Det finns ju människor som behöver en sällskapshäst (precis som TS kompis som lånat hästen nu). Då kan en 23-åring som är i gott skick vara ett utmärkt alternativ.Det är mycket begränsande förutsättningar. Vilken vettig person tror du vill köpa en 23-årig häst med en oprövad senskada som promenadhäst och som kan erbjuda ett litet stall?
Jag förstår TS tvekan inför att låna ut, utifrån att TS inte har möjligheter att stalla upp hemma och alltså inte själv har stallplats åt hästen. Om hästen lånas ut kan ju TS med ganska kort varsel bli uppmanad att hämta sin häst igen (om man inte skriver ett väldigt tydligt fodervärdsavtal med en tydlig fodervärdsperiod, som innebär att den som lånar hästen förbinder sig att försörja den under en tydligt preciserad tid) och det kan bli väldigt besvärligt om man inte har stallplats.
Jag tycker att frågeställningen är svår.
Å ena sidan: hästen kan vara en väldigt lämplig sällskapshäst om den är skapligt lättfödd. Och då ha några (inte många; det är att tro för mycket) bra år kvar.
Å andra sidan: det är möjligt att hästen bara har enstaka år kvar i livet ändå, och om den blir stressad av att byta miljö så kanske det inte är så hyggligt att sälja.
Det ger rimligen mindre ångest att inte besluta sig för att ta bort sin glada häst.
Å andra sidan - en död häst vet man ju att den inte lider.
Så inget tydligt svar men lite för och emot.