kalla det för hallucinationer, eftersom jag upplever saker som det inte finns någon logisk förklaring till. Det kan vara allt ifrån verkliga ting till sådant som absolut inte existerar. Jag ser t.ex. ibland en svart katt i min lägenhet. Det är ingen riktig katt och jag är medveten om att den inte egentligen finns. Ingen annan skulle se den. Jag kan inte urskilja några direkta detaljer, mer än att det är en katt och den är tecknad.
Jag har andra syner där jag vet att det jag ser inte är riktigt, att det inte finns. Så fort det handlar om något onaturligt, som den tecknade katten i min lägenhet, så vet jag att det inte är verkligt. Det finns ingen logik. Hur skulle en tecknad katt kunna existera liksom?
Syner som ovan kan jag oftast bara "slå bort", de finns fortfarande kvar men är inte så märkvärdiga. Jag blir mest förvånad när jag ser liknande saker. Ibland ser jag dock saker som skrämmer mig. Oftast handlar det om varelser, från böcker, filmer eller liknande. Vid första åsynen blir jag vettskrämd, samtidigt som den logiska delen av hjärnan går på högvarv och försöker intala mig om att det inte är verkligt. Men när det handlar om syner som skrämmer mig kan jag inte reagera, jag kan inte bara slå bort det som att det bara är i mitt huvud. Jag tror med andra ord på att det jag ser finns, även om jag innerst inne vet att det inte gör det.
Mina syner håller i sig i 1-3 sekunder åt gången, sedan försvinner de och ersätts kanske av nya som håller lika länge. Blir jag rädd, blir det värre. Det kan sätta igång en hel karusell av olika syner och ljud, och jag kan inte värja mig mot det.
Jag kanske inte borde kalla det hallucinationer, för är det något onaturligt är jag delvis medveten om att det inte är verkligt. Naturliga saker däremot, som röster eller annat, är mycket svårare att fastställa om det finns eller inte. Så det är inget jag nämner för läkarna heller, eftersom jag inte vet om det hände eller inte. De mansröster jag hörde på jobb, sen kväll med tom avdelning. Det måste funnits någon logisk förklaring, jag måste ha missat att det fanns två kvar.
Det skulle aldrig falla mig in att titta efter om det finns någon logisk förklaring till ljudkällan, för skulle jag inte hitta något blir jag rädd och så är karusellen igång igen.
Men till ursprungsfrågan, är det fel av mig att kalla det här hallucinationer, när jag trots allt är medveten i vissa fall att det jag ser/hör inte är riktigt? Vissa läkare verkar som sagt tro att jag bara hittar på. Men jag använder främst det ordet för att det är närmast till hands.
Jag uppskattar dock inte att bli dumförklarad och vill inte använda ord fel, finns det något annat ord för det jag upplever? Synvillor?
För egen del vill jag gärna kalla det för hallucinationer, eftersom jag upplever saker som det inte finns någon logisk förklaring till. Det kan vara allt ifrån verkliga ting till sådant som absolut inte existerar. Jag ser t.ex. ibland en svart katt i min lägenhet. Det är ingen riktig katt och jag är medveten om att den inte egentligen finns. Ingen annan skulle se den. Jag kan inte urskilja några direkta detaljer, mer än att det är en katt och den är tecknad.
Jag har andra syner där jag vet att det jag ser inte är riktigt, att det inte finns. Så fort det handlar om något onaturligt, som den tecknade katten i min lägenhet, så vet jag att det inte är verkligt. Det finns ingen logik. Hur skulle en tecknad katt kunna existera liksom?
Syner som ovan kan jag oftast bara "slå bort", de finns fortfarande kvar men är inte så märkvärdiga. Jag blir mest förvånad när jag ser liknande saker. Ibland ser jag dock saker som skrämmer mig. Oftast handlar det om varelser, från böcker, filmer eller liknande. Vid första åsynen blir jag vettskrämd, samtidigt som den logiska delen av hjärnan går på högvarv och försöker intala mig om att det inte är verkligt. Men när det handlar om syner som skrämmer mig kan jag inte reagera, jag kan inte bara slå bort det som att det bara är i mitt huvud. Jag tror med andra ord på att det jag ser finns, även om jag innerst inne vet att det inte gör det.
Mina syner håller i sig i 1-3 sekunder åt gången, sedan försvinner de och ersätts kanske av nya som håller lika länge. Blir jag rädd, blir det värre. Det kan sätta igång en hel karusell av olika syner och ljud, och jag kan inte värja mig mot det.
Jag kanske inte borde kalla det hallucinationer, för är det något onaturligt är jag delvis medveten om att det inte är verkligt. Naturliga saker däremot, som röster eller annat, är mycket svårare att fastställa om det finns eller inte. Så det är inget jag nämner för läkarna heller, eftersom jag inte vet om det hände eller inte. De mansröster jag hörde på jobb, sen kväll med tom avdelning. Det måste funnits någon logisk förklaring, jag måste ha missat att det fanns två kvar.
Det skulle aldrig falla mig in att titta efter om det finns någon logisk förklaring till ljudkällan, för skulle jag inte hitta något blir jag rädd och så är karusellen igång igen.
Men till ursprungsfrågan, är det fel av mig att kalla det här hallucinationer, när jag trots allt är medveten i vissa fall att det jag ser/hör inte är riktigt? Vissa läkare verkar som sagt tro att jag bara hittar på. Men jag använder främst det ordet för att det är närmast till hands.
Jag uppskattar dock inte att bli dumförklarad och vill inte använda ord fel, finns det något annat ord för det jag upplever? Synvillor?
Senast ändrad: